Skip to main content

Full text of "Entomologisk tidskrift. Journal entomologique"

See other formats


This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this file - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the files We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrain from automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each file is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at http : //books . google . com/| 



Digitized by VjOOQ IC 






ITitrrars of % Slttsmm 



OP 



COMPARATIVE ZOOLOGY, 

AT HiRTin mm% ciiisiMs, im 

founHeli its ptflwte suiwcttiitton, (n 1861. 




Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOLOGISK 

TIDSKRIFT 



JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 

PUBLIC PAR LA 

SOCI^T^ ENTOMOLOGIQUE DE STOCKHOLM 



pX fokanstaltande af 
ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM 



JACOB SPANGBERG 



TIONDK ArgAnGEN 

1889 



STOCKHOLM 

GERNANDTS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 
1889 



Digitized by GoOglq' 



'A 



Digitized by VjOOQ IC 



INNEHAlL: 



AuRiviLLius, Carl V. S., Om acaridvafnad p& trad Sid. 223 

AURIVILLIUS, Chr., En ny art af slagtet Charaxes OCHS ..:... » 191 

, Bibliotekariens bcfrattelse , » 242 

-^ , Om insekternas synfSrm&ga. Referat efter F. Plateau » 284 

Finsk entomologisk litteratur 1888 '.. 1 ...... » 95 

Grill, Claes, Oryctes nasicorrlis, L. » 149 

, Nigra onskiiingsaiS.! f6r entomologin i Sverige » 278 

G(rill), C, Forvaring af larver och puppor till smlfjarilar och andra 

mindre insekter .-. » 152 

GSfvor till Entoraologiska Foreningens bibliotek under Sr 1888 » 11 

Lampa, Sven, Hydroecia ' micacea Esp. sasom skadedjur ^ 7 

, Entomologiska Foreningens insektsamling » 16 

, Om ollonborrarna : » 217 

Neren, C. H., Nekrolog ofver Gustaf Fredrik Moller : » 181 

Notiser > 6, 88 

Norsk Entomologisk litteratur 1888 » 92 

A^ V. PoRAT, C. O., Nya bidrag till skandinaviska half6ns myriopodo- 

logi 33) 75) "3 

Sajjdahl, Oskar Th., Entomologiska Foreningens i Stockholm ars- 

sammankomst den 14 december 1888 Sid. i 

, Entomologiska Foreningens i Stockholm sammankomst den 

23 februari 1889 » 81 

, Entomologiska Foreningens i Stockholm sammankomst den 

27 april 1889 » 155 

, Entomologiska Foreningens i Stockholm sammankomst den 

28 September 1889 > 177 

, Entomologiska Foreningens i Stockholm extra sammankomst 

den 4 december 1889 » I79 

, Entomologiska Foreningens i Stockholm lO-Srs-fest den 14 

december 1889 1 227,290 

, Nekrolog ofver H. J. Ekeberg > 161 

S(andahl), O. T., SmS drag ur insekternas lif. » 175 

ScHOYEN, W. M., Om Optrjeden af Skadeinsekter i Traeplantningerne 

paa Jaederen » 9 

, Rettelse * 292 



Digitized by VjOOQ IC 



Sp(Xi*gbe$g), J., Nekrolog ofver A. E. Holmgren : Sid. 165 

:-, Summarisk redogordse for innebSllet af Entomologisk Tid- 

skrift under dess forsta tio Ir » 244 

Svensk entomologisk litteratur 1888 » 89 

'^ Schneider, J. Sparre, Entomologiske Udflugter i Tromso Oinegn » 193 
Ql. Wallengren, H. D. J., Skandinaviens veckl are fj aril ar 17, 49, 97 



RESUMES: 

Aurivillius, Chr., Une nouvelle esp^ce du genre Charaxes OcHs. Sid. 192 

AuRiviLLius, Carl W. S., Sur des toiles d'Acarides sur les arbres » 226 

Grill, Claes, Oryctes nacicomis L » 151 

Lampa, S., Les Hannetons - » 222 

Neren, C. H., N^krologie de MdLLER, Gustaf Fredrik » 190 

V. Porat, C. O., Nouvelles contributions a la myriopodologie de la 

Scandinavie -._. - » 144 

Sandahl, Oscar Th., Seance annuelle de la Soci^t^ Entomologiquc 

a Stockholm, le 14 decembre 1888 - » 12 

, Stance du 23 fevrier 1889 ^ > 86 

, Seance du 27 avril 1889 » 158 

, N^crologie de H. J. Ekeberg » 163 

Schneider, Sparre, J., Excursions entomologiques dans les environs 

de Tromso, Norv^ge - :.... » 2j6 

Sp., J., Necrologie d6 A. E. Holmgren » 173 

t 






Digitized by VjOOQ IC 



entomologiska foreningens i stockholm 
Arssammankomst 

DEN 14 DECEMBER 1888. 



Ledamoter af Entomologiska Foreningen fran Stockholm och 
Upsala samlades k hotel Phoenix i den vanliga lokalen for att 
hogtidlighalla foreningens io:de fodelsedag. 

Sedan ordforanden, prof. O. Sandahl helsat ledamoterna 
valkomna och protokollet for september-sammankomsten blifvit 
upplast och godkandt, tillkannagafs, att till medlemmar af for- 
eningen bHfvit invalde: 

Pa forslag af hr konservator W. M. Schoyen: 
Cand. theologize hr Hans Ki^r (Professor Dahls Gade i, 
Kristiania) och 

Vk forslag af hr Leonard Jagerskiold: 
Fil. kand. hr Oskar Carlgren (Westm. o. Dala nation, 
Upsala). 

Dar^fter foretogs val af arabetsman for det kommande arbets- 
aret, hvarvid omvaldes alia de forutvarande, sa att foreningens 
styrelse fortfarande utgores af prof. O. Sandahl, ordforande, prof. 
Chr. Aurivillius, sekreterare, lektor J. SpAngberg, tidskriftens 
redaktor, samt lektor K. Fr. Thedenius och konservator S. Lampa 
sasom ofriga ledamoter. Suppleanter i styrelsen aro konservator 
VV. Meves och byrachefen J. Meves. Till revisorer dtervaldes 
kanslisekreteraren S. Nordstrom och kassoren G. Hofgren, hvil- 
ken sistnamde afven utsags till tidskriftens distributor, samt till- 
lika ktog sig besvaret med anordnandet af foreningens samman- 
komster. 

Entomol. Tidskr. Arg. 10, H. i (1889). I 



Digitized by VjOOQ IC 



2' ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

Harefter redogjorde hr S. Lampa for en ny skadeinsekt, den 
annars vanligen sallsynta nattfjslnln Hydroecia micacea Esp, hvars 
larver sistlidne sommar upptradt massvis och forst6rt blasten af 
amerikansk rosenpotatis i narheten af Filipstad. (Se Ent. Tid- 
skrift 1889, h. 1. sid. 7). 

Hr S. Lampa omnamde en annan skadeinsekt, namligen 
Phyllotreta (Haltica) vittula, Redt., en liten skalbagge, ho- 
rande till samma grupp som den vanliga jordloppan, Haltica 
oleracea (L.) Gyll., om hvars dverkan eller icke dverkan pa korn- 
plantor for nagra ki sedan tvistades. Hr L. hade sistlidne ar 
haft tillf^lle att iakttaga, huruledes denna insekt verkligen angri- 
per kornplantan. Skalbaggen forevisades och d^rjamte en farglagd 
tafia, som framstalde ett af densamma skadadt kornstind. 

Hr Chr. AuRiviLLius refererade Poultons nyare undersok- 
ningar om fj^rillarvernas och puppornas farger samt larvernas 
kroppsbyggnad. Sisom resultat af dessa undersokningar framgar 
i minga fall, att de fargvariationer, som man finner hos olika 
larver af samma art, synas vara beroende dels pa arftlighet, dels 
p4 omgifningarnes farg och dels pd tillfalliga individuella afvikelser. 
, Sa har Poulton iakttagit, att larven till Sphingiden Smerinthus 
ocellaia I.., som enligt arftligt anlag ar grdn, far en Ijusare nastan 
hvitgr6n farg, om hans foda utgores af appeltradets blad, men 
varder morkare gr5n eller gulgron, om han lefver p4 pilarter. 
Att harvid afven en strafvan hos larven att iklada sig en skyd- 
dande farglikhet med omgifningarne gor sig gallande framgilr 
daraf, att, om naringsbladen sammanfastades, sa att blott^ ena sidan 
blir synlig — antingen den ofre morkare, grona eller den undre, 
gragrona — s4 blef larvens farg i forra fallet morkare och i det 
senare Ijusare gron. Emellertid tycktes synsinnet hos larven har- 
vid, forunderligt nog, icke hafva nigot inflytande, enar dessa farg- 
variationer intradde afven hos larver, hvilkas ogon blifvit ofver- 
tackta med en fernissa. Puppornas olika farg hos samma art 
synes ibland sti i samband med inverkan af starkare eller sva- 
gare Ijus och olika farg hos omgifningarne, ibland vara beroende 
af temperaturforhallanden, ibland till nigon del af puppans kon. 

Hos fjHrilar med skarpt dimorfa puppor, sisom P, Machaon 
L., hvilken har dels grona och dels bruna puppor, inverka om- 
gifningarne ingenting. 



Digitized by VjOOQ IC 



ENXOiMOL. fORENINGENS SAMMANKOMST D. I4 DEC. 1888. 3 

Zonosoma pendularia Cl. har dimorfa, grOna eller bruna 
larver, och pupporna aro analogt fargade. 

Saturnia pavonia's L. kokong blir allt efter omgifningarne 
Ijusare eller morkare. 

lakttagelserna aro dock i detta afseende allt f5r fa och dJlrtill 
motsagande, sa att ndgon allniangiltig forklaring pa fargftjrSn- 
dringarne hos fjarilpuppor annu icke ar funnen. 

Hos det ofta praktfulla nattfjarilslagtet Catocala forete lar- 
verna den egenheten, att frdn deras sidor utskjuta plattade utskott, 
hvilka laggas intill den qvist hvara larven hviiar och salunda for- 
medla ofvergangen mellan larv och gren samt liksom forbinda 
honom till ett sammanhangande helt med grenen, hvarigenora 
larven latt undgar uppmarksamheten. Flera sadana exempel an- 
fordes. 

Hr W. Meves hade erhillit saval hanar som honor ur bdda 
slagen af Machaon-puppor. 

Hr S. Lampa hade fAtt mest honor ur de morka Machaon- 
pupporna. Fargen hos larverna till Vanessa Urticce L. ar beroende 
af Ijuset. Larverna aro vid hudomsningarne kansliga for Ijus. V. 
Levana L. blef olika fargad vid klackningen i kold och i varme 
vid olika arstid. 

Hr J. Meves erinrade om, att Ijuset gor fargen kraftigare, 
men morker bleker*, i sammanhang hvarmed 

Hr Thedenius piminde om, att klorofyllet endast utvecklas 
under Ijusets inflytande. 

Hr W. Meves hade oaktadt lika behandling af larver till 
V. Urticce L. fAtt olika puppor af dem. 

Hr C. NvsTROM framhoU Ijusets pigmentbildande verkan och 
papekade, att alia grottdjur tiro bleka i fargen. 

Hr S. Lampa an tog, att forpuppning under natten eller dagen 
kunde mdh^nda utofva inflytande pa fargen. 

Hr Chr. AuRiviLLius upplyste om, att Poulton afven hyste 
samma tanke. 

Darefter anmalde hr O. Sandahl i korthet det nya under 
utgifning varande arbetet Nordens Fjdrilar af prof. Chr. Auri- 
viLLius och framholl den stora vigt och betydelse, som detta 
noggranna och billiga planchverk kommer att ega i och f6r 
studiet af nordens fjarilsfauna. 



Digitized by VjOOQ IC 



4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Hr Sandahl omnSmde afven med ndgra ord den icke lange 
sedan utkomna, ytterst intressanta andra afdelningen af T^De Idgre 
djurens sjdlslif^ af prof. O. M. Reuter, utgifven i serien »Ur 
var tids forskning». Anmalaren framholl att forfattarens belys- 
ning af forhallandet mellan den forr allmant antagna »instinkten» 
och nutidens »nedarfda artvanor» icke. alltid var fuUt tillfredsstal- 
lande. 

Hr C. Nystr5m betonade ytterligare detta utt^lande af hr 
S., sarskildt med afseende pa de psykologiska satser, som forf. 
framlagger angaende de lagre djuren. 

Oskar Th. Sandahl. 



RfiSUMfiS. 

(Pag. I du texte.) 

O. Sandahl: Semtce annuelle de la Societe entomologiqtie 
^ Stockholm, le 14 decembre 1889. 

La Societe est reunie en nombre dans son local ordinaire, 
k rh6tel Phenix, pour celebrer le io:me anniversaire de sa fon 
dation. 

Aprds lecture et approbation du proems- verbal, le president, 
M. le Dr O. Sandahl, annonce 1' entree de deux nouveaux membres. 

II est ensuite procede a la nomination du bureau, etc., par 
laquelle 11 n'est apporte aucune modification ^ celui de I'annee 
derni^re. 

M. S. Lampa signale un nouvel insecte nuisible, le nocturne 
d' ordinaire rare Hydroecia micacea Esp., dont les larves se sont 
presentees en masse I'annee derni^re, et ont detruit les ramures 
des pommes-de-terre roses americaines aux environs de Filipstad, 
Vermland. 

M. Lampa mentionne un autre insecte nuisible, savoir/%j//- 
lotreta (Halticd) vittula Redt., petit coleopt^re appartenant an 
groupe de VAltise ou puce de terre commune, Haltica oleracea 



Digitized by VjOOQ IC 



r6sum^s. 5 

(L) Gyll., dont le danger ou I'innocuite pour les jeunes orges 
ont ete Tobjet de discussions il y a quelques annees. M. Lampa 
a* ete k m^me de constater, I'annee derni^re, que cet insecte attaque 
effectivement I'orge. II niontre undessin du coleopt^re, et une 
figure coloriee representant une tige d'orge ehdommagee par lui. 

M. Chr. Aurivillius fait I'expose des nouvelles recherches 
de PouLTON sur les couleurs des larves et des chrysalides des 
Lepidopteres, de m^me que sur la structure anatomique de leurs 
larves. L'expose de M. Aurivillius est suivi d'une discussion 
tres animee a laquelle prennent part plusieurs mernbres de la 
societe. 

Le president^ M; le professeur O. Sandahl, mentionne le 
nouvel ouvrage en voie de publication: Nor dens Fjdrilar, 
les Papulosis du Nord, par M. le professeur Chr. Aurivillius, 
travail dont il signale le bon marche et I'importance pour I'etude 
de la Faune lepidopterologique du Nord scandinave. 

M. Sandahl annonce en outre la publication de la 2:de 
partie de I'interessant memoire de M. le professeur O. M. Reuter: 
la Vie psychique des types infer teurs du regne animal (%De 
Idgre djurens sjdlslif^)^ publiee dans la serie: »Ur v4r tids 
forskning» [les Recherches de notre epoque). 

Apres quelques mots de discussion au sujet de ce travail, 
la seance est levee. 



Digitized by VjOOQ IC 



NOTIS. 



m^^'' 






Om ollonborrens nytta. Mycket har blifvit taladt och 
skrifvet, bade i denna tidskrift och annorstades, om den stora 
skada ollonborren, Melolontha vulgaris, Fabr., fororsakar landt- 
mannen och tradgardsodlaren. I sodra Sverige har ett hushall- 
ningssallskap forlidet ar utgifvit tusentals kronor och i Danmark 
hafva kommuner och regering tillsammans offrat den kolossala 
suniman af ofver en half million i och for dess utrotande. Jag 
tror darfor att det kan intressera tidskriftens lasare att hora, att 
det funnits personer, som tilltrott detta skadedjur atminstone na- 
gon nyttig anvandning. 

Forliden sommar fick jag i en tysk antiqvariekatalog se, att 
Gyllenhals Insecta Suecica sdldes for ett ovanligt godt pris, hvar- 
for jag skref och reqvirerade den. Dom om min forvaning da 
jag i en af delarna fann en gulnad papperslapp med foljande, 
skrifvet p4 svenska sprdket: 

»Allonborrames Larver atas insyltade i . S. Europa. Vid 
Kgl. Bordet i Neapel serverades denna ratt i K. Gustaf 3:djes 
narvaro ... 

Af tvattade, stotte och hardt i varmt snior rostade Allon- 
borrare, kokte i svag bouillon och sedan silade, erhalles en kraftig 
Soppa, som ar mycket smakligare an kraftsoppa. Den kan afven 
tillredas utan bouillon. Forsok med de fattige pa Lazarether. 
Tentare licet! ...» 

Skrifvelsen var undertecknad : B. E. Selander. 

O. G. 



Digitized by VjOOQ IC 



HYDROECIA MIGACEA Esp. SASOM SKADEDJUR 



SVEN LaMPA. 



Denna hos oss ganska sallsynta nattfj^ril har under forliden 
eftersommar sisom larv forekommit uti Filipstads tradgardar och 
visat sig vara ett verkligt skadedjur a dar vaxande potatis. Detta 
ar ett farskt exempel pk hur en och annan insektart nagon gkng 
upptrader i ett antal och pa ett satt^ som blir desto mer for- 
vanande, eftersom den under mellantiderna kan vara sallsynt, 
och henitar sin naring fr4n helt andra vaxter, an under sitt mass- 
upptradande. Ofvannamda fjarilarts framfart pa s^ satt, som 
nu skett, kommer darfor troligtvis ej att fortfara under komniande 
ar, utan har det antagUgen skett blott tillfalligtvis, for att ej 
sa snart upprepas. Heinemann sager i sitt utmarkta arbete, att 
larven lefver »in den Wurzeln von Knoilengewachsen», men om- 
namner ej specielt potatisen. For oss atminstone ar det troligen 
alldeles nytt, att denna vaxt af honom begagnas till naring, och 
vi hafva att tacka herr O. Marin i Filipstad for kannedomen 
harom. Fran honom erhoU jag namligen den 20 sistlidne juli 
en liten flaska innehdllande ett par larver jamte stycken af foder- 
plantan, samt eri skrifvelse, hvaruti omnamdes, att dessa larver 
och m^nga dylika antrafFats uti potatislanden inom stadens om- 
rkdtf hvarest odlades amerikansk rosenpotatis samt varieteterna 
>magnum bonum» och »drottningen bland de tidiga*. Larvens 
narvaro i potatisstjalkarne gaf sig tillkanna darigenom, att plan- 
torna, efter att hafva statt friska och frodiga, sa godt som pk 
en gang b5rjade sloka bladen och vissna. Om nu stjalken k en 



Digitized by VjOOQ IC 



8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

sadan planta afbrots nara roten, fanns inuti densamma ea nkgot 
mer an tumsl^ng, blekr6daktig fjarillarv. Dess hufvud var rod- 
brunt och framkanten pa forsta kroppsringen svart, de ofriga 
ringarne hade pa ryggen fyra symmetriskt stalda, harbarande 
vartor. Detta utseende hade larverna, som kommo i mina han- 
der, men fargen var troligen nkgot forandrad, emedan de for- 
varats uti ett korkadt karl och darfor dott under vagen samt 
vid framkonisten borjat ofverg^ i forruttnelse. Jag befann mig 
da pa Gotland och saknade tillfalle att bestamma larverna samt 
var osaker, om detta skulle kunna ske sedermera, pa grund af 
deras niiserabla tillst&nd. Darfor skref Jag till herr Marin och 
anholl, att han skulle insamla flera larver och sanda dem nagot 
battre emballerade, pk det de m^tte kunna framkomma lefvande. 
Daraf blef dock intet, emedan han var hindrad att uppsoka dy- 
lika, medan de annu befunno sig uti potatisstjalkarne. Lyckligt- 
vis hade han dock tillvaratagit tvanne, hvilka, tillika med stjalk- 
bitar, blifvit inlagda uti ett karl, fyldt med jord. En af dem 
dog, men den andra 5fvergick i puppa, hvilken i September af- 
sandes till mig och ett par dagar efter framkomsten lemnade en 
fjaril, hvilken kommer att utgora en prydnad for riksmusei sam- 
ling. Den befans vara en Hydroecia micacea Esp. 

Saval pa Gotland som Ekno i Furusund^trakten sag jag 
plantor af amerikansk potatis, som hastigt gulnade och vissnade, 
och d^ dessa grafdes upp befans d^t, att de narmast jordytan 
befintliga delarne af roten och stjalken voro urhalkade och svart- 
nade, men nagon fjarillarv kunde ej ertappas, ehuru det syntes 
sannolikt, att sadana dilr hade vistats, ty nagra andra lefvande 
varelser an sma acaj'ider, nagon enda liten fluglarv och Scolo- 
pendra samt blott en enda knapparelarv varseblefvos ej, och dessa 
fa individer kunde omojligt hafva fororsakat plantornas undergang- 

Skulle nu likval %k vara, att denna fjarillarv hos oss ar 
hanvisad till potatisvaxten under larvtillstandet, sa vet man 
hadanefter hvar den kan uppsdkas, ifall man onskar erhalla goda 
exemplar af den hos oss ganska sallsynta Qarilen. Hittills har 
detta just icke varit n^gon latt sak, emedan de ik exemplar, man 
lyckats ofverkomma, vanligen varit mer eller mindre skadade, 
hvarfor larvuppfodning torde vara enda utv^gen. 



Digitized by VjOOQ IC 



OM OPTR.EDEN AF SKADEINSEKTER I TR^PLANT- 
NINGERNE PAA J^EDEREN 

skriver Hr. Forstmester GlOersen i »Laiidbrugstidende for Vest- 
landet» 1888, n:o 5, p. 37 folgende: 

»Nyder Jaederen -^ren af at vaere naaet laengst frem i vort 
Land i Henseende til kunstige Skovanlaeg, maa det ogsaa i til- 
svarende Grad lide under disse Plantningers Folgesvende: de 
skadelige Trae-Insekter og de skadelige Trae-Soppe. Dette er dog 
ikke saaledes at forstaa, at Insekterne og Soppene er nye Gjaester 
her i Landet; tvertimod findes de noksom repraesenterede i vore 
naturlige Skove, men i disses uregelmaessige Traebestand giver man 
ikke saa n5ie Agt paa dem som i de regelmaessige, plantede 
Anlaeg, hvor hvert Trae bar sin bestemte Plads, og hvor endog 
kun et eneste Traes Uddoen strax bemaerkes. Da Forsommeren 
(18S7) var tor og varm, udvikledes Krybet lettere end vanligt- 
Blad- og Barlus forekom i Maengde, ligesaa gjorde Oldenborrerne 
en Del Skade i Sandnaes Planteskole. I flere af Skovanlaeggene 
paa Jaederen optraadte Larven af den rode Barhveps [Lophyrus 
ruftis) som et i :ste Rangs Skadeinsekt, hvad hverken den eller 
nogen anden Barhveps ellers er anseet for at vaere. Isaer i Trae- 
plantningsselsk abets Felt paa Njaaheien i Thime Herred anret- 
tede den betydelig Skade. Som bekjendt angriber denne Larve 
kun Furuarterne, fornemmelig Buskfuru og almindelig Furu; at 
en hel Del af sidstnaevnte Traeart vistnok dor ud efter Insekt- 
haerjingen bar uden Tvivl sin Grund i, at de norske Furuer (men 
ikke Buskfuruen) tidligere bar lidt af Schutte (Furuens Barnesyg- 
dom, der ytrer sig ved Naalenes Affalden af sidste Aarsskud). 
Ogsaa i Forstvaesenets Plantninger paa Myklebustad optraadte 
Barhvepslarverne, men i langt ringere Maengde, dog maaske som- 



Digitized by VjOOQ IC 



lO 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 






Forlobere for talrigere Skarer til Sommeren 1888. Der skjonnes 
ikke at existere noget andet Middel til at daempe eller formind- 
ske Skaden end fra Jani Maaned af at begynde strogvis at 
overfare Furuplantningeme, rense de Topskud og heist afskja^re 
de Sideskud, hvor Larveme maatte have sat sig fast i store Klumper. 
Den indsamlede Yngel maa strax opbraendes eller draebes i Vand. 
Det er ganske paafaldende, at medens vi i vore vestlandske 
Skovanlaeg hidtil har vaeret fri for de andensteds sbra meget far- 
lige anseede Skadeinsekter, har saadanne, der ellers betragtes 
som temmelig uskyldige, anrettet ikke liden Skade hos os. i)et 
vakte saaledes en hel Opsigt, da Benvedvikleren ( Tortrix vibur- 
nana), om hvem Ingen tidligere havde hort, at den angreb 
Naaletraer, i 1876 kastede sig over baade Gran og Furu i 
Skovanlaegget paa KyrreQord paa Listerland*. Naesten ligesaa 
overraskende var det, da Bjornebaerspinderen {Bcnnbyx rubi) i 
1885 optraadte i store Masser i Plantningerne ved Kleps Station 
paa Jjederen og klaedte de dervaerende Naaletraer n6gne>. 

Meddelt af T^. M. SOHttYEN. 



* Se desangaaende min Meddelelse: »M3erkelig Optraeden af Tortrix vi- 
burnana W. V.>, Nyt Magazin for Naturvidenskaberne, 1878, p. 146 — 149. 

W, M, S. 



Digitized by VjOOQ IC 



gAfvor till entomologiska fOreningens 

BIBLIOTEK UNDER Ar 1888. 

1. Fr&n SE^llskap i utbyte mot tidskriften. 



Angers, Society d'Etiides scieniifiques. Bulletin i6, 1887. 

Augsburg, Naturhislorischer Verein. Bericht 29, 1887. 

BataviOy K. Nattiurkundige Vereeniging. Natuurk. Tijdschrift 47, 1888. 

Bcrlifiy Deutsche Entomologische Gesellschaft. Zeitschrift. B. 31 — 32. 1887 

— 1888. 
^Bologna, Accademia delle Scienze. Rendiconti, 1886— 1887; 1887 — 1888. 
Bonn, Naturh. Verein der preussischen Rheinlande. Verhandlungen. B, 44: 2, 

1887; 45: I, 1888. 
Bordeaux, Soci^te des Sciences physiques et naturelles. . Memoires (3). T. 

2: 2; 3: I. 

, Soci^le Linneenne. Actes. (4). Tom. 10. 1886; (5). Tom. i. 1887. 

Boston^ American Academy of Arts and Sciences. Proceedings. (2), Vol. 

14: 2; 15. 
Bremen^ Naturwissenschaftlicher Verein. Abhandlungen. B. 10: i, 2. 
Breslau, Verein fUr schlesische Insektenkunde. Zeitschrift fiir Entomologie (2). 

Heft. 13, 1888. 
Brooklyn^ Entomological Society. Entomologica Americana. Vol. 4: i, 3 — 9, 

1888; 5: I. 
Briinn, Naturforschender Verein. Verhandlungen. B. 25, 1886. 
Bruxellcsy Soci^t^ entomologique de Belgique. Annales. T. 31, 1887. Comptes- 

Rendus N:o 95, 98—102, 105—107. 
Caen, Soci^t^ frangaise d'entomologie. Revue d'Entomologie. Tom. 5, 6, 

1886—1887. 
* Calcutta, Asiatic Society of Bengal. Journal. Part. 2. Vol. 55; 56: I — 4; 

57: 1—3- 

Cambridge, Entomological Club. Psyche. Vol. 4: 141 — 153. 

Cordoba, Academia Nacional de Ciencias. Boletin. Tom. 10: i, 2; ii: 1,2. 

iDorpat, Naturforscher Gesellschaft. Sitzungsberichte. 8: 2, i'887. 

Dresden, Naturwissenschaftliche Gesellschaft Isis. Sitzungsberichte und Abhand- 
lungen. 1887: 2: 1 888: i. 

* Under iret nytillkommet sallskap. 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889 



BuUetino. T. 19: 2—4. 1S87; 20: 



8. 




Firenzc^ Societa Entomologica Italiana. 

1888. 
Geneva J Museo Civico di Storia Naturale. Annali (2). Vol. 3 — 5. 1886 
Graz^ Naturwissenschaftlicher Verein. Mittheilungen. Heft. 24, 1887. 
Gravcnhage^ De Nederlandsche Entomologische Vereeniging. Tijdschrift voor 

Entomologie. Deel 31 : I, 2. 
Guben^ Internationaler Entonjologischen Verein. Entomologische Zeitschrift. 

Jahrg. i: i, 6—9, 13; 2: i — 10, 12 — 24. 
Hnlle^ K. Leop.-Carol. Deutschen Akademie der Naturforscher. Nova Acta. 

49: 4; 50: 3, 4; 51: 2. 3. 
, Natiirwiss. Verein ftir Sachsen und Thuringen. Zeitschrift fiir Natur- 

wissenschaften (4) B. 6: 3—6, 1887. 
Hdsingforsy SSllskapet pro Fauna et Flora Fennica. Acta. Vol. 3, 1886 — 8. 

Meddelanden. Haftet 14, 1888. 
Innsbruck, Naturwissenschaftlich-medizinischer Verein. Berichte. 17, 1888. 
Karlsruhe^ Naturwissenschaftlicher Verein. Verhandlungen. Heft. 10, 1888. 
Konigsbergf Physikalisch-oekonomische Gesellschaft. Schriften. Jahrg. 28, 1887. 
Lausanne, Soci^t^ Vaudoise des Sciences naturelles. Bulletin. N:o 97 — 98. 
Leipzig^ Vi. Sachsische Gesellschaft der Wissenschaften. Berichte f. 1887: i, 2. 
Liege, Soci^te Royale des Sciences. Memoires (2) Tom. 14, 15, i888. 
London, Cistula Entomologica. Vol. 3: 29. 
Luxembourg, Institlit Royal Grand-Ducal. Observations-meteorolog. Vol. 3, 4, 

1887. 
Madrid, Real Academia de Ciencias. Revista T. 22: 4. Memorias T. 12, 

1887; 13: I. 

, Sociedad Espaiiola de Historia natural. Anales. 17: 1888. 

Modena^ Society dei Naturalisti. Memorie (3). Vol, 6— 7, 1887— 1888. Ren- 

diconti. Vol. 3. p. 49—128. 
Moscou, Societe Imperial des Naturalistes. Bulletin (2). Tom. i: i — 4, 1887; 

2: 1-3. 
Nezv Haven, Connecticut Academy of Arts and Sciences, Transactions. Vol. 7: 2 
Neiv York J Academy of Sciences. Annals. Vol. 4: 3 — 8. 
Odessa, Soci^t^ des Naturalistes de la Nouv. Russie. Sapiski. Tom. 12: 2; 

I3-. I. 
*Fa/ermo, R. Accademia Palermitana delle Scienze 6 Lettere. BoUetino. Anno. 

2. 1886; 3: 1—3, 6. 
SU Paul, The Geological and Natural History Survey of Minnesota. Bulletin 

N:o 4, 1887. 
Paris, Soci^t^ entomologique de France. Bulletin. 1887 p. 73 — 80, 89 — 96, 

193 — 21.6. 
Philadelphia, Academy of Natural Sciences. Proceedings f. 1887: 2, 3; 1888: i. 

, Wagner Free Institute of Science. Transactions. Vol. i, 1887. 

Presburg, Verein fiir Natur- und Heilkunde. Verhandlungen. 5, 6, 1881 — 6. 
*Paleighy Elisha Mitchell Scientific Society. Journal. Vol. 4: i, 2, 1887. 5: i. 



Digitized by VjOOQ IC 



gAfvor till entomol. foreningens bibliotek. 13 

Roma R. , Accademia dei Lincei. Transunti (4). Vol. 3: 2: 5 — 13 1887; 

4: I'; 2: 1—9, 1888. 
Salem, Essex Institute. Bulletin. Vol. 19: 1887. 

San FransiscOy California Academy of Sciences. Bulletin. N:o 8: 1887. Me- 
moirs. Vol. 2: I. 
*San Jose, Museo Nacional de Republica de Costa ^ica. Anales. Tom. i, 

1887. 
SchaffliaMscn^ Schweizerische Entomologische Gesellschaft. Mittheilungen. Vol. 

8 I, 2. , 
St. Petershurg, Societas Entomologica Rossica. Horse. Tom. 21: 1887; 22: 

1888". 
Stettin, Entomologischer Verein. Entomologische Zeitung, B. 46 — 49, 1885 

— 1888. 
Sydney, Linn^an Society of New South Wales. Proceedings. (2). Vol. I: 4, 

1886; 2, 1887; 3: I. 
*Topeka, Kansas Academy of Science. Transactions. Vol. 10. 1885 — 6. 
Toulouse, Soci^t6 d'Histoire Naturelle. Bulletin. Ann^e. 20: 4, 1886; 21 : 

1887; 22: I. 
Trenton, Natural History Society. Journal. N:o 3, 1888. 
Tromso, Tromso Museum. Aarsberetning f. 1887; Aarshefter ii, 1888. 
* Washington, Entomological Society. Proceedings. Vol. i: 2. 

, Smithsonian Institution. Annual Report, f. 1885: 2. 

Wien, K. K. Naturhistorisches Hofmuseum. Annalen. B. 2: 4; 3: i — 3. 
, Verein zur Verbreitung naturwissenschaftliche Kenntnisse. Schriften. 

B. 28. 1888. 
, Zoologisch-botanische Gesellschaft. Verhandlungen. B. 37: 3, 4 

38: 1-4. 



2. Fr&n enskilda gifvare. 
Obs. Nar ingen sarskild gifvare ar namd, ar arbetet skankt af forfattaren. 

AURIVILLIUS, Chr., Revisio raonographica Microceridarum et Protomantinarum. 

Sthm. 1887. 4°. 10 Tab. 
BoRRiES, H., Om Forekomst og Utbredelse of skadelige Insekter i Danske 

Naaleskove. 
Ernst, A., Jugendstadien von Ophidercs cacica. Berlin. 1885, ^ Pg- fig- (fr- 

Chr. AURIVILLIUS.) 
Fleutiaux, Ed., Descriptions de Col^opteres nouveaux de I'Annam. Rapportes 

par M. le capitaine Delaunay. (Paris. 1887. 8. Tab. I col. (fr. den- 

samme). 
FOREL, Aug., Die Ameisen der Antille St. Thomas. Mtinchen. 1885. ^^ Pg* 

(fr. densamme). 
Hansson, C. a., Bidrag till Norges invertebrat-fauna. Christiania. 1885. 2 pg. 



Digitized by VjOOQ IC 



T4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889, 

Harold, E. von, John Sahlbergs. Enumeratio Coleopterorum Brachelytrorum 
Fenniae. Helsingfors. 1876. Im Auszuge mitgetheilt. Mttnchen, 1881. 
10 pg. (fr. Chr. Aurivillius). 

, Stenus Quedtnfeldti, Mttnchen. 1885. 2 pg. (fr. dens.) 

, Zur Mtinchener Fauna. Sammelbericht. Mttnchen. 1885. 12 pg. (fr. 

dens.) 

Holmgren, A. E., Fortsatta iakttagelser ang&ende kornflugans upptradande pi. 

Gotland. Sthm. 1887. 10 pg. I col. Tafl. 
HORVATH, Geza, A Magyarorszagi PsylHddkr6l. Budapest. 1885. 30 pg. 

, Les B^rytiens de la Hongrie. Budapest. 1885. 9 pg. 

, Les Aradides de la Hongrie. Budapest. 1886. 7 pg. 

, Nouvelle Revision du genre Plinthisus. Caen. 1886. 8 pg. 

KoLBE, H. J., Tabellarische Uebersicht von 16 Tefflus-Arten. Berlin. 1886. 

5 pg, (fr. Chr. Aurivillius). 
, Die verwandtschaftlichen Beziehungen von Eurycarabus G^h. zu Pro- 

cruntes Bon. Berlin. 1886. 6 pg. (fr. densamme). 
, Zwei neue Cicindelen aus Central-Afrika. Berlin. 1885. 2 pg. fig. 

(fr. dens.) 
, Neue afrikanische Coleoptera des Berliner zoologischen Museums. Berlin. 

1886. 13 pg. (fr. dens.) 
, Die Entwicklungsstadien der Rhagium-Arten und des Rhamnmium 

salicis, Berlin 1 884. 26 pg. (fr. dens.) 
^, Uebcr die Stellung von Flatypsyllus im System. Berlin. 1886. 3 pg. 

(fr. dens.) 
, Zur Frage ttber die systematische Stellung von Hypocephalus Desm. 

Berlin. 1884. 4 pg. (fr. dens.) 
, Entomologisch-kosmologische Betrachtimgen. Berlin. 1884. 3 pg. 

(fr. dens.) 
Lampa, S., Iakttagelser rorande kornftugans upptradande och lefnadssatt under 

sommaren och hosten 1887. Sthm. 1888. 10 pg. 
L5w, Fr., Uebersicht der Psylliden von Osterreich-Ungarn mit Einschluss von * 

Bosnien und der Herzegowina, nebst Beschreibungen neuer Arten. Wien. 

1888. 8^ 36 pg. 

, Mittheilungen ttber neue und bekannte Cecidomyiden. Wien. 1888. 16 pg. 

Futon, A., Enumeration des H^mipt^res recueillis en Tunisie en 1883 et 1884.. 

Paris. 1886. 24 pg. 
Reuter, O. M., Sibiriska Hemiptera. Helsingfors. 1884, 14 pg. 
, Revisio synonymica Heteropterorum pala;arcticorum. Helsingfors. 1888. 

4*. 458 pg. 
Sahlberg, John, Coleoptera och Hemiptera insamlade af Vega^xpeditionens 

medlemmar d Beringssunds amerikanska kust etc. Sthm. 1885. 8". 15 pg* 

, Bidrag till Tschuktsch-halfons Insektfauna. Sthm. 1885. 42 pg. 

, Coleoptera och Hemiptera insamlade af Vega-expeditionens medlemmar 

p& Bering-6n den 15—18 augusti 1879. Sthm. 1885. 13 pg. 



Digitized by VjOOQ IC 



gAfVOR till ENTOMOL. FORENINGENS BIBLIOTEK. 1 5 

ScHOYEN, W. M., Yderligere Tillaegg til Norges Lepidopter-fauna. Christi- 
ania. 1887. 8°. 32 pg. 

, Supplement til H. Siebke's Enumeratio Ins. Norveg. Fasc. 5. pars, i. 

(Hymenoptera phytopbaga et aculeata). Christiania. 1887. 8^ ii pg. 

, Fortegnelse Over de i Norge bidtil observerede Neuroptera planipennia 

og Pseudoneuroptera. Christiania. 1887. 30 pg. 

Thorell, Tam., Pedipalpi e Scorpioni dell' Arcipelago Malese, conservati 
nel museo civico di Storia naturale di Genova. Geneva. 1888. I04pg. 

, On Dr. Bertkau's Classifikation of the order Araneae or spiders. Lon- 
don. 1886. 26 pg. 

Trafvenfelt, R. L., Forteckning ofver Strengnastraktens Dagfjarilar. Upsala. 

1875. 4 pg. 
Westwood, J. O., Descriptions of some new Papilionidse. London. 1871. 26 

pg. 3 tab. col. 
, Illustrations of several additional species of Lucanidae. London. 1874. 

7 pg. I tab. 
, A monograph of the sawflies composing the Australian GenQs Perga 

of Leach. London. 1880. 21 pg. 5 tab. color. 
, Descriptions of new or imperfectly known species of Ichneumones 

adsciti. Hague. 1882. 32 pg. $ tab. col. 
, Notice af a tube-making Hoihopterous insect from Ceylon. London. 

1 886. 5 pg, I tab. 
, Notes on the life-history of various species of the Neuropterous genus 

Ascaiaphus. London. 1888. 12 pg. 2 tab. 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOLOGISKA FORENINGENS INSEKTSAMLING. 



Foreningens insektsamling har under dr i888 blifvit tillokad 
med en vardefuU gdfva (rkn herr I. B. Ericsson i MolndaJ, ut- 
gorande 40 arter utmarkt val preparerade coleoptera, daribland 
flera rariteter, sasom: Sphodrus planus ^ Pristonychus subcyaneus, 
Stenelophus Jiavicollis, Blaps fatidica {pbtusd)^ Trogosita 
mauritanica^ Oinosita discoidea, Barynotiis Schonherri m. fl., 
hvilket harmed 4 Foreningens vagnar tacksamligen erkannes. 

Stockholm i decern ber 1888. 

Sven Lampa. 




Digitized by VjOOQ IC 



0^ 

SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR 



BESKRIFNA AP 

H. D. J. Wallengren. 



(Forts, fr. sid. 128 af foreg. Irg.) 
Anm, Foljande i England trfiffade art torde bora pi halfons vestra 

kust eftersokas: 

C affinitana DouGL. Framvingarne hvitgri, vid framkanten skug- 

gadc med ockragult, med ett temligen otydligt rodbnint tvarband ofver 

midten, mot spetsen sprackliga af brunt. 

DouGL. Zool. IV. 1268. f. 7. Staint. Man. II. 273, 
Larven smutsigt hvitaktig med gri anstrykning langs ryggen och 

matt grS linie Isings hvardera sidan; hufvudet brunt och nackskolden 

svart. Lefver i blomhufvuden och froredningen pS, Aster tripolium och 

flygtiden infaller i juli. 

7. C. zebrana Hubn. Framvingarne blekt olivgula eller 
ockragula med 5 silfverhvita smala tvarband, af hvilka de tvanne 
bakom midten berora hvarandra vid diskfaltets tvarnerv och bilda 
ett X, som ofta i framkanten och inkanten beror med sina yttre 
spelsar afven det 5:te bandet, hvilket iterigen ofta ar i fram- 
kanten gafFelformigt; fransarne vid roten med gula, i spetsen med 
gra llackar. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 13. 95. 

Under juli m^nad funnen i Skane. Larven lefver i blom- 
morna af Gnaphalium arenarium^ dar den bildar dt sig rorfor- 
miga gdngar. Den Ofvervintrar. 

2. Slagtet Coccyx Ttre. Led. 
Bakvingarnes styloid- och ulnargrenar utgd ur diskfaltet vidt 
skilda frin hvarandra, den forra ur bakre hornet, den senare 
ganska Ungt framom detsamma eller atminstone icke frdn samma 
punkt som den fbrra. Framvingarne utan upphojda ullhdriga 
flackar. 

EHiomol. Tidskr, Arg. 10, H. 4 (1889). j 



Digitized by VjOOQ IC 



t8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Ojversigi af arterna, 

I:o. Framvingarnes sesamoidgren utloper i utkanten {Argyrolepia Stkph.) 

A) Framvingarne kanelroda med gula flackar och sammanhSngande bly- 

linier 1 Aleella. 

B) Framvingarne gula med 2 kanelbruna tvarband' ofver disken. 

I :o) Del yttre tvarbandet mot vingens inkant gaffelformigt 

S Ruiilana. 
2:0) Det yttre tvarbandet mot vingens inkant ej gaffelformigt 

3 Aurofasct'ana. 

C) Framvingarne ockragula med rostrodt tvSrband, som sender i gren 

till inkanten och i till analhornet; 4: Hartmanniana. 

D) Framvingarne med kanelbrunt midtelband, som ej sander nigon gren 

till analhornet. 

i:o) Framvingarne halmgula, nSra vingspetsen en mork framkants- 
flack och midt ofver i inkanten ett streck, hvilka bida ofta 
sammanhanga 5 Deutschiana. 

2:o) Framvingarne ockragula, utkanten bredt kanelbrun, genom- 

skuren af en slingrande silfverlinie 6 ¥ulneratana. 

II:o. Framvingarnes sesamoidgren utloper i framkanten eller i vingspetsen. 

A) Framvingarne Ijusa med morkaj oordentligt sammanhangande punkter, 

som icke eller hogst otydligt forenas till 2 knappt mSrkbara tvar- 
band och mellan dessa lika obestamda silfverpunkter 7 Maritimana. 

B) Framvingarne med ett tydligt eller ^tminstone antydt tvSrband ofver- 

disken. 

i:o) Hufvud hvitaktigt eller Ijusgult. 

(A) Framvingarne vid inkantsmidten med mork ej till ving- 

midten hinnande flack 8 Dubiiana. 

(B) Framvingarne med morkt, Itminstone vid inkanten eller 

framkanten tydligt och ofver vingmidten hinnande tvarband. 
(1:0) Hufvud och thorax af samma farg. 

a) Framvingarne vid utkanten med ett med denna 

parallelt smalt rostbrunt i inkanten slutande band 

9 Dilucidana. 

b) Framvingarne vid utkanten utan nagot med denna 

parallelt, i inkanten slutande tvarband. (Fort- 
sattes framkantsflacken sisom tydligt band till 
analhornet, sS. sker utloppet ofver analhornet i 
utkanten, ej darbakom i inkanten.) 
i) Framvingarnes midtelband genombrutet nara 
framkanten. 

(a) Framvingarnes grundfarg hvit, vid utkanten 
griaktig ; vingspetsen med rosenrod in- 
blandning 10 Posterana. 



Digitized by VjOOQ IC 



wallengren: skandinaviens vecklarefjarilar. 19 

(b) Framvingarne glansande hvitaktiga med 

olivbrun inblandning, stor blSgrd in- 
kantsflack vid basen ... 11 FHgidana. 

(c) Framvingarnes grundfarg halmgul eller 

ockragul. 

(i) Framvingarne breda med rundad 

spets och utkant, den senare foga 

sned utan teckning. 

*) Framvingarnes midtelband i in- 

kanten bredare ; framkanten 

nara spetsen med 2 Ijusa 

hakar 12 Badiana. 

'^'^) Framvingarnes midtelband i in- 

kanten ej bredare ; framkanten 

nara spetsen utan Ijusa hakar 

13 Cnicana. 

(2) Framvingarne smala, tillspetsade; ut- 

kanten mycket sned. 

*) Frartivingarne halmgula] ut- 

* kantslinien ej markerad 

14 Smeathmanniana. 

**) Framvingarne blekt ockragula, 

utkantslinien brun eller brun- 

flackig 15 Kindermanniana. 

2) Framvingarnes midtelband ej genombrutet, 

men forsvinner ofta nara framkanten. (Fram- 

vingar utan blylinier, men med silfv^rglan- 

sande stSllen.) 

(a) Framvingarne vid framkanten emellan det 

gulbruna eller olivbruna midtelbandet 
och den alltid tydliga, narmare ving- 
spetsen belagna framkantsflacken med 
en Ijusare, bred, starkt glansande flack. 
' (1) Framvingarnes midtelband i yttre 

bradden svartpudradt 

16 Mussehliana. 

(2) Framvingarnes midtelband i yttre 

bradden ej svartpudradt 17 ^a/?/7/a/?a. 

(b) Framvingarne vid framkanten emellan 

midtelbandet och den narmare vingspet- 
i sen belagna ej tydliga eller felslSende 

framkantsflacken ingen Ijus, starkt glan- 
sande flack. 

(i) Framvingarnes fransar rodaktiga 
1 18 Ciliella. 



Digitized by VjOOQ IC 



20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

(2) Framvingarnes fransar rostfSrgade 
19 F/ammeo/ana, 

(2:0) Thorax grS, svartaktig eller atminstone morkare an 
hafvudet. 

a) Framvingarnes midtelband genombratet 

20 Pallidana. 

b) Framvingarnes midtelband ej genombrutet. 

i) Framvingarnes midtelband i framkanten ut- 

vidgadt 81 GiMcomana. 

2) Framvingarnes midtelband i inkanten utvidgadt 

22 Nana. 
2:0) Hufyud svartaktigt eller olivbrunt. 

a) Framvingarnes midtelband i framkanten bredare an i in- 

kanten 23 Curvistrigana. 

b) Framvingarnes midtelband i inkanten bredare och obestam- 

dare an i framkanten 24 Airicapiiana. 

1. C. aleella Schultze. Framvingarne brunroda med 4 
rundade eller triangulara, stora blekgula flackaf , 2 i inkanten och 
2 i framkanten, ofta tydligt kantade med blyglansande linier. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 12. 82. 
Under juni och juli minader i Skane och Halland. 

2. C. aurofasciana Mn. Framvingarne glansande guldgula, 
basen, 2 tv^rband och utkanten kanelroda, kantade med grofva, 
glansande blylinier; det andra tvarbandet helt och sander ingen 
gren till analhornet, det forsta daremot beror i framkanten och 
inkanten basfaltet, sa att en flack af grundfargen darigenom inne- 
slutes. 

Mann. Zool. Bot. Ver. Verh. 1855. 552. Hen. II. 2. i. 78. 
Flygtiden skall infalla i juni och juli. Funnen pa Dovre. 

3. C rutilana Hubn. Framvingarne glansande guldgula, 
basen, 2 tvarband och utkanten kanelroda eller blodroda med 
violetta blylinier; det andra tvarbandet sander en gren till anal- 
hornet och utvidgas mot framkanten, sa att det strafvar att an- 
taga form en af bokstafven K. 

Wallengr. Sp. Tortr, & Tin. 12. 79. 

Larven gulgron med rodgult hufvud; lefver i en spanad 
mellan barren pa enbusken. 

Under juli manad i Skdne, Blekinge, pa Gotland, vid Kri- 
stiania och i Finmarken. 



Digitized by VjOOQ IC 



WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR. / 2 1 

4. C Hartmanniana Clerk. Framvingarne ockragula; ba- 
sen skuggad med rodbnint; ett snedgaende, mot framkanten af 
en gul linie genombrutet, rodbrunt tvarband, som utsander en 
gren till analhornet, samt nara vingspetsen en rodbrun framkants- 
flack; dessa rodbruna teckningar mer eller mindre kantade med 
blylinier och fran framkantsflacken utga 2 parallela rader silfver- 
punkter. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 12. 81. 

Var. subbamnanniana Doubl. Betydligt mindre och blekare, 
tvarbandet borjar langre fran basen och ar mindre snedt. 

Staint. Man. II. 269. 

Under juni och juli manader i hela Europa in i Lappmar- 
ken, men inora Norge hittills blott anmarkt vid Kristiania. 

5. C. Deutschiana Zett. Framvingarne halmgula, hos 9 
morkare, med i inkantsflack och en framkantsflack vid basen, 
bada rostbruna; ett snedt brunt (o^) eller kanelfargadt (9), nara 
framkanten till halften, sallan helt genombrutet tvarband; nara 
vingspetsen en aflang, rostbrun framkantsflack och midt ofver en 
fran analhornet utgaende brun, med utkanten parallel, stundom 
med framkantsflacken till ett tvarband forenadt streck ; alia dessa 
bruna teckningar innefattas af silfverhvita linier. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 12. 85. 

Var, lutul'entana H. S. De bruna teckningarne p^ fram- 
vingarne felsUende. 

H. S. Neue Schm. 35. p. 5. 

Under juni och juli manader i Lappmarkerna, pa Dovre och 
i Finmarken. 

6. C. vulneratana Zett. Framvingarne Ijust ockragula, 
framkantens bas, ett i inkanten dubbelt s^ bredt som i framkan- 
ten, ofver midten g^ende, af silfverlinier begransadt, af silfver- 
linie genombrutet tvarband samt den af en slingrande silfverlinie 
genomskurna utkanten kanelbruna; rummet mellan tvarbandet och 
utkantens morka farg betackt af silfverfargade gulaktiga linier, 
samt eger i skarpt begransad morkbrun punkt framom midten 
och I — 2 kanelbruna punkter eller flackar i framkanten. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 12. 80. 
Under juli och augusti pa Dovre och i Finmarken. 



Digitized by VjOOQ IC 



2 2 El^OMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

7. 0. maritimana Gn. Framvingarne halmgula, med spridda 

silfverpunkter och marmorerade nled brunt; innanfor midten ett otydligt 

morkt tvarband ocli i analhornet en triangelfonnig mork flack samt nara 

spetsen 2 morka framkantsfliickar; bakvingame griaktiga, hvitsprackliga. 

Gn. Ind. 64. Staint. Man. II. 270. 

Larven gulhvit med svarta flackar; lefver i stjalkar och rotter pS 
Eryngium maritintum. Flygtiden i maj och juni. Traffad pi hafsku- 
sten i . England och Frank rike. 

8. C. dubitana HiJbn. Framvingarne glansande silfverhvita 
med blek olivgul inblandning; en gr5, flack vid basen, en mork- 
gra flack vid midten af inkanten, ej hinnande ofver vingvecket 
och en liten morkgra flack vid midten af framkanten; utkanten 
skuggad med gratt; bakvingarne graaktiga, ej marmorerade; huf- 
vud hvitt; thorax svart. 

Wallengk. Sp. Tortr. & Tin. 13. 94. 

Larven brunaktigt gul; hufvud rostgult; nackskold brun, kan- 
tad med och delad genom blekgult. Lefver i blomhufvuden 
pa Senecio yacobcea, Cirsium lanceolatuniy Hieracium m. fl. 

Under juni och juli manader p^ hela halfon anda upp i 
Finmarken. 

9. 0. dilucidana Wilk. Framvingarne blekt halmgula med 
smal brun linie langs framkanten ixkn basen till midten ; ett snedt 
gulbrunt tvarband nara basen fr^n inkanten in^t halfva vingen; 
nara utkanten ett smalt, fullstandigt, gulbrunt tvarband. 

WiLKEiNs. 311. Staint. Man. II. 275. 

Larven lefver i stjalkarne p4 Pastinaca sativa och Herac- 
leuni sphondylium. 

Under juli m5,nad funnen i Skane. Heineman har samraan- 
blandat denna art med francillana, hvilken aterigen ej ar Fa- 
BRiGi art utan Dyponchels jiagellana (identisk med Herrich- 
ScHiEFFERS art af samma namn (fig. 95) och Heydens eryngi- 
and) samt lefver sasom larv pa Eryngium campestre och skiljes 
fran var dilucidana darigenom, att framvingarnes midtelband ar 
fullstandigt och ej framat afbrutet, men utkantsbandet genom- 
brutet nara framkanten och ej fullstandigt. 

■^ Aftm. En annan likaledes af Heineman med foreglende samman- 

blandad art torde hos oss forekomma, hvarfor har intages dess diagnos. 
^''^■■'- C. francillana Fabr. Framvingarne blekt halmgula med till mid- 

ten smalt brunaktig framkant och 2 smala, sneda, fullstSndiga, ej af- 



Digitized by VjOOQ IC 



wallengren: skandinaviens vecklarefjarilar. 23 

brutna eller genombrutna, gulbruna tvarband ; det yttre snedare Sn det 
inre. 

Fabr. E. S. 264. Don. Nat. Hist. t. 351. i. Wilkins. 

312. Staint. Man. II 275. flagellana H. S. fig, 345. 
Larven lefver p& Datuiis carota af dess fro och doljer sig i stjal- 
karne, dar den afven synes undergE sin forvandling. Flygtiden infaller 
i jiiir och augusti. Ej sallsynt i England. 

10. C. posterana Zell. Framvingarne hvita, grasprackliga, 
vid utkanten gratOckniga, med ett olivgratt, i inkanten utyidgadt 
och dar pa sidorna blygrdtt, och nara framkanten genom gra 
tOcken genombrutet tvarband, vingspetsen brunaktig med blygra 
och rodaktig inblandning, s4 att endast ndgra hvita framkants- 
hakar finnas; hufvud och thorax hvita. 

Zell. Isis 1847. 741. H. S. IV. 190. ambiguana 
Treit. VIII. 282. H. S. fig. 64. Hein. 
Schm. II. I. 88. (exclus. syn. Wilk., Staint.) 
Larven lefver i blomhufvuden pa tistlar och Centaur ea ja- 
cea af dess fr5. Den ar benfargad med svartbrunt hufvud, 
brungra nacksk61d och analskold. 

Under juli m^nad funnen i Blekinge. 

11. C. frigidana Gn. » Framvingarne triangul^ra, glansande 
hvitaktiga*, vingfalten dar och hvar gulaktigt olivbruna; vid basen 
en stor blagr^ inkantsflack; fransarne blagra; framkant och inkant 
svartpunkterade ; alia vingarne undertill hvitmarmorerade ; hufvud 
och palper hvita. » (Guen^e.) 

Wallengr. Sp. Tortr, & Tin. 13. 92. 
Skall vara funnen i Dalarne. For forf. obekant. Skall 
likna hybridella Hubn. f, 351, men vara storre. Kan mojligen 
tillhora foljande, hos oss annu ej sa vidt bekant ar patraffad 
art, ehuru Guenee ansag hybridella Hubn identisk med ambi- 
guana Trmt. (non Dup.) 

C. hybridella HuBN. Framvingarne hvita, stundom med kottrod 
anstrykning, vid utkanten grS, tockniga af rostbrunt och grStt; en gri 
flack vid basen langs framkanten, en stor, rostbrun af blygratt infattad 
flack vid midten af inkanten, rackande snedt in pa halfva vingen; en 
liten brungrS framkantsflack nara vingspetsen och oftast en mindre i 
.samma kant midt emot inkantsflacken ; hufvud och thorax hvita. 

Hubn. f. 351. cardtiana Zell. Isis 1847. 741. H. S. IV. 190. 
Hein. Schm. II. i. 89. Staint. II. 271 dissolutana H. S. f. 83. 



Digitized by VjOOQ IC 






24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Larven blekrod med Ijusbrunt hufvud och gulaktig, med 4 svarta 
flackar tecknad nackskold; lefver i blomhufvuden p& Pier is hieracioides 
af dess fro; afven i Sonchiis oleraceus, Flygtiden intaller i juli och arten 
ar allman i England pa vissa stallen samt afven traffad i Tyskland. 

12. C. badiana Hubn. Framvingarne halmgula, tockniga af 
ockragult, raed glansande hvitaktiga, vagiga tv^rlinier; framkantens 
has, ett snedt, fran inkantens midt utgaende och dar utvidgadt, 
ofver mer an halfva vingen rackande tvarband samt en liten flack 
vid analhornet och 2 vid fraiiikanten chokoladbruna; i framkanten 
nara vingspetsen 2 Ijusa hakar; bakvingarne grabruna. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 12. 83. Rudzg-ana Heih. 
Schm. II. I. 81 (den st5rre formen.) Badimia Staint. 
Man. II. 270. 
Larven skall lefva i stjalkar och rot till Arctium lappa. 
Under juli manad i Sveriges sydligaste provinser, men afven 
uppgifven fran Lappland och Norge, ehuru darmed mojligen 
ocksa afses foljande art. 

13. 0. cuioana Doubl. Framvingarne hvitaktigt halmgula, 
tockniga af blekt ockragult, med glansande, hvitaktiga, vdgiga 
tvarlinier; ett snedt, fran inkantens midt utgiende och dar ej ut- 
vidgadt, smalt, brunaktigt tvarband, som nastan fSrenas med en 
midt daremot varande flack i framkanten ; en annan sddan fram- 
kantsflack nara vingspetsen; i framkanten nSra vingspetsen inga 
Ijusare hakar; bakvingarne gri. 

WiLK. 292. Staint. Man. II. 270. Rubigand Hein. 
Schm. II. I. 81 (den mindre form.). Wallengr. Sp. 
Tortr. & Tin. 12. 84. 
Bland tistlar i juni m^nad i Sveriges sydligaste provinser 
samt i Lappland. 

14. 0. Smeathmanniana Fabr. Framvingarne ockragula med 
glansande hvitaktig inblandning; ett snedt ockrabrunt tvarband 
frdn inkantsmidten, hinnande till halften af vingen och midt dar- 
emot i framkanten en liten Ijust gulb/un flack; en tresidig ockra- 
brun flack i analh5rnet och midt daremot i framkanten en mindre 
Ijusbrun flack, emellan hvilka brunaktiga tocken Annas; utkanten 
ej bruntocknig. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 13. 87. 
Larven lefver i blomhufvuden pi Achillea millefolium, Cen 



Digitized by VjOOQ IC 



wallengren: skandinaviens vecklarefjarilar. 25 

taurea nigral Anthemis cotula och en del andra compositce, 
Fargen Ijust grabrun med gulaktig anstrykning, svartbrunt hufvud 
och gulbnin nackskOld. 

Under juni och juli minader fr^n Skine anda in i Lapp- 
markerna. 

15. C. Kindermaimiaiia Treit. Framvingarne blekt ockra- 
gula med glSnsande, hvitaktig inblandning; frarnkantens bas ockra- 
brun; ett snedt ockrabrunt tv^rband fran inkantsmidten, oftast 
sammanhangande med en midt d^remot i framkanten varande 
ockrabrun flack ; en tresidig ockrabrun flack i. analhbmet och midt 
daremot i framkanten en annan och utanfor denne ytterligare en 
mork hake; utkanten bruntocknig och fransarne med tydlig del- 
ningslinie. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 13. 86. F«rfa«a Bhm. 
Wallengr. 1. c. 13. 88. 
Larven skaU lefva pa Artefnisia campestris. 
Under juni och juli mjnader i Skine, Vestergotland och pa 
Gotland; i Norge vid Kristiania. 

16. C Mossehliana Treit. Framvingarne vid basen gul- 
bruna, i inkantsbasen en silfverglansande flack ; darefter ett bredt 
hvitaktigt, silfverglansande tvarband, darnast ett bredt Ijusbrunt, 
i yttre bradden svartpudradt tvarband; darefter i framkanten en 
storre fyrsidig, hvitaktig, silfverglansande flack och midt daremot 
en darraed genom en silfverglansande, svartpudrad linie samman- 
hangande, silfverglansande, med gulbrunt fylld triangel i inkanten; 
darutanfor finnas gulbruna tocken med en hvitaktig, slingrande, 
silfverglansande linie. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 13. 90. (Excl. syn. 
Staint.) 
Funnen i Vestergotland. Traffas p^ sddana stallen dar 
Linum catharticum finnes. 

17. C. Manniana F. R. Framvingarne glansande hvitaktigt 
gula, knappt m5rkt6ckniga ; ett skarpt begransadt, jamnbredt, svagt 
vinkelbrutet, frin inkanten till vingmidten svart, darefter gulbrunt 
tvarband ; ett gulbrunt tvarband Ifran framkanten nara vingspetsen 
afsmalnande till utkanten nara analhornet; ofta en liten tresidig 
svartbrun inkantsflack emellan bida banden. 



Digitized by VjOOQ IC 



26 



ENTOMOLOGISK tIDSKRIFT 1 888. 



m 






F. R. 134. t. SI. f. 8. H. S. IV. 189. Hein. Schm. 

II. 84. (Exclus. syn. Wilk. & Staint.) 
Under juni manad pk fuktiga angar i Sk5,ne sallsynt Man 
bar uppgifvet Mentha sylvestris sAsom den planta, i hvars 
stjalkar larven skulle lefva, men denna uppgift afser utan tvifvel 
en belt annan art: notudmux Zell. 

18. C ciliella Hubn. Framvingarne gr^bvita eller gulbvita, 
silfverglansande, med gratocknig, rosenf^rgad utkant; fr^n inkants- 
midten ett snedt, tamligen bredt, rodbrunt, mot inkanten morkare^ 
ofta svartaktigt, framat mattare ocb forsvinnande tvarband; fram- 
kantens bas med rodbrun Idngsflack; fransarne vid basen rosenroda. 
Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 13. 89. 

Larven gulbvit med svart hufvud, blekgr^ flackar ocb mork- 
grd nackskold; fullvuxen blir ban rcJdaktig; lefver af fron till 
Primula verts ocb P, farinosa. Ofvervintrar i stjalkarne ocb 
fbrvandlas till pupa foljande var. 

Under maj ocb juni manader i bela Sverige anda in i Lapp- 
markerna. 

Anm. I Finland bar upptackts en art, som torde afven hos oss 
fbrekomma, hvarfor dess diagnos bar ml intagas: 

19. C. flammeolana Tengstr. Framvingarne svafvelgiilaktigt 
gala, i grunden silfverhvitaktiga, mot spetsen obestamdt och bredt an- 
lupna af rostgult ; ofver midten ett snedt gulbnint, tydligt, ofta af mork- 
bruna atomer begranasdt tvarband ; fransarne rostgula ; utkantslinien knappt 
tydlig; bakvingame morkgri med blekare fransar. 
Tengstrom Bidrag. 161. 

Allman vid UleSborg i borjan af juli. Skall likna C. epilinana men 
vara nigot storre och skiljes dSrifr&n pi satt foljande diagnos utvisar: 

C. epilinana Zell. Framvingarne blekt lergula, mot spetsen gul- 
aktigt grS; ofver midten ett snedt, smalt, morkare lergult, ej af mork- 
bruna atomer begransadt tvarband ; fransarne lergula ; utkantslinien tydlig ; 
bakvingarne gri. 

Zell. Ent. Zeit. 1849. 285. H. S. IV. 187. f. 79. 80. 
Hein. Schan. II. i. 82 (excl. syn. WiLK. & Staint.) 

Under juli mS'nad pS Stskilliga stallen i Tyskland. Larven lefver 
i frokapslame pd Lintim catharticum och lin, ar hvitgul med svartbmnt 
hufvud och nackskold. • 

20. C. pallidana Zell. Framvingarne glansande gulaktigt 
bvita, grasprackliga; framkantens bas ocb ett bredt, genombrutet, 



Digitized by VjOOQ IC 



wallengren: skandinaviens vecklarefjarilar. 27 

i inkanten utvidgadt tvarband ofver midten, svartaktiga; ett smalt, 
bojdt, grdtt tvarband nara utkanten ; hufvudet gulhvitt ; thorax gra. 

Zell. Iris 1847. 742. H. S. IV. 190. f. 389. Hein. 

Schm. II. I. 88 (exclus. syn. Wilk. & Staint. Albi- 

capitana Cooke; Zoologist p. 7800. Staint. Ent. An. 

1862. p. III. M'Lachl. E. a. 1869. p. 86. (Exclus. 

syn. Zell.) 
Under juli mdnad v Blekinge. 

2 1 . C gilvlcomana Zell. Framvingarne blekt ockragula, 
utanfor midten brunpudrade och bruntdckniga ; ett bredt, fram- 
till utvidgadt, af foga tydliga blylinier begransadt, brunt tvjtrband 
ofver midten; vingspetsen snedt till analhomet brun med blygr^ 
inblandning; hufvud Ijusgult; thorax gulbnin. 

Zell. Isis 1847. ']^2\ flaviscapulana H. S. IV. 224. 

VI. 160. f. 97. gilvicomana, Hein Schm. II. i. 86. 
Larven skall lefva pa Chenopodium, 
Under juli manad i Sk^ne. 

22. C. nana Haw. Framvingarne blekt ockragula, med 
rosenrod anstrykning, basen och framkanten till midten blygra; 
ett bredt, mot inkanten utvidgadt, och darifran till vingmidten i 
det inre gulbrunt, svartflackigt, for ofrigt blygritt tvarband, som 
vid framkanten har i yttre bradden en morkare flack; fran 2 
morka framkantsflackar utg4r till utkanten en gr4 eller brun, mer 
eller mindre tydlig skuggning; hufvudet blekt ockragulaktigt ; 
thorax morkgra. 

Haw. Lep. Br. 439. Staint. Man. II. 272. ambiguana 

Froel. Ent. Tortr. 112. H. S. IV. 192. Wallengr. 

Sp. Tortr. & Tin. 13. 91. pallidana H. S. f 65. 

pumilana H. S. f. 66. Hein. Schm. II. i. 90. 
Larven skall lefva i frohusen p5, bjork. 
Under juni och juli-manader i Smdland samt inom Norge i 
Odalen, Romsdalen, Gudbrandsdalen, Sodmbre och pa Dovre. 

23. C. curvistrigana Wilk. Framvingarne blekgula, skug- 
gade med ockragult; gulhvita silfverglansande tvarlinier; ett grdtt 
streck langs framkanten till basen; ett oregelbundet, n%orlunda 
begransadt, vid framkanten bredare, gratt tvarband ofver midten 
och ett gritt, krokt streck fran framkanten nara vingspetsen till 



* Digitized by VjOOQ IC 



28 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 



analhornet; utkanten graaktigt tocknig; hufvud olivbrunt; thorax 
rostbrun med gulaktiga skuldertackare. 

WiLK. 302. Staint. Man. II. 272. Hin. Schm. II. r. 87. 

Larven gulaktigt rod, men. rodare, nar d^n ar fullvuxen; 
hufvud Ijusbrunt; lefver i blommorna pA. Solidago virgaurea^ 
dar han narer sig af fodoamnena och gdr fr^n blomma till blomma, 
stundom forenande dem med silkespanad. 

Under juni m^nad i Skdne. 

24. C. atricapitana Steph. Framvingarne hvitaktigt kott- 
fargade, vid basen gratocknjga; en oregelbunden gra flack i inkants- 
midten och midt daremot i framkanten en annan mindre, bada 
hos c^ vidt skilda, men hos $ genom gulaktig farg nastan for- 
enade; nara vingspetsen 2 morka framkantsflackar; fran den inre 
af dessa ett m5rkt band till utkantsmidten ; utkanten grdtocknig; 
bakvingame blekgra med morkare vattring; hufvud och thorax 
svarta (o^) eller hufvud olivbrunt och thorax svart (9). 

WiLK. 298. Staint. Man. II. 271. Hein. Schm. II. i. 87. 

Lai'ven smutsigt blekgul, med rod anstrykning p4 ryggen, 
bruna andhal, Ijusbrunt hufvud, brunaktig nackskold. Den lefver 
i stjalken pa Senecio Jacobcea, dar den ater margen, hindrar V2lxten 
sa att stjalken vid det stailet dar larven vistas blir tjockare och 
betackes med en blodruska. Larven forpupas i stjalken. Den 
lefver afven pst Hier actum umbellatum. 

Under juni manad i Skine. 

III. Gruppen Tortricodidae Staint. 

Bak\4ngarnes bakre mediannerv mot basen helt naken och 
samma vingar sakna oberoende nerv; ulnargrenen utgdr fran disk- 
faltets bakre horn och styloidgrenen utgar fran diskfaltets tvar- 
nerv tamligen langt framom den forre och intager saledes obe- 
roende nervens plats; radial- och subradialgrenarne utgd ur disk- 
faltets framre horn forenade i gemensam stam. Tungan kort, 
men antydd. Framvingarnes subulnargren utgar fran diskfaltets midt. 



mm--:^- 



Digitized by VjOOQ IC 



WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR 29 

1. Slagtet Cheimatpphila Steph. 

Framvingarnes ulnargren utgar fran diskfaltet nara dettas 
bakre h6rn och utlOper tamligen tvart i analhornet, sa att den 
har kommer nara intill subulnargrenen ; metacarpalgrenen enkel 
utloper i framkanten och sesamoidgrenen i vingspetsen. Palperna 
fina, hangande, rSckande foga ofver hufvudet. Antennerna borst- 
formiga, hos t^ med langa, fina cilier. Framvingarftes diskfalt 
langt och smalt utan delningsnerver. Vingarne under hvilan lagda 
takformigt och aro halft genomskinliga, tunnt med fjall bekladda. 

I . Ch. tortricella Hubn. Framvingarne grabruna med obe- 
stamd morkare basflack, ett bredt, i yttre bradden foga begr^n- 
sadt, morkare tv^rband, samt mot vingspetsen stundom en mor- 
kare skuggning; bakvingarne Ijust brungra. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. ii. 71. 

Under mars och april manader i ekskogar uti sodra och 
mellersta Sverige, atminstone in uti Upland. Larv^n skall lefva 
pa ek och hvitbok. Den ar rodbrun eller brunaktig med tre 
smutshvita linier langs ryggen, brun, gulkantad och gultecknad 
nackskold samt brunt hufvud, buken smutshvit. 

IV. Gruppen Exapatidae Staint. 

Bakvingarnes bakre mediannerv mot basen helt naken och 
samma vingars oberoende nerv utgar frin diskfaltet nara dettas 
bakre horn, darifran ulnar- och styloidgrenarne utga- rabial- och 
subradialgrenarne utga ur framre hornet, ej forenade i gemensam 
stam, men fran samma punkt. Tunga saknas helt och hallet, ar 
ej ens antydd. Framvingarnes subulnargren utgar fran diskfaltet 
nara midten. Baktibiernas sporrar mycket korta. Honans vingar 
forkrympta, racka till anus. 

1, Slagtet Exapate Hubn. 

Framvingarnes ulnargren utgar fran diskfaltet nara dettas 
bakre h5m. Palperna korta, tunnt hariga. Antennerna hos c^ 
penselformigt cilierade med spridda langre borster, hos o^ glest. 



Digitized by VjOOQ IC 



30 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 



men tarnligen 14nghariga. Framvingarnes diskfalt i frambradden 
kortare an i bakbradden, med en fin delningsnerv. Framvingarne 
hos $ spetsiga, lancettformiga och i kanterna forsedda med langa; 
fina borst, ralcka till anus; bakvingar saknas hos henne Mfven- 
som sista paret sporrar pa baktibierna. 

I. E. congelatella Clerk. Framvingarne hos (^ grabruna 
med svag purpurglans och bredt hvitaktigt langstreck fran basen 
genom disken, hvari finnas 2 morkbruna flackar, den ene innan- 
for, den andre utanfor midten; fransarne med grofva, morka 
punkter vid roten; framvingarne hos $ hvitgra med morkbrun 
flack innanfor midten af framkanten och morka framkantspunk- 
ter, inkantens inre bashalft morkbrun, samt n^gra morka punkter 
i samma kant; kantharen hvita. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. ii. 72. 

Larven blekt grasgrOn med hvita rygg- och sidostrimmor 
samt svarta brostfotter. Den lefver mellan sammanspunna blad 
p4 Ligustruniy aim, hagtorn, ek, hallonbuskar, appletrad, 
SpircEce m. fl. 

Under oktober och november manader i sodra och meUersta 
Sverige itminstone anda in i Upland samt i sodra Norge. 

V. Gruppen Grapholithidae Gn. 

Bakvingarnes bakre mediannerv ofvantill mot basen hirig 
'pa langre eller kortare stycke, och oberoende nerv finhes, som 
utgar fr^n diskfaltet antingen fr^n samma punkt som styloid- 
grenen eller pa langre afstand fr4n denna. Framvingarnes subul- 
nargren utgar frin diskfaltet nara in till eller nagot bakom dettas 
midt. Vingarne hos b5,da k5nen fullt utvecklade. 

Denna ganska artrika grupp omfattar foljande slagten: , 

I:o Framvingarnes styloid- och glenoidalgrenar utgS frin samma punkt (bakre 
hornet) af diskfaltet. (Bakvingarnes radial- och subradialgrenar utgS med 

gemensam stam ur diskfaltets frjlmre horn Reiinia, 

II/o Framvingarnes styloid- och^ glemoidalgrenar utgS frSn skilda punkter pS 
diskfaltet. 

1:0) Framvingarnes radial- och subradialgrenar ur samma punkt af disk- 
faltet och stundom forenade i gemensam stam. 



Digitized by VjOOQ IC 



WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR. 3 I 

A) Bakvingames styloid- oeh ulnargrenar vid utgSngen af diskfaltet 

Itskilda genom ett litet mellanrum. (Framvingarnes diskfalt utan 
delningsnerv.) Chrosis, 

B) Bakvingarnes styloid- och ulnargrenar utgS. fran samma punkt pa 

diskfaltet, stundom forenade i gemensam stam. 
(i:o) Bakvingames oberoende nerv antingen belt felsllende eller 
vid sin upprinnelse bojd mot styloidgrenen och dar narmad 
till samt ofta upprinnande fr^n samma punkt som denna. 

(A) Bakvingarnes styloid- och ulnargrenar utgS frin samma 

punkt pa diskfaltet, men ej forenade i gemensam sUm. 

a) Framvingarnes subradialgren narmare till carpalgrenen 

an till radialgrenen eller midt emellan bSda. 

1) Thorax med upprattstaende h^rborste. (Framvin- 

garnes diskfalt med 2 delningsnerver.) 

(a) Framvingarnes subradialgren upprinner midt 

emellan radial- och carpalgrenarne... Eccopsh. 

(b) Framvingarnes subradialgren upprinner narmare 

till carpalgrenen an till radialgrenen Penthina. 

2) Thorax utan upprattstlende hSrborste, tilltryckt fjal- 

lig eller tilltryckt hSrig. (Framvingarnes diskfalt 
med 2 delningsnerver.) 

(a) Bakvingarnes oberoende nerv upprinner ur disk- 

faltets tvarnerv. 

(1) Framvingarnes subradialgren upprinner icke 

narmare till carpalgrenen an till radial- 
grenen Euchromia. 

(2) Framvingarnes subradialgren upprinner nar- 

mare till carpalgrenen an till radial- 
grenen : Serfcoris. 

(b) Bakvingarnes oberoende nerv upprinner ur disk- 

faltets bakre horn Aphelfa. 

b) Framvingarnes subradialgren upprinner narmare till 

radialgrenen an till carpalgrenen. (Thorax med liten 
upprattstaende harborste; framvingarnes diskfalt med 
tydlig framre men otydlig bakre delningsnerv.) Lobesia, 

(B) Bakvingarnes styloid oeh ulnargrenar utgS ur diskfaltet 

forenade i gemensam stam, eller ock saknas styloid- 
grenen. {Pcsdisca hyperkana har bida grenarne skilda.) 

(a) Framvingarnes metacarpal gren tvagrenig. (Framvin- 

garnes diskfalt med slingrande delningsnerv.) 

Rhophoboia. 

(b) Framvingarnes metacarpalgren enkel (deras subradial- 

gren upprinner narmare till radialgrenen an till 
carpalgrenen). 
(l) Framvingarne med sikelformigt bojd spets. 



Digitized by VjOOQ IC 



32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

*) ^akvingarne med oberoende nerv Phoxopteryx. 
**) Bakvingarne utan oberoende nerv Anchyhptera. 
(2) Framvingarne utan sikelfonnigt bojd spets 

PcBdisca. 
(2:o) Bakvingarnes oberoende nerv tamligen rat, vid sin upprin- 
nelse ej bojd mot styloidgrenen och \h\gt aflSgsnad frin 
denna. 

(A) BaHvingarnes utkant emellan subulnargrenens utlopp och 

anal hornet rat, liksom afskuren, si att dSrigenom bildas 
mot inkanten en vinkel (tydligare hos cT an hos 9) 

Copioloma. 

(B) Bakvingarnes utkant emellan subulnargrenens utlopp och 

analhornet ej rat och liksom afskuren, utan jamnt bojd 
ofver allt. 

(Forts.) 






Digitized by VjOOQ IC 



NYA BIDRAG TILL SKANDINAVISKA HALFONS 
MYRIOPODOLOGI 



C. O. VON PORAT. 



Alltsedan 1870 — 71, da Dr A. Stuxberg offentliggjorde 
sina »Bidrag till Skandinaviens myriopodologi»,^ har, med undan- 
tag af ett par spridda uppgifter,^ intet meddelats om vira nordi- 
ska myriopoder. Att erhalla en sammanstallning dels af de sedan 
•dess for vkr fauna nyupptackta former, dels af samtliga arters 
utbredning, s4vidt man har sig den kand, lorde darfor ej vara 
utan sitt intresse, och det ar i sa^dan f5rhoppning foljande rader 
nu Sfverlemnas till offentligheten. 

Di anledning funnits till formodan, att vara lulus-former 
af UrresirzS'grxippen — eller de nastan ,enfargadt morka, med 
stjartprocess forsedda artema af detta sljtgte — tarfvade en full- 
standigare utredning, an som hittills komm.it dem till del, har 
jag sarskildt bemodat mig om att egna dem en omsorgsfullare 
granskning. Mitt arbete har harvid vMsentligt underlattats af i 



1 Ofvers. K. Vet. Ak. Forhandlingar, 27.6 hrg. N:o 8, Stockholm 1876. 
(Sveriges Chilognather) och d:o d:o 28:e » N;o 4, • 1 871. 

(Sveriges Chilopoder). 

* Dessa Sro, savidt mig ar bekant, blott foljande: Lithobhis borcalis 
Meinert funnen i Sverige, af A. Stuxberg. Ofvers. K. Vet. Ak. Forh. 32:a 
^rg. N:o 2, Stockholm 1875; uppgiften om forekomsten af Pauropus (Huxleyi 
Lubbock) i >Djurriket» af T. Tullberg, Stockholm 1885; samt undertecknads 
meddelande »Om nigra norska m5rriopoder» i 8.e Irg. h. I af denna tidskrift 
Stockholm 1887 — hvilken forteckning afven aterfinnes i »Forhandl. ved de 
Skand. Naturf. I3:e m6de.» 

EntomoL Tidskr. Arg. lo, H i (1889). 3 



Digitized by VjOOQ IC 



34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

framsta rumraet konservatom vid Lnnds universitets zoologiska 
museum hr C. Roth, genom hvars forsorg en af Ijonom for 
namda museum hopbragt, synnerligen rikhaltig samling af skan- 
ska myriopoder stalts till mitt forfogande. Vidare hafva hrr 
prof. Fr. Meinert i KSpenhamn och prof. R. Latzel i Wien 
visat mig godheten att meddela mig exemplar af nkgra. i deras 
arbeten — hvilka, som bekant, tillhdra det ypi->ersta, som om 
mynopoderna offentliggjorts -— beskrifna arter, h varjamte afven 
prof. AuRiviLLius i Stockholm och prof. Tullberg i Upsala be- 
redvilligt tillstalt mig de delar' af Riksmuseets och Upsala-museets 
samlingar i denna gren, hvilka jag utbedt mig till piseende, och 
ar -det mig en kar pligt att fbr allt detta betyga namda herrar 
och man min stora tacksamhet. 

Genom detta valvilliga tillmdtesgdende samt genom tillgdng 
till en af framl. Dr Menge i Danzig utlagd myriopodsamling^ 
anslutande sig till hans uppsats : »Myriopoden der Umgebung von 
Danzig*,^ har det blifvit mig ijiojligt att sakrare an eljes an- 
gifva vissa synonymer. Denna jamforelse af originalexemplar 
bar gifvit resultat, som i mdnga fall varit ratt ovantade. For 
att redan bar i korthet angifva de mjtrkligaste, har t. ex. den af 
Stuxberg och mig under namn af lu/us terrestris L. upptagna 
art, hvilken med storsta saiinolikhet ock ar Linn^s, befunnits 
vara en belt annan Sn lulus terrestris Meinert och i stallet 
sammaufalla med dennes lulus rugifrons. Meinerts lulus 
terrestris dareraot, hvilken Latzel pi grund af dess f6rmodade 
allmanna forekomst Sfven i Linn^s f^idernesland kallat lulus 
scandinavius, ar hittills icke funnen pd skandinaviska halfbn. 
Den verklige lulus fallax Meinert, hvilken ock tillhor varfauna> 
ar alls icke lubis fallax Latzel, utan snarare dennes lulus 
longabo (Koch). Och den lulus-ioim, som jag 18662 identifie- 
rade med lulus ferrugineus Koch, men sedan ^ pa Meinerts ^ 



^ I Neueste Schriften der naturf. Gesellsch. in Danzig, 4:e b. 4:6 h.^ 
Danzig 1 85 1. 

? Bidrag till kannedomen om. Sveriges myriopoder. Ordningen Diplopoda. 
Stockholm 1866. 

8 Ofvers. Vet. Ak. Forh., 26:e Srg. N:o 6, p. 646. 

* Se hans anmarkning vid synonymien for \uhts fallax: Danmarks 
Chilognather i Naturh. Tidskr., 3 R., 5 B., Kj5benhavn 1868. 



Digitized by VjOOQ IC 



VON PORAT: SKANDINAVISKA HALF6NS MYRIOPODOLOGI. 35 

auk tori tet kallade lulus fallax Meinert, liter uppldsa sig i 
tvenne arter, lulus Iceticollis n. sp. och lulus minutus n. sp., 
hvilka bida Sro val skilda frin Meinerts ofvan skrifna art. 

I Stuxbergs ofvan anforda »Bidrag etc.» jamte till^gget af 
ar 1875 lemnar han, sedan han an vidare fullfoljt den af Meinert 
piboij^de reduktionen af Ludw. Kochs Lithobius-arter, beskrif- 
ningar af 35 arter svenska myriopoder. 

I Prof. Tullbergs Djutriket omnamnes sasom svensk : /5a:a- 
ropus {Huxleyi Lubbock). 

Min ofvan omnamda forteckning ofver norska myriopoder 
upptager for forsta gingen s4som funna p4 skandinaviska halfon : 

Lithobius microps Meinert, 

Scolioplanes crassipes (Meinert), C. L. Koch. 

Polydesmus denticulatus C. Koch (= Pol, acutangulus 
Menge). 

Polydesmus [Paradesmus] gracilis C. L. Koch. 

I efterfoljande uppsats anmalas nu sasom tillhorande vart 
faunaomride afven: 

Lithobius 7iigrifrmis Latzel, Haase & Latzel, 

Scolioplanes maritimus (Leach), 

Polydesmus coriaceus Porat, var., borealis n. v., 

Scytonotus digitatus n. sp. 

Brachydesmus superus Latzel, 

Blaniulus fuscus AM Stein, 

lulus vagabundus (Latzel), 
» laticollis n. sp. samt 
» minutus n sp., 
af hvilka dock Scytofwtus digitatus^ liksom Paradesmus graci- 
lis, ar en exotisk, hos oss blott i drifhus antraffad form. 

Af de arter, som f6rut ej varit beskrifna i den svenska en- 
tomologiska literaturen, lemnas bar antingen utf5rligare beskrif- 
ningar eller kortare diagnoser. Fdr de ofriga angifves blott ut- 
bredningen, hvarvid, dk intet annat anfores, de med kursiv stil 
tryckta lokalnamnen beteckna hya fyndorter. 



Digitized by VjOOQ IC 



36 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 




Fopsta Ordningen CHILOPOD A 

Latreille 181 7. 

Underordningen Chilopoda anamorpha Haase 1880. 

l:a Familjen LITHOBIID^ Newport 1844. 

I. Slagtet Lithobius Leach 1814 

(Trans. Linn. Soc. Lond. I. XI, p. 381.) 

A. p.v, ii:e och ij:e ryggskoldarnes bakhorn tandlikt ut- 
dragna (= Underslagtet Lithobius s. str. Stuxberg). 
a. Analbenens klo enkeL 

1. Lithobius forficatus Linne 1758 (ex parte) 

(Syst. Nat. ed. X. pr 638). 

Lithobius forficatus tages har i den omfattning, som Stux- 
berg i sitt vardefuUa bidrag till utredningen af artbegreppet 
inom detta m^ngformiga slagte (Sveriges Chilopodef, Ofvers. Vet. 
Ak. Forh. 187 1, p. 493 och foljande) gifvit den. Alltsa inne- 
fattar arten jtfven Lithobius horteftsis L. Koch och Lithobius 
coriaceus L. Koch. 

En verklig kosmopolit bland tusenfotingarne ; antraffad i 
Europa s^ nordligt som i Finnmarken och s4 sydligt som i Ita- 
lien och Spanien; dessu^om kand ixkn Nordamerika, St. Helena 
(enl. exemplar k Zool. Riksmuseum i Stockholm) och Melbourne 
(Goteborgs museum). 

2. Lithobius nigrifons Haase & Latzel 1889. 

(Schles. Chil. p. 25.) 

Syn. 1880 Lithobius nigrifrons Latzel, Die Myr. d. Osterr.- 
Ung. Mon. I, p. 71. 

Kroppentamligen smal, framtill afsmalnande, i segmentens kanter 
afvensom pd hufvudet glest, men tamligen Idngt h^rig. Anten- 
nerna 36 — 41-ledade, n^stan af halfva kroppens Istngd. Rygg- 
skolddrne glansande, foga ojamna, liksom hufvudet ytterst fint 
punkterade; den sista ryggskolden i bakkanten hos hanen djupt, 



Digitized by VjOOQ IC 



VON PORAT: SKANDINAVISKA HALFONS MYRIOPODOLOGI. 37 

hos honan foga urbr^ddad. Bukskdldarne afvenledes gl^nsande, 
foga punkterade, i midten med en langsgiende fordjupning. Grip- 
fdtternas hoftdel nastan opunkterad, framtill smal, med tvenne 
tamligen kraftiga, intill hvarandra narraade tander p4 hvarje 
halft ; framkanten dessutom forsedd med flere Idnga borst Ogonen 
med 13 — 16 tydliga och ratt stora oceller, fordelade i 3 — 5 rader. 
Hdftporerna: 3—4, 4—5, 4— 5» 4— 3» vanligast 4, 5, 5, 4, 
runda. Analbenen tamligen Idnga, men kortare an antennerna, 
undertill med o, i, 3, 2, o taggar; hoftens sida undertill utan 
tagg; klon alltid enkel. Taggvdpningens formler aro l:sta ben- 
paret: ^i^^i^i^^^L2i2i^^ i4:e benparet: <>> 3> ^> x-o, 3. ». o analbenen: 

Honans genitalklo 3-klufven med yttre sidotag- 



I, 3, 2, o— I, 3, 3, o 

gen minst; sporrar 2 + 2. 

Fdrgen ofvan brun, kroppen baktill morkare, undertill Iju- 
sare; hufvudet ofvan och under gult, med ogonen och en skugg- 
ning emellan dem svartbruna, de bakersta benparen mer 
eller mindre bruna eller violetta 7ned analbenens femte led 
gult genomlysande ; ofta ar ^fven samma led p4 preanalbenen 
afvensom de ofriga benens tarser af samma i ogonen fallande farg. 

Till fargen erinrar denna art ndgot om L, erythrocephaltis; 
dock ar den senares hufvud framtill annu mer svartskuggadt. 

Langd: 8 — 15 m.m.; bredd anda till 2 m.m.; antenner: 
5 — 6 m.m,; analben: 4 m.m. 

Funnen i Vestmanland, dar jag denna sommar (1888) tagit 
nagra exemplar — 4 hanar och i bona — vid Kungsor. De 
antraffades alia under barken pd alstubbar i en fuktig dalging. 
— Schlesien, V. Osterrike. 

Enligt Latzel och Haase kan antennledernas antal vexla 
emellan 34 — 43, hOftporemas stiga till 5, 6, 5, 5, ocellernas 
till 17, samt analbenens 4:e led ofta vara hos hanen ofvan plat- 
tad eller latt urhilkad. 

b. Analbenens klo med biklo, 

3. Lithobius glabratus C. L. Koch 1847. 

(Syst. d. Myr. p. 149.) 
Syn. 1 88 1 Lithobius glabratus Latzel, Die Myriop. d. 
Osterr.-Ung. Monarchie. I p. 74 (enligt Latzels granskning af 
svenska exemplar.) 



Digitized by VjOOQ IC 



38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

Synonym med Lithobius bucculentus Meinert, Haase och 
Stuxberg, med afskiljande ur den sistnamdes synon3milista at- 
minstone af Lith, agilis (Koch) Meinert, hvilken i sin sidotagg 
Undertill pa analbenens hofter eger ett godt artraarke; synonym 
alltsii afven med Lithobius melanocephalus L. Koch och Li- 
thobius venator L. Koch, hvilka jag i- min forteckning 1869 
(Ofvers. Vet. Ak. Forh. p. 638) anmalde sasom svenska. 

Funnen i SkAne, Blekinge, Smaland, pi Oland och Got- 
land, ofverallt mindre allman. — Danmark och Holland, N* o. 
S. Tyskland, Osterrike, Schweiz, Italien. 

b) var. hebescens mihi. 

Denna form, som jag i Ofvers. Vet. Ak. Forh. 2 6:e arg. 
N:o 6 p. 639, ehuru med tvekan, identifierade med Ludw. Kochs 
Lith. macilentus, upptages har sasom en varietet af ofvanstaende 
enligt SxuxBERa mingskiftande art. Afven om den nu ej ar 
Kochs Lith. macilentus — enar denna enligt Latzel, som 
sammanslir den med L. agilis^ skall ega analbenens hofter un- 
dertiU vapnade med en sidotagg, hvilken var form saknar — sa 
aro olikheterna med hufvudarten L. glabratus si pass betydande, 
att jag fortfarande har stor benagenhet att anse den sisora sjalf- 
standig art. Se har det vigtigaste: 

Ogonens oceller smarre och plattade, afven hos storvuxna 
exemplar farre till antalet och ej bildande sa regelbundna rader 
— pa ett exemplar, hvars kroppslangd (analbenen oraknade) ut- 
gjorde 1 2 m.m., kunde, och det ej utan svarighet, raknas blott 
8 liga oceller, medan pa ett 11 m.m. langt exemplar af L. 
glabratus funnos ry stora, i tydliga rader fordelade — *, benens 
taggvapning ej si riklig, pi analbenens undre sida ej ofversti- 
gande o, i, - 3, i, o; honans genitalklo visserligen treklufven, 
men den yttre taggen liten och sittande lingt nedom mellantaggen. 
Dessutom ar kroppen mera linghirig, ryggskoldame ej sijsimna 
som hos hufvudarten, utan tvartom latt skrynkliga, kroppsfargen 
morkare, analbenen langre och antennledemas antal hogt (omkr. 
40). Spritlagda exemplar hopdraga ock hirdt benen, hvilket 
tyder pi en annan muskulatur an hos den typiska L. glabratus, 
dar benen afven hos i sprit dodade djur bibehilla sitt naturliga, 
halft utsparrade lage. — Huru mycket karaktererna kunna ya- 



Digitized by VjOOQ IC 



VON PORAT: SKAI^DINAVISKA HALFONS MYRIOPODOLOGl. 39. 

riera, ar dock ej med det ringa. undersokningsmateriel soro fore- 
lig&er, nbojligt att afgora,.^ . 

Funfte^ hittills blott i Dahlby hage nara Lund. 

B, Endast ii:e och ijide ryggskoldanies bakhdni tmidlikt 
, utdragna (= VndtxsXiigitt Hemilitkobius Stuxberg.) 

4. Lithobius borealis Meinert 1868 
(Nat. Tidskr. 3 R. 5 B. p. 263.) 

Kand blott frdn den af Stuxberg uppgifna fyndorten: Kun^s- 
hapin i Upland. — . Faroarne. 

C Ingest ryggskold med tandlikt utdfagiia bakhorfi (= Un- 
ditrsidigiQi Arckilithobius Stuxbfrg.) 

a. Analbenens klo enkel, 

5. Lithobius ctirtipes C. L. Koch 1847. 
(Syst. d. Myr. p. 150.) 

Bland de allmannaste arter i mellersta Sverige; for ofrigt 
antraffad pi skandinaviska halfon s4 nordligt som vid Waranger- 
ijord, sa vestligt som vid Kristiania och sa sydligt som i norra 
Skdne. — Belgian, Baiern, Schlesien, Osterrike. 

Denna arts identitet med I.udw. Kochs Lith, curtipes (Die 
Myriap.-gattung Lithobius p. ^8) har onodigtvis blifvit dragen i 
tvifvelsmal i foljd af ett tryckfel (jfr Haask, Schles. Chilop. p. 
39!). Koch kom namligen att angifva hanens . »kagelformiga 
fortsattning» eller process sasom befintlig p4 analbenens femte 
led i St. f. pa den fjdrde. Redan Palmberg (Sverig. Myr. Chilo- 
ppda, Stockholm 1866, p. 19) fann dehna uppgift bero pi ett 
iriisstag och identifierade darfor utan tvekan Kochs art med var 
svenska form. Men Stuxberg upprepade 1871 Kochs tryckfel, 
och di Meinert (Nat. Tidskr. 3 R., 8 B. p. 341) pi grund 
daraf, och darfor att ogonen hos de svenska exemplar han sett 
ej kunde sagas sti i »quincunx«, sammanslog \hx Lithobius cur- 
tipes med Lith, crassipes L. Koch, sa foljde Stuxberg 1876 
{Ofvers. Vet. Ak. Forh. 1876, N:o 2, p. 27) bans foredome och 
anmarkte till yttermera yisso, »att L, curtipes C. L. Koch icke 
forekommer eller atminstone hittills icke blifvit antraffad inom 



Digitized by VjOOQ IC 



40 - ENTOMOLOGISK TIDSKRIFl' 1 889. 

Skandinaviens omr^de, Sveriges-Norges, lika litet som Danmarks.> 
Att identiteten med Kochs frkn Sydtyskland stammande art ar 
ovedersaglig, framgdr emellertid dels af den granskning, prof. 
Latzel anstalt af till* honom sanda svenska exemplar, dels af 
den jamforelse, jag haft tillftllle att gdra med exemplar af Z. 
curtipes fr^n Baiem, hvilka Dr Ludw. Koch i Nlimberg val- 
villigt skankt raig. Att afven artnitten ar grundad, fSrefaller 
mig klart: hanen har i den omskrifna processen hos fullvuxna 
individer ett tillrackligt och konstant kSnnemarke, men afven 
honan skiljer sig, enligt hvad Haase och Latzel visat, genom 
sin tv4klufna genitalklo fr4n honan af L, crassipes, (Om den 
yttre sidotaggen hos genitalklon n^gongang sp^ras, sitter han 
langt nedom de bdda andra). Fargen sir ock Ijusare r5dbrun, 
och analbenens leder sammandragas starkt samt antaga ett vinkel- 
bojdt lage pi i sprit dodade djur. 

6. Lithobiu^ crassipes L. Koch 1862 
(Myriap.-gatt. Lithobius p. 71.) 

Allman i Skine, p^ Gotland och Oland, norr om dessa pro- 
vinser sparsamt forekommande och sporadisk; antecknad fran 
Smiland, Vestergotland och Charlottenlund vid vestkusten (A. 
W. Malm). — Danmark, Holland, Belgien, Schlesien, Baiem, 
Osterrike, Ungarn, Frankrike, Spanien och n. Afrika. 

b. Analbenens klo med biklo, 

a) Analbenens hofter p4 undre (yttre) sidan vSpnade 
med en tagg. 

7. Lithobius erythrocephalus C. L. Koch 1847 

(System d. Myr. p. 150.) 
Allman. Gar lingt mot norden, d^r den Sr tagen vid 
Ostersund (enl. ex. i Riksmuseum) och Trondhjem (Ipse). — 
Danmark, Holland, Nord- och Sydtyskland, Spanien, Algeriet^ 
Madeira; Sibirien. 

^) Analbenens hofter undertill utan sidotagg. 

8. Lithobius microps Meinert 1868. 
(Nat. Tidskr. 3 R., 5 B., p. 265). 

Syn. 1872 Lithobius microps^ Mepnert, Nat. Tidskr. 3 R., 
8 B., p. 330. 



Digitized by VjOOQ IC 



VON PORAT: SKANDINAVISKA HALFONS MVRIOPODOLOGI. 4 1 

Kroppen smal, jftmn och slat, foga h4rig, blott hufvudet och 
analpartiet med spridda, korta h4r. Antennerna 2^ — 33-ledade. 
O gotten med 2 — 3 oceller i enkel rad, det sistn^ida talet van- 
ligast Grip f otter nas kbftde I o\iViiikttxzd med 4 (2 + 2) Uittsittande 
tender framtill. Hdftporer i — 2, 2 — 3, 2 — 3, i — 2, vanligen 
2, 2, 2, 2, runda. Attalbenen korta, med 4:e och 5:e ledema 
tamligen fortjockade, isynnerhet hos hanen, hoftleden utan sido- 
tagg, taggv^pningen p4 undre sidan af 2:a — 5:e lederna 1,1,1,0. 
Honans genitalklo djupt 2-klufven eller otydligt 3-klufven, dari- 
genom att den yttre sidotaggen ar blott foga utvecklad och sit- 
tande nedom de tv4 5friga, som aro langa och tattsittande ; spor- 
rarne 2 -}- 2 . Far gen blekgui-gulbrun med hufvudet morkare, 
undre kroppssidan blekare, analbenen och antennema rodgula. 

Langd: 5 — 8 m.m.; ant.: 2 m.m.; analben: 2 m.m. 

Antennledernas antal skall enligt Meinert kunna stiga Snda 
till 40, analbenens taggvapning till i, 3, 2, o, och taggvapnin- 
gen p4 de frSmsta benen uppgifves alldeles kunna fbrsvinna. 
Hos de norska exemplaren forefunnos i allmanhet p4 fbrsta ben- 
parels undersida o, o, o, i taggar; preanalbenens taggvSpning 
var, om man ej medraknar den ovapnade hoften, 7-7-7-^; anal- 
benens: £Lii£L-2^ 

X, X, X, o 

Denna art, som forut ar anmarkt fr4n Danmark (Kopen- 
hamn), Frankrike (Normandie) och Spanien (flerestades), fann jag 
ar 1886 i Kristiania botaniska tradg^rd ymnigt bland multnande 
lof Qch tradgdrdsaffall. 

9. Lithobius calcaratiis C. L. Koch 1844 
(Deutschl. Crust., Myr. etc. H. 40, taf. 23.) 

Fr4n Skine till Upland — sparsammare ju nordligare man kom- 
met -r Oland. — Danmark, Holland, Belgien, Nord- och Syd- 
tyskland, Frankrike, England, Italien. 



Tilldgg, Ar 1866 tog jag i augusti vid Hagganas i Sm4- 
land en Lithobius, hvilken, ehuru ett yngre individ som i foljd 
af nyss skedd hudomsning ej var latt att bestamma, svirligen 



Digitized by VjOOQ IC 



i^v 



42 ENTUMOLOGISK TIDSKRIFT iSHg. 

Jean vara a!nnat an Lithobius mutaHHs Ludw. Koch, enligt hvad 
folj^nde beskrifning skall gifva^vid handen. 

Nionde, elfte och trettonde ryggskdldarnas bakhorn aro ej 
utdragn^^ ;men r^vinkliga {aUtsA^ en Archilithobms)\ analbenens 
andklp ar forsedd med en mycket liten biklo (knappt synlig forr 
an vid 180 ggrs forstpring) ; deras hofter undertill utan sido- 
tagg; gripfotternas hoftdel med 2 + 2 (svaga) tander, Ogonens 
oceller stora och tydliga, till antalet 10, fCrdelade i 3 rader; 
antennerqa 39-ledade; hoftporema 3, 4, 4, 3; honans genitalklo 
likformigt 3-klufven, Kroppens langd 8,5 m.m.; ant. 4 m.m.; 
analben: 3,5 m.m. •— Forsta benparets taggvapning: °' °' ^' °' °- 



O, O, O, I, 

o, o, 2, o. o . „„„iK..«^„,. 0,0,3,1.0 



preanalbenens: '■ ' ' ' — : analbeneng: 

o, I, 3, 2—3, o\ o, I, 3, 3, ? 

Da jag emellertid ej sedan lyckats finna nagra utvecklade 
individer haraf, omnamnes fyndet blott pd detta satt. 



II. Slagtet Henicops Newport 1844 

(Trans. Linn. Soc. Lond. XIX, p. 275—372, tab. 33 & 40). 

Syn. 1869 La7nyctes Meinert, Nat. Tidskr. 3 R,, 5 B. p. 266. 
» 1871 Henicops Porat, Ofvers. Vet. Ak. Forh. N:o 9, 
P- 1139- 

I. Henicops fulvicornis Meinert 1869 . 

(Nat. Tidskr. 3 R., 5 B., p. 266), 

Denna art, som jag i86q (Ofvers. Vet. Ak. Forh., p. 641), 
innan Meinerts citerade uppsats var offentliggjord, beskref under 
namn af Lithobius gracilis^ synes hafva en vidstrackt utbred- 
ning, i det att den i Sverige antrafFats i flere provinser, fr^n 
Skane till Upland. I Norge ar den funnen vid Kristiania. Den 
foredrager fuktiga lokaler, men trafFas afven pa torrare. — 
Danmark, Spanien, Algier och Nordamerika. 



Digitized by VjOOQ IC 



VON PORAT: SKANDINAVISKA HALFONS MYRrOPODOLOGI. 43 

Underordningen Chilopoda epimorpha Haase i38i. 

2:a Familjen SCOLOPENDRID.^ Newport 1844. 

III. Slagtet Cryptops* Leach 

(Trans. Linn. Soc. Lond. XI, p. 384.) 

I. Cryptops koi'teftsis Leach 181 4 
(Ibid. p. 384.) 

(= Cryptops agilis Meinert, Stuxberg). 

Sallsynt. Tagen vid Upsala, pa Gotland samt vid Lund 
(C. Roth) — Danmark, Holland, Sydtyskland, Italien, Frank- 
rike, England. 

3:e Familjen GEOPHILIO^^E Leach 1814 
IV. Slagtet Scolioplanes Bergsoe och Meinjirt 1866 

(Nat. Hist, Tidskr. 3 R., 4 B.. p. 98.) 

Detta slagte, som p§, grund af bl. a. mundelarnes och sido- 
skoldarnes olikhet af Meinert utsondrats ur si. Geophilus s. lat., 
ar till den yttre skapnaden mycket latt att skilja frin ofriga inora 
familjen genom sitt lilla hufvud, genom den kraftigt utvecklade 
klon vid gripklons bas samt genom franvaron af de hos Geophi- 
lus s. str. sa vanliga langslinierna pa ryggskoldarne. Hanarnes 
analben utm^rka sig ock genom en ovanlig tjocklek. 

I. Scolioplanes crassipes C, L. Koch 1835 

(Deutschl. Crust., Myr. etc. H. 3, t. 3.) 

Syn. 1866 Scolioplanes crassipes Bergsoe & Meinert o. c. 

p. 102. 
> 1870 >. » Meinert, Nat, Tidskr. 3 R., 

7 B. p. 50. 
» 1880 » » LATZEL,DieMyriap.d.Osterr.- 

Ungar. Monarchie I, p. 194. 

Kroppen framtill mycket afsmalnande, kort och glest hirig. 

Hufvudskdlde7i nagot mera bred fin ling, glest hirig. Grip- 

fotternas klor racka, d4 de sammanslutas, ej fram till hufvudets 



Digitized by VjOOQ IC 



44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

framkant; tanden vid klons bas ovanligt stor och kraftig; h6ft- 
delen n^stan harlos, opunkterad, i framkanten tandlos och obe- 
tydligt eller knappast nkgot urbrslddad; vid gripklons ledgAng mot 
hoften kt utsidan en liten brun chitiniserad punkt. Ryggskdl- 
dame utan skulptur, jamna och sl^ta, men med n^gra fd, korta 
och spridda hdr. Bukskoldarne nastaft h^rlosa och glatta, langs 
midten med en intryckt linie, p^ sidorna om hvilken std tvenne 
grunda sidogropar, en p4 hvarje sida; till formen aro de, utom 
de framre, nastan lika 14nga som breda, sista bukskolden dock 
forlangd, smalare an de fbregdende, rundadt triangelforniig med 
bak&t konvergerande sidor. Pleuroe mycket glest hariga med 
talrika (lO — 16) porer, alia obet^ckta. Analporer tv4, tydliga. 
Andhalen stora, runda. Analbenen nastan kortare an de andra; 
hanens 6-ledade, mycket tjocka, n^tan klubblika; andleden klo- 
v^pnad. Far gen lifligt gul med dragning kt brandgult, buk- 
skoldarne nastan hvita, ofta med ett par gula flackar vid bak- 
kanten. Benparens antal hos c^x 45, 47: hos ?: 47. Langd 
18 — 27 m.m.; bredd 1,5 m.m.; ant. 2 m.m, 

De nordiska exemplaren synas i storlek och benparens an- 
tal vara mindre an de sydlandska. Meinert angifver krbpps- 
langden till 35 — 45 m.m., Latzel till 22 — 59 m.m.; benparens 
antal enligt Meinert: hos c^ 47 — 51, hos $ 47 — 55; enligt 
Latzel: hos c^ 45 — 57, hos $ 47 — 59. 

Fyra exemplar af denna art, 2 hanar och 2 honor, togos 
af mig juli 1886 utanfor botaniska tradgarden i Kristiania samt 
vid Fredriksberg k Bygd5 darsammastades. — Danmark, Schle- 
sien, Sydtyskland, Osterrike, Frankrike. 

2. Scolioplanes maritimus Leach 181 7 

fZool. Misc. Ill p. 44, tab. 140, fig. 1—2). 

Syn. 1866 SCf rnaritintus BergsOe & Meinert, o. c. p. 100; 
3» 1 87 1 d:o o. c. p. 52 (enligt Meinerts gransk- 

• ning af svenska exemplar). 

Kroppen framtill afsmalnande, dock knappt i sd h6g grad 
som hos foregdende art, hirig, hiren bide langre och tatare an 
hos Sc. crassipes. Hufvudskolden lika bred som ling, borst- 
kladd. Gripfotternas klor racka, sammanslutna, ej till hufvudets 



Digitized by VjOOQ IC 



VON porat: SKANDINAVISKA HALFONS MYRIOPODOLOGI. 45 

framkant; tanden vid klons bas ganska kraftig, dock ej sk ut- 
vecklad som hos 5^. crassipes; hoftdelen besatt med 14nga bar, 
opunkterad, i framkanten djupt urbraddad, men tandlos; vid grip- 
klons ledgang mot hoften at utsidan en brun chitiniserad punkt. 
Ryggskdldar7te utan skulptur, men tydligt hdriga. Bukskoldarne 
med en tamligen tydlig, storre langsgrop i midten, men utan 
midtlinie; sista bukskolden forlstngd, smalare an de andra, med 
bakat konvergerande rata sidor, bakkanten tvarhuggen. Pleural- 
porer farre, 8 — 15 till antalet, obetSckta och spridda afven at 
sidoma; pleurae med langa och tamligen tattstaende borst. Anal- 
porer tv4, tydliga. Andhalen stora, runda. Analbenen kortare 
an de andra; hanens 6ledade, mycket fortjockade, andleden 
med klo. Alia benen tamligen tatt och Ungt hariga. Fdrgen 
vexl^r fran brun till blekgul. 

Benparens antal: c^ 45 — 49, $ 49 (51). Langd 20 — 32 
m.m.; br. i m.m.; ant. 3 m.m. Matten for de svenska exem- 
plaren, jamforda med Meinerts af de danska, visa en betydligare 
storlek for de forra an for de senare. 

Funnen redan 1852 vid Skaft'd i Bohuslan af framlrdne 
Intendenten A. W. Malm (Got. mus.) samt 1857 pa Gotland zS, 
framl. Prof. Boheman. — Danmark, England (vid hafskusterna). 

Sc. maritifUMS synes mest forekomma under stenar vid 
hafsstrandema. De af Meinert omnamda exemplaren af denna 
art kro namligen tagna p^ dylik plats a Moens klint; Bohemans 
ex. bara etiketten: »Gotland, under stenar », och A. W. Malms 
tillhorde en samling myriopoder, som voro tagna pa Skafto dels 
i l5fskog, dels »under stenar pa stranden.» 

V. Slagtet Schendyla Bergsoe & Meinert 1866 

(Nat. Tidskr. 3 R., 4 B , p. 103.) 
I. Schendyla nemorensis C L. Koch 1837 

{Geophilus nemorensis Deutschl. Crust, etc. hft. 9, taf. 4; Schendyla nemorensis 
Meinert 1866 o. c. p. 105). 

Denna myriopod, som forut med sjlkerhet varit kand i Sverige 
blott fran Gotland, ar belt visst allmannare spridd, an man trott. 
Si ar den tagen i Skdne (vid Ringsjon) af konservator C. Roth, 
i Smdland vid Jdnkdping (Rosenlund och Husqvarna) af under- 



Digitized by VjOOQ IC 



46 



EKTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 



tecknad, \ Bohusldn (Burgirden) af A. W. Malm, i Nerike (Asker- 
sund; Djupviken) af Palmberg, hvarjamte exemplar i dr Palm- 
bergs samling fbreligga afven frin Upland, Vid Jonkoping har 
jag funnit den blott under barken p^ ekstubbar. — Danmark> 
Holland, Schlesien, Sydtyskland, Osterrike, Frankrike. 

VI. Slagtet Geophilus Leach 1814 

(Trans. Linn. Soc. Lond. XI, p. 384). 

Syn. 1866 Geophilus Meinert, Nat. Tidskr. 3 R., 4 B., p. 86. 

I. C^^/A///^^ ^^^/?> Bergsoe och Meinert. 
(Nat. Tidskr. 3 R>, 4 B., p. 97.) 

Syn. 1 88 1 Geophilus coiuiylogaster Latzel, Die Myr. I p. 178. 

De svenska exemplaren ega, alldeles sdsom Latzel uppgif- 
ver for sin G, condylogaster, p4 de framre (omkr. 5 — 15) bak- 
skoldarnes framkant en mer eller mindre chitiniserad grop, i 
hvilken en tappformig forlangning fr4n narmast foregdende buk* 
skold passar in. Nagot tvifvel pa identiteten emellan Meinert 
(i Zeits. Ent. N. F. 1881 h. p. 77) och Latzels arter kan dar- 
for knappast rdda, hvilken identitet Haase (Schles. Chil. epim.) 
ock uppvisat. 

Skiine, Landskrona, Lomma (C. Roth), Loddesnds (C. Trad- 
gArdh), Gotland, (Gotska sandon) och Vesterg5tland (Alingsis). 
— Danmark, Holland, Schlesien, Osterrike, Frankrike,Italien,Algeriet. 

2. Geophilus truncorum Bergsoe och Meinert 1866 
(Nat. Tidskr. 3 R., 4 B., p. 94.) 

Sakerligen tamligen allman fr^n Skdne Atminstone till Up- 
land samt p^ Gotland, ehuru for sin litenhet latt forbisedd; an** 
tecknad fr^n flere lokaler i Skdne, Blekinge, Gotland, Smiland, 
Oster- och Vestergotland, Sodermanland, Vestmanland och Up- 
land. — Danmark, Holland, Ostpreussen, Schlesien, Frankrikci 

3. Geophilus proximtis C. L. Koch 1847 
(Syst. d. Myriap. p. 186.) 

I denna art innefattas, enl. Latzel, afven Kochs arter G 
palustris och G. impressus. 



Digitized by VjOOQ IC 



VON porat: skandinaviska halfOns MYRIOPODOLOGI. 47 

Synes vara en af de allmannaste myriopoder i Sverige och 
tillika en af dem, som gk langst mot norden, d4 den t. ex. an- 
traffats anda upp i Finnmarken; funnen afven pk Norderdtt 
i Jamtland (P. Olsson) och vid Trondhjem (ipse). — Danmark, 
Holland, Schlesien, Tyskland, Osterrike, Frankrike. 

4. Geophilus flavus Degeer 1788 

{Scolopendra flava, Mem. p. serv. a I'hist. d. Ins. T. VII, p. 561, t. 35 
figg- 17—20). 

( = Geophilus longicornh Leach, Meinert, Haase, Latzel 
m. fl.). 

Anm, I likhet med Palmberg och Stuxberg anser jag, 
att intet tvifvel kan rdda ang^ende hvjlken svensk Geophilus 
De Geers Scolopendra flava sir, hvarfor namnet G. longicornis 
bor vika for det af Dr Stuxberg 4terinforda G, flavus. 

AUman frdn Skdne dtminstone upp till Vestmanland — Up- 
land. — Danmark, Norge, Holland, Schlesien, Osterrike, Frank- 
rike, Italien. 

5. Geophilus electricus Linn6 1758 
(Syst. Nat. ed. X, T. i, p. 638.) 

Sparsamt forekommande, men tamligen vidt spridd; funnen 
i Skdne vid Ofvedskloster, VoUsjo, Lofvesta, Belteberga, Ramlosa, 
Kjeflinge (C. Roth), Smdland {Hdggands\ samt vid Gdteborg 
(Slottsskogen, A. W. Malm), Visby, Stockholm, Upsala. — Norge, 
Danmark, Schlesien, Tyskland, Osterrike, Frankrike, 

6. Geophilus ferrugineus C. L. Koch 1835 
(Deutschl. Crust., Myr. etc., hft. 3, tab. 2.) 

Denna art, af Meinert uppgifven sasom den allmSnnaste 
inom sitt slSgte i Danmark och af Stuxberg s&som ^allmsln 
ofver sakerligen hela Sverige », ar troligen nagot mera sporadisk 
till sin fSrekomst an t. ex. G, flavus och G, proximus^ allden- 
stund jag forgafves eftersokt den pi flere stallen i Smdland, bL 
a. i Jonkopingstrakten. Allmannast bar jag funnit honom vid de 
stallen af Malarstrandema, jag haft tillfalle undersoka, samt i 
Skane och Blekinge. Den ar ock funnen pi Smilands ostra 



Digitized by VjOOQ IC 



48 ENTOMOLOGISK TIDSKRirx 1889. 

kust {Kalmar^ P. G. Theorin), och i Bohusldn (A. W, Malm). 
— Norge, Nord- och Sydtyskland, Italien, Frankrike, Spanien 
och Norra Afrika. 



Andra ordningen SYMPHYLA 

Ryder 1880. 

Familjen SCOLOPENDRELLID.^ Newport 1844. 

VIL Slagtet Scolopendrella Gervais 1839 

(Compt. rend, de I'Ac. Scienc. IX p. 532.) 

I, Scolopendrella immaculata Newport 1844 
(Trans. Linn. S®c. Lond. XIX p. 374, t. 40 f. 4.) 

Antagligen ratt vida spridd, fast latt forbisedd; antecknad 
frdn flere stallen i Skdne (Esperod, Klinta, Bosjokloster, Kulla- 
berg, Bosarp), Gotland (Visby, Lummelunda, Bunge m. fl. St.), 
Smiland {Samia och Husqvarna nara Jonkoping), vid Stockholm 
(Hagaparken, Bellevue), i Upland (Upsala flerestfides), Vestman- 
land {Kungsor). — Norge; Danmark, Ryssland, Tyskland, Oster- 
rike, Italien, Frankrike. 

(Forts.) 



Digitized by VjOOQI^ 



^SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR 

BESKRIFNA AF 
H. D. J. WALLENGREN. 



(Forts, fr. sid, 32, haft, i.) 

a) Bakvingarnes subcostalnerv, radial- och subradial- 

grenar utgS. hos bida kdnen pi lika satt och hafva 
nonnalt lopp Grapholithd. 

b) Bakvingarnes subcostalnerv, radial- och subradialgrenar 

hafva olika lopp hos hvardera konet; hos cT utloper 
den forstnUmde i subradialgrenen och bildar ett 
slutet ofverloppsfKlt framfor diskfEltet, och radialgren 
saknas; hos 9 loper subcostalnerven pi vanligt sStt, 
men radialgrenen utglr frin diskfSltet, nlirmar sig 
och beror subradialgrenen, innan den utlfiper skild 

dSrifrin i vingens framkant PhthoroblastiB, 

2:0) Bakvingarnes radial- och subradialgrenar komma ur skilda punkter af 
diskfaltet och aldrig fSrenade i gemensam stam Dhhrorhampha, 

I. Slagtet Retinia Gn. 

Framvingarnes styloid- och ulnargrenar ntgk frkn samma 
punkt (bakre hornet) af diskfUltet; subulnargrenen upprinner strax 
bakom midten af hufvudstammen ; ulnargrenen upprinner nara 
intill diskfaltets bakre hdm och ar oftast krokt; sesamoidgrenen 
upprinner narmare till metacarpalgrenen an till oberoende nerven: 
carpalgrenen enkel. Bakvingarnes radial- och subradialgrenar 
utg& med gemensam stam eller ur samma punkt (fr^mre horaet) 
af diskfsiltet, eller utgar radialgrenen strax framom framre hOmet 
af diskfaltet och bojer sig darefter intill subradialgrenen samt loper 
nara intill densamma, innan den b5jer sig starkt fr^n honom och 
utloper skild d^rifrdn; oberoende nerven upprinner nSra intill 
glenoidalgrenen; denne senare och styloidgrenen utg^ tned genien- 

Eniomol, Tidskr. krg. 10, H. 3 (1889). 4 



Digitized by VjOOQ IC 



50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFI' 1 889. 

sam stam ur bakre hornet af diskfaltet. Palper hangande^ foga 
langre an hufvudet. Antennerna hos c^ tamligen tjocka, kort 
cilierade. Hufvud och thorax tilltryckt fjalliga, den senare stun- 
dom med antydning till harborste. 

Larvema lefva i tradens unga skott och knoppar samt astad- 
komma pi barrtrad utvaxter af hartz. 

De hos OSS forekommande artema skiljas fran hvarandra 
enligt foljande ofversigt: 

I:o Hafvud och framvingames spets rostgula^ siledes af lifligare farg an fram- 
vingarnes bas. 

A) Thorax gribrun eller violettgrS, framtill ej galaktig 1 Duplana, 

B) Thorax Itminstone framtill rostgul. 

i) Bakvingame enfargadt grS, i spetsen ej rostgola ((f9) 2 Posticana, 
2) Bakvingame hvitaktiga, i spetsen gri. (cT), eller pudrade med bran* 

gritt och i spetsen med rostgult (9) S Turionana. 

II:0 Hufvud och framvingames spets ej rostgula, siledes ej af lifligare farg an 
framvingames bas. 
i) Framvingames grundfarg rostbran med grS, med foga glansande linier 

4 Piniworana. 

2) Framvingames grundfarg gulaktigt lackrod med glansande silfeerlinier 

5 TuHonella, 

3) Framvingames grundfarg svartbran med glansande blylinier och hvita 

firamkantshakar Resinella, 

L. B. duplana Hubn. Framvingarne gra med matt glan- 
sande violettgra, till flera vertikala tvarband forenade, vigformiga 
linier, spetsen och hufvudet rostgula^ thorax gribrun eller violett- 
gra; bakvingame Ijust grdbruna. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 14. 97. 

Larven lefver i de unga skotten pa fur, och forpuppningen 
sker i slutet af juni eller i juli, hvarefter pupan hvilar till fol- 
jande var. 

Under april och maj, men afven i juli och September ma- 
nader i sodra och mellersta Sverige iitminstone uppe i Dalame 
samt inom Norge i Odalen. 

2. B. posticana Zett. Framvingarne brungr4 med Ijust 
askgra, matt glansande tvarlinier, som merendels bilda 2 Ijusare 
tvarband, det ena nara basen, det andra, bredare och genom 
en fin brun linie deladt, framom midten; vingspetsen rostgul, 
stundom anda till analhornet, med 1—2 matt gUlnsande tvar- 



Digitized by VjOOQ IC 



wallengren: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR. 51 

linier; hufvud och thorax framtill rostgula; bakvingarne enfar- 
gadt grk. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 14. 98. [Sylvestrana 
Hein. nee. Curt.) 
Under juli m^nad pa fur i Dalarne och Finmarken. 

3. B. tnrionana Hubn. Framvingame brungrd eller brun- 
gula med blygr^, vagformiga tvarlinier, som bilda 2 Ijusare tvar- 
band, det ena nara basen, det andra bakora midten, vingspetsen 
rostgul, stundom anda till analhornet, med 2 blygra tvarlinier; 
bakvingarne hvitaktiga med gxk spets (o^) eller mera gxk med 
gulpudrad spets ($); hufvud och thorax framtill rostgula. 

HiiBN. f. 220. 221. Treit. VIII. 137. X. 3. 77. 

H. S. IV. 222. Hein. Seh. II. i. 94. Turionella 

Staint. Man. II. 248. 

Larven gulbrun med 2 parallela morkare tvarband p4 en 

del kroppsegmenter ; lefver oftast i mellersta andknoppen p4 fur, 

hvilken den urater och hvari han afven forpuppas. 

Under juni och juli manader i sodra och mellersta Sverige 
samt Norge. 

4. B. piniYorana Zell. Framviugarne Ijust rostbruna med 
talrika, irreguliera, blekgra tvarlinier, af hvilka de bakom midten 
hafva en matt silfverglans ; bakvingarne enfargadt grdbruna; huf- 
vud och thorax rostbruna med grd inblandning. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 14. 99. 

Larven morkrod, utan morka flackar men med brunt hufvud 
och nacksk5ld; lefver i sidoskotten p4 fur. 

Under juni och juli manader 4tminstone i Skane och Sma- 
land; inom Norge i Sondmore, 

5. B. turionella Lin. Framvingame gulaktigt lackroda, ble- 
kare l^gs inkanten och subcostalnerven^ med sparsamma, vag- 
formiga, silfverglansande tvarlinier; hufvud hvitgult; thorax brun- 
aktig med rSdaktiga eller gulhvita -skuldertackare ; bakvingarne 
brungri. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 14. 100. {Buoliana 
Treit.) 
Larven smutsbrun med svart hufvud och nackskdld*, lefver 
i knopparne och unga skott p4 fur. 



Digitized by VjOOQ IC 



52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Under juni och juli mAnader i hela Sverige anda in i Lapp- 
markerna. Inom Norge anmarkt p4 Dovre. 

6. B. resinella Lin. Framvingarne svartbruna med talrika, 
irreguliera, vdgformiga, glansande blygr4, grofva tvarlinier, soin 
utgk frkn hvita framkantshakar; hufvud och thorax brungrd; bak- 
vingarne brungr& med hvitaktiga fransspetsar. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 14. 101. 

Larven rodbrun eller kottfargad med stor mork flack p4 8:e 
segmentet och andhAlen oragifna med morkbruna ringar, Lefver 
i 2:ne kt inuti de unga skotten pa fur och bilda dar en gall- 
formig utvaxt med starkt utflode af kdda. 

Under juni och juli m^nader i hela Sverige anda in i Lapp- 
markema. Inom Norge anmarkt vid Kristiania och i Odalen. 

2. Slagtet Chrosis Gn. 

Framvingames styloid- och glenoidalgrenar utg4 fr4n skilda 
punkter p4 diskfaltet. Bakvingarnes radial- och subradialgrenar 
utgd ur samma punkt, men styloid- och ulnargrename fran skilda 
punkter pa diskfaltet, och oberoende nerven ar vid sin upprin- 
nelse b5jd mot styloidgrenen. Framvingames metacarpalgren 
enkel, och subradialgrenen upprinner narmare till carpalgrenen 
an till radialgrenen; deras diskfalt utan delningsnerver. Thorax 
utan uppst^ende h^rborste. Antennerna hos cf* tjocka, ej cilierade. 
Palpema hangande. Framvingarne utan flikformigt omslag nara 
framkantsbasen hos c^ och dennes baktibier med harpensel. Fram- 
vingarne utdt m^ttligt utvidgade, med tamligen sned utkant och af- 
rundad spets. Bakvingarne tamligen smala. 

1. Oh. artemisiaiia Zell. Framvingarne brunaktigt gr^ med 
2 hvita, matt glansande tvSrband och innanfOr det yttre af dessa 
I bljgra, vinkelformig tvarlinie, samt pa tvamerven en hvit punkt; 
bakom vingspetsen en gulbrun flack. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 20. 150. 
Larven lefver pa Anchusa officitialis. 
Under juli och augusti mdnader i Sk4ne och p& Gotland. 

2. Ch. littoralis Curt. Famvingarne hvitgri med morkt 
gr&brun basflack, n4got sned grdaktigt brun framkantsflack nara 
spetsen oeh ett brunaktigt tocken nara utkanten. 



Digitized by VjOOQ IC 



wallengren: skandinaviens vecklarefjArilar. 53 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 20. 151. 
Larven lefver p4 Statice armeria (Armeria maritima?) 
Under juli och augusti m^nader i karr vid hafskusten. Fun- 
nen i Bohus l^n. 



3. Slagtet Eccopsis Zell. 

Framvingarnes styloid- och glenoidalgrenar nigk ixkn skilda 
punkter p4 diskfslltet. Bakvingarnes radial- och subradialgrenar 
wXgk ur samma punkt, och styloid- samt ulnargrename likaledes 
ur samma punkt pa disktaltet, men ej forenade i samma stam; 
oberoende nerven vid sin upprinnelse b5jd mot styloidgrenen. 
Thorax med upprattstdende hdrhorste. Framvingarnes diskf^lt med 
2 delningsnerver, och deras subradialgren upprinner midt emellan 
radial- och carpalgrenarne ; metacarpalgrenen enkel. Framvingar- 
nes framkant utan flikformigt omslag nara basen hos cf^, och den- 
nes baktibier med en h^rpensel. Bakvingarne hos o^ med l^ngt, 
smalt, lineart bihang i inkanten. Framvingarne ut4t foga utvid- 
gade med tydligt b5jd utkant och afrundad spets. Bakvingarne 
smalt tresidiga och tillspetsade. Palperna upp4tstigande, f6ga 
langre an hufvudet. Antennerna hos o^ ganska korta, fint cilierade. 

I. E. latifasciana Haw. Framvingarne lifligt gula med 
mork vattring och genombrutna blylinier; en bred, i yttre brad- 
den rundad basMck, ett i yttre bradden ej bestamdt begransadt, 
i inkanten bredare tvarband svartbruna; fran utkanten ofvan anal- 
h5met ingir ett gulbrunt streck, som ej hinner framkanten. 
Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 20. 153. 

Under juli och augusti m^nader bland ekar i Skane och 
Halland. 



4. Slagtet Penthina Treit. 

Framvingarnes styloid- och glenoidalgrenar utg4 ixkn skilda 
punkter p4 diskfkltet. Bakvingarnes radial- och subradialgrenar 
utg^ ur samma punkt p^ diskf^ltet och styloid- och ulnargrenarne 
likaledes, men ej fSrenade i gemensam stam; oberoende nerven 
vid sin upprinnelse bCjd mot styloidgrenen. Thorax med upp* 



Digitized by VjOOQ IC 



54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

r^ttst^ende harborste. Framvingarnes diskfalt med 2 delnings- 
nerver; deras subradialgren upprinner narmare till carpalgrenen 
an till radialgrenen ; metacarpalgrenen enkel. Framvingaraes fram- 
kant utan flikformigt omslag nara basen hos (^, och dennes bak- 
tibier oftast med hirpensel. Framvingarne an ut4t bredare, an 
tamligen jamnsmala med afrundad spets. Bakvingarne mittligt 
breda, hos c^ utan bihang. Palperna markbart rackande ofver 
hufvudet, Antennerna hos c^ med ganska korta, nigot pensel- 
iika cilier. 

Ofversigt af arterna: 

I:o. Baktibierna sakna hos cT hirpensel. 

A) Framvingarne med hvit framkantsflack 1 Schreberiana. 

B) Framvingarne utan hvit framkantsflack. 

i) Framvingarnes basfalt snedt, skarpt begransadt 2 Profundana. 

2) Framvingarnes basfalt vertikalt och obestamdt begransadt. 

a) Framvingarnes fransar i analhornet bredt gulhvita 3 Turfosana, 

b) Framvingarnes fransar i analhornet icke eller foga Ijusare an for 

ofrigt 4 Textana. 

IT:o. Baktibierna hos cf med h^pensel. 

A) Framvingarne frSn basen till utkanten, langs inkanten, bredt hvita 

5 Salicella. 

B) Framvingarne fran basen till utkanten, langs inkanten, ej hvita. 

i.o) Framvingarne i framkantsmidten med en mork, baktill tvar flacK 
pi Ijusare botten. 

a) Framvingarne hvitaktiga eller blekgulaktiga, i inkanten grS- 

tockniga Hartmanniana. 

b) Framvingarne askgri, i inkanten ej gratockniga 7 Semifasciana. 
2:0) Framvingarne i framkantsmidten utan mork, baktill tvar flSck pa 

Ijusare botten. 
(A) Framvingarne i spetsen ej Ijusare (hvitaktiga eller gulaktiga) 
an for ofrigt. 

a) Framvingarne gri, utan gul inblandning, morkvattrade, med 

liten, hvitaktig flack pS tvarnerven 8 Inundana. 

b) Framvingarne bruna med mer eller mindre gul inblandning, 

utan hvit flack pi tvarnerven. 
i) Palperna gulaktigt hvita; bakvingarnes fransar hvita 

9 Postremana. 
2) Palperna morkgri; bakvingarnes fransar brungri 

10 Lapideana. 
(Bj Framvingarne i spetsen mer eller mindre bredt hvita, stundom 
stotande i rosenrodt eller ockragult. 



H^. 



Digitized by CjOOQIC 



wallengren: skandinaviens vecklarefjarilar. 55 

(i:o) Framvingarnes m5rka (bruna med starkt rostfargad in- 
blandning) grundfarg racker i framkanten lika lingt 
som i inkanten 11 Gentianana. 

(2:0) Framvingarnes morka grundfarg racker i framkanten ej 
sS llngt som i inkanten. 

a) Framvingarnes morka grundfarg racker i framkanten 

anda till 3:e paret hakformiga flackar (raknade frin 
vingspetsen). 

1) P'ramvingames spets svartbrun eller rostbrun, fran- 

sarne morkgri, blott vid inkanten hvitaktiga 

12 Sauciana. 

2) Framvingarnes spets gri och hvit, fransarne hvit- 

aktiga med gra flackar 13 Capreana, 

b) Framvingarnes morka grundfarg racker i framkanten 

blott till 4:e ellet 5:e paret hakformiga flackar (rak- 
nade frin vingspetsen), si att mellan dessa och i:a 
paret finnas i framkanten 4 morka flackar sEsom 
mellanrum. 

1) Framvingarnes utkantsfalt krithvitt eller blShvitt, 
aldrig stotande i gult eller rodaktigt. 

(a) Framvingarnes morka farg hinner i inkanten ej 

till analhornet. 
(i) Framvingame med en oval, svartbrun, fran 
det morka basfaltet skild flack vid borjan 
af utkantsfaltet och oftast en blekgra eller 
blekbrun skuggning nara vingspetsen 

14 Cynosbatella, 
(2) Framvingame utan sadan oval flack, men 
stundom med 2 fina, ofta till ett svart tvar- 
streck forenade svarta punkter vid borjan 
af utkantsfaltet; utan nigon blekgra eller 
brunaktig skuggning nara vingspetsen 

15 Pruniana. 

(b) Framvingarnes morka farg hinner i inkanten 

anda till analhornet; innanfor midten ett blott 
i framkanten tydligt hvitt tvarband 

16 Sororculana. 

z) Framvingarnes utkantsfalt mer eller mindre stotande 

i ockragult, rosenrodt eller kottrodt, eller Itmin- 

stone med ett blekrodt, obegransadt stalle bakom 

tvarnerven. 

(a) Framvingarnes spets bredt svartaktig. 

(i) Bakom framkantsmidten en rosenrod flack, 
som fortsattes till analhornet 

17 Roseomaculana. 



Digitized by VjOOQ IC 



56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

(2) Bakom framkantsmidten en svagt rosenrod 
flack, som ej fortsattes till analhornet. 
*) Framvingarne in«d rostbruna flackar«ch2 
svartpunkterade, af glSnsande blylinier 

bildade tvarband 18 Lediana, 

**) Framvingarne utan rostbruna flackar med 
flera bll, vigformiga metallglSnsande tvSr- 

linier 19 Pyrolana, 

(b) Framvingames spets foga m5rk. 

(i) Bakom framvingames tvamerv en fr&n det 
morka basfaltet skild svartaktig flSck 

20 Dimidiana, 
(2) Bakom framvingames tvSrnerv en med det 
morka basfaltet sammanhangande mork flack. 
*) Framvingames utkantsfalt belt och billet 
blekc ockragult utan kottrod inblandning 
21 Ochrolwcana, 
**) Framvingames utkantsfSlt hvitt med kott- 
rod inblandning 22 Beiulmtana. 

1 . P. Schreberiana Lin. Framvingarne svartaktigt olivbruna 
med matta violettbU tvarlinier och en stor, hvit, in p^ halfva 
vingbredden r^ckande Mck bakom framkantsmidten. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 14. 103. 
Larven lefver p4 Prunus padus. 

Under juni och juli m^nader i s5dra och mellersta Sverige 
atminstone in i Upland; afven i sddra Norge. 

2. P. profandana Fabr. Framvingarne bruna med Ijusare, 
nastan rostgula stallen, morkare, snedt begrslnsadt basfalt, 2 i 
inkanten till en Ijus fl^ck utvidgade blylinier innanfor midten, 
en mot framkanten gaffelformigt delad biylinie fr^n analhdrnet 
och en stor, svartaktig flack nara utkanten. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 14. 102, 
Larven morkgron med ljusgr6nt hufvud, fbrsedt pa hvardera 

sidan med 2 svartbruna punkter; brostfdtterna svarta. Lefver p4 

ek och Prunus padus. 

Under juni, juli och augusti i Skdne och Halland. 

3. P. turfosana H. S. Framvingarne svartaktigt olivbruna^ 
i framkant och inkant, i synnerhet nSra spetsen och analhornet 
blekgula, med vertikalt men obestSmdt begrSnsadt basfalt, genom- 
brutna blylinier, gulhvita, undertill gr^ palper, brunt, framtill och 



Digitized by VjOOQ IC 



wallengren: skandinaviens vecklarefjarilar. 57 

vid halsen gult hufvud samt gul, med bruna tvarstrimmor forsedd 
thorax; fransarne blygr^, i analhornet bredt hvitgula samt bakom 
spetsen med 2 smala hvitgula Mckar. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 16. 119. 
Under juni m^nad i Sk^ne, sodra Norge och Sydvaranger, i 
synnerhet p4 torfmossar. 

4. P. Textana FrOl. Framvingame svartbruna, med verti- 
kalt men obest^mdt begransadt basfait, samt af rostgult infattade, 
h\k metallinier ur gulaktiga framkantshakar; palper och hufvud 
grdgula; fransarne vid roten gulaktiga, bakom den svarta del- 
ningslinien gr^, till och med hvitaktiga. 

Hiibn. f. 307 — 309. H. S. Neue Schm. L f. 39. 
Hein. Schm. 11. I. 113. 
Uhder juli m^nad i Sk^ne, sallsynt. 

5. P. salicella Lin. Framvingarne hvita vid basen och 
l^ngs inkanten, med bred brun flack langs framkanten, borjande 
nara basen och str^ckande sig till utkanten, samt skiftande med 
blygriltt. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 14. 104. 

Larven smutsigt rodbrun med svarta flackar, svart hufvud 
och nackskold; lefver pa vide och balsampoppel. 

Under juli och augusti minader i sodra och mellersta Sverige 
dtminstone in uti Upland samt i sodra Norge. 

6. P. Hartmanniana Lin. Framvingarne hvitaktiga eller 
blekt l^dergula, langs inkanten gratbckniga, med ett smalt, vink- 
ladt mdrkt mer eller mindre fuUstandigt tvslrband nara basen 
och en triangular, baktill tvar, gr4 flack nara framkantsmidten. 

Scriptana Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 15. 107. 
Under juni och juli m^nader pa videstammar i Upland och 
vid Kristiania samt Selbo. Larven lefver p4 atskilliga videarter 
och ar IjusgrOn med brunfljlckigt hufvud. 

7 . P. semifasciana Haw. Framvingarne askgrd, morkt yatt- 
rade, med smalt, vinkladt, brunt tvarband n^ra basen, ej rackande 
inkanten, och en triangular, baktill tvslr, brunaktig flack nara 
framkantsmidten. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 15. 106. 
Larven skall lefva i skotten och fr5redningen pi sSlg. 
Under juni och juli minader i Skine och Bohuslan. 



Digitized by VjOOQ IC 



58 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 



8. P. mondana Schiff. Framvingarne bl4aktigt grk med 
brun inblandning, morkvattrade ; en morkare, tvarbandslik, sling- 
rande strimma (rkn utkantsmidten snedt till framkanten och en 
liten hvit, punktformig flack pa tvarnerven. 

Wallengr, Sp. Tortr. & Tin. 15. 105. 
Under juli mdnad i Ostergotland och Vestergotland. 

9. P. postremaiia Zell. Framvingarne svartbruna med h\k- 
glansande, i utkantsfslltet, stundom afven i midtelfaltet af rostgult 
infattade, af bruna eller hvita flackar genombrutna, tvarbandslikt, 
oregelbundet sammanlopande tvarlinier; palperna gulhvita, bak- 
vingarne brungri, stundom vid basen hvitaktiga; deras fransar 
hvitaktiga. 

Zell. Isis 1846. 231. H. S. IV. 231. Hein. Schm. 

11. I. 114. Heydeniana H. S. f. 259. 304. 305. 329. 

Larven lefver i stSngeln nara roten pa Impatiens noli tan- 

gere. Den ar smutsgron med svartbrunt hufvud och nackskold, 

den senare kantad med och delad af gront. 

Under juni minad i Skine. Sallsynt. 

10. P. lapideana H. S. Framvingarne svartbruna med bly- 
gl^nsande, tvarbandslikt, oregelbundet sammanlopande tvarlinier; 
n^ra analhOrnet en hvitaktig, snedt utit vingen gaende inkants- 
flack; hvitaktiga framkantshakar nara vingspetsen; palperna gra; 
bakvingarne brungra med foga Ijusare fransar. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 16. 118. 
Under juli minad i Skane, Smiland och Vestergotland. 

11. P. gentianana Hiibn. Framvingarne till *^j^ fr^n basen 
mSrkbruna med hvit och rostgul inblandning, svarta punkter och 
en hvit punkt pa tvarnerven; aterst^ende ^/g gulaktigt hvit med 
rostgul spets och inneslutande en gri hakformig flack. 

HiiBN. f. 12. Treit. VIII. 36. H. S. IV. 230. Staint. 

Man. II. 196. Hein. Schm. II. i. iii. 
Larven smutsigt gulhvit med blekt olivgrona flackar och 
svart hufvud och nackskold. Lefver i blomhufvuden pa kardtistel. 
Under juli minad. Funnen i Odalen i Norge. 

12. P. sauciana Hubn. Framvingarne till n^got ofver midten 
i framkanten och i inkanten nSra till analhSmet ^fvensom i 
spetsen blisvarta med svartbrun inblandning, for Ofrigt hvita med 



Digitized by VjOOQ IC 



wallengren: skandinaviens vecklarefjarilar. 59 

rosenrod anstrykning oeh smal, Ijusgra skuggning fr4n analhoraet ; 

fransarne morkgra, blott vid inkanten hvitaktiga. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 15. iii. 
Larven skall lefva p^ Vaccinium myrtillus. 
Under juni och juli minader i Lappland, p4 Dovre och i 

Finmarken. 

13. P. capreana HiiBN. Framvingarne till n^got 6fver midten 
i framkanten och i inkanten nara till analhornet svartakrigt bld- 
gri, brunvattrade, for ofrigt jamte en flack vid 1/3 af framkanten 
och en mer eller mindre sammanhangande strimma lyings ving- 
vecket hvita, med grk tocken i spetsens hvita farg; fransarne hvit- 
aktiga med gra flackar. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 15. 108. 

Larven smutsigt grongri med fina svarta punkter och svart 
hufvud. Lefver pi vide, hvars bladknoppar den uppater. 

Under juni och juli manader pa hela halfon anda in i Fin- 
markema. 

14. P. csmosbatella Lin. Framvingame till midten i fram- 
kanten och i utkanten nara till analhornet svartaktigt hXkgxk med 
brun inblandning, for ofrigt hvita, tockniga af Ijus-gritt med 
en oval, svartbrun flack, skild frin det morka basfaltet och stun- 
dom darj^lmte en mindre sadan; vingspetsen gra. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 15. 112. 

Larven smutsigt olivgrCn med svarta flackar, svart hufvud 
och nackskold; lefver pa hagtom, slan och flerahanda frukttrad. 

Under juni och juli, stundom redan i maj uti sodra och 
mellersta Sverige samt i sodra och vestra Norge. 

15. P. pruniana Hubn. Framvingame till midten i fram- 
kanten och i inkanten nara till analhornet blasvarta med svart- 
brun inblandning, for ofrigt gulaktigt hvita, tockniga af brungrdtt 
med 2 fina svarta, ofta till ett streck sammanflytande punkter vid 
borjan af det hvita faltet; vingspetsen svart; ])alpema svartgrd. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 15. 113. 

Larven smutsigt gron, grigron eller svartgr5n med svarta 
flsLckar^ svart hufvud och nackskold; lefver i sammanvecklade 
blad pa Prunus-zxitr, 

Under juni och juli minader i sodra och mellersta Sverige 
samt i sodra Norge Snda upp till Dovre. 



Digitized by VjOOQ IC 



6o 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIPr 1 889. 



16. P. Bororcnlana Zett. Framvingarne till niidten i fram- 
kanten och i inkanten anda till analhomet svartaktigt hlkgrk, med 
en hvit fl^ck vid ^/^ af framkanten, hvilken fortsattes genom ett 
med bl4svart betackt, matt tvarband till nara inkanten; ft>r 6f- 
rigt hvita med gr4, vid vingspetsen rostfargade tdcken. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 15. no. 
Larven lefver p4 unga bjQrkar. 

Under juni och juli mander i Lappland, i Odalen och S6nd- 
more, p4 Dovre och i Finmarken. 

17. P. roseomacnlana H. S. Framvingarne svarta med 
brunaktig inblandning och vid basen matta, blyglansande tvar- 
linier, ett nigot Ijusare tvarband innanfor midten, nSstan blott 
antydt genom Ijusa tvarstreck i framkant och inkant; en stor 
rosenfargad flack utanfOr framkantsmidten, strackande sig s4som 
ett smalt, stundom pa midten genombrutet tvarband till analhor- 
net; vingspetsen svart med blylinier. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 16. 115. 
Under juni minad i sodra Lappland. Larven lefver p4 
Pyrola minor och dess samslagtingar. 

18. P. lediana Lin. Framvingarne svarta med rostbruna 
flackar och 2, af dubbla blyglansande linier bildade svartpunk- 
terade tvarband, ett nara basen och det andra innanfor midten; 
en stor hvit, af rosenrodt tocknig, nastan fyrsidig flack utanfor 
framkantsmidten, ej hinnande analhornet; vingspetsen svart med 
silfverlinier. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 16. 116. 

Larven lefver pa Ledum palustre, hvars blad han nara for- 
puppningen sammandrager till stora knippen. 

Under juni och juli manader sival i Sveriges sodra som 
nordligaste provinser och anmarkt inom Norge pa Dovre och i 
Finmarken. 

19. P. pyrolana Wocke. Framvingarne brunaktigt svarta 
utan rostbruna flackar, med bU, v^gformiga tvarlinier, delvis med 
hvit karna; en haifkretsformig, rosenrod flack utanfor framkants- 
midten, som hos 9 fortsattes smalt in^t, stundom till analhdrnet; 
en liten hvit flack i midten nara inkanten, men ej hinnande 
denna; vingspetsen svart med bl^ tvarlinier. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. i6. 117. 



Digitized by VjOOQ IC 



WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR 6 1 

Larven lefver i rotbladen till Pyrola secunda och P, minor 
och samroandrager bladen till knippen. 

Under juni och juli m^nader i Blekinge samt sodra Norge, 
afvensom p4 Dovre. 

20. P. dimidiana Sodof. Framvingarne till roidten i fram- 
kanten och i inkanten nara till analhornet bUsvarta med svart- 
brun inblandning och rodhvit framkantsflack; ft)r ofrigt blekt 
rosenroda, tockniga af blekgratt^ med en svart punkt bakom 
midten, hvilken ej sammanhslnger med basens morka farg. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. i6. 114. 

Larven lefver p4 Myrica GaUy men afven pa bj6rk och 
lind. Den ar olivgron, med eller utan morkare rygglinie men 
med svarta punkter; hufvud och nackskold glansande svarti^. 

Under juni och juli m&nader i Lappland, Odalen och Fin- 
marken. 

21. P. ochroleucaaa Hubn. Framvingarne till midten i 
framkanten och i inkanten nara till analhornet morkt blagra med 
Ijusbrun inblandning, for 5frigt blekt ockragula, foga tockniga, 
med svart punkt bakom midten^ hvilken sammanh^nger med ba- 
sens morka farg. 

Hubn. f. 304. Treit. X. 3. 48. H. S. IV. 227. 
Staint. Man. II. 194. 
Larven skall lefva pa Rosa och frukttrad. Den ar m5rk 
gron med gulgrona punkter, som aga fin svart karna: rygglinien 
morkare, hufvudet morkbrunt. 

Under juni i Skine och vid Kristiania. 

22. P. betulsstana Haw. Framvingarne till dfver midten 
och i inkanten anda till analhornet svartaktigt blagra med rost- 
brun inblandning, for ofrigt hvita, gristrimmiga, med rostgul flack 
i midten. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 15. 109. 

Larven skall Icfva pa bj5rk. Den ar grasgron med Ijusare 
punkter och morkare rygglinier; hufvudet Ijust gr6naktigt, med 
svarta och bruna flackar. 

Under juni och juli m^nader i Sk^ne och Lappland, S. 
Norge, pi Dovre och i Finmarken. 



Digitized by VjOOQ IC 



62 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 



5. Slagtet Euchromia Steph. 

Framvingames styloid- och glenoidalgrenar utgk fran skilda 
punkter p^ diskfaltet. Bakvingames radial och subradialgrenar 
utga ur sanima punkt pk diskfaltet och styloid- och ulnargrenarne 
likaledes, men ej forenade i gemensam stam; oberoende nerven 
upprinner ur diskfaltets tvarnerv, b6jd mot styloidgrenen. Thorax 
tilltryckt Qallig eller h^rig, utan upprattstaende h^rborste. Fram- 
vingames diskfalt med 2 delningsnerver; deras subradialgren upp- 
rinner icke narmare till carpalgrenen an till radialgrenen ; meta- 
carpalgrenen enkel. Framvingames framkant hos cf» utan flik* 
formigt omslag nara basen och hanens baktibier med h^rpensel 
hos de flesta arter. Framvingame utkt obetydligt utvidgade med 
tamligen sned, ej bojd utkant och afrundad spets. Bakvingarne 
mattligt breda. Antennerna hos rf^ med korta, penselformiga ci- 
iier. Palperna oftast tydligen hinnande ofver hufvudet. 

Ofversigt af arterna. 

I:o. Palperna tydligen rackande ofver hafvudet; baktibierna hos cf ^^ h^- 
pensel. 

A) Framvingarne utan morkt tvarband, men likformigt betackta med ge^ 
nombrutna blyglansande tvarlinier eller sm&streck. 

a) Framvingarne siotande i purpunrodt. 

i) Framvingarne jambreda, morkroda, utan tydligt midtelband, med 
starkt glansande blylinier 1 Arbutella^ 

2) Framvingarne utit bredare, smutsigt morkroda, med tydligare 
midtelband och matt glansande blylinier 2 Mygindana^ 

b) Framvingame gulaktigt olivgrS med rosenrod anstrykning och smS. 

blyglansande flackar 3 Rufana, 

B) Framvingame kottrodaktiga med smalt olivbrunt tvarband 4 Striana^ 
II:o. Palperna betydligt kortare an hufvudet; baktibierna hos cf utan hir-» 

pensel 5 Branderiana, 

I. £. arbutella Lin. Framvingame jambreda, morkt kar- 
mosinfargade, med starkt glansande blygra tvarlinier, utan antyd- 
ning till morkare tvarband. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 16. 120. 

Larven skall lefva pa Arctostaphylos officinalis och A, alpina. 

Under juni och juli m^nader i Blekinge, Dalarne och Lapp- 
land, samt inom Norge i Odalen, p^ Dovre och i Finmarken. 



Digitized by VjOOQ IC 



wallengren: skandinaviens vecklarefjarilar. 63 

2. E. mygindana Schiff. Framvingarne utit bredare, smut« 
sigt morkt karmosinroda med matta g!ansande, violettgrd tvar 
linier och ej skarpt markeradt morkare tvarband. 

Wallengr. Sp. Tortr. & 16. 12 c. 

Larven morkr5d med svart hufvud; lefver i toppskotten af 
Myrica Gale och Vaccinium vitis idcea. 

Under juni och juli minader i sodra och mellersta Sverige, 
atminstone upp i Vester- och Ostergotland, sarat inom Norge i 
Odalen och p4 Dovre samt vid Kristiania. 

3. E. mfana Scop. Framvingarne gulaktigt olivgri med 
rosenrod anstrykning och sm^, tata, blyglansande flackar. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 16. 122. 

Larven J som lefver p4 Vaccinium vitis idcea^ ar morkt oliv- 
gron, stotande i rodbrunt, med litet, svart hufvud. 

Under juni minad i Skine, samt inom Norge vid Kristiania 
och Bergen samt i Odalen. 

4. E. striana Schiff. Framvingarne tatt betackta med 
violetta och kanelroda, vigformiga tvarlinier; ett vertikalt oliv- 
brunt midteltvarband och en sidan tvarstrimma nara utkanten. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 16. 123. 

Larven smusigt hvitaktig med morkgr^tt ryggkarl och Ijus- 
brunt hufvud, senate gulaktigt hvit; lefver till en borjan under 
ofverhuden p4 roten af Taraxacum officinale; sasom aldre ur- 
holkar den roten helt och h411et samt dodar harigenom plantan, 
Afven pa Plantago lanceolata. 

Under juli och augusti i sodra och mellersta Sverige Atmin- 
stone upp i Upland, samt inom Norge vid Kristiania och Bergen. 

5. E. Branderiana Lin. Framvingarne brunaktigt askgrA 
eller gr^bruna med eller utan antydning till morkare basflack och 
pa midten smalare tvarband, hufvudet lergulaktigt. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 17. 124. 
Var, viduana Hubn. Framvingarne hvitgulaktiga, morksprack- 
liga med brungrA basflack och ett obestamdt begransadt, i fram- 
kanten smalare, i analhornet bredt tvSrband. 
HiiBN. Fig. 303. 
Larven skall lefva p4 asp. 

Under juni och juli minader i sodra och mellersta Sverige 
atminstone upp i Upland, samt i Norge vid Kristiania och i Odalen. 



Digitized by VjOOQ IC 



64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

6. Slagtet Sericoris. Treit. 

Framvingarnes styloid- och glenoidalgrenar utga fran skilda 
punkter pa diskfjtltet. Bakvingarnes radial- och subradialgrenar 
ntgk ur samma punkt pa diskfiiltet och styloid- och ulnargrenarne 
likaledes, men ej forenade i gemensam stam; oberoende nerven 
upprinner fr&n diskfaltets tvamerv, vid roten b5jd men p4 afst^nd 
fr4n styloidgrenen. Thorax tilltryckt Q^llig eller hang utan upp- 
r^ttst^ende h^rborste. Framvingarnes diskfalt med 2 delnings- 
nerver; deras subradialgren upprinner narmare till carpalgrenen 
an till radialgrenen; metacarpalgrenen enkel. Framvingarnes fram- 
kant hos (^ oftast utan flikformigt omslag nslra basen och hanens 
baktibier merendels med h^rpensel. Framvingame mer eller min- 
dre utvidgade med rundad spets. Antennerna hos o^ med korta, 
penselformiga cilier. Palpema tydligen Isingre Sin hufvudet, tre- 
sidiga. 

(Forts.) 



Digitized by VjOOQIC 



NYA BIDRAG TILL SKANDINAVISKA HALFONS 
MYRIOPODOLOGI 



C. O. VON PORAT. 

(Forts, fr. sid. 48, haft, i.) 



Tredje ordningen PAUROPODA 

(Lubbock 1866.) 

Afven denna ordning har befunnits representerad i Sverige. Den 
innefattar myriopoder, hvilkagenom sina greniga, 5-ledade an tenner, 
sina fk benpar (hogst 9), sin egendomljga skapnad i ofrigt och 
sin geografiska utbredning kdrsLgh sig zoologernas synnerliga 
uppmarksamhet. Ty pauropoderna ej blott bilda en mellanlank 
emellan de ofriga ordningarna i klassen, utan formedla ock dfver- 
gangen till andra artropoder, hvarjamte de bryta den inom klassen 
r^dande >trakiga enforniigheten». Genom sin litenhet (de hittills 
kanda arternas langd vexlar fran ^/^ till 1^/2 millimeter) hafva 
de intill senaste irtionden undgatt entomologernas uppmarksamhet, 
men hafva dk befunnits tillhora ej blott Europa utan afven Nord- 
amerika. I denna forekomst har man velat se bevis for att 
pauropoderna jamforelsevis iSnge funnits till pk jorden, ja sa 
lange, att Nordamerika och Europa vid tiden for deras upp- 
komst varit genom ett fasdand forenade med hvarandra. Den 
omstandigheten, att annu i dag europeiska och amerikanska for- 
mer fullt ofverensstamma i skapnad med hvarandra, har man 

EntotnoL Tidskr. Arg. 10, H. 2 (1889). ^ 



Digitized by VjOOQ IC 



66 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 



vidare ansett vittna om att arter finnas, som ej under tusental 
af ^r undergitt nkgon fdrandring (jft. Latzel, Die Myr. II p. 21). 

Prof. Latzel, som i Osterrike funnit ej mindre an 6 arter 
af dessa djur, fordelade p^ 3 sl^ten, indelar dem i sitt fortraff- 
liga arbete: »Die Myriopoden der Osterreichisch-Ungarischen 
Monarchie II, Wien 1884*, i tvenne familjer: 

Pauropoda agilia, innefattande raera I4ngbenta, snabb- 
fotade djur, liknande ungarne af vissa chilopoder eller scolo- 
pendrellor, samt 

Pauropoda tardigrada, innefattande troga, kortbenta djur, 
hvilkas ben knappast n4 utom (de breda) ryggskoldarne och 
hvilka mera narma sig diplopoderna. 

Till den forstnamda fainiljen hdr den form, Pauropus 
Huxleyi Lubbock, som antrafFats afven i Sverige. D4 jag ej 
daraf eger exemplar till hands, p^ hvilka en beskrifning kunde 
byggas, linar jag ur nyss namda arbete Latzels diagnoser. 




S:e Familjen PAUROPODID.^ 

(Lubbock) Ryder 1879. (= Pauropoda agilia Latzel). 

VIII. Slagtet Pauropus Lubbock 1866. 

(Trans. Linn. Soc. Lond. XXVI, p. 181—87.) 

» Corpus parvulum, elongatum, sublineare vel subconicum, 
sat depressum, attamen etiam subconvexum, scut is dorsalibus 
septem obtectum. Caput parvum, non absconditum. Scuta 
dorsalia magnitudine sat inaequalia, tenera, vix chitinea, sculp- 
tura nulla, supra setis simplicibus, plerumque transverse seriatis 
omata, marginibus lateralibus nudis. Pili laterales sensiles sub 
margine scuti 2, 3, 4, 5, 6, siti, longi vel longissimi, saepius 
rigidi. Pleurae non obtectae. Pedes gradatim longiores, graciles 
et spinosi, ungue trilobo; pedum articuli basales appendiculis 
manifestis praediti.i (Latzel o. c. p. 22). 

I. Pauropus Huxleyi Lubbock 1866. 

(Trans. Linn. Soc. Lond. XXVI (1866) p. 182, t. 10.) 

2> Gracilis, subconicus vel inverse-fusiformis, sublaRvis, albus 
totus, tractu intestinali saepius pellucente. Caput antennaeque 



Digitized by VjOOQ IC 



VON PORAT: SKANDINAVISKA HALFONS MYRIOPODOLOGI. 6^ 

pilis brevioribus vel longioribus, subclavatis et subtilissime ar- 
ticulatis sparse vestita. Antennarum stylus latior altero brevior, 
in apice inter flagella breviter pedunculata globulum minorem 
sessilem vel brevissime pedunculatum gerens; flagellum tertium 
ceteris longius. Scuta dorsalia parum convexa, sublaevia, margi- 
nibus integris, scuto quinto maxirao, septimo minimo, omnia 
tamen seriebus binis transversalibus pilorum brevium ornata. Pili 
laterales sensiles longi et rigidi, subplumosi, paris ultimi longis- 
simi, retro directi. Pedes porrecti, longi, gradatim longiores, in 
articulis duobus basalibus appendiculas integras, in iisdem vero 
articulis paris ultimi appendiculas bilobas possidentes, unguis 
trilobi partibus lateralibus dilatatis, parte media tenui. Long. 
1 — 1,3 m.m., lat. max. 0,20 — 0,35 m.m.» (Latzel o. c. p. 23 — 
24, t. II f. 10 — 12). 

Denna markliga myriopod — som i Londons entomologiska 
forening, dar Lubbock kr 1866 redogjorde for sitt fynd, foran- 
ledde en mycket framstdende medlem af detsamma, Mr West- 
wood, att saga, att, raed undantag af det utaf Halliday beskrifna 
slagtet lapyx, Pauropus vore det intressantaste leddjur, som 
pa manga ar blifvit uppdagadt — upptacktes i Sverige na- 
stan samtidigt med Lubbocks fynd i England af n. v. professorn 
T. TuLLBERG. Utan tvifvel ar den ej sa sallsynt, men dess 
ofantligt ringa storlek och undangomda lefnadssatt — Latzel 
anbefaller att, vid sokandet efter den, med loupe genomsoka 
foremdl, hvar^ den brukar uppehalla sig — hafva gjort, att den 
blott pa fk stallen hittills antrafifats. Jag bar en gang for flere 
kr sedan funnit den vid Sanna nara Jonk5ping. Den bor med 
framgang kunna eftersokas under stenar, multnande grenar och 
blad, dar acarider, poduror och scolopendrellor bruka trifvas. 

Mahanda skola hos oss ock pitrafifas ej mindre den andra 
europeiska arten af slagtet, P. pedunculatus Lubbock, som har 
antennernas Xsk hufvudgrenar lika Unga och >antennknappen» 
skaftad, an ock representanter af pauropodernas andra familj. 



Digitized by VjOOQ IC 




68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Fjarde ordningen DIPLOPODA 

Blainville-Gervais 1844. 

i:a Underordningen Pselaphognata Latzel 1884. 

6:e Familjen POLLYXENID^E Gray & Jonfs 1842. 

IX. Slagtet Pollyxenus I.atreille 1802—04. 

(Hist. Nat. d. Crust, et d. Ins. Ill, p. 45 & VII p. 81.) 

T. Pollyxenus lagurus Linn6 1758. 
{Scolopendra lagura i Syst. Nat. ed. X p. 637.) 

Tamligen allman; anm^rkt i de fiesta provinser af Sodra 
Sverige fran Skine atminstone till Upland. — Danroark, Hol- 
land, Belgien, Nord- och Sydtyskland, England, Frankrike, Italien. 

2:a Underordningen Chilognatha Latreille (ex. p.) 1802. 

7:e Familjen GLOMERID^E Leach 1814. 

X. Slagtet Glomerls Latreille 1702. 

(Hist. Nat. d. Crust. HI p. 44; VII (1804) p. 63.) 
I. Glomeris marginata Villers 1789. 

(Oniscus marginah*s Vill. i Linn. Ent. IV, p. 187 t. 1 1, f. 15.) 

Allman i Sveriges sydligaste provinser, mera sporadisk i 
Smaland och Ostergotland; synes gi langre upp pa vestra kusten, 
dar den funnits i Bohuslan {Bro s:n och Hult i Askims s:n, A. 
W. Malm) samt i Norge vid Kristiania och Mandal. — Skall 
enligt Stuxberg saknas pi Gotland.^ 

Afven i det Ofriga Europa ar ofvanstiende art antraffad 
mera i de vestra l^ndema an i de ostra (Danmark, Holland, Belgien, 



^ Min uppgift 1866 om dess forekomst pE Gotland grundade sig p& 
exemplar, hvilka jag dE ville minnas mig sjelf hafva tagit pE Gotland 1863. 
Dl emellertid en si grundlig kannare af Gotlands m3rriopod fauna som dr 
Stuxberg ej, ehuru sjelf gotlanding, kunnat Uterfinna den derstades, vlgarj;ig 
ej vidhilla rain uppgift, som ju kunnat bero pS en etikettforvexling. 



Digitized by VjOOQ IC 



VON porat: skandinaviska halfons myriopodologi. 69 

Vestra Tyskland, England, Frankrike, Italian) och synes t. ex. saknas 
i Schlesien och Osterrike enligt Haase och Latzel* Dock sir den 
af dr Everts funnen sh \kngt (>stligt som i Sachsen. 



8:e Familjen POLYDESMID^E Leach (ex. p.) 1814. 
XI. Slagtet Polydesmus Latreille (ex. p.) 1802. 

(Hist. Nat. d. Crust, et d. Ins. Ill p. 44; VII (1804) p. 77.) 

Intill senaste tiden upptogs af de nyare kritiske myriopodo- 
logerna blott en Polydesmus- art, den allmanna P, complanatus^ 
sdsom tillhorande Nord- och Mellaneuropas fauna. Sedan Latzels 
pa iakttagelser rika och nied noggranna afbildningar forsedda 
arbete: »Die Myriopoden der Osterreichisch-Ungarischen Mo- 
narchie (Wien 1881 — 1884)*, utkommit, synes man mera all- 
mant vilja folja den af amerikanaren H. C. Wood uppstalda 
grundsatsen att bygga artbegransningen inom 4tskilliga diplopod- 
slagten pi olikheten i hanarnes kopulationsorgan — hvilken ka- 
rakter ju inom arachnidernas grupp lange visat sig synnerligen 
tillfbrlitlig. Redan 1870 anmarkte jag i rain lilla uppsats: »0m 
nagra myriopoder fran Azorerna* (Ofvers. Vet. Ak. Forh. 1870 
p. 820), att vi enligt denda grund egde itminstone tvS, om icke 
tre olika PolydesmUsformer, samt lemnade, jamte en afbildning 
af kopulationsorganerna hos den nyuppstHlda azoriska arten Pol, 
coriaceus, tillika en afbildning af samma organ hos den storsta 
och allmannaste svenska formen, som darfor foretradesvis borde 
erhilla namnet Pol, complanatus . »Den andra formen — skref 
jag vidare — har dem ndgot liknande samma organer hos PoL 
coriaceuSy men tanden nedanfQr spetsen ar utvecklad till en ling, 
stundom tandad flik. Hos den tredje formen ar ofverensstam- 
melsen med PoL coriaceus i detta hanseende annu storre.» For 
den andra, s4 omnSmda formen har nu Latzel fixerat C. L. 
KocHS namn PoL denticulatus , och f61jdriktigt bor val den 
tredje da ock sarskiljas med sitt namn, hvilket lampligast kan 
ske genom att upptaga den som en varietet af ofvan anforda 
PoL coriaceus och kalla den pa grund af dess nordiska fore- 
komst borealis, Olikheterna i skapnaden for ofrigt aro dock si 
ringa och svira att karakterisera, att det ^r med en viss tvekan, som 



Digitized by VjOOQ IC 



70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

man kan besluta sig for att gora artskilnad. I korthet skulle 
denna skilnad kunna skematiskt framst^llas s^lunda: 

1. Hanens tvk kopulationsfotter enkla, i midten tillbakabOjda 
och med spetsen klufven. — Kroppsformen mera bred 
och platt, rygg- och sidoknolarne sallan harbarande, sido- 
processernas bakhorn mindre utdragna. Antennerna kor- 
tare i Po/. cotnplanatus, (L.) 

2. Hanens tv^ kopulationsf(>tter dubbla, skilda anda till det 
hariga basalstycket, i spetsen mer eller mindre krokformiga 
och med sjjilfva spetsen enkel. Kroppsforiften smalare, 
ryggen mindre plan, rygg- och sidoknolarne nastan alltid 
harbarande. Antennerna ISngre. 

A. Kopulationsfotternas langre (yttre) stam ett sty eke 
Mn spetsen forsedd med en Idngt utdragen arm 
eller gren; de framre segmentens sidokOlar mera 
uppbojda; dtminstone de 7 — 8 sista segmentens 
bakhorn utdragna utofver den tvarlinie, som den 
knolprydda ryggdelens bakkant bildar. 

2 Pol, denticulatus C. L. Koch. 

B. Kopulationsfotternas langre (yttre) stam i spetsen 
ej grenig, pa sin hojd forsedd med en liten tand- 
lik utvidgning ett . stycke ofvan den enkla spetsen ; 
de framre segmentens sidokolar mindre uppbojda; 
knappast mer an de 5 — 6 sista segmentens bakhorn 
utdragna utofver namda tvarlinie. 

3 Pol. coriaceiis Porat, var. borealis. 

I. Polydesmus complanatu^ LiNNfe 1761. 

{lulus complanatus^ Fauna Suecica, ed. II p. 502.) 
Tamligen allman fr^n Skdne atminstone till Helsingland. 
^ Spridd, sasom det synes, afven genom det ofriga Europa. 

V 2. Polydesmus denticulatus C. L. Koch 1847. 

;^p' ' (Syst. d. Myriapoden p. 135.) 

Syn. 1851 Polydesmus acutangulus M.^^o^,DitMyx.d.Vmg,w, 

Danzig p. 9. 
. 1884 » denticulatus Latzel^ Die Myr. d. Ost.- 

Ung. Mon. II, p. 141. 




Digitized by VjOOQ IC 



VON PORAT: SKANDINAVISKA HALFONS MYRIOPODOLOGI. 7 1 

Ehuru namnet Polydesmus denticulatus redan 1841 ar af 
Le Guillou anvandt f6r en (exotisk) polydesmid, har jag, efter 
Latzel och Haase, bibehillit det f6r ofvanstdende, dd goda skal, 
atminstone af praktiskt varde, fotdra upphojandet af en del ny- 
uppstalda underslagten af Polydesmus s. lat. till slSgten, och 
bland dessa befinna sig Stenonia, dit Le Guillous art hor, samt 
ParadesmuSy hvaraf vi afven i Sverige funnit en representant. 

Kroppslangd anda till 16 m.m.; bredd 2 m.m. 

Ar sakerligen nSstan lika allman som Polydesmus compla- 
natiis sasom antecknad frdn Sk4ne (Lund, Roth), Smdland (ydn- 
hoping), Vesterg6tland {M'dsseberg, Stuxberg enl. ex. i Ups. Mus.), 
Goteborg (A. W. Malm). — I Norge har jag i Kristiania bot. trad- 
gard tagit den, afvensom i Danraark (Rosenborgs Have i Kopen- 
hantfi), Fran Holland anfores den af Dr Everts, och bknd en 
del myriopoder, som jag under en resa i Tyskland 1884 insam- 
lade, finnas exemplar fr^n Sachsiska Schweiz, Koln, Ntirnberg 
och Wurzburg. Prof. Latzel anfor den ixkn Osterrike, Ungarn 
och mellersta Frankrike, d:r Haase fran Schlesien. 

3. Polydesmus coriaceus Porat 1870. 
(Ofvers. Vet. Ak. Forh. 1870, n:o 7, p. 819, fig. 7.) 

var. borealis n. var. 

Polydesmo denticulato simillimus, at minor, pedibus copu- 
lativis maris (bipartitis) stipite longiore exteriore simplici (sub a- 
picem non ramifero sed interdum denticulo minimo), apice sim- 
plici ; stipite breviore interiore apice simplici, hamato, pulvilloque 
setigero ; angulis posticis carinarum lateralium tantum in segmentis 
5 — 6 ultimis ultra marginem posticum transversum dorsi productis. 

Long. Corp. 10 — 15 m.m.; lat. 1,5 m.m. 

Utbredningen annu foga kand. Funnen i Skdne af kon- 
servator Roth, Skdne och Upsala af Prof. Lilljeborg, Vester- 
gotland (Mosseberg Stuxberg enl. ex. i Ups. mus.), Smiland 
{Jdnkoping) och Vestmanland [Kungsdr) af mig, som tagit den 
afven i Tyskland (vid Erfurt). 

XIL Slagtet Paradesmus (Saussure) 1859. 

(Sousgenre Paradesmus Linnaea entomol. XIII p. 325.) 

Slagtet, som af Latzel (Die Myr. d. Ost.-Ung. Mon. II, p. 
161) forsta g^ngen upptogs sdsom sjalfstandigt, omfattar sidana 



Digitized by VjOOQ IC 




72 ENTOMOLOGISK ,T1DSKJRIFT 1 889. 

polydesmider, som hafva segmentens bakre ryggdel glatt, utan 
den prydnad af knolar eller upphojningar, som annars sa ofta 
forekomma inoro denna grupp, och i stallet forsedd med en 
tvargiende djup fira. Sidoprocesserna aro ock mindre tandade, 
an annars vanligen ar fallet. 

I. Paradesmus gracilis, Q, L. Koch 1847. 

Syn. 1847 Fofitaria gracilis C/ L. Koch Syst. d. Myr. p. 142. 
i860 Polydesmtis [Paradesmus] coarctatus^ Saussure, Myr. 

du Mexique p. 39. f. 18, 
1872 PoL [Paradesrausf gracilis ^ Porat, Myr. Afr. Austr. 

i Ofvers. Vet. Ak. Forh. N:o 5, p. 9. 
1884 Paradesmus gracilis Latzel, Die Myr. d. Ost.-Ung. 

Mon. II, p. 162. 

Kroppen smal, ofvan foga kullrig, framdt afsmalnande, ofvan 
glest och kort hdrig. Hufvudet glatt, med en I4ng och djup 
hjassfara; pannan forsedd med borst, hvilka, ordnade i tvenne 
rader, stracka sig uppit ofver antennrdtterna. Antennerna langre 
an kroppens bredd, med 2:a — 6:e lederna foga olika i langd. 
Halsskolden bredare an hufvudet, framkanten bdgbojd och mar- 
ginerad, bakkanten nastan rat; sidoflikarne framtill rundade, bak- 
hornen trubbiga. De fdljande segtnenten aro, med undantag af 
det forsta och det sista, ofvan i den bakre upphojda delen for- 
sedda med en tvargiende, liksom naggad fara; suturen emellan 
segmentens fnlmre och bakre del vackert naggad; framdelen ar 
for ofrigt glatt, bakdelen stundom l^tt skrynklig; 2:a — 5:e seg- 
raenten fc5rsedda med en liten k5l strax ofvan fOtternas faste. 
Sidokolarne raka, 3:e och 4:e segmentens minst, 2. 'a segmentets 
lagre an grannsegmentens ; alia aro de i kanten mer eller mindre 
fortjockade, framtill fbrsedda med en liten (h^rbarande) tand och 
med bakre vinkeln, isynnerhet pi i5:e — i9:e segmenten, hvasst 
utdragen. Sidoporerna belagna bakom midten i sjalfva kanten 
af kdlarne. Sista segmentet Ungt utdraget, i spetsen tvarhug- 
get eller nigot u/braddadt samt forsedt med h4r och borstb^rande 
virtor. Analvalvlerna marginerade, i kanten gleshiriga; in- 
fraanalskifvan trubbvinklig med en borstbarande virta pi omse 
sidor om spetsen. Benen borstvSpnade och hiriga, langre an 



Digitized by VjOOQ IC 



VON PORAT: SKANDINAVISKA HALFONS MYRIOPODOLOGI. 73 

kroppens bredd. Fdrgen morkbrun, p4 imdre kroppssidan ble- 
kare, hvitaktig, hos yngre ex. enfargadt gulaktig; sidokolarne 
hvita. — Hanens kopulationsorganer ega ett kraftigt och fSrlangdt 
basalstycke, hvarifrin utg4 dels en kortare indtrigtad stam, dels 
en langre tvidelad, hvars ena del bildar ett slags krumbojd skida, 
inneslutande ett 14ngt, med spetsen utskjutande borst. — Langd 
17 m.m.; bredd 2 ni.m. 

Af denna i nastan alia verldsdelar forekommande myriopod 
hafva afven ndgra exemplar forirrat sig till drifhus i Sverige och 
Norge. Ofvanstdende beskrifning grundar sig namligen p4 3 
exemplar, tagna i Ofverds vaxthus nftra Goteborg af Int. A. W. 
Malm, samt p4 ett annat, funnet i Kristiania botaniska tr^dgdrd 
ki 1886 af mig. — Prof. Latzel anfor den fr4n Ungarn, sjalfhar 
jag tagit ett exemplar sommaren 1884 i Palmengarten i Han- 
nover. Fr4n Holland angifves den af Max Weber i Arkiv f. 
mikrosk. Anatomi, b. 21 (1882) p. 468, dar det bl. a. heter: 
»Djuret forekommer i flere drifhus i Zeist, Utrecht och Amster- 
dam i fuktig jord under blomkrukor och kommer i varm och 
fuktig vaderlek gerna upp till ytan. Forr var det blomster- 
handlarne ok^ndt, medan det nu blifvit en verklig pl^ga for 
m^nga vSxtlius. > Frdn Neapel har jag sett exemplar i Dr Everts 
samling. 

XIII. Slagtet Scytonotus C. L. Koch 1847. 

(Syst. d. Myr. p. 130.) 

Detta KocHS slagte skall mahanda befinnas sammanfalla 
med Brachydesmus Heller. FuUt utvecklade exemplar af Sc, 
granulatus Say, forvarade p4 Riksmuseum i Stockholm, ega 
DSlmligen blott 19 segment. Koch uppgifver visserligen 20 seg- 
ment for sina Scytonotus-zx\.tx^ men afbildar dem med 19, och d4 
ban uppgifver, att till typ f5r bans Sc, nodulosus legat ett han- 
exemplar med 31 par ben, hvilket antal belt enkelt ar en omoj- 
lighet, vackes ytterligare tvifvel pa bans uppgifters noggrannhet. 

Af detta slagte, som annars synes tillhora Nordamerika, har 
Int. A. W. Malm i Goteborgs Tradg^rdsforenings vaxthus kx 
1874 pi vAren funnit ett stort antal exemplar af en form, som p4 
grund af sina fingerlikt delade sidoskoldar bar upptages under namnet 



Digitized by VjOOQ IC 



74 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 




I. Scytofiotus digitatus n. sp. 

Rufo-brunneus, non setosus, vertice capitis dorsoque seg- 
mentorum dense et subseriatim tuberculatis, collo supra tubercu- 
lato, antice multibolato, carinis lateralibus segmentorum, praesertim 
mediorum, digitatis, digito medio longissimo; antennarum articulo 
5:0 longissimo. 

Long. Corp. 5 — 6 m.m.; lat. 0,5 m.m. (form, jun.) 

Kroppen smal, pa ryggsidan taraligen konvex, tatt knolig, 
harlos. Htcfvudet bar hj^ssan mycket kullrig och forsedd med 
ett antal smA, foga upphojda knolar; hjassfaran icke synnerligen 
djup; pannan kort birig. Antennerna korta, klubblika, med 5:e 
leden liingst och tjockast; i langd komma d^refter 6:e, 2:a, 4:e, 
3:e och yre i nu namda ordning. Segme?ttens ryggdel ar prydd 
med en mangd foga regelbundet ordnade, storre och mindre 
knolar, hvilka icke aro borstbarande utom pi andsegmentet. Bland 
knolarne ordna sig de storre till 4 langsgaende rader, hvilka 
isynnerhet pi de bakre segmenten, dar knolarne aro mera iit- 
vecklade, blifva tydliga. Bakkantens knolar aro storst, isynner- 
het den knol, som ^r belagen strax ofvan och inom sidokolame. 
Halsskoldefi ar framtill f5ga b6jd, men delad i flere (omkr. 10) 
rundade flikar; bakkantens sidor framat bOjda. Andsegmentet 
ar hvalfdt, foga utdraget, med spetsen tvar, knolarne ofvan och 
i kanten stora och hdrbarande. Analvalvlerna otydligt margi- 
nerade, med fa hir; infraanalskifvan kort men bred, i spetsen, 
som ar rundadt trubbvinklig, forsedd med ett par hir. Segmen- 
tens sidokolar tamligen stora, handflikiga, vanligen 3-fingrade 
med den mellersta fliken storst, den bakre minst; kolarne pi de 
fiesta segmenten framatbcijda, hvarigenom bakre hornet blir mera 
rundadt an det framre; pi de bakre segmenten, ungefkr frin det 
13:6, ar dock bakre vinkeln spetsigare och kan pi de sista seg- 
menten kallas utdragen. Benen 29 par, glest borstkladda, med 
6:e leden langst, 2:a nastan lika ling som 6:e, 3:e lika med 4:e. 

F^rgen ofvan rodbrun, under hvitaktig. 

Fyndort: se ofvan: 

Intet af de minga exemplaren bar nigra kopulationsorgan, 
hvadan de antagligen beleckna blott en ungform. 



Digitized by VjOOQ IC 



VON porat: skandinaviska HALFONS MYRIOPODOLOGI. 75 

/ 

XIV. Slagtet Brachydesmus Heller 1858. 

(Verb. d. zool.-bot. Gesellsch. in Wien XXVI, p. 313.) 

Afven detta slagte, som innefattar polydesmider med blott 1 9 
balsegment, bar befunnits representeradt bos oss, namligen genom 
arten 

I. Brachydesmus superus Latzel 1882. 

(Karlinski's Materialy do Fauny Wijow-Sprawozd. — Kom. fiyz. XVII, p. 236.) 

Syn. 1884 Brachydesmus superus, Latzel, Die Myr. Ost.-Ung. 
Mon. II, p. 130. 

Mycket smal ocb mera langbarig an polydesmerna, hvilka 
ban eljes liknar. — Htifvudet barigt alltifrin bjassan till mun- 
kanten, liksom mandibularstammarne. Antennerna kortare ocb 
mera klubblika an bos vara polydesmer. Halsskdlden elliptisk, 
med en kantrad rundtomkring af barbarande l^ga knolar; dylika 
knolar pry da ock midten af sk olden. Andsegmentet med en 
tvarsittande barrad samt med en i spetsen barbarande process, 
som skjuter tamligen langt utOfver analvalvlerna, Dessa sistnamda 
aro latt marginerade ocb bara nagra fa (tva par) b^r* infraanal- 
skifvan stor, triangelformig, med tvarbuggen spets, barbarande. 
De ofriga segmentens bakdel all deles som bos vara polydesmer 
pa ryggen uppbojd ocb utplattad samt forsedd med barbarande 
knolar med ungefar samma anordning som bos dem; knolarne 
aro dock ej sallan lagre ocb baren langre; bdren aro vanligen 
fordelade i tre rader, 6 i bvardera, namligen en rad bak^trigtade 
i bakkanten, strax framfor denna en annan rad af uppitrigtade samt 
en framtill narmare suturen af Jikaledes uppatrigtade. Sido- 
kolarne ixo 3— 5-tandade, med tanderna barbarande; bakbornen 
aro dock ej sa utdragna som bos en Polydesmus, icke beller 
segmentens bakkant inom processerna s^ insvangd; 2:a segmentet 
nastan balfmdnformigt med sidokolarne snedt stalda. 

Fdrgen bvitaktig med en genomlysande mork ryggrand langs 
tarrokanalen; i sprit morknar djuret ofta, s^ att framre ocb bakre 
kroppsdelarne blifva mer eller mindre tydligt rodbruna. 

Langd 9 m.m.; bredd i m.m. 

Hanens kopulationsorgan aro ratt olika vira polydesmers: 



Digitized by VjOOQ IC 



76 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 



de Mda koputationsfdtterna Sro namligen enkla, Idnga, bagbojda, 
i midten utvidgade och rannforraigt urMlkade, med spetsen hak- 
formig och enkel; ett stycke ofvan spetsen, ungefar dar urhalk- 
ningen slutar, sitta tvd smala taggar i vinkel mot rannan och 
hafva emellan sig en liten borstkladd dyna. 

Denna hitintills forbisedda polydesmid ar i Sverige antrafFad 
blott i Skine {Lund och Fogelsangy Roth), men finnes nog pa 
flere stallen. I Norge ar den i Kristiania botaniska tradgard 
tagen af mig, som funnit den Sfven i Danmark (Rosenborgs Have, 
Kopenhamri) och i Tyskland insamlat den p4 nigra stallen {Erfurt 
Kdln, NUrnberg), — Schlesien, Osterrike. 

9:e Familjen CHORDEUMID>E C. L. Koch 1847. 
XV. Slagtet Craspedosoma Leach — Rawlins 1814. 

(Trans. Linn. Soc. Lond. XI, part. 2, p. 380.) 

I. Craspedosoma Rawlinsii Leach 18 r4. 

Sallsynt. Funnen vid Ringsjon (sydsidan), Dahlby nara Lund, 
Ofvedskloster, Belteberga, Farhult och Ignaberga i Skane; Ble- 
kinge {Ronneby)\ Smiland [Jdnkoping)^ Vestergotland och Bo- 
huslan {Burgarden, Stora Torp, G'dteborg: A. W. Malm). — 
Danmark, Holland, Tyskland, Italien, Frankrike och England. 

Meinert, Haase och Latzel upptaga afven Kochs Craspe- 
dosoma marmoratum sAsom specifikt skild pa grund af dess 
plattare form och mera kolade sidoprocesser, hvarigenom den 
narmar sig polydesmema, samt ett ringare antal (28) segment 
och farre oceller; ja Haase for den till och med till ett ahhat 
slagte, det Polydesmus-lika Atractosoma Fanzago. Af denna 
form aro ock flere individer tagna i Sverige; men da intet han- 
exemplar med utvecklade kopulationsorgan, hvaraf artskilnadeni 
tydligast kunde framga, forefunnits daribland och alltsd olikheten 
med ungformer af Crasp. Rawlinsii ar svar att afgSra, synes 
mig foga skal vara att uppfora den sasom art. (Jamfor Stux- 
berg: Ofvers. Vet. Ak. Fdrh. 1870, p. 909). 



Digitized by VjOOQ IC 



VON porat: SKANDINAVISKA HALFONS MYRIOPODOLOGI. 77 



10:e Familjen lULID.^ Leach (ex parte) 1814. 
XVI. Slagtet isobates Menge 1851. 

(Die. Mjrr. d. Umg. v. Danzig p. 6.) 

I. Isobates varicornis C. L. Koch 1847. 

Denna myriopod, som jag 1866 (Sveriges Dipl. p. 30) pA i 
citerade afhandling anf5rda skSl ej vagade identifiera med Kochs 
Nemasoma varicornet utan betecknade med Menges namn 
Isobates semisulcatus ^ om hvilket intet tvifvel kunde rdda — 
samma namn anvUndes sedan af Meinert, Stuxberg, Rosicky, 
Karlinski m. fl. — upptages af de skarpsynte tyske fbrfattarne 
Latzel och Haase s4som synonym med Kochs art, hvadan den- 
nes namn bor dterintrada. 

Ej si sallsynt i de sodra provinseraa, dar den trSfFas under 
barken af multnande saval barr- som loftrad, heist ek och bjork. 
Hur lAngt den gir mot norr, ar annu ej utront, men den upp- 
gifves funnen dtminstone sa nordligt som vid Upsala. — Dan- 
mark, Holland, Tyskland, Italien. 

XVU. Slagtet Blaniulus Gervais 1836. 

(Bull. Soc. Philom. de Paris, p. 72). 

I. Blaniulus fuscus am Stein 1857. 

(Mjrr. und Crust. Graubiindens i Jahresber. d. Nat. Ges. GraubUndens, Neue 
Folge, 2 Jahrg., p. 139, Chur 1857). 

Syn. 1884 Blaniulus fuscus Latzel, Die Myr. Osterr. II, p. 248. 

(Obs, Under namnet Blaniulus fuscus am Stein beskref 
jag i Sveriges Dipl. p. 32, Stockholm 1866, med oratt fol- 
jande art). 

Kroppen smal, dock ndgot tjockare an hos Blaniulus pul- 
chellus, glansande, i segmentens bakbradd med korta och spridda 
hdr. Hufvudet har pannan h4rl6s, hjassan med tv4 hirbarande 
gropar. Antennerna langre (anda till i^/^ g4ng) an kroppens 
bredd. Ogonen rakna flere oceller an hos Blaniulus pulchellus\ 
I.atzel uppgifver 10 — 13, fordelade i 2 — 3 langsrader. Det 



Digitized by VjOOQ IC 




78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

svenska exemplar, som ligger till grund f()r denna beskrifning 
och sora synes vara mera utveckladt an ndgot af dem Latzel 
haft under ogonen, har ett annu storre antal, inemot 20, hvilka 
aro sa tatt hopade, att de arc svdra att rakna; forst ligga 3 — 4 
oceller i enkel rad, darefter vidga sig ogonhoparne till en om- 
v^ndt aggformig omkrets^ innehdllande 3 — 4 oregelbundna rader 
oceller. Halsskoldens sidodelar nedtill spetsvinkliga, med fram- 
kanten snedt afskuren; nederst aro 3 — 4 hoptrangda langsstrim- 
mor intryckta. Andsegtnentet glatt, mycket glest hiirbraddadt, 
utan process, i bakkanten nastan rundadt. Analvalvlerna ej 
niarginerade och ej punkterade, afvenledes harbraddade (med 2 
par); analskifvan tamligen stor, i spetsen trubbvinkligt rundad 
samt forsedd med (2) hdr. De ofriga segtnenten tamligen djupt 
insnorda vid suturen, bakdelen ofvan glatt och glansande, fram- 
delen med nagot laderartadt ojanm yta; ryggen utan strimmor, 
men buksidan med flere sadana l^ngsgdende, borjande pd fram- 
delen framom suturen och ofvergaende till bakdelen samt utio- 
pande i bakkanten utom de 2 — 3 ofversta, som oftast, isynner- 
het pa kroppens framre halft, aro gradvis forkortade och upphora Idngt 
framom bakkanten, stundom kort bakom suturen ; den ofversta strim- 
man ar med en halfcirkelformig linie tvars ofver ryggen forenad 
med motsvarande pi andra sidan, de ofriga borja nagot langre 
fram p4 segmentets framdel och aro tillsammans hopbundna af 
en strimma. Sidoporerna sma, belagna midt i segmentens bak- 
del. Benen tamligen korta. Antalet segment 56 (?), (enligt 
Latzel 35 — 48). 

Hanen har mandibelstammarne forsedda med en enda nedat- 
rigtad, tapplik flik; i:a benparet kroklikt, s4som hos de fiesta 
ItduS'ZX\.tx, Kopulationsorganerna linga, alldeles fria, bakit- 
rigtade, med de framre kopulationsfOtterna kortare an de bakre, 
mot spetsen afsmalnande, bihangen vid deras bas i spetsen glest 
borstbarande, de bakre kopulationsfotterna bigbojda, smala, i 
spetsen ndgot utvidgade och dar barande nigra fi (6) linga borst. 
De Ofriga benparen barande pi 2:a — 5:e ledernas undre sida 
(liksom hos Blan, pulchellus) 1 — 3 lancettlika borst jamte de 
vanliga hirfina. 

Fdrgen mdrkbrun med Ijusare fotter; i lefvande tillstind 
foreter djuret antagligen en mer eller mindre tydlig Ijusare mar- 



Digitized by VjOOQ IC 



VON porat: skandinaviska halfOns myriopodologi. 



79 



morering pk hufvudet och de framre segraenten. Langd (9 — )2o 
m.m.; bredd (0,6 — ) 2 m.m. 

Funnen i Skdne (Broby?) af konservator Roth. Del enda exemplar, 
som forelegat^ hade forlorat antennerna och var afbrutet pa midten, 
hvarfor segmenttalet anforts med frigetecken. Det kan dock 
knappt betviflas, att djuret haft 56 segment, ehuru detta tal ej 
ar obetydligt hOgre, an det Latzel angifver for den osterrikiska 
fomien. Men utom det att Latzel grundat sin beskrifning pa 
ett fdtal (7) individer och uppgifterna darfor i hvarjehanda fall 
torde komma att modifieras, synes det nu beskrifna svenska 
exemplaret afven i andra afseenden, i ogon, i tjocklek och langd, 
varit mera utveckladt an de i Osterrike funna. De beslagtade 
arterna Blaniulus ptilclullus och Blaftiulus guttulatus hafva 
ock ett segmentantal, som uppgar till 50 — 59. 

Am Steins beskrifning (o. c. pag. 139) 2S Blaniulus fuse us 
angifver sasom vasentligt artmarke: »Die Hinterhalfte sammtlicher 
Korperschilde von den Beinen an gegen den Rlicken mit deut- 
lichen kUrzer werdenden Furchenstrichen, Rucken glatt.» Hos 
Elan, pulchellus aro alia strimmorna, afven de ofversta, hela och 
ndende bakkanten af segmentet, alltsa ej gradvis kortare upptill. 
Enligt Latzel ar det egentligen mandibularstammens enkla tapp- 
lika flik, forsta benparets kroklika form samt kopulationsorg^a- 
nemas olikhet hos hanen, som gora artskilnaden. Denna olikhet 
framstaller han i diagnoserna pa foljande satt: 
Blaniulus fuscus: 
Mas: Stipites mandibulares 
infra unidentati^ dente condy- 
liformu Pedum primi paris 
articulus ultimus hamuli/ormis, 

— Organa copulativa: 

par anterius posteriore breviiis, 
angustatum (praesertim apicem 
versus), in basi arcuatum, la- 
minis lateralibus brevioribus, 
in apice parce pilosis; par 
posterius tenue, in basi arcuatum, 
in apice leviter tumidum et pilis 
longis obsessum. 



Blaniulus pulchellus-. 
Mas: Stipites mandibulares 
infra valde producti, bidentes. 
Pedum primi paris articulus pe- 
nultimus processu interno magno, 
profunde emarginato (bidente) 

instructus. — Pedum co- 

pulativorum par anterius: laminae 
mediae conjunctae, in basi latae, in 
apice acuminatae, leviter arcuatae ; 
lamince later ales multo brevioreSy 
apice glabro. Pedum copulativo- 
rum par posterius elongatum, cla- 
vatum, in apice obtuso fimbriatum. 



Digitized by VjOOQ IC 



8o ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Det f6rtjanar kanske till^gas, att Latzel bland slagtkaraktererna 
for Blaniulus angifver afven angiende kopulationsorganerna: Pedes 
copulativi, elongatiy prominentes, sat sirnplices. (Alia kursiveringar 
af undertecknad.) 

Berlesf, som i sitt stora verk: Acari, Miriapodi e Scor- 
pion! Italian!, fasc. XXI n:o 2, gifver en beskrifning ocb af bild- 
ning af i:a benparet hos Blaniulus pulchelluSy forlSgger den 
omskrifna processen ej till n^st sista, utan till sista leden och 
omtalar forhallandet med orden: Pedes i:i paris articulo postre- 
mo dilatato, apice inciso ac in dentibus 4 desinenti. 

(Forts.) 




Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOLOGISKA FORENINGENS I STOCKHOLM 

SAMMANKOMST 

DEN 23 FEBRUARI 1889. 



Sedan ordforanden, prof. O. Sandahl helsat ledamoterna 
v^lkomna, erinrade ban om den stora forlust, som Foreningen 
lidit genora hedersledamoten, lektor August Emil Holmgrens 
dod p4 det foregdende 4rets sista dag. Med nigra hjartliga ord 
framholl ordf. Holmgrens stora betydelse for i synnerhet den 
svenska entomologien. En utforligare nekrolog skuUe i lidskriften 
inf5ras. 

Foljande nya ledamoter hade invalts i foreningen. 
Pi forslag af lektor SpAngberg och konservator Kolthoff: 
Studenten hr Robert BOnzow (Stockholm); 
pi fbrslag af prof. Aurivillius: 
Fil. kand. hr Harald Schott (Upsala); 

pi forslag af konservator Lampa: 
Veterinaren hr Lars Johan Fredberg (Mellerud) 

och pi fbrslag af apot hr Thedenius: 
Farmacie studiosus hr John Persson (Stockholm). 

Djlrefter uppl^stes revisorernas berattelse, som var af foljande 
lydelse: 

Revisionsber&ttelse fOr kr 1888. 

Undertecknade, som vid Entomologiska Foreningens sammantrade den 14 
sistlidne december utslgos att revidera rakenskaperna for ir 1888, fl efter verk- 
stSldt uppdrag afgifva f5ljande berattelse. 

A. F. Regnells fond, P. F. Wahlbergs fond och Standiga LedamSters 
fond, hvarifrin rantorna Sfverforts till AUmanna kassan, hade under iret icke 
▼unnit nigon fSrokning samt utgjorde respektive 2,000, 2,000 och 1,100 kronor. 
EntomoL Ttdskr. Arg. xo, H. 2 (1889). 6 



Digitized by VjOOQ IC 



82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

OsKAR Sandahls food, hvilken vid &rets borjan atgjorde 2,302 kr. 45 ore, 
och hvars rantor likaledes ofverforts till Allmlnna kassan, har vunnit en till- 
okning af 71 kr. CM;h appgick siledes vid Irets slat till 2,373 kr. 45 5re. 
Namda tillokning har nppkommit genom foljande g&fVomedel: af sallskapet 
Fauna 50 kr., af frdken D. Petersen 10, af fr5ken S. von Post 5 och af 
kyrkoherden H. D. J. Wallengren 6; tiUsammans 71 kronor. 

Af det sagda framglr, att de fjrra forenSmde fondema vid Irets slat tiU- 
sammans utgjorde 7,473 kr. 45 ore. 

Stallningen i AllmSnna kassan atvisas af foljande ofversigt. 

Debet. 

Behlllning vid Srets borjan 529: 83 

Inkomster: 

Under iret influtna Irsafgifter: 

5 St. for 1887 30: — 

231 » » 1888 1,386: — 

I » » » & 10 francs 6: 89 j ^22: 80 

Rantor frin forenamde 4 fonder 442: 19 

Behlllning & forsilda exemplar af tidskriften 66: ii 

Forsllda separater ar biblioteket 22: 40 j g^^. eg 

Samma 2,483: 42 

K r e d i t. 
Utgi/ter: 
For frarastallandet af &rg&ngen 1888 af tidskriften: 

Tryckning, papper och haftning 922: 52 

Illastrationer 104: — 1^026: 52 

Utsandning af tidskriften till in- och atlandet 82: 75 

Brefvexling, brefkort m. m 28: 08 

Blankett-tryck m. m 32: — 

Bokinkop for biblioteket 35: — 

Inbindning af bocker 63: 84 

Arvode till distributoren 50: — 

Diverse 21: 40 

Betalt d. 31 dec. 1888 bibliotekskassans skuld till Oskar 

Sandahls fond 431: 07 

Omkostnader for »Entomologisk Latinsk-Svensk ordbok 

af Claes Grill » (500 ex.): 

Tryckning, papper och haftning 436: 55 

Annonser lO: 60 

447: i^ 
Afglr for 23 forsilda exemplar 46: — 401: 15 2 171: 81 

Behlllning vid Srets slut 31 1: 61 

Summa 2,483: 42 



^ 



*\ Digitized by CjOOQIC 



ENTOMOL. FORENINGENS SAMMANKOMST DEN 23 FEBR. 1 889. 83 

Antalet ledamoter utgjorde den 14 sistlidne december 277, hvaraf 252 
l)etalande, hvadan Irsafjg^ifternas belopp enligt denna berakning uppgSr till 
1,512 kroner. 

Till behlUningen vid Irets slut hora afven, ehuru ej af oss inraknade i 
foreg&ende rakenskapsSfversigt, ett mindre antal resterande arsafgifter, restupp- 
lagen af tidskriften och Grills ordbok samt for fSrsaljning afsedda, men annu 
ej realiserade separater ur biblioteket. 

Bland AllmSnna kassans utgifter aro detta £r upptagna tvi beiydande 
poster af tillfallig natur. Betrafiande den forra at dessa, namligen betalandet 
af bibliotekskassans skuld till Oskar Sandahls fond, ml vi erinra darom, att 
vi i forra &rets revisionsberattelse alteinatift framhollo, att denna Itgard torde 
knnna vidtagas, om ej hela den da beBntliga behillningen i AUmanna kassan 
profvades vara behoflig f6r kassans utgifter. D& nu styrelsen beslutit den ifrSga- 
satta itgarden och i sammanhang darmed litit bibliotekets kassakonto utga ur 
rakenskapema, har darigenom vunnits en afsevard forenkling af dessa, utan att 
Allmanna kassans stallning darigenom i sjalfva verket forsamrats^ i ty att de 
inkomster, som fbrut ingingo till bibliotekskassan och anviindes till afbetalning 
a dess skuld, numera ingi direkt till Allmanna kassan. — Den andra af de 
Isyftade postema, namligen for Grills ordbok, har tillkommit i enlighet med 
beslut af styrelsen, hvilken med ratta, sisom oss synes, onskat mojliggora ut- 
gifvandet af detta fortjanstfulla och for minga af entomologiens idkare saker- 
ligen valkomna arbete. Det ar att hoppas, att utgifien skall blifva — Stmin- 
stone till storre delen — betackt genom forsaljning af ordboken, i den mSn 
kSnnedomen om dess tillvaro blir spridd, hvartill dock en flitig annonsering i 
tidskriften torde vara behoflig. — Det mi tillaggas, att behEllningen i Allmanna 
kassan visserligen minskats under Iret med 218 kr. 22 ore, men att den, om 
namda tvS, tillfalliga utgifter ej forekommit, skulle i stallet hafva okats med 
614 kronor. Stallningen synes oss sSledes kunna betecknas sSsom fuUt tillfreds- 
stallande. 

I forra revisionsberattelsen framhollo vi med afseende pi tryckningskostna- 
den for tidskriften, att en val stor del af texten vore i arglngen 1887 upptagen 
af de franska resumeerna. I anledning daraf bora vi namna, att dessa resumeer 
upptaga i Irglngen 1888 endast inemot 14 sidor (mot 42 i den forra). 

Foreningens sakerhetshandlingar hafva af oss inventerats och befunnits vara 
i vederborligt skick samt ofverensstamma med de i styrelsens protokoller darom 
antecknade beslut. Rakenskapema aro i god ordning och med tillhorande 
verifikationer forsedda, hvadan vi pi grund af sllunda verkstald granskning 
tillstyrka Entomologiska foreningen att bevilja styrelsen full ansvarsfrihet for 
dess forvaltning under Ir 1888. Darjamte fl vi, pi grund af tagen kannedom 
cm styrelsens verksamhet, med synnerligt noje framhilla, hurusom foreningens 
arbetschef och stjrrelsen i dess helhet med samma ofortrutna och uppoffrande 
nit, som forut, virdat foreningens angel agenheter. 
Stockholm den 22 februari 1889. 

Gottfried Hofgrren. Simon Nordstrom. 



Digitized by VjOOQ IC 



84 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 



I enlighet med revisorernas forslag erholl styrelsen och kassa- 
forvaltaren med tacksamhet ansvarsfrihet for 1888 ^rs forvaltning. 

Sedermera foredrogos de vid sammankomsten den 14 dec. 
1888 vackta forslagen till vissa ^ndringar i foreningens stadgar, 
hvilka enhalligt godkandes. 

Prof. Chr. Aurivillius meddelade ett af honom nyligen gjordt 
r6n, som ^dagalade, att en hos honom i februari nyklackt Sphinx 
Elpenor Z., hvilken under vanliga forh^llanden, d^ han i fria 
naturen endast forekommer under sommaren, aldrig kan vara ut- 
satt for n^gon strangare kOld, eger form^ga att, fastan utsatt un- 
der 8 dagars tid for en koldgrad af — 6° till — 10° och alldeles 
stel af densamma, ^ter qvickna till lif, da han intages i v^rme. 

Med anledning af detta markliga ron uppstod ett meningsut- 
byte mellan flere af ledamotema r5rande det kanda forh^llandet 
att insektslarver, som ofvervintra i det fria, kunna vara alldeles 
stelfrusna, s4 att de till och med latt kunna brytas tvart af, men 
att dessa larver, nUr varme iter intrader och de for ofrigt aro 
oskadade, 4nyo komma till lif igen. Konservator Lampa fram- 
hdll, att den hos allm^nheten radande Asigten, att frost och kallt 
vader skulle doda insektslarver i mangd, s4 att deras harjningar 
p4 grund daraf skulle minskas, icke torde vara s4 alldeles sakert 
grundad i naturen. 

Prof. Chr. Aurivillius redogjorde sedan fSr den amerikan- 
ska entomologen Samuel H. Scudders storartade arbete: ^The 
Butterflies of the Eastern United States and Canada with spe- 
cial reference to New England,!^ Detta arbete utmarker sig 
genom den vidlyftigaste noggranhet med afseende p4 snart sagdt 
alia mojliga forhallanden under de olika utvecklingsstadiema hos 
fjarilame, eller den grupp af insekter, som arbetet afhandlar. 
Forf. har bland annat p^visat, huru olikheter i aggens form arc 
utmarkande for olika Ijarilsslagten, men att daremot likheten mellan 
larver icke alltid betecknar forvandtskap mellan de fullbildade 
fjarilarne. Prof. A. framholl det anmarkningsvarda f5rh^llandet, att 
inom det stora omride, som Scudders arbete omfattar, aro funna 
endast 126 arter dagfjarilar, obetydligt flere, an hvad som finnes 
inom det vida mindre Skandinavien, men att bland dessa He- 
speridernas grupp ar representerad af icke mindre an 46 arter, 
da daremot af denna grupp i Skandinavien endast finnes ett fital. 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOL. FORENINGENS SAMMANKOMST DEN 23 FEBR. 1 889. 85 

Sdsom qvarlefvande frkn istiden pdvisar Scudder de p^ toppen 
af Mount Washington i New Hampshire ofvan tradgransen fOre- 
kommande arterna af slagterna Oeneis och Dasychira, 

Konservator Lampa visade en samiing af synnerligen val pre* 
parerade och vackert uppsatta skalbaggar^ bland dem m^nga rari- 
teter, hvilka blifvit insamlade i Goteborgstrakten och forarade till 
foreningen af dess nitiske och skarpsynte ledamot hr fabriksverk- 
mastaren I. B. Ericsson i M51ndal vid Goteborg. 

Hr Lampa redogjorde sedan for en ny skadeinsekt, en fjaril 
af Tortricidernas grupp, Sericoris antiquana, hvars larver under 
sistlidne sommar uppito *r()tterna» (utl6pame, stolonerna) ziStachys 
palustris L., odlad vid Experimentalfaltet, dSr foreningens leda- 
mot direktCr E. Lindgren ^r 1887 hade f^tt en riklig sk5rd af 
vackra hvita, tjocka Stachys- rotter, men under 1888 ars sommar 
hade skorden slagit fel genom harjningame af denna lilla Ijusgula 
fjarilslarv, som lefde i rotterna. 

Apotekaren H. Thedenius omtalade basta sSttet att inlagga 
cyankalium och gips i s. k. f&ngstburkar, anvanda foretradesvis 
vid ij^rilsfilngst, och tillkannagaf, att dylika burkar kunde efter 
skriftlig reqvisition och med iakttagande af giftstadgans foreskrift 
for ofrigt erh^llas k apoteket Korpen i Stockholm. 

Lojtnant C. Grill forevisade en sardeles intressant serie af 
m^nga individer af skalbaggen Oryctis nasicornis, insamlade i 
sigspdnshogame vid Elfkarleby kronsag. Serien foretedde gradvisa 
ofvergAngar, mellan starkt hornprydda och nastan hornlosa hanar, 
slutande med en hane, som till yttre formen alldeles liknade den 
hornldsa honan. Denne hanes konsorgan var dock kraftigt ut- 
veckladt. 

Ett lilfligt meningsutbyte uppstod sedan mellan hrr Adlerz, 
Lampa, Grill och Aurivillius om olika former af hermafroditism 
hos insekter. 

Oskar Th. Sandahl. 



Digitized by VjOOQ IC 



m' 



RjfeSUME. 

(Page 81 du texte.) 
Seance du 23 Fevrier i88p, 

Le president, M. le professeur O. Sandahl, aniionce la perte 
sensible fiaite par la Societe en la personne de M. Auguste-Emile 
Holmgren, professeur k I'Ecole superieure de sylviculture, mort 
le dernier jour de Tannde derniere. Un article necrologique spe- 
cial sera consacre dans cette Revue k Teminent entomologiste. 

II est procede k I'election de divers nouveaux membres et 
k la lecture du rapport d'exercice de 1888. 

M. le professeur Chr. Aurivillius communique I'experience 
r^cemment faite par lui, qu'un Sphinx Elpenor L. dont la chry- 
salide avait ete exposee en fevrier dernier k un froid de — 6° k — 
10°, qui I'avait comme gelde, n'en est pas moins sorti plein de 
vie et de vigueur, une fois que la chrysalide a etd replac^e 
au chaud. 

Dans le cours de la discussion soulev^e par la communica- 
tion susdite, M. le conservateur Lampa fait observer qu'il y a 
fortement k rabattre k 1' opinion en vigueur dans le public, que 
la gelde et le froid font perir des foules de larves d'insectes. 

M. Aurivillius donne ensuite le compte-rendu de I'ouvrage 
de I'entomologiste amdricain Samuel H. Scudders: i^The Butter- 
flies of the Eastern United States and Canada with special 
reference to New England.* 

M. Lampa montre une magnifique collection de coleopt^res, 
dont quelques-uns tr^s rares, recueillis aux environs de Go them - 
bourg, et donnes k la socidtd par Tun de ses membres, M. I. B. 
Ericsson, contre-maitre de fabrique k Molndal, pr^s de la ville 
mentionn^e. 



Digitized by VjOOQ IC 



RlfeSUMlS. 87 

M. Lampa signale un nouvel insecte nuisible, savoir un pa- 
pillon du groupe des Tortricides, Sericoris antiquana^ dont les 
larves ont detruit, Tete dernier, les racines ou stolons de Stachys 
palustris L., cultives ^ la ferme experimentale de I'Academie 
royale d'agriculture. 

M. H. Thedenius, pharmacien, mentionne la meilleure ma- 
ni^re d'introduire du cyanure de potassium et du gypse dans les 
bocaux destines principalement h. la prise des papillons. 

M. le lieutenant C. Grill montre une tr^s interessante sdrie 
d'individus du nasicorne {Oryctes nasicornis)^ recueillis dans les 
amas de sciure de bois de la scierie d'Elfkarleby (front i^re de 
rUpland et du Gestrikland). La sdrie offre des gradations rd- 
guli^res de miles amies de puissantes cornes, k des miles presque 
depourvus de cet appendice, et k un dernier mile dont la forme 
«xtdrieure etait presque celle de la femelle depourvue de cornes, 
comme on le sait. 

La communication de M. Grill est suivie d'une discussion 
sur les differentes formes d'hermaphrodisme chez les insectes. 

Oscar Th. Sandahl. 



Digitized by VjOOQ IC 



NOTIS. 



SAsom n^got for ^rstiden synnerligen egendomligt fAr man 
val anse att den 14 januari innevarande kr vid 6 graders kold 
och mulen hiramel infangades ett ex. af Vanessa Urticce, L. p4 
Kungsholmen vid Stockholm. Denna TyknX 5fvervintrar visserli- 
gen, men det forefaller besynaerligt hvad det kunnat vara som 
vackt honom ur bans vintersomn vid denna ^rstid och vid sk 
olamplig vaderlek. 

0. G. 




Digitized by VjOOQ IC 



SVENSK ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1888. 



I Sverige tryckta uppsatser. 

AURiviLLius, Carl W. S., Om myggors forekomst i Sala grufva. — Ent. 

Tidskr. Arg. 9, sid. 97 — loi. 
AURiviLLius, Christopher, Revisio nionographica Microceridarum et Protoman- 

tinarum. Forsok till en monografisk bearbetning af Curculionid gnip- 

perna Microceridae och Protomantinse. — K. Vet. Akad. Handlingar. 

B. 21 n:o 15. 87 sid. 10 tafl. 
, De ryggradslosa djurens Hf af A. E. Brehm. Andra upplagan. Auto- 

riserad ofversattning och bearbetning. Stockholm. 1888. 8°. 10-I-468 

sid. — Insekter, Tusenfolingar och spindeldjur. Sid. I — 228. 
^, Nordens Fjarilar. Forsta haftet. Stockholm. 1888.4°. S. I— VIII +1—8. 

tefl. 2—5. 
, Arrhenophagus^ ett nytt slagte bland Encjrrtidema. — Ent. Tidskr. 

Arg. 9, sid. 143 — 148. tafl. i. 
, Die Brachyceriden-Gattung Theates FShr. und ihre Arten. — Ent. 

Tidskr. Arg. 9, sid. 149 — 154, tafl. 2.. 
, Svensk entomologisk litteratur 1887. — Ent. Tidskr. Arg. 9, sid. 

102, IIS— 117. 
Bi-TiDNiNG, Svensk. Organ for Central-foreningen for Sveriges biskotsel. Egnad 

&t biskotsel, jordbruk och tradglrdsskotsel m. m. Redaktor och utgif- 

vare Hj, Stilhammar. Nionde ArgSngen. Goteborg. 1888* 8°. 12 n:r. 
Brorstrom, Walfrid, Meddelande till Entomologisk Tidskrift. — Ent. Tidskr. 

Arg. 9, sid. 10. 
Grill, Claes, Entomologisk latinsk-svensk ordbok. Stockholm. 1888. 8°- 

96 sid. 
— , Svampbildningar hos insekter. — Ent. Tidskr. Arg. 9, sid. 19 — 27. 

— Referat i Central bl. f. Bakteriologie und Parasitenkunde. B. 4, p. 

682—683. 
Haij, B., Bidrag till kannedomen om Acridiodeernas yttre morphologi sarskildt 

med hansyn till de skandinaviska formerna. — Bihang till K. Vet. Aka. 

demiens Handlingar B. 13: 4, n:r 9. 1888. 14 sid. i tafl 



Digitized by VjOOQ IC 




90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Haij, B., Ofversigt af Skandinaviens Orthopterer jemte beskrifningar. i. Acri- 

diodea. — Bihang till K. Vet. Akademiens Handlingar B. 14: 4, nir 2. 

1888. 41 sid. 2 tafl. 
, Chelidura albipennis Meg. och Ch, acanthopygia G^n^, tvanne for Sve- 

riges fauna nya Forficulina. — Ent. Tidskr. Arg. 9^ sid. 1 19 — 122. Bgg. 
Holmgren, Aug. Emil, Om vatteninsekter slsom formedlare af vissa mindre 

djurs Sfverflyttning till s. k. »bryo^^ eller vatteng^opar. — Ent Tidskr. 

Arg. 9, sid. 107 — 108. 
Holmgren, Emil, Aberrationer till Argynnis Aglaja L. och Adtppe L. — 

Ent. Tidskr. Arg. 9, sid. 103 — 106, figg. 
X.AMPA, SvEN, Kan Musca pumilionis Bjerkander vara identisk med senare for- 

fattares lika benamda art af slagtet Oscinis? — Ent. Tidskr. Arg. 91 

sid. 33—39. 
, Redogorelse ang&ende Ent. Foreningens insektsamling for Ir 1887. — 

Ent. Tidskr. Arg. 9, sid. 47—49. 
MevEs, J., Ur skogstjanstemannens officiela berattelser for Ix 1886. — Ent. 

Tidskr. Arg. 9, sid. 1 1 — 14. 

, Cidaria Pupillata Thnbrg. — Ent. Tidskr. Arg. 9, sid. 29 — 32. 

, Bidrag till kannedomen om svenska fjarilars geografiska utbredning. — 

Ent. Tidskr. Arg. 9, sid. 17 — 18. 

, Cidaria sordidata T. — Ent. Tidskr. Arg. 9, sid. 32. 

, Aberrationer. — Ent. Tidskr. Arg. 9, sid. 40. 

, Ur skogstjanstemannens officiela berattelser for &r 1887. — Ent. Tidskr. 

Arg. 9, sid. 155—158. 
Sandahl, O. Th., Entomologiska foreningens sammankomst den 2 mars 1888. 

— Ent. Tidskr. Arg. 9, sid. i — 9. 

, Litteratnranmalan. Entomologisk latinsk-svensk ordbok af Claes Grill. 

— Ent. Tidskr. Arg. 9, sid. 49—50. 

, Entomologiska foreningens i Stockholm sammankomst den 28 april 

1888. — Ent. Tidskr. Arg. 9, sid. 51—54. 

, Entomologiska foreningens i Stockholm sammankomst den 29 September 

1888. — Ent. Tidskr. Arg. 9, sid. 123—126. 

Thomson, C. G., Opuscula Entomologica. Fasciculus XII. Lunda. 1888. 8^ 
p. 1185 — 1318. — InnehSller 36. Ofversigt af de i Sverige funna arter 
af Ophion och Paniscus {Enicospilus 4 sp.; Ophion 8 (3 n.) sp.; Para- 
batus n. gen., 4 (3 n.) sp. ; Paniscus 6 n. sp.) 37. Bidrag till Sveriges 
insektsfauna. a. Coleoptera (12 sp.). b. Orthoptera (2 sp.) c. Lepidoptera 
(3 sp.) d. Hymenoptera (87 sp). 38. Forsok till gruppering af slSgtet 
Plectiscus. (Adelognathtis 19 (5 n.) sp.; Macrochasmus n. gen., i sp. ; 
Allomacrus n. gen., I sp. ; Symplecis 3 (i n.) sp. ; Blapticus 6 (3 n.) 
sp.; Catastenus i sp.; Catomicrus n. gen., I sp. ; Eusterinx 3 sp. ; Nolo- 
meristus l sp. ; Plectiscus 30 (8 n.) sp. ; Megastylus 16 (2 n.) sp. ; Mio- 
meris 3 (2 n.) sp.; Hetniphancs 2 sp.) 

Wallengren, H. D. J., Skandinaviens vecklarefjarilar. — Ent. Tidskr. Arg. 9, 
sid. 159—198. 



Digitized by VjOOQ IC 



SVENSK ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1 888. 9I 

AVermeltn, J. H., Nigra svenska fjarilars fyndorter. — Ent. Tidskr. Arg. 9, 
sid. 96. 



I utlandet tryckta uppsatser. 

AURiviLLius, C. W. S., Acarida on trees. Abstr. in: Journal R. Microscop. 

Soc. London. 1888. i. p. 34. 
Orill C, (se ofvan!) 
Lampa, Sven, Om fluglarvers forekomst i tarmkanalen hos menniskan, — 

Referat i Centralblatt f. Bakteriologie und Parasitenkunde. Band 4. 1888. 

p. 371 — 372 (af W. M. SCHOYEN). 

Thorell, Tamerlan, Pedipalpi e Scorpion! dell* Arcipelago Malese conservati 
nel Museo Civico di storia naturali di Genova. — Annali del Museo 
Civico di Storia naturale di Genova (2) Tom. 6. 1888. p. 327—428. 
— 19 (8 n.) sp. Pedipalpi; 31 (S n.) sp. Scorpioni. 

Bihang. 

uppsatser af utl£inningar tryckta i Svopigo eller behandlande 
Svorigos Insektfauna. 

Lodge, G. E., Butterflies mobbing small birds — The Zoologist. London. (3). 

Vol. 12. 1888. p. 313. {Satyrus Semele observerad pS, en 6 norr om 

Goteborg flygande efter smEflglar.) 
LuMHOLTZ, Carl, Bland Menniskoatare. Fyra lis resa i Australien. Stockholm. 

1888. 8^. 16 + 494 sid. — Mygnimia australasia fig. ; Eurynassa australis 

med larv fig. ; Cicada aurora fig. ; Bolboceras rhinoceros fig. color. ; Stig- 

modera alternata n. sp. p. 271, fig. color. 
Reuter, O. M., De lagre djurens sjalslif. Andra Afdelningen. Individen. 

Samhallet. Stockholm. 1888. 8°. 131 sid. 8 figurer. (= N:r 36 af »Ur 

vir tids forskning. Populara skildringar utgifna af stiftelsen Lars Hiertas 

Minne.^) 



Digitized by VjOOQ IC 



[ORSK ENTOMOLOGISK LITTER ATUR 1888. 



IDENDE. — Norsk Landmandsblad. Aarg. 7. Kristiania. 1888, p. 117 
-118, 264 — 266. 

OPPENES Aandsevner (Efter Peckham ved — t). — Natiiren. Aarg. 12. 
Jergen. 1888, p. 278—281. 

Edderkopper (Efter Die Natur). — Naturen. Aarg. 12. Bergen. 
888, p. 312. 

es Fauna (Efler Megnin). — Naturen. Aarg. 12. Bergen. 1888. 
). 220. 

ES Sprog (Efter George Romanes). — Naturen. Aarg. 12. Bergen. 
888, p. 76—81. 

)ER, J. Sp., Oversigt over de i Norges arktiske region hidtil fundne 
xoleoptera. — Tromso Museums Aarshefter XI. Tromso. 1888, p. 81 
-184. (Fortsaettes). 

Dyrlivet pd vore havskjser. En zoologisk udllugt till Hilleso juni 

887. — Tromso Museums Aarsberetning for 1887 p. 17 — 34 (64 Cole- 
iptera, ii Lepidoptera). 

s, W. M., Om Kastanie-Oldenborren {Alelolontha hippocastani^ Fb.) 
om Skadeinsekt. — Entomologisk Tidskrift.. Arg. 9. Stockholm. 

888, p. 15—16. 

Strobemserkninger om entomologiske Foreteelser i Norge 1 887. — 
Cnt. Tidskr. Arg. 9, p. 41 — 46. 

Om Scolia unifasciata QyxW, som skandinavisk Insekt. — Ent. Tidskr. 
Irg. 9, p. 109— 113. 

Norsk entomologisk Litteratur 1887. — Ent. Tidskr. Arg. 9, p. 

17—118. 

Bombyx populi L. fra den arktiske Region. — Ent. Tidskr. Arg, 9, 
>. 142. 

Overtroiske Forestillinger om giftige Insekter. — Naturen. Aarg. 12. 
krgen. 1888, p. 13—19. 

Om de vigtigste Insekter, der leverer os nyttige Produkter. — Natu- 
en. Aarg. 12. Bergen. 1888, p. 161 — 172, 193—208, 363 — 380. 



Digitized by VjOOQ IC 



NORSK ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1888. 93 

ScHOYEN, W. M., Om Insektemes Rolle og Betydning i Naturen. — Folkevennen, 
Ny Raekke, XII Bind. Kristiania. 1888, p. 268—286. 

, Skovodelaeggende Insekter. ^ Folkevennen, Ny Rsekke, XII Bind, 

Kristiania. 1888, p. 367 — 386. 

, Baerbuskenes Skadeinsekter. — Norsk Havetidende. Aarg. 4. Kristiania. 

1888, p. 2 — 6, 21 — 26. (Gjengivet i »Gartner-Tidende», Kjobenhavn. 
1888, n:r 12, 13, 14 & 15; »Vort Havebrug», Kjobenhavn, 1888, n:r 
146, 147 & 148; »Nationaltidende> , Kjobenhavn, 1888, n:r 4292, 4298 
&4305; »Svenska Tradgirdsforeningens Tidskrift.» 1888, p. 117— -125). 

, Frugttraeraes Skadeinsekter. — Norsk Havetidende. Aarg. 4. Kristia- 
nia, 1888, p. loi — no, 124 — 130. (Gjengivet i »Vort Havebnig», 
Kjobenhavn, 1888, n:r 1 74, 175, 176, 178 & 179; »Nationaltidende», 
Kjobenhavn, 1888, n-.r 4493, 4500, 4507, 4514 & 4521; »Svenska 
Tradgardsforeningens Tidskrift* 1888, p. 147— 1 60.) * 

Spyflue snyltende hos mennesket (Efter Fr. Meinert). — Naturen. Aarg. 
12. Bergen. 1888, p. 124 — 125. 

TiDSKRiFT FOR BiSKjoTSEL. Udgivet af den norske Biavlsforening. Aarg. 4. 
Kristiania, 1888. 12 n:r. Redaktorer: Oskar Nielsen og Ivar S. 
Young. 

Tsb-tse-Fluen. — Naturen. Aarg. 12. Bergen. 1888, p. 223. 

ClDELiKGGELSE AF SKADELIGE INSEKTER (Efter L' Union medicale ved F. U.) 
— Naturen. Aarg. 12. Bergen. 1888, p. 286 — 287. 



I Udlandet trykto Opsatser (aamtlige Referater). 

Sch6yen, W. M. : >Meinert, Fr., En Spyflue, Lucilia nobilis, snyltende hos 

Mennesket» . — Centralblatt fUr Bakteriologie und Parasitenkunde. Jena. 

B. IV. 1888, p. 274—275. 
: »Bergsoe, Wilh. og Meinert, Fr., St. Hans-Oldenborren, Rhizotrogus 

solsHHalis,^ og dens snyltende Hvepselarve*. — D:o, d:o, p. 275. 
: »Lampa, Sven, Om fluglarvers forekomst i tarmkanalenhosmenniskan». 

— D:o, d:o, p. 371—372. 
: »Meinert, Fr., Carabus clathratus og Tachina pacta». — D:o, d:o, 

p. 466. 
: >GriU, Claes, Svampbildningar hos insekter. > — D:o, d:o, p. 682 — 683. 



* Den i forrige Litteraturfortegnelse opforte Afhandling »Rosens Skade- 
insckter» i Norsk Havetidende er gjengivet i: »Gartner-Tidende», Kjobenhavn, 
1887, n:r 7, 9 og lo, samt i »Le Jardin», Argenteuil, 1887, n-.r 8 — 11 under 
Titel: >Les insectes nuisibles du Rosier*. (Oversat af E. Bohnhof.) 



L 



Digitized by VjOOQ IC 



94 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Udenlandske Opsatser om Norg«8 Insektfauna. 

Baker, G. F., Notes on some Norwegian Crambi. — Entomologists Monthly- 
Magazine. London. Vol. 24. 1888. p. 267 — 268 — 12 sp. 

Jordan^ R. C. R., An entomological ramble at Bergen, Norway, august 20th 
1887. — Entomologists Monthly Magazine. London. Vol. 24. 1888.. 
p. 127—130. 

L6w, Fr., Norwegische Phytopto — und Entomocecidien. — Wien Verb. zooL 
bot. Gesellsch. B. 38. 1888. p. 537— 548. 

Trail, J. W. H., The Galls of Norway. — Trans, and. Proc. of the bota- 
nical Soc. of Edinburgh. 1888. p. 201 — 219. 

"W. M. Sohdyen. 







K>'^ 


Hr: ' ■ 


1 




1 





Digitized by VjOOQ IC 



FINSK ENTOMOLOGISK LITTERATUR 1888. 



I Finland tryckt afhcmdling. 

Reuter, O. M., Revisio sjmonymica Heteropteronim palselarcticorum, quae 
descripserunt auctores vetustiores (Linnaeus 1758 — Latreille 1806). I. II. 
458 ss. — Act. soc. scient. fenn. XV. 



Utom Finland tryckta uppsatser. 

Bergroth, E., Oesterreichische Tipuliden, gesammelt von Professor J. A. Pal 

men im Jahre 1870. — Verh. zool.-bot. Ges. XXXVIII, s. 645—656 

(6 n. sp.) 
. -, Dber einige nordamerikanische Tipuliden. I, II. — Wien, ent, Zcii. 

VII, s. 193 — 201, 239 — 246. (9 n. sp.) 
— , On some South-African Tipuliden. — Ent. Tidskr. IX, s. 127—141^ 

I tafln. (i n, g., II n. sp.) 
, Diagnose d'une nouvelle espece de Thysanopteres. — Bull. soc. ent 

Belg. XXXII, s. 30—31- 
, Fakrcea, nov. gen. Hydrophilidarum. — Deutsche ent. Zeitschr. XXXII^ 

s. 222. 

— , 0ber Cychrus convextis Mor. — Deutsche ent. Zeitschr. XXXII, s. 222. 

PoPPius, A., tJber das Fliigelgeader der finnischen Dendrometriden. — BerK 

ent. Zeitschr. XXXII. s. 17—28, i Tfl. 
Reuter, E., tJber den »Basalfleck» auf den Palpen der Schmetterlinge. — 

Zool. Anzeiger XI, s. 500 — 503. 
Reuter, O. M., Nya ron om myrornas omtvistade medlidande och hjUlpsamhet. 

— Ent. Tidskr. IX, s. 55—90. 
. , Nya tillagg till Professor Schiodtes »P'ortegnelse over de i Danmark 

levende Taeger.» — Ent. Meddel. I, s. loi — 113. 
. , Nigra ord om Hydrometridernas ofvervintring. — Ent. Medd. I, s^ 

123—124. 
, Notes additionnelles sur les H^miptires des environs de Gorice. — 

Revue d'Ent. VII, s. 57—61. (4 n. sp.) 



Digitized by VjOOQ IC 



96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Heuter, O. M., Description d'une nouvelle espece du genre Dicyphus Fieb. et notes. 

sur quelques Capsides de la Dobroudja. — Rev. d'Ent. VII, s. 61 — 63. 

, Hemiptera sinensia. — Rev, d'Ent. VII, s. 63 — 69. (7 n. sp.) 

, Hemiptera amurensia. — Rev. d'Ent. VII, s. 199 — 202. (4 n. sp.) 

, Heteroptera nova in Graecia a D:o E. v. Oertzen lecta. — Rev. d'Ent. 

VII, s. 223 — 228. 9 n. sp.) 

, Calocoris Costae n. sp. — Wien, ent. Zeit. VII, s. 99 — 100. 

, Descriptio speciei rtovae sicilianae generis Plagiognathus . — Nat. Sicil. 

vn, s. 236. 

E. BersTTOth. 




Digitized by VjOOQ IC 



0^ 

SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR 



BESKRIFNA AF 



H. D. J. Wallengren. 



(Forts, fr, sid. 64, haft. 2.) 

Ofversigt af arterna, 

I:o. Framvingarne hos cT utan flikformigt omslag nara framkantens has. 

A) Hirpensel pi baktibierna hos cT saknas. 

i;o) Framvingarnes utkant starkt fcrokt och vingspetsen framstlende. 
Framvingarne rostbruna fitpd 2 slingrande, pa midten forenade, 
blyglSnsande tvarband 1 Achatana. 

2:0) Framvingarnes utkant knapt markbart krokt; vingspetsen ej fram- 
stlende. 

(A) Framvingarnes fransar mer eller mindre rodaktiga. 

a) Framvingarne vid vingvecket med en mork flack, som hinner 

framkanten.«_ 2 EricBtana. 

b) Framvingarne vid vingvecket med en mork flack, som ej hin- 
ner framkanten..— 3 Aniiquana, 

(B) Framvingarnes fransar hvitaktiga, morkflackiga. 

a) Framvingarne med 2 hvita, i midten genom morkt puder 

genombrutna tvarband 4 Charpeniierana, 

b) Framvingarne med 2 hvitaktiga, i midten ej genombrutna 
tvarband 5 Umbrosana, 

B) Hirpensel pS baktibierna hos cT finnes. 

i:o) Framvingarnes fransar mer eUer mindre r&daktiga. Framvingarne 
bruna eller brunroda med 2 hvitaktiga, glansande tvarband, hvaraf 
det yttre ar mot analhornct gaffelformigt 6 Cespftana, 

2:0) Framvingarnes fransar hvitaktiga, eller Ijusare eller morkare grl, 
ofta med Ijusa och morka flackar. 
Eniomol. Tidskr. Arg. 10, H. 3 (1889). 7 



Digitized by VjOOQ IC 



98 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 



mk 



(A) Framvingarnc Ijust rostgula med 3 Mn basen utg&ende, af- 
brutna biylinier 7 Arcue//a, 

(B) Framvingarne utan sadana Mn basen utglende biylinier. 

lu)) Fransames pi framvingarne farg och teckning likformig. 

a) Framvingarnes fransar hvita med mdrkgri flackar. (Fram- 

vingarne rosenrdda med vigformiga, silfverfavita tvar- 
linier) _ 8 Schu/tziana, 

b) Framvingarnes fransar gri, ofliickade. (Framvingarne 
brunaktigt olivgula, med bli, glansande metallinier ocb 
svarta ISngdstreck vid bas och i midtelBUt) 9 Boi8du¥a/fana. 

2:o) Framvingarnes fransar mot vingspetsen Ijusare^ eller med 
sparsammare eller mindre morka flackar Sn mot analhomet. 

a) Framvingarne rostroda eller gulbruna, eller Itminstone 

med rostrod eller rostgul inblandning. 
i) Framvingarne med enkla, smalt hvittinfattade biylinier 

i stallet for tvarband 10 Sphmfferana. 

2) Framvingarne med I — 2 mer eller mindre tydliga 

Ijusa tvlirband. 

(a) Framvingarne med hvit diskoidalpunkt. 

(i) Framvingarne i midtelfKltet utan svart langd- 

streck i midten och pi vingvecket. (Det inre 

^ tvarbandet deladt genom i enkel silfverlinea) 

11 Olhftuia, 
(2) Framvingarne i midtel^ltet med svart ISngd- 
streck i midten och pi vingvecket 12 Palustrana. 

(b) Framvingarne utan hvitdiskoidalpunkt 13 Concretana. 

b) Framvingarne . utan rostrodt, rostgult eller gulbrunt. 

i) Framvingarne olivfaigade (grona, gri, bruna eller gula) 
eller Itminstone med olivfargad inblandning. 

(a) Fiiamvingarneutan.tydliga Ijusa tvlU-band eller flackar. 
(i) Framvingarnes framkiant tydligt bojd; blyli- 

nierna upplpsta. till fina punkter 14 Sudetana, 

(2) Framvingarnes framkant nastan rat; blyiinierna 

starkt glansande och sammanhangande eller 

saknas de belt och hlltet 15 Mebulosana. 

(b) Framvingarne med 2 Ijusa tvarband, eller Itmin- 
stone antydning ,till sidana genom Ijusa flackar i 

framkanten bch oftast afven i inkanten. 

(i). De bida .Ijusa tyarbanden innefattas af 2 be- 
stamda, starkt gl&nsande bllgri eller bll me- 
tallinier ;., 10 Ljunghiana. 

(2) De bIda Ijusa tvarbanden innefattas ej af sa 
bestamda metallinier eller Sro dessa linier hvita 
eller silfvergrl. (Det inre tvarbandet deladt 
genom i eller flera morka, vigformiga linier.) 



Digitized by VjOOQ IC 



WALLENGREN: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR 99 

. \ . *) ^i^ roten af framvingames fransar, emellan 

utkantsfliicken ocb vingspetsen en skarp, hvit, 
silfverglansande linea, som med den lika 
skarpa och Ijusa infattningen af utkants- 
flackens yttre brUdd bildar en Snda till ving- 
spetsen utfyld vinkel 1 17 Rivulana, 

**) Vid roten af fratnvingarnes iransar blott nSgra 

$tandom sammanflytande Ijusa punkter. 

(*) Framvingarne med bllgrl, ofta genom- 

bnitna metallinier. (Det inie Ijnsa tvar- 

bandet ganska otydligt) ... 18 Lacunana, 

(**) Framvingarne med hvitaktiga eller hvitgrS, 

ej genombrutna metallinier. 

f) Framvingarne breda med vertikal utkant; 

utkantsflacken init kolfTormigt utvidgad 

19 Urticana. 

ff ) Framvingarne smala med sned utkant; 

utkantsflScken sammanfljrter med den 

morka vingspetsen. 20 luci¥agana. 

2) Framvingarne bruna eller svartaktiga utan olivfargad 
inblandning. 

a) Framvingarne med mer eller mindre till tvSrlinier 

sammanstalda, men inga tydliga tvarband bildande 
hvitaktiga dackar ,.. 21 Merc/niana, 

b) Framvingarne med 2 tydliga hvita tvarband. 

(i) Hufvud rostgult; framvingarnes yttre tvarband 

smalt genombrutet 22 Tiedemanniana. 

(2) Hufvud svartgrStt; framvingarnes yttre tvHrband 

ej genombrutet 28 Bipunciana. 

^3) Framvingarne morkgri med ockragul inblandning, 
bredt, hvitaktigt tvarband och hvitaktigt, gratocknigt 

utkantsfalt 24 Bffasciana, 

II:o. Framvingarne hos cT med flikformigt omslag nlira framkantsbasen ; bak- 
tibierna hos cT utan hlrpensel. {Aspis Treit). Framvingarne med brun- 
rod inkantsflack 25 Uddmanniana, 



I. S. schatana Fabr. Framvingarne morkt rostbruna, i 
spetsen rostgula, med 2 slingrande, matt blyglansande tvarband, 
som p4 midten fCrenas genom en forgrening. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 19. 143. 

Larven skall lefva pa Urtica urens och bjornbarsbuskar, 
men afven p& Prunus och atskilliga frukttrad. 

Under juni och juli manader. Blott funnen i Vestergotland. 



Digitized by VjOOQ IC 



loo ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

2. 8. ericetana Westw. Framvingarne violettgrd, matt glan- 
sande; a framkantsmidten en mork flacky som ej hinner ofver 
vingvecket: en brun tresidig flack framfor analhoraet och friln 
utkanten en brun flack, som stracker sig mot framkanten. 

5. irifoliana Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 19. 144. 

juni och juli mS,nader p4 klofverf^lt i Skane. 
> antiqnans HUbn. Framvingarne Ijust gribruna med 
cuggning mot framkanten och med en stor triangular, 
flack i midten, hvilken sander en mork skuggning ut 
en. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 19. 145. 
n blekt hvitaktig med kastaniebrunt hufvud; lefver i 
^tachys arvensis och 5. palustris, diiri den grafver sig 
ivilka ban afven undergilr sin forvandling. 

juni och juli milnader i Skane och VestergStland samt 
e i Odalen. 

Oharpentierans Hubn. Framvingarne olivgrona med 
kar och tvarstreck, bUaktiga blyflackar, samt 2 hvita, 

genom mSrkt puder genombrutna tvarband, s4 att 
\ nastan blott storre flackar i framkant och i inkant; 
taktiga, m5rkflackiga. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 19. 141. 

juni och juli manader uti Skane och d^rifriln spridd 
S. Lappmarkerna. 

tunbrosaiia Freyer. Framvingarne gronaktigt bruna 
iktiga smistreck, 2 gl^nsande, hvitaktiga^ af bruna, 

linier genomskuma tvslrband, mellan hvilka flnnes ett 
det inre tvarbandet utskjutande, lilngstreck; fr&n anal- 
:jutes mot framkanten en framit smalare flack af grund- 
Qsar hvitaktiga, m5rkflackiga. 

Freyer. 318. I. IV. 46. Zell. Isis. 1846, 228, H. S. 

IV. 215. f. 207. 208. Hein. Schm. II. I. 12$, alter- 

nella. Staint. Man. II. 263. 
■ juni och juli manader i Sk^ne. 
cespitans Hubn. Framvingarne gulbpuna eller mork- 

eller brunroda (9), med 2 glansande, hvitaktiga, af 
formiga linier genomskuma tvarband, det yttre mot 
gaffelformigt; fran analhOmet inskjuter mot framkanten 



Digitized by VjOOQ IC 



wallengren: SKANDINAVIENS VECKLAREFJARILAR. lOI 

en framat smalare flack af grundfslrgen ; fransar ro^enroda med 
nagra m5rka flackar. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. i8. 137. 
Under juni och juli manader i hela Sverige ^nda upp i Lapp- 
land, samt i Norge anmarkt vid Bergen, i Ringerige, Gtidbrands- 
dalen, Roihsdalen och Finmarken. 

7. 8. arcuella Clerk. Framvingame rostgula med tre friri 
basen utgdende, afbruttia blyglansande langdlinier, en blyglan- 
sande tvarlinea ofver midten, bakom hvilken grunden ar starkt 
svartpudrad och prydd med blyglansande punkter; mot den .(^ 
gula vingspetsen 7 blyglansande tvarlinier. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 18. 132. 

Larven Ijusbrun ; huf vudet med svartbruna flackar och streck ; 
lefver pa hassel och ek. 

Frdn maj anda in i juli manader i sodra och mellersta 
Sverige, dtminstone upp i Vester- och Ostergotland samt inom 
Norge i Gudbrandsdalen, Osterdalen, Romsdalen och Sodermore. 

8. S. Schultziana Fabr. Framvingarne rostroda med manga 
oregelbundna och sondersplittrade, hvita, silfverglansande, dubbla 
tvarlinier; fransarne svart och hvitflackiga; bakvingarne undertill 
mot framkanten morksprackliga. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 17. 129. 
Under juni^ juli och augusti mdnader pS, sandiga stallen bland 
Ijung inom Sverige och Norge anda upp i Finmarkerna. 

9. 8. Boisduvaliana Dup. Framvingarne olivbrunt ockrar 
gula, svart pudrade, med korta svartaktiga streck vid basen och i 
midtelfslltet ; samt 5 grofva blyglansande tvarlinier; framkantsha- 
kame otydliga; ett kort blystreck i vingspetsen och blypunkter 
vid basen; fransar grd, oflackade. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 18. 131. 
Larven skall lefva pa Pinus abies. 
Under juni och juli milnad. Endast traffad i Wermland. 

10. 8. 8cli8efferana H. S. Framvingarne lifligt brunroda 
med glansande blygri, fint hvitkantade tvarlinier och Ijusgri, 
ofvan analhomet och vid vingspetsen foga morkare fransar; bak- 
vingarne undertill enfargadt Ijusgri. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 17. 128. 



Digitized by VjOOQ IC 



ioi 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 



--^4^' "^ 



Under juni och juli mdnader i Gudbransdalen, pA Dovre och 
i Finmarken. 

11. 8. oliTana Treit. Framvingarae svartaktigt olivgrona, 
ofta pudrade med rostgult, med 2 blel^^a, af en bred silfver- 
linea delade tvarband och en fr&n dessa skild silfverhvit fl^ck 
vid tvdmerven ; fransame hvitaktiga,. i vingspetsen och ofvan anal- 
h5met svartilackiga. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin, 17. 130. 
Under juni och juli mdnader i sOdra och mellersta Sverige 
anda in i Upland samt inom Norge i Gudbrandsdalen, Osterdalen, 
S6ndin6re och p4 Dovre. 

12. S. palnstrana Zell. Framvingame rostrdda med oliv- 
gul inblandning, 2 gl^nsande hvitaktiga, af mdrka, v^ormiga 
linier delade tvarband, hvaraf det yttre ar s6ndersplittradt, mot 
framkanten och inkanten gaffelformigt deladt, och berorande en 
hvit flack vid tvSmerven; fransame hvitaktiga, i vingspetsen och 
ofvan analhomet bredare grk. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 17. 127. 
Under juli och juli minader pd torfmossar genom hela halfon 
upp i Finmarken. 

13. 8. concretana Wocke. Framvingame mdrkbruna, mot 
utkanten rostguia med fina hvitaktiga, foga tydliga tv^rlinier vid 
basen, ett bredt^ tydligt, hvitaktigt^ af m()rka, vigformiga linier 
deladt tvarband innanfor midten, en blyf^rgad, slingrande linea 
frdn framkanten till analhomet och d^refter n^ra vingspetsen 
ndgra, ofta i midten sig forenande blylinier; ingen hvit fliick vid 
tv^merven; fransame morkgri, bakom vingspetsen och i analhor- 

, net hvitgri. 

Walcengr. Sp. Tortr. & Tin. 18. 136. 
Under juli mS,nad pS, torfmosse bland Betula nana i Fin- 
marken. 

14. 8. sndetana Stand f. Framvingame med starkt bdjd 
framkant och rundad utkant, brunaktigt olivgril med i tvHrrader 
stalda fina blygltosande punkter och otydliga framkantsflUckar. 

Standfuss. Ent. Zeit. 1846. 386. H. S. IV. 211. f. 
272. Hein. Schm. 11. I. 117. SchOyen. Arch. f. 
Math. o. Naturv. V. 212. 
Under juni minad vid Troms6 i Norge. 



Digitized by VjOOQ IC 



wallengren: skandinaniens yecklarefjArilar. 103 

15. 8. nebnlosana Zett. Framvingarne med foga bOjd fram< 
kant och r^t utkant, olivgrdnaktiga med mer eller mindr^ tydliga^ 
af hvitaktiga blylinier begransade mdrka: tvarband^ fransarne en- 
fargadt grd; bakvingarae undertill grk, 

Zett, Ins. Lapp. 985. arrigTiana Wallehgk, Sp. 
Tortr. & Tin, 17. 126. (cum syn.). . ' 

Under juni, juli och augusti minader p4 Dovre pch i Fin- 
marken. : . > ; 

16. 8. Ijimghiana Thb.o» Framvingame med tydligt bi>jd 
framkant och foga sned utkant, olivgrdna,' svart pudfade, med z 
olivgulaktiga, af best^mda starkt glansande bUgrl eller h\k me- 
tallinier innefattade tvsLrbahd, hvaraf- det yttre ar snedt och ej 
gaffelformigt; fransame Ijusa, vid vingspetsen och framom anal' 
hornet gra; bakvingame undertill grit. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 17. 125. (excl. «i?^«T 
, hsana Zett). 
Under juni, juli och augusti milnader p4 hela halfdn: 

17. S. rivnlana Scop. Framvingame olivbruna (o^) eller 
roitbruna (?) med 2 Ijusare, af hvitaktiga, glansande linier inne- 
fattade tvllrband, det yttre mot analhornet gafielformigt; fr^n anal- 
hdmet inskjuter mot ^amkanten en ratlinigt begransad, fram^t 
^tondom n&got utvidgad flack afgrundfargen; fransame hvitaktiga 
med n&gra m5rka fl^ckar. 

Wallengr. Sp. Tortr; & Tin. 18. 137. 

Larven gulaktigt gr5n med svart hufvud; lefver i blomaxet 
p4 Orchis maculata och Genista tinctoria. 

Under juni och juli mimader i scidra och mellersta Sverige, 
Aimiiistone, upp i Dalame samt i Norge anda upp i Sydvaranger. 

18. 8« lacnnana Schiff^ Framvingarne grdnaktigt: gt^^ med 
mdrka tvslrstreck frin basen till n^got bakom midten, ? foga 
Ijusare tvarband och .uti glansande bl&gr§,. flackar upplosta tvar- 
linier; det yttre tyarbandet sdndersplittradt;^ frin analh^rnet in- 
skjuter mot framkanten en p4 midten utvidgad fl^k af grand- 
f^gen; fransame hvitaktiga med nS,gra morka filickar. 

' Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 18. 135. . 

Larven m5rkt kopparbrun eller svart, med svart hufvud och 
hackskdld;: eller gulaktig med Ijusbrunt hufvud och nackskold; 
lefver pi Atskilliga loftrad och pd ISgre vSxt^r sftsom ^re^o^ 



Digitized by VjOOQ IC 



104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

ulmaria^ Cheer ophy Hum, Chrysanthemum^ Ranunculus^ Ru- 
bus m, fl\ ': 

Under juni och juli mdnader p5r hela halfon anda upp i Ost- 
finmarken. 

19. 8. nrticana Hubn. Framvingarne breda med vertikal 

utkant, gribruna med svartaktiga sm^streck, 2 matt glansande, 

hvitaktiga, af fina, m6rka, vagformiga linier genomskurna tvar- 

det yttre mot analhornet gaffelformigt deladt; Mn anaU 

inskjuter mot framkanten en till en boijan smal^ darefter 

kolfFormigt utvidgad flack af grundfargen. 

Wallengr. Sp. Tortr, & Tin. 18. 134. 
xrven kastaniebrun med svart hufvud och nackskold; lefver 
sammanvecklade blad pa de flesta I5ftrad^ p^ ballon, bla^ 
sslor m. m. Afven ar larven funnen p4 de unga skotten 
p& Vaccinium myrtillus och p& Epilobium, 
ider juni och juli minader i Sverige anda in i Lappland, 
lom Norge blott anmarkt i sodra delarne och p§. Dovre. 
>. S. Incivagana Zell. Framvingarne smala med sned 
olivgrona, svartaktigt pudrade, med 2 breda, obestamda, 
if silfverlinier genomskurna, parallela tvarband, det yttre 
plittradt eller mot analhornet otydligt gaffelformigt deladt; 
alhOrnet inskjuter mot framkanten en till en horjan smal^ 
• framilt kolfformigt utvidgad flack af grundfslrgen. . 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 19. 144. 
tider juni och juli mdnader i Skine samt inom Norge uti 
och p4 Dovre. 

S. hercyniana Treit. Framvingarne svartbruna med 
if fina m5rka linier natformigt tecknade flackar, som bilda 
hvarandra forenade, otydliga, obestamda tvarband, hvar- 
i grundfargen afskiljes i flackar. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 19. 142. 
%rven Ijusare eller morkare gron med svart hufvud och 
old; lefver "pk Pinus abieSy hvilkens barr den sammandra- 
d silkesspAnad. 

nder juni och juli m^nader i Skine, Smaland och Lapp- 
imt inom Norge i Gudbrandsdalen. 

!. 8. Tiedemanniana Zell. Framvingarne morkbruna med 
inblandning och fina svarta vdgformiga tv^rlinier samt 2 



Digitized by VjOOQ IC 



wallengren: skandinaviens vecklarefjarilar. 105 

vidt skilda, parallela, smala, gl^insande hvita tvarband, hvaraf det 
yttre ar p4 midten smalt genombnitet eller itminstone starkt sam- 
maoknipet. 

Wallengr, Sp. Tortr. & Tin. 19. 140. 
Under juli minad traflfad i Ostergotland. 

23. 8. bipnnctana Fabr. Framvingarne olivgr5na, svarN 
pudrade eller n^stan svarta^ pk midten och i vingspetsen med 
bl3rpunkter; ett hvitt, matt glansande tv^rband innanfbr midten; 
utkantsf^ltet bredt hvitt, i sj^llfva utkanten med olivgrdn och svart 
inblandning; vid tvamerven en hvit punkt. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 18. 139. 
Under juni, juli och augusti manader p4 hela halfon anda 
in i Finmarkema. 

24. 8. bifasciaaa Haw. Framvingarne m5rkgr§, med ockra- 
gul inblandning, ett mycket bredt, hvitaktigt^ matt glansande, af 
gulaktiga linier genomskuret tvarband innanfor midten; utkants^ 
faltet hvitaktigt, tocknigt af grS,gult^ bildande i inre br^dden nUra 
inkanten ett rundadt utspr§,ng. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 18. 138. 
Under juni och juli manader i furuskogar i sOdra och mel- 
lersta Sverige anda upp i Upland, samt i Norge i Sydvaranger. 

25. 8. TTddmannlauft Lin. Framvingarne blekt olivgrd med 
en stor, tresidig, framtill med hvit linea omgifven, morkt brim- 
r5d inkantsflack nara analhdmet. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 19. 147. 

Larven smutsigt rSdbrun med svart hufvud; lefver ofta sail- 
skaplig i sammanspunna blad p4 ballon, bjombar och nasslor^ 
dock sd att hvarje larv har sin s^rskilda boning i det gemen- 
samma bladknippet. 

Under juni, juli och augusti mdnader i s5dra och mellersta 
Sverige^ dtminstone anda in i Upland samt inom Norge i Gud- 
brandsdalen. 

7. Slagtet: Aphelia Steph. 

Framvingames styloid- och glenoidalgrenar utg& frin skilda 
punkter p& diskfaltet. Bakvingarnes radial- och subradialgrenar 
utg4 ur samma punkt pd diskfaltet och styloid- och ulnargrename 



Digitized by VjOOQ IC 



I06 EKTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

likaledes, men ej forenade i gemensam stam; oberoende nenrta 
iipprinner ej ur diskfkltets tviinierv, utan ur bakre hornet frkn 
samma punkt som ulnargrenen. Thorax utan upprSttst&eade: h&r« 
borste. Framvmgaraes disk&Lt med 2 delningsnerver; deras sub- 
Tadialgren upprinner ntonare till carpalgrenen iln till radialgrenen; 
metacarpalgrenen enkeL Framvingarnes framkant hos cf* utan 
flikfonnigt oroslag njlra basen: och hanens baktibier utan h^rpen- 
seL Framvingame $mala, utit fdga utvidgade med sned utkant 
och skarp^ men ej sikelformig spets. Antennerna hos cT^ cilierade; 
Palperna tydligen Utngre an hufvudet, tresidiga. 

Larverna lefva om ykxtn i s^ och fj^irilarne flyga p& fiiktiga 
platser. 

1 . A. lanceolana Hubn. Framvingame blekgri, gr^bruna 0ller 
ockragula, vanligen med ett mdrkt streck frin basen och ett annat 
Mo vtngspetsen samt med en svartaktig flUck i disken; stimdom 
iiro Vingame n&stan enfkrgade, stundom ^ halfva vingen utmed 
fiamkanten betydligt blekare ^ utmed inkanten. 

Wallengr. Sp. Tortr, & Tin. 19. 148. 
Larven grdn med avarta fl^ckar och svart hufvud. 
. ;: Under juli minad i s5dfa och mellersta Sverige anda upp i 
Yermbrnd samt vid Kristiania i Nprg^ 

2. A. fturftuaiut Haw. Framvingame blekgula, hvitaktigt 
gUinsande med rostgul eller brunt, r^tvinkligt brutet tvarband in- 
nanfor midten, ett sidant snedt genombrutet tv^band utanfdr 
midten samt ett snedstreck af sanmia ^g i vingspetsen. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 19. 149. 
. Under juli minad i Skine, p4 Oland och pi Gotland. 

8. Slagtet Lobesia Gn. 

Framvingarnes styloid- och glenoidalgrenar utgi frin skilda 
punkter af diskflUtet Bakvingames radial- och subcadialgrenar 
utgi frin samma punkt af diskflQtet och styloid- och ulnargrenarae 
likaledes, men ej f6renade i gemensam stam; oberoende nerven 
utgir frin diskflQtets tvamerv, men vid sin upprinnelse bojd mot 
styloidgrenen. Thorax med liten uppdlttstiende hirborste. Fram- 
iringaraes diskf^t med tydlig framre men otydlig bakre delnings- 
nerv; deras subradialgren upprinner niirmate till radialgrenen in 



Digitized by VjOOQ IC 



wallengren: skandinaviens vbcklarbfjArilar. X07 

till carpalgrenen; metacarpalgrenen enkel upprinner jamte x:arpal- 
och sesamoidgrename ur diskf^tets frilmre h5m. Framvingames 
framkant hos c? utan flikformigt omslag n&ra basen och hanens 
bakttbier utan h^upensel. Framvingaroe baldU likfonnigt utvid- 
gade med tUmligen skarp, dock ej sikelformig spets. Antennerna 
hos (^ knapt nUlrkbart cilierade. Palperna f&ga dfverskjutande 
hufvudet, tresidiga. 

I. L. p«nnixtana Hubn. Framvingame lifligt brungula, 
mot vingspetsen brunaktiga, med ett hvitgult, pd, midten afismal- 
lumde, af en morkare llnea genomdraget tv^band» som i inkanten 
omsluter en tresidig blygrd fl&ck, utanfbr midten ett af 2 bly- 
linier bildadt^ med Ijust infattadt tv^band, som i framkanten och 
inkanten Ur gaffelformigt deladt och dilr omsluter en svartaktig 
fl^lck; bakvingame hvtta med gribnm spets (cr*) eller gr^bruna (9). 
Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 20. 152. 

Under maj och juni m&nader i Bohusl^n. Flyger omkring 
sUnbuskar, men skall enligt ROsslers uppgift lefva s4som larv i 
uppsvlUda grenar af Pinus och yuniperus, D^lremot bar Brischke 
funnit den i stjalkspetsame p4 Solidago virgaurea. Den £r enr 
ligt honom Ijusbrunaktigt gr5n eller brunrdd med gUinsande brunt 
hufvud och nacksk5ld. Den Rirpuppas i jorden. 

9. Slagtet: Rhophobota Led. 

Framvingames styloid- och glenoidalgrenar utg& fr&n skilda 
punkter p& diskf&ltet. Bakvingames radial och subradialgrenar 
utgd frin samma punkt af diskfkltet och styjoid- och ulnargrename 
likaledesy men forenade i gemensam stam; oberoende nerven ut- 
gdr frin diskfaltets tvamerv Idngt frdn styloidgrenen, men vid sin 
upprinnelse b6jd mot denna. Thorax utan upprattstdende hdr- 
borste. Framvingames diskf^lt deladt genom en slingrande del- 
ningsnerv; deras subradialgren upprinner midt emellan radial- 
och carpalgrename; metacarpalgrenen ilr tv4grenig« Framvingames 
framkant hos <^ utan flikformigt omslag n^ra basen och hanens 
baktibier utan h§,rpensel. Framvingaroe jUmbreda med starkt 
bdjd utkant och skarpt framtr^dande, dock ej sikelformig spets. 
Antennemas leder hos (^ med skarpa hQm, s^ att antennerna 
mot spetsen synas liksom s4gtandade. Palperna korta» h^ngande; 
midtelleden starkt utvidgad, sammantryckt. 



Digitized by VjOOQ IC 



I08 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

1. Bh. nsevana Hubn. Framvingame Ijusgrd eller hvitak- 
tiga; basen bredt mOrkbrun med hvita vdgformiga linier; yttre 
brjtdden skarpt eller trubbigt vinklad; utanfdr midten ettsnedt, 
smalt, brunt tv^rband, som i n^rheten af tvamerven utsander frin 
yttre bradden en svart tand; i analhornet en storre, mot ving- 
spetsen sig strackande flSck af grundfkrgen. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 31, 248. 

Larven smutsgron med svart hufvud och nacksk61d; lefver 
p§. appletra,d och Evonymus europetis. 

Under juli och augusti ipdnader i s6dra och mellersta Sverige 
atminstone anda upp i Upland samt inom Norge anm^kt i Roms* 
dalen. 

2. Bhi geminana Steph. Framvingarne silfverhvita med silf- 
vergr4 anstrykning; basen bredt r5dbrun med korta, v^formiga 
tvarlinier, yttre brjldden rundad, utanfCr midten en snedt rod- 
brunt tvarband, som i narheten af tvarnerven ej utsander frin 
yttre bradden nilgon svart tand; i analhOrnet en storre, mot 
vingspetsen sig strackande, en brun streck inneslutande flack af 
grundfargen. 

Steph. List. p. 99. Staint. Man. II. 222. Hein. 
Schm. II. I. 228 (Var af f5reg.). 
Larven lefver pd Vaccinium myriillus. 
Under juni m^nad i Sk^ne ' och Blekinge. Anses af flera 
forf. sasom varietet af f5regaende art, men den tidigare flygtiden 
larvens olika naringsvaxt afvensom den olika fargteckningen hos 
imago tyckas antyda en egen art, s^som den ock af alia engelska 
entomologer anses. 

10. Slagtet; Phoxopteryx Treit. 

Framvingarnes styloid- och glenoidalgrenar vXgk ixkn skilda 
punkter pd diskfaltet. Bakvingames radial- och subradialgrenar 
ur samma punkt af diskfaltet och styloid- och ulnargrename lika- 
ledes, men forenade i gemensam stam; oberoende nerven upp- 
rinner nara intill eller ur bakre hornet af diskfaltet. Thorax utan 
upprattstdende h^rborste. Framvingarnes diskfalt med 2 delnings- 
nerver; deras subradialgren upprinner narmare till radialgrenen 
an till carpalgrenen ; metacarpalgrenen enkel. Framvingarnes 



Digitized by VjOOQ IC 



wallengren: skandinaviens vecklarefjArilar. 109 

framkant hos c^ utan flikformigt omslag n^ra basen och hanens 
baktibier utan harpensel. Framvingame med skarp, sikelformigt 
bojd spets. Antenneraa hos bdda konen enkla, utan cilier. Pal- 
pema lika linga med eller langre an hufvudet. 

Ofversigt af artcrna, 

I:o. Framvingame med ett slingrande, hvitt snedstreck fr^n inkanten nlira ba- 
sen tiU vingspetsen. 

A) Framvingame enformigt blekgri, mot framkanten morktdckniga 

1 Subarcuana, 

B) Framvingame gA med Ijusare inkant. 

i) Det hvita snedstrecket bildar 2 b£gar 2 Biarcuana. 

2) Det hvita snedstrecket bildar blott I bige 3 Diminutana, 

II:o. Framvingame utan hvitt snedstreck fr&n inkanten nara basen till ving- 
spetsen. 

A) Framvingame med en mdrk rodbmn inkantsflack 4 Comptana. 

6) Framvingame utan mork rodbmn inkantsflack. 

a) Framvingame hvitaktiga, i inkanten bredt gratockniga och svart- 

vattrade 5 LcBfana. 

b) Framvingame ej hvitaktiga, i inkanten ej morkare. 

i) Framvingame med stor Ijus, framtill afrundad inkantsflack 

bakom midten 6 Uncella, 

2) Framvingame utan sidan Ijus inkantsflack. 

a) Framvingame med ett mer eller mindre tydligt, pS midten 

i yttre bradden en ging tandadt tvarband utanfor midten 

7 Unguicef/a. 

b) Framvingame utan s^dant tvarband utanfor midten. 

(i) Framvingame rostgula med rostbrant basfalt och rost- 
brun tvarstrimma nara spetsen 8 Mitterbacheriana. 

(2) Framvingame enfargadt brunaktigt askgrS med Ijus 
spegelflack 9 Ttneana. 

1 . Ph. subarcnana Dougl. Framvingame blekgri raed mor- 
kare skuggning mot framkanten; i inre kanten n^ra basen borjar 
en hvit linea, som, sedan den bildat tvenne svaga bdgar, utl5per 
i utkanten nigot bakom vingspetsen. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 30. 240. 
Under maj och juni mdnader i Sk4ne, Lappland och pi 
Dovre. Anses af n§.gra s^om var. af foljande. 

2. Ph. biarcuana Steph. Framvingame i framkant och in- 
kant grk, men rodbruna l^ngs midten; denna ar baktill kantad 
med en hvit linea, som borjar i inre kanten nara basen och so- 



Digitized by VjOOQ IC 




no ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

dan den bildat forst en skarp och d^efter en svag hkgt ut- 
I5pcr i utkanten nkgot bakom vingspetsen. 

Steph. Cat. II. 178. Staint. Man. It. 224. Hein. 

Schm. II. I. 223. fiuctigerana H. S. IV. 286. f. 319^ 

crenana Dup. IV. 252. 7. 
Under juni och juli mdnader i Skdne och p4 Dovre. Larven 
p4 Salix caprcBU. 

3. Ph. diminntana Haw. rramvingarae kanelbruna, i in- 
kanten grd , bakom en hvit linea^ som borjar i inkanten n^lra ba- 
sen och sedan den bildat en skarp b&ge utloper snedt i ving- 
spetsen bredvid ^n kanelbrun, liten flacki 

Haw. Lep. Brit. 452. Staijjt. Man. II. 224. Hein* 
Schm. II. I. 224. cuspidana Treit. VIII. 236. X. 
3. 127. H. S. IV. 286. f. 238. 
Under juni och juli minader vid Kristiania och p4 Dovre. 
Den skall isynnerhet trafFas bland salg, d^r larven lar lefva. 

4. Fh comptana Froel. Framvingarne morkt rddbruna, 
framkanten fr4n basen till inemot midten bredt gxk\ ett snedt 
och bredt gri.tt tvarband frin framkantsmidten till nSra analhor- 
net, dar det sammanflyter ined en rundad gr^ flack, som omsluter 
en annan ova;l af grundfargen. 

Wi^LLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 30. 244. 
Under juni och juli minader i Sm41and, Vestergdtland och 
Upland. 

5. Ph. Isetana Fabr. Framvingarne langs framkanten hvita, 
l^ngs inkanten blygri med svarta streck och punkter, i vingspetsen 
rostguia. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 30. 239. 
Larven gulaktigt hvit med svartbrunt hufvud och brunaktig 
nackskold; lefver pS. asp och dfvervintrar fuUvuxen uti ett sam- 
manspunnet blad. 

Under maj, juni och juli mdnader i sodra och mellersta 
Sverige dtminstone in uti Vester- och Ostergotland samt inom 
Norge vid Kristiania i Odalen och Gudbrandsdalen. 

.6. Ph. nncella Schiff. Framvingarne m(jrkt chocoladbruna, 
blekare mot framkanten, med en stor blekgr^ framtill rundad 
inkantsflack frdn midten till utkanten; a denna ar framfdr ankl^ 



Digitized by VjOOQ IC 



wallengren: skandinaviens vecklarefjArilar. II r 

hdrnet ett kr6kt, chocoladbrunt streck; vid framkanten bakon> 
midten ^r ett annat men snedt streck af samma fsirg. 
Wallengr. Sp. Tortr. & Tin* 30. 241. 
Under juni och juli samt stundom in i augusti i sddra och 
mellersta Sverige, itminstone anda in i VestergOtland samt inom 
Norge i Gudbrandsdalen och p4 Dovre. 

7. Fh. nngnicella Lin. Framvingame gUnsande askgrd med. 
brunvattrad bas, ett smalt, snedt, r6dbrunt tvarband utanfbr midten, 
hvilket i yttre badden Sx vinkladt och kantadt med hvitaktigt;. 
dUrutanfbr n4gra rodbruna flackar och streck, samt &tskilliga 
blylinier. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 30. 242. 
Under juni och juli m^nader pk hela halfbn anda upp i Fin* 
marken, bland Ijung. 

8. Ph. mitterbacheriana Schiff. Framvingame rostgula^ 
i inkantens bas en morkt rostbrun fl^ck, som smdningom fbr- 
svinner mot framkanten, men i yttre br^dden ar skarpt begrsinsad 
af en hvitaktig linea; en matt och f5rsvinnande morkt rostbrun 
tv^rstrimma n^rmare vingspetsen. 

Wallengr. Sp. Tortr. & Tin. 30. 238. 

Larven matt gr5n med gulbrunt hufvud, blekgrOna flackar 
och gulaktig nacksk5ld; lefver p& ek och bok, hvilkas blad vid 
kantema sammanspinnas. 

Under juni och juli minader i s5dra och mellersta Sverige 
itminstone in i Vester- och Ostergotland samt i Gudbrandsdalen 
i Norge. 

9. Ph. tineana HUbn. Framvingame brunaktigt askgrd med 
en stor, blygr4 spegelflSck, som strScker sig frdn analhOrnet till 
vingspetsen och begrSnsas af en mer eller mindre glansande silf- 
verlinea, men inuti ar ofl^ckad. 

HuBN. f. 81. H. S. IV. 284. Hein. Schm. II. i. 223. 
Larven skall lefva p4 asp och enligt andra pa CratcBgus^ 
Under juni m4nad i Skine; sSUsynt. 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 



II. Slagtet: Anchyloptera. Steph. 

Liknar till alia delar f5reg4ende slagte och skiljes darifrin 
endast genom Mnvaro af oberoende nerv p§. bakvingarae. 

Ofversigt af arterna. 

I:o. Framvingames bruna inkantsflack gor vid sin yttre anda ett mndadt ut- 
spr&ng mot framkaijten till ..._ 1 Myrtillam. 

II:o. Framvingames bruna inkantsflack g5r ej n&got utspring mot framkanten, 
utan ar framtill belt rak. 

a) Framvingames brana inkantsflack skarpt bvitbegransad ... 2 Lundana, 

b) Framvingames bmna inkantsflilck ej skarpt bvitbegransad. 

i) Framvingames spets tegelrod — ,. S Derasana. 

2) Framvingames spets ej tegelrod ». 4 kpicella, 

(Forts.) 




Digitized by VjOOQ IC 



0^• 

NYA BIDRAG TILL SKANDINAVISKA HALFONS 
MYRIOPODOLOGI 



C. O. VON PORAT. 

(Forts, fr. sid. 80, haft. 2.) 



2. Blaniulus pulchellus C. L. Koch 1838 (non Leach). 
(lulus pulchellus, Deutschl. Crust., Myr. etc., H. 22, t. 13). 

Syn. 1847 lulus Kochii Gervais, Ins. Apt. IV p. 145. 
» 1 85 1 Nopoiulus punctulatus Menge, Myr. d. Umg. v. Dan- 
zig p. 7. 
» 1863 Blaniulus guttulatus C. L. Koch, Die Myr. II p. 

88, fig. 211 a (non 211 b) 
^ 1868 » venustus Meinert, Nat. Tidsskr. 3 R. 5 

B. p. 20. 
» 1887 » /«/rA^//;?^.r Haase, Schles. Dipl., 2:e Halft. 

p. 9 i Zeitschrift fur Entom., N. F. XII p. 6. 

Oaktadt Koch i sitt senate arbete (Die Myriapoden 1863; 
se synonymieni) sjalf bidragit till att forvirra denna arts syno- 
nymi genom att d^ till densamma fora individer af foljande 
(blinda) art, kan man dock, efter att ha sett figuren i bans 
Deutschl. Crust., Myr. etc. (se syn.l), ej neka honom f5rtjansten 
af att fOrst pi ett otvetydigt s^tt urskilt denna form, hvarfor, sdsom 
Haase ock uppvisat, bans namn bor med prioritetens rStt Ater- 
intrada. Det jir visserligen sant, att Koch benamde djuret lulus 
pulchellus under formodan, att ban hade Leachs art af samma 
namn framfSr sig, men 6k det snart blef tydligt, att under Leachs 
namn foljande art dolde sig och] denna redan fOre Leach fdtt 
ett namn, var ju namnet pulcJtellus ledigt att anvanda utan af- 
seende pi att det af saval Koch som Leach blifvit oratt 
brukadt. 

Entomol, Tidskr. Arg. lo, H. 3 (1889). S 



Digitized by VjOOQ IC 



^#??^W-' 



114 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Olikheterna emellan denna art och foregaende har jag vid 
beskrifningen af Blaniulus fuscus genom en sammanstallning af 
utdrag ur Latzels diagnoser angifvit. Ty ehuru Blaniulus pul- 
chellus ar en bland de allmannaste myriopoderna i Sverige, har jag 
vid sammanskrifvandet af denna uppsats ej haft nagot fullbildadt 
hanexemplar daraf till undersokning, hvarfor olikheterna i hvad 
2ingkx Blan. pulchellus (c/*) ej kunnat efter egen askadning fram- 
stallas. P4 Latzels noggrannhet i uppgifter fins emellertid ingen 
anledning att tvifla. 

(Aro kanske hanarne af denna art sallsynta?) 
Uppehaller sig bland multnande vaxtamnen, under barkstyc- 
ken, i svampar o. d., snart sagdt 6fverallt dar skog forekommer, 
fran Skane 4tminstone till Gestrikland. — Danmark, Holland, 
Belgien, Tyskland, Osterrike, Italien, Frankrike. 

3. Blaniulus guttulatus Bosc. 1792. 
(lulus guttulatus f Bull. d. 1. Soc. phil. de Paris p. 12). 

Funnen flerestades, isynnerhet i tradgardar, dar drifbankar, 
multnande affall o. d. erbjuda honom ett omtyckt tillh^ll; an- 
tecknad fr^n Lund, Karlshamn, Visby, Goteborg, [Bergmans 
trddgard A. W. Malm), Strdmsholm i Vestmanland, Upsala m. fi. 
stallen. — Norge, Danmark, Belgien, Nord- och Sydtyskland, 
Osterrike, Italien, Frankrike. 

XVIII. Slagtet lulus LinniS 1758 (ex parte). 

Ehuru Linne i Syst. Nat. ed. X p. 639 gifvit namnet, ar 
det Brandt, som i Bull. Soc. Nat. d. Moscou VI p. 201 nar- 
mare preciserat slagtet till den begransning det nu har. 

I. Oceller sammanjlytande^ otydliga^ bildande en alldele$ 
jdmn ogonyta (= Allaiulus C. L. Koch 1847). 

I. 7. punctatus Leach 18 14. 

(Trans. Linn. Soc. XI. p. 379). 

Sallsynt; hittills funnen blott vid Lund, Ramlosa, Esperod 
nira Kivik i Sk5,ne, Goteborg {Charlottenlund A. W. Malm), 
Stockholm (Humleg^rden och Bellevue). — Danmark, Holland, 
Belgien, Nordfrankrike, England. 



Digitized by VjOOQIC 



VON PORAT : SKANDINAVISKA HALFONS MYRIOPODOLOGI. 1 1 5 

11. Oceller atskilda^ tydliga {= Ommatoiulus Latzel 
1884). 

A. Sisia segmentet utan stjdrtprocess, 

a. Infraanalskifvan med en framat Idngs buk- 
sidan rigtad process, 

2. lulus foetidus C. L. Koch 1838. 

(Deutschl. Crust., Myr. etc. H. 22, t. 5). 

Funnen blott i sydligaste Sverige, s^som i Skane flerestades 
(Koping, Lund, Ramlosa, Helsingborg, Bjersjolagard, Ofvedsklo- 
ster, Ortofta, Belteberga och Vollsjo), i Blekinge (Karlshamn och 
Ronneby), Halland och vid Charlottenlund nara Gdteborg (A. 
W. Malm). — Danmark, Holland, Tyskland, Polen, Ryssland. 

b. hifraanalskifvan utan process, 

3. lulus londinensis Leach 1814. 

(Trans. Linn. Soc. XI, p. 378). 

Sallsynt. Lund, Karlshamn, Stockholm, Askim i Bohuslan 
(Nitztn). — Norge, Danmark, Nordtyskland, gir i Sydtyskland 
atminstone till Wiirzburg, dar jag 1884 insamlat den — Holland, 
Belgien, Frankrike, England. Synes saknas i Osterrike. 

4. lulus luscus Meinert 1868. 
(Nat. Tidsskr. 3 R., 5 B., p. 9). 

En bland de allmannaste myriopoder icke blott i Skandi- 
navien utan ock antagligen i det ofriga Europa; upptrader ofta 
i massor i blomkrukor i drifhus och fonstertradgardar, dar han 
anstaller skada. 

Eget ar, att denna i norra Europa si allm^nna art ej forr 
an 1868 erhillit nigot namn, men den har troligen af de fleste 
forfattare fore Meinert dragits ofver till luL londinensis Leach, 
ja kanske ock till luL (Blaniulus) pulchellus Koch. 

5. lulus pusillus Leach 181 4. 

(Trans. Linn. Soc. Lond. XI, p. 379). 

Denna lilla prydliga art, som genom sina tva gula langs- 
band pa ryggen bryter af mot den eljest enformiga fargteckningen 



Digitized by VjOOQ IC 



Il6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

inom gruppen, ar i Sverige hittills antraffad blott i Skkne (flere- 
stades: Lund, Malmo, Bosarp, Esperod nara Kivik, Ramlosa ni. fl. 
nge (Ronneby) och pk Gotland. — Danmark, Holland, 
>chlesien, Osterrike, Frankrike, Italian och England. 

B. Sista segmentet utl'dpande i en stjdriprocess , som 
rocker dfver analvalvlerna, 
a. Ryggen med tvenne r'ddgula Idngsband, 

6. lulus sabulosus Linn£ 1758. 
(Syst. Nat., X, t. i, p. 640). 

LiNN]& for sin lulus sabulosus angaf sasom enda fynd- 
>ra Karlsom, ar det ej s^ mycket att undra ofver, att 
ij identifierade den gulbandade lulus^ ban fann pi 

darmed, utan kallade den med eget namn lulus fasci- 
: emellertid ingen skilnad rider emellan Stora-Karlsd- 
:h den pa fastlandet si allmanna, bar jag haft tillfalle 
'ga mig om genom jamforelse af exemplar Iran Sveriges 
lar med en mangd individer af lulus sabulosus frin 
ls5n, bvilka Dr L. Kolmodin pi ort och stalle insam- 
ift godheten sanda mig. 
ERT och Stuxberg uppgifva hogsta segmentantalet hos 

till 50; ir 1866 angaf jag sisom hogsta siffra 54, 
1 jag i sommar funnit bekraftadt genom undersdkning 
konservator Roths samling frin Skine som Dr Kol- 
v^an omskrifna s^ndning. 
In frin Skine itminstone upp till Upland och Dalame. 

7. lulus fasciatus C. L. Koch 1838. 

(Deutschl. Crust., Myr. etc., H. 22, t. 8). 

1868 lulus sjcelandicus Meinert, Nat. Tidsskr. 3 R. 
5 B. p. 13. 

1884 lulus austriacus Latzel, Die Myr. II p. 296. 
1887 lulus fasciatus Haase, Schles. Dipl. II, i Zeit- 
schrift fiir Entom. N. F. H. XII p. 29. 
monym med lulus fasciatus mihi, Sveriges Dipl. p. 23, 
1866, hvilket namn jag med oratt hanfSrde till en 
varietet af lulus terrestris). 



Digitized by VjOOQ IC 



VON PORAT: SKANDINAVISKA HALFONS MYRIOPODOLOGl. II7 

For denna art kanner man blott de gamla fyndorterna, nam- 
ligen Ramlosa och Belteberga i Skane. 

Det lider knappt nagot tvifvel, att icke Meinerts art ar 
synonym med Kochs och Latzels, ty likheten i alia vasentliga 
k^nnemarken talar d^rfor: de tva harb^rande hjassgroparna, sido- 
porernas lage strax intill suturen, som ar nastan rat, och den 
n^got tatare strieringen, hvilket allt skiljer den fr^n /. sabulosus 
LiNNfi. — Att var nordiska form ar nigot mindre och har ett 
mindre antal segment an den sydliga, ar en inom luliderna allt- 
for vanlig afvikelse for att berattiga till artskilnad. 

Att, sisom Latzel gor, bilda ett nytt namn for Kochs art, 
darfor att benamningen L fasciatus Ungt forut af Degeer (1778 
i Mem. d. Ins. t. VII, 9, p. 578) brukats for 7. sabulosus L., 
forefaller mig otjanligt, d^ ju Degeers benamning for den sist- 
namda snart, s^som yngre an Linn^s, bortfoll och dUrfor sedan 
fritt kunde anvandas i annan mening, hvilket Koch itfven gjort. 

b. Grundfdrgen grabrun eller blekare^framtill 
vackert marmorerad^ med ryggsidan smalt 
mdrkringlad; sidoporerna nastan vidrdrande 
suturen; hjdssan saknar de vanliga tva har- 
bdrande groparna. 

8. lulus silvarum Meinert 1868. 

(Nat. Tidsskr. 3 B., 5 B. p. 13). 

Syn.?? 1844 lulus nemorensis C. K. Koch, Deutschl. Crust. 

Myr. etc., H. 40, t. 16.^ 
» 1 85 1 lulus nemorensis Menge, Die Myr. d. Umg. 

V. Danzig p. 6. 
» 1866 lulus luridus Porat, Sver. Myr. Dipl. p. 24. 
» 1878 lulus cornutus Voges, BeitrSge z. Kentn. d. lul. 

i Zeitschr. f. wiss. Zool. XXXI, p. 162. 
T> 1884. lulus luridus var. gracilis Latzel, i Gadeau 

DE Kerville, Myr. d. 1. Normandie p. 17 och 28. 
> 1887 lulus nemoreftsis Haase, Schl. Dipl. II p. 25. 

Da halsskClden hos lul. nemorensis af Koch uppgifves 
sakna strimmor i bakkanten och dessa just aro ett utmarkande 
kannetecken f5r ofvanstiende art, och da stjartprocessens karak- 



Digitized by VjOOQ IC 




1X8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

teristiska form alls icke later forena sig med Kochs beskrifning, 
bibehiller jag bar Meinerts namn sisom det forsta sakra, sedan 
Latzel preciserat namnet 7. luridus C. L. Koch for den mera 
storvuxna sydtyska formen. Denna sistnamda bar mindre tat 
striering, sidoporerna belagna p^ suturen, hvilken a.r pi de framre 
segmenten nastan bakitbojd, si att porerna komma att skenbart 
ligga i en liten frin segmentens framdel inskjutande vik, vidare 
stjartprocessen jamntjock och mera tillspetsad, hvarjamte kopula- 
tionsorganen foiete en belt olika form. Denna luL luridus^ si- 
dan Latzel karakteriserat den, ar identisk med lulus alpinus 
L. Koch (i Das Bad Ratzes in Siidtirol p. 55) enligt exemplar, 
skankt af Dr Koch. 

Allman pi sival Oland ocb Gotland som i Skine ocb Ble- 
kinge, hvarifrin den foljer kusterna i oster ocb vester, si att 
den antraffats i ena sidan upp it Upland, i den andra langs 
Halland ocb Bobuslan in i Norge (Farsund); i det inre af lan- 
det sallsynt ocb dar antecknad blott frin Vista kulle ocb Om- 
berg vid Vettern, Kinnekulle, Halle- ocb Hunneberg samt Alingsis. 
— Vida spridd afven i det ofriga Europa: Danmark, Holland, 
Belgien, Norra ocb mellersta Tyskland (sjalf bar jag tagit den 
vid Hannover ocb Koln, ja afven i Sydtyskland vid Wiirzburg), 
nordvestra Frankrike. 

c. Fdrgen ofvervdgande svart eller nwrkbrun; 
sidoporerna afldgsnade fran suturen; hjdssan 
forsedd med tva harbdrande gropar, 
a) Hanens andra benpar med f ran hdftleden 
utgaende processer, 

* ^: H'dftprocesserna langa^framatstrdcktUj 
naende till kdkskifvans bas; i:a benpar et 
ndstan koniskt; pannan harig, 

9. lulus terrestris L1NN16 (ex. p.) 1758. 
(Syst. Nat. ed. X, i, p. 639). 

Syn. 1 761 lulus terrestris LiNNfi, Fauna Suecica, ed. 2 p. 
501 (ex. p.) 
» 1866 lulus terrestris Porat, Sv. Myr. Dipl. p. 27. 
» 1868 » rugifrons Meinert, Nat. Tidsskr. 3 R., 5 
B., p. 17. 



Digitized by VjOOQ IC 



VON porat: skandinaviska halfons myriopodologi. 119 

Syn. 1869. lulus terrestris Porat, Ofvers. Vet. Ak. Forh. 
N:o 6, p. 647. 

» 1870 » terrestris Stuxberg, Ofvers. etc. N:o 8, p. 
901. 

Non: 1868 lulus terrestris Meinert, o. c. p. 16. 

» 1884 » scandinavius Latzel, Die Myr. II, p. 322. 

» 1887 » terrestris Haase, Schl. Dipl. II p. 3 8. 



LiNN^s namn lulus terrestris har fororsakat mycken for- 
virring, darigenom att snart sagdt hvarje europeisk myriopodolog, 
som behandlat denna grupp, kallat den svarta lulus 2iX\.^ som i 
bans hembygd varit allroannast, for lulus terrestris L. S§. bar 
Meinert anvandt detta namn for den i Danrnark vanliga svarta 
/^^/«i'-formen, ocb i Sydtyskland ocb Italien, dar fdljande art sy- 
nes vara den allmannaste bland sina likar, hai* denna ater fatt 
bara Linn^s namn. I foljd af denna forvirring har Latzel fore- 
slagit att rent af dfvergifva detta Linn^s namn och utbyta det 
mot lulus scandinavius, men har darvid, forklarligt nog for df- 
rigt, kommit att gifva detta ^t Meinerts lulus terrestris, hvil- 
ken dock veterligen ej antraffats i Sverige-Norge. Men da det 
med en sannolikhet, som gransar till visshet, kan visas, att den 
af mig 1866 och 1869 samt af Stuxberg 1870 sasom lulus 
terrestris L. betecknade formen verkligen ar Linn^s art, ar ju 
ej skal att dfvergifva detta namn. 
Sannolikhetsskalen aro fdljande: 

I Fauna Suecica ed. 2 p. 501 — 502 upptager Linn^ tvenne 
svenska lulus-z-xiQi under namnen lulus terrestris och lulus sa- 
bulosus, Fdr den fdrra angifves sasom artmarke: »Pedibus utrim- 
que centum*, och fdr den senare: »Pedibus utrimque centum & 
viginti.» Att dessa artmarken ej aro att taga efter bokstafven, 
upplyser Linn6 sjalf i den vid lulus sabulosus fogade beskrif- 
ningen, dari det bl. a. heter: » Corpus circiter (numero rotunda) 
60 incisuris.» Benparens antal har LiNNifi alltsd tydligen ikit 
genom att multiplicera det (antagna) hdgsta segmentantalet med 
2, hvadan segmentens antal blir, jamte storleken, den fdrnamsta 
skilnaden emellan de bada. — Ang§,ende fargen heter det vid 
lulus sabulosus: »Cinereus, lineis duabus longitudinalibus dor- 



Digitized by VjOOQIC 



120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

salibus ferrugineis . . .;» vid lulus terrestris: » Dorsum linea lon- 
gitudinali duplici ferruginea notatum. . . . Datur et niger totus 
et minor simuL ^ Sedan man funnit, att den gulbandade for- 
men af Linn£s lulus terrestris ej var specifikt skild fran bans 
lulus sabulosuSy aterstod artnamnet terrestris blott fdr den en- 
fargadt svarta. Men for hvilken af v^ra svarta lulus-dixi^x skall 
det bibehillas, dd vi ega flere? Tydligen for den allmannaste, 
som i storlek narmar sig de mindre formerna af lulus sabulosus^ 
men bar ett mindre antal segment an denna. Darvid kan ju 
knappast ndgon annan komma i fraga an just fbrestaende form, 
som dels itr spridd frdn Skine till Upland, dels bar vanligen 
blott 45 — 48 segment, medan lulus sabulosus bar ndgot bogre, 
anda till 54. lulus vagabundus Latzel ar daremot si sallsynt, 
att jag, bland de flere bundra svarta svenska lulus-iormex jag 
undersokt, pitraffat blott 6 banar. lulus fallax Meinert ar 
likaledes sallsynt ocb ofverensstammer dessutom till segmentan- 
talet (50 — 54) mera med lulus sabulosus. Hvarken lulus vaga- 
bundus eller den verkliga lulus fallax Meinert bafva dessutom, 
si vidt jag vet, antraffats vid Upsala. 

BetrafFande de tva minsta svarta //^/^/j-arterna, lulus Iceti- 
collis n. sp. ocb lulus minutus n. sp., mdste de genom sitt ringa 
antal segment (omkr. 42) ocb i sammanbang darmed sitt mindre 
antal fotpar, utom genom sin litenbet, — bvilken gjort, att de afven 
af entomologer \kngi efter Linn6 tagits for ungar af storre for- 
mer, — afgjordt lemnas ur rakningen, da det galler att fa reda pa 
ifragavarande synonymi. Annu mindre fortjanar lulus londinensis 
Leach att tagas med vid denna jamforelse, da den dels ar myc- 
ket sallsynt i Sverige, dels saknar stjartprocess, bvilken olikhet 
i skapnaden med lulus sabulosus sakerligen ej undgitt Linn^s 
sakra oga, om namda form fallit under bans granskning. 

Man bar velat forkasta Ltnn^s namn lulus terrestris afven 
darfor, att det pa sin bojd betecknat en kollektiv-art. Men utom 
minga andra Linndiska namn, som di borde bortfalla, skulle af- 
ven artnamnet forficatus, som nu fixerats for den i Europa s4 
allmanna Lithobitis-dLXttTij bytas ut mot ett annat, ty Linn^s Sco- 
lopendra forficata var belt visst, om ndgon, en kollektiv art; 



Kursiveringarna af undertecknad. 



Digitized by VjOOQ IC 



VON PORAT: SKANDINAVISKA HALFONS MYRIOPODOLOGI. 121 

men p4 en sidan namnforandring skulle vSl knappt n^gon nu- 
mera vilja ingk, 

Utom af onskan att aterstalla och, om mojligt, faststalla ett 
gammalt godt Linn^iskt namn har jag omstandligt ber5rt denna 
sak afven darfor, att Meinerts namn lulus rugifrons^ hvilket 
annars borde intrada, ej ar s4 vSl valdt; arten horde d^ snarare 
kallats lulus setifrons, Pannan, som hos hanarne af denna art 
alltid ar borstkladd, synes namligen mindre ofta fSrete n^gra sa- 
dana skrynklor och ojamnheter, som kunde herattiga till sagda namn, 
och den noggranne Latzel anmarker ocksA om sin fr^n Slavo- 
vonien bekomne lulus rugifrons: »Von einer besonderen Rau- 
higkeit der Stirn ist nichts zu bemerken ...» Daremot kan Mei- 
nerts namn val upptagas for den varietet, dar pannans h^rrotter 
mer eller mindre sammanflyta och bilda fbrdjupningar och skrynklor. 

For att, om mojligt, tydligare framstalla olikheterna emellan 
de svenska arterna af UrreslHs-gruppen lemnar jag har af dem 
jamforande beskrifningar, hvilka, for att forstas af flere fackman, 
affattas delvis p^ latin. 



Fusco-niger (in spir. vini cinero-livido-anulatus) pedibus 
pallidioribus, valvulis analibus fuscis, antice sparse, postice minus 
sparse crinitus. Vertex sulco tenui foveisque duabus setigeris; 
Antennce graciles, latitudine corporis vix vel paullo longiores. 
Oculi ocellis 40 — 50 distinctissimis, 7- vel 8-seriatis, rotundato- 
triangulares. Segmentum primum lateribus subrotundatis, in- 
ferne et postice aut striis nullis aut paucissimis (i — 2), antice 
inferne parum marginatis. Segme?itum ultimum in processum 
brevem vel mediocrem rectum, apice saepe corneo-hyalino, pro- 
ductum. Valvules anales non marginatae, longe et sat dense 
setosse. Segmenta reliqua parte anteriore non strigosa, sed pas- 
sim et brevissime aciculata, praesertim circa suturam, parte po- 
steriore sat dense et profunde striata, striis regularibus, integris, 
marginem posticum subattingentibus, limbo ultimo haud pecti- 
nulato nee crenulato. Pori excretorii sat longe pone suturam 
siti. Sutura ante poros leviter antrorsum arcuata. Numerus 
segmentorum 44 — 48 (51), 2 ultirais apodis. 



Digitized by VjOOQ IC 



122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Mas: Frons dense setosa; par primum pedum articulo ultimo 
subconico vel levissime arcuato, in apice setis rigidis, subuncina- 
tis vestito; coxae pedum 2:i paris singulae processu longo, semi- 
pellucido, gracili, antrorsum directo, gnathochilarium attingente, 
subrecto vel levissime arcuato instructae. Stipites maxillares antice 
non inflati, basi seriatim setosi. Margines ventrales segmenti 
septimi valde prominentes. Organa copulationis: laminae copu- 
lativae anteriores longae, sublineares, posterioribus longiores, apice 
oblique obtusae, dentibus lateralibus nuUis neque apicalibus; 
lamina5 mediae brevissimae, acuminatae; laminae posteriores apice 
profunde furcatae, dilatatae, brachio interiore apice subbidenticu- 
lato, brachio exteriore arcuato, ultra latera prominente. Flagel- 
lum manifestura. 

Long. 9 25 — 30 m.m.; c^ 20 — 23 m.m.; lat. $ 2 — 2,3 m.m.; 
c^ 1,5 — 1,7 m.m.; ant. 2 m.m. 

Pannan ar hos hanarne af denna art tamligen tatt borst- 
kladd, och denna borstkladnad stracker sig i en vinkel upp emel- 
lan antennerna. Omkring borstens rotter ar ofta en mer eller 
mindre tydlig fordjupning eller grop, och om dessa sammanflyta, 
s^som n5,gon g4ng sker, uppkommer Meinerts varietet lul. rugi- 
frons. Ocellerna aro till antalet oftast omkr. 41 — 43, dock har 
jag r^knat hos fullvuxna individer (med blott tva fotlosa segment) 
sa f^ som 39 och s4 m^nga som 50, fordelade i 7-7-8 rader, 
namligen 8—10, 7—9, 7 — 8, 6 — 7, 5—6, 4—5, 3 — 4, 2. Seg- 
mentens antal ar vanligast 46 — 47 hos hanen, 47 — 48 hos ho- 
nan; af en samling individer med de 2 sista segmenten fotlosa 
hade tv^ hanar 44, tre 45, tretton 46, nio 47, tre 48, men det 
har ock forelegat bland individer med 3 fotlosa segment och ut- 
vecklade kopulationsorganer en med 50 och en med med 51 
segment; bland en samling honor med 2 fotlosa segment hade 
fjorton 47, femton 48, 4tta 49 samt en 51. Hogre segmentantal 
an 51 har ej forekommit bland de manga jag unders5kt. 

Fargen ar mera sallan pa undre sidan lika litet som pa hufvudet 
Ijusare marmorerad, och analvalvlerna aro n^stan alltid af samma 
morka farg som hufvudet. 

Allman ^tminstone fr^n Sk^ne till Gestrikland, men sallan 
upptradande mer an ett par tre stycken i sa,nder. 

For ofrigt antraffad blott i Danmark (sallsynt) och Slavonien. 



Digitized by VjOOQ IC 



VON porat: skandinaviska halfOns myriopodologi. 123 

Var. I. rugifrons Meinert 1868: fronte scabrosa. 
Var. 2. fasciatus Porat 1866: colore corporis pallide- 
scente-rufescente, lineis tribus dorsalibus fuscis. 

** O^: H'dftprocesserna sftia, ej fram&t- 
strdckta, utg&ende fran framsidan af 
hdftleden och slutande sig intill foljande 
[2:0) leden; i:a benparet tydligen krok- 
b'djdt; pannan glatt, harlds. 

10. lulus vagabundus Latzel (ex parte) 1884. 

(Die Myr. d. Osterr. — Ung. Mon. II, pag. 328). 

Syn. 1882 lulus fallax Karlinski, Spraw. Kom. fig. XVII 

p. 89, sec. Latzel. 
» 1883 > terresiris Berlese, Ac, Myr. etc. f. VI 

N:o 9, fig. I — 8. 
» 1884 » fallax var. vagabundus Latzel, Die Myr. 

II p. 316. 
» 1887 » » Haase, Schles. Dipl. II p. 35. 



S^som i inledningen redan omtalats, ar denna art alls icke 
Meinerts lulus fallax, under hvilket namn Latzel beskrifvit 
honom. For att undvika ett nytt namn bar jag bar kallat ho- 
nom lul. vagabundus f som ar den bland de af Latzel beskrifna 
varieteterna, hvilken synes vara mest spridd och darfor lampligast 
ma representera artens typ. Detta benamningssatt bar ock prof. 
Latzel sjalf i bref till mig gillat. Mahanda skola afven ett par 
andra varieteter, sarskildt oribates, fortjana egen artratt, hvilken 
for ofrigt Berlese redan gifvit ki var. chilopogon. 



Fusco-niger (in spir. vini cinereo-livido-anulatus), pedibus 
pallidoribus, valvulis analibus fuscescentibus, antice sparse, postice 
densius crinitus. Vertex sulco tenui foveisque duabus setigeris; 
frons utriusque sexus glabra et laevis. Anteniice graciles, latitu- 
dine corporis paullo longiores. Oculi ocellis 34 — 47 minoribus 
sed distinctis, 7- vel 8-seriatis, rotundato -triangulares. Segmen- 



Digitized by VjOOQ IC 



■^ 



124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889, 

turn printum lateribus subrotundatis, infeme et postice striis pau- 
cis vel pluribus (i — 6), antice inferae distinctius marginatis. 
Segmentum ultifuum in processum longiorem rectum, apice sub- 
pellucido, productum. Valvulce anales non marginatae, longe et 
sat dense setosae. Segmenta reliqua parte anteriore non stri- 
gosa, parte posteriore sat dense et profunde striata, striis regu- 
laribus, integris, marginem posticum subattingentibus, limbo ul- 
timo segmentorum ultimorum levissime subpectinulato vel subcre- 
nulato. Pori excretorii longe pone suturam siti. Sutura ante 
poros anticos antrorsum arcuata, in segmentis posterioribus plus 
minus recta. Numerus segmentorum 45 — 48, 2 — 3 ultimis 
apodis. 

Mas: Pedum par primum articulo ultimo uncinato, apicibus 
hyalinis, subpellucidis, non setosis; coxae pedum 2:i paris pro- 
cessu brevi et tenui, pallido, antrorsum applicato, articulum 
proximum (2;um) sequente. Stipites maxillares antice tuberculatim 
inflati, basi setis paucis (2 — 3) in serie simplici. Margines ven- 
trales segmenti 7:1 prominentes. Organa copulationis : laminae co- 
pulativae anteriores posterioribus breviores, margine interiore in- 
flexo in dentem sat magnum obtectum inciso; laminae posteriores 
apice valde incisae, laciniatae et dilatatae (Cfr fig. 137 tab. XI, 
et figg. 142 — 45 tab. XII in opere citato Latzelii nee non figg. 
in opere citato Berlesii!) 

Long, f^ 20 — 25 m.m.; lat. 1.6; long. ant. 2 m.m. 

Det ar isynnerhet andra fotparets karakteristiska bihang hos 
hanen, som utmarker denna art vid jamforelsen med andra nar- 
slagtade. Det bar formen af en process, sora bildar en fort- 
sattning af framre och nedre delen af hvarje hoftled samt lagger 
sig intill den fOljande (2:a) leden, med hvilken den afven ofver- 
ensstammer i langd. — Pannan ar aldrig harig som hos luL 
terrestris utom p5, sidorna utanfor antennrotterna, dar hos denna 
liksom hos de ofriga arterna af /'^rr^^/'r/.r-gruppen nagra spridda 
borst plaga ha sin plats. 

Da denna art i mellersta och sodra Europa ar den allman- 
naste inom sitt slagte, varierar han dar i ej obetydlig grad, och 
Latzel urskiljer ej mindre an fyra hufvudvarieteter: oribates, 
vagabunduSy chilopogon (frin Nord-Italien) och noricus (med 
56 — 62 segment, fr5,n Tyrolen, Niederdsterreich, Steiermark, Karn- 



Digitized by VjOOQ IC 



VON porat: skandinaviska halfOns MYRIOPODOLOGI. 1^5 

ten o. s. v.). Af dessa skall var. oribates^ som Latzel kallar 
en dvergartad bergform och fSrmodar, ehiiru med oratt, vara den, 
hvarp^ Meinert grundat sin /. fallax^ hafva benen hos hanen 
forsedda med sugbUsor. Ofvan beskrifna svenska exemplar sakna 
sugbl^sor. Segmentantalet for hufvudarten med inbegrepp af .alia 
varieteterna uppgifves af Latzel till 43 — 60, ocellernas antal 
till 35 — 60, kroppsl^tngden till 14—50 m.m., bredden till 
I — 3 m.m. — Af 4 hanar fr^n Sverige hade en 45 och en 47 
segment, daraf 3 fotlosa, samt en 46 och en 48 segment, hvaraf 
2 fotlosa. 

I Sverige funnen blott i Sk^ne (konservator Roths samling 
af lulider frdn RingsjOstranden, Dalby och FogelsAng nara Lund; 
sj^lf har jag tagit den vid Esperod nara Kivik). 

^) H'dftleden hos hanens 2:a benpar titan processer, 

f) Benen hos hanen titan sugblasor; i:a benparets 
krok ovanligt l&ng^ spetsig och halfgenomskinlig. 

II. lulus fallax Meinert 1868. 
(Nat. Tidsskr. 3 R. 5 B. p. 15). 

Syn.?? 1847 lulus longabo C. L. Koch, Syst. d. Myr. p. 113. 

> 1884 Itilus longabo Latzel, Die Myr. II p. 313. 
Non. : lulus fallax Latzel, Haase et alii. 



De exemplar af Itilus longabo^ som Prof. Latzel haft god- 
heten s^nda mig, aro visserligen nigot storre och ega ett storre 
antal segment, men ofverensstammelserna Sro i allt vasentligt sa 
stora, att bans art, ^tminstone som en varietet, skall kunna un- 
derordnas Meinerts ItiL fallax. Kochs namn ar s4 osakert, 
att jag ej anseit mig bora upptaga det, ehuru det ar aldre. 



Fuscus, capite, collo lateribusque inferne saepissime pulchre 
marmoratis, ventre pallidiore, clypeo anoque plus minus dilute 
ochraceo-brunneis, gracilis, sat dense, postice densius, et longe 
crinitus, pedibus albidis. Vertex sulco tenui foveisque duabus 



Digitized by VjOOQ IC 




126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

setigeris; frons glabra et laevis. Antennce graciles, latitudine cor- 
poris multo longiores. Oculi ocellis 37 — 50 depressis, saepe 
difficile numerandis, 7 — 8 seriatis, rotundato triangulares. Seg- 
mentum pritnum lateribus obtuse angulatis, margine antico in- 
ferno marginato et oblique absciso vel subemarginato, margine 
postico infeme striis paucis (i — 4). Segmentum ultimum in pro- 
cessum longissimum, rectum, apice subpellucido, productum. Val- 
vulce anales vix marginatae, longe et sat dense setosae. Seg- 
menta reliqua parte anteriore non strigosa, parte posteriore sat 
dense et profunde striata, striis regularibus, integris, marginem 
posticum non attingentibus, limbo ultimo segmentorum plurimo- 
rum pulchre et distincte subpectinulato et subcrenulato. Pari 
excretorii parvi, longe pone suturam siti. Sutura recta. Pedes 
longiores. Numerus segmentorum 50—55, 3 (raro 2) ultimis 
apodis. 

Mas: Pedum par primum articulo ultimo in uncum, tenuem 
permagnum et semipellucidum transformato ^ coxae 2:i paris pro- 
cessibus vel appendicibus nullis. Stipites maxillares antice tuber- 
culatim inflati, basi non setosi; stipites labiales setis paucis. 
Margines ventrales segmenti 7:i parum prominentes. Pedes pul- 
villis carentes. Organa copulationis : Laminae copulativae anteri- 
ores posterioribus breviores, margine interno in dentem per- 
magnum, validum (obtectum) inciso^ laminae posteriores apice 
hamato-incisae et laciniatae, lacinio interiore apice introrsum acu- 
leato et setoso; flagellum longum. 

Long. $ 25 m.m.; <^ \Z m.m.; lat. $1,8 m.m.; c^ i — 1,2 
m.m.; ant. $2,2 m.m.; d^ ^,6 m.m. 

Egendomligt for denna art ar det forsta till tvenne stora, 
kraftigt b^gbojda, spetsiga, halfgenomskinliga krokar forvandlade 
benparet hos hanen, men afven honan ar latt igenk^nlig genom 
det fSr b^da konen utmarkande prydligt halfpektinerade och kre- 
nulerade bramet p4 de fiesta segmenten, hvilket blir tydligt re- 
dan p^ 6:e — 8:e, men annu tydligare ju nilrmare det befinner sig 
andsegmentet. Af en s4dan br^mprydnad, hvilken visserligen 
krafver n^gon fSrstoring, heist 50 ginger och darofver, att sk5nja^ 
fins knappt sp4r hos lul, terrestris L., men den upptrader i 
ringa utveckling p4 de bakersta segmenten hos luL vagabundus 
Latzel. Stjartprocessen hos ofvanbeskrifna art ar den l^ngsta. 



Digitized by VjOOQ IC 



VON PORAT: SKANDINAVISKA HALFONS MYRIOPODOLOGI. 1 27 

nagon af gruppen eger; afven ben och antenner aro langre an 
hos samslagtingarae. Fargteckningen ar pa hufvudet, halsskolden 
och de framsta segmenten lik den hos ltd. silvarum Meinert 
och allts^ vackert marmorerad med ett morkare gulpunkteradt 
tvarband emellan ogonen och en brun ram innanfor den Ijusa 
framkanten pi halsskolden. Afven langs kroppssidorna nedtiil 
upptrada storre eller mindre Ijusare flackar, som bilda en fort- 
sattning af marmoreringen, och buken ar oftast af blekare farg. 
Detsamma ar forhillandet med anal-valvlerna, hvilka, ej sallan 
tillika med sista segmentet, aro Ijust gulbruna och darigenom 
bilda ett afbrott mot ryggens morkare farg. 

Segmentantalet ar hogre an hos narslSgtade svenska arter. 
Af 14 hanar hade fyra 50 segment, af hvilka 3 — 4 fotlosa, fyra 
51, fyra 52 och tv4 53, hvaraf 3 fotlosa; af 34 honor hade tv4 
50 segment, fyra 51, nio 52, sexton 53, tva 54 och en 55. 
Bland alia dessa var det blott i hane och 3 honor, som hade 
endast 2 segment fotlosa; eljes voro hos alia de 3 sista segmenten 
utan fotter (och sidoporer). 

Funnen hittills blott i Skane (Konservator Roths namda 
samling) samt vid G'dteborg (A. W. Malm). 

ff ) Benen hos hanen med hvita sugblasor pa de tva 
ndst sista lederna; i:a benparets krokar sm&, trub- 
biga, (Sma arter, ej ofver 17 m.m. langa, med 36 
—45 segment). 

*) Halsskolden till storsta delen hvitaktig; skulp- 
turen ytterst svag och oregelbunden\ suturen 
rat. 

12. lulus Iceticollis n» sp. 

Syn. 1866. lulus ferrugifieus Porat, Sveriges Myr. Di 

plopod. p. 25 Stockholm 1866 (ex parte.) 

» 1869 » fallax PoRAT, Ofvers. Vet. Akad. Forh. 

2 6:e 4rg. p. 646 (ex parte). 

Fuscus vel fusco-niger, collo laete colorato, albido, tantum 

antice infuscato, pedum articulis ultimis infuscatis, gracilis, sat 

dense, postice densius et longius, crinitus. Vertex foveis duabus 

setigeris, frons glabra et laevis; Oculi ocellis minoribus, longius 



Digitized by VjOOQ IC 




128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

discretis, 30 — 36, 6 — y-seriatis, subtriangulares. Antennce gra- 
ciles, latitudine corporis longiores, resupinae segmentum quartum 
superantes. Segmentum primum (albidum) magnum, lateribus 
late rotundatis, non striatis. Segmentum ultimum in processum 
sat longum et latum productum. Valvules anales non marginatae, 
longe sed minus dense setosae. Segmenta reliqua parte anteriore 
laevi, posteriore longitudinaliter sparse striolata, striolis subtilissi- 
mis, non regularibus sed abbreviatis immixtis, marginem posti- 
cum longo intervallo non attingentibus, multis antice ne suturam 
quidem attingentibus, limbo ultimo non pectinulato. Pori excretorii 
longe pone suturam siti. Sutura recta, etiam in segmento 6:0. 
Numerus segmentorum 37 — 42 (45), 3 — 4 ultimis apodis. 

Mas: Pedum par primum articulo ultimo uncinato, unco 
parvo, apice subdilatato; coxae pedum 2:i pans processibus vel 
appendicibus nullis. Pedes plurimi, praesertim anteriores, articulis 
penultimo et antepenultimo pulvillis albis inflatis instructi. Sti- 
pites maxillares antice tuberculatim inflati, basi non setosi. Mar- 
gines ventrales segmenti yii prominuli. Organa copulationis de- 
tecta, prominentia, praesertim prominens digitus medius laminae 
posterioris. Laminae copulativae anteriores posterioribus paullo 
breviores, elongatae, sublineares, dentibus lateralibus nullis, apice 
obtusae; laminae posteriores aculeis vel processibus denticulatis 
lateralibus nullis, apice laciniatae et subdigitatae, digitis plerumque 
3, quorum digito medio simplici longissime prominente, digito 
interiore sat crasso, laminas anteriores item (paulo) superante, 
margine laciniae ad hunc digitum subpectinato. Flagellum di- 
stinctum. 

Long. 12 — 17 m.m.; lat. 1.4 m. m/, ant. 1.6 m. m. 

Fargen hos denna art faller genast i ogonen, darigenom att 
halsskolden ar mer eller mindre hvit, blott i framkanten stundom 
n^got formorkad^ afven andra och tredje segmenten Sro Ijust 
marmorerade, i foljd hvaraf den Ijust fargade halsen bjart bryter 
af mot djurets i ofrigt enfargadt svartbruna utseende; buksidans 
marmorering Sr ganska ringa. Hufvudets fjlrg ar ock mork, en- 
fargadt svartbrun utom neddt pannan, dar Ijusare fl^ckar fSrdela 
grundfargen. Benen med undantag af hoftlederna morkflackiga. 
I sprit blir djuret mindre bl4gra-ringladt an de 5friga svarta lulus- 
arterna. 



Digitized by VjOOQ IC 



VON PORAT: SKANDINAVISKA HALFONS MYRIOPODOLOGI. X2g 

Hufvudets pannfdra 2tr for ofrigt knappt m^rkbar, de tvd 
Mrbarande groparna daremot tydliga; pannan jamn och hdrlos 
utom i munkanten, dar de 4 sedvanliga h^rbarande groparna 
hafva sin plats, och pa sidorna utanfor antennema, dar n^gra fa 
hkr vanligen plSga forefinnas. Ogonen hafva sma och mer an 
hos andra samslagtingar dtskilda oceller, som aro fordelade i 6 
eller 7 rader; fordelningen hos ett par stone exemplar (o^ 9) ^^'' 
jag antecknat: 7, 7, 6, 5, 4, 2—7, 7, 6, 5, 4, 3, 2. Halsskolden ar 
niycket stor och kappformig med vidt rundade sidoflikar, hvilka 
sakna striering, men ega den sedvanliga margineringen i fram- 
kanten nedtill. Segmentens skulptur ar ytterst svag. oregelbun- 
den och gles ; strimmorna gk ofta ej parallelt, sluta Idngt fore 
bakkanten, och emellan de langre aro kortare afbrutna inblan- 
dade, som racka ej ens till suturen. Vk de framre segmentens 
ryggdel ar skulpturen nSstan omarklig och blir afven mot .krop- 
pens bakre del allt mer och mer oregelbunden, gles och svag. 
Suturen ar rat, utan n^gon bojning framdt omkring porerna, ej 
ens pk sjatte segmentet. Sidoporerna aro, sedda vid 50 gangers 
forstoring, tamligen stora och belagna Idngt, minst 1/3 af bak- 
delens liingd, bakom suturen. Kroppens hdrighet tilltager i mangd 
och langd pk de bakre segmenten. 

Hanens ben jlro forsedda med hvita haftputor eller sugdynor, 
som hafva sin plats p4 4:e och 5:e ledema. Kopulationsorga- 
nerna uttranga tamligen Idngt, och isynnerhet ar den fingerlika 
mellanfliken fran de bakre kopulationsfotternas spets framtra- 
dande; Sndprocesserna inom samma » finger* hafva nedom spetsen 
en liten flik, som vid hogre forstoring (180 ggr) visar sig fint 
smatandad. Genom bristen p^ inre sidotaggar och saknaden af 
den yttre tandade sidoprocess, som dessa organ hos nastfoljande 
art ega, ar lu/. Iceticollis ytterligare val skild, utom genom sin 
hvita hals, sin rata sutur och sin svaga, oregelbunda skulptur. 

Segmentens antal synes vara fSr hanarne 38 — 39, hvaraf 
de 4, sallan blott de 3 sista fotlosa, for honoma 39 — 42 med 
de 4 eller oftare de 3 sista fotlosa. Hanar med utbiidade ko- 
pulationsorgan hafva ock forekommit med 37 segment, daraf 4 
fotlosa, liksom afven med 41 segment, hvaraf 4 fotlosa. Honor 
med 37 segment, hvaraf de 4 sista fotlosa, och med 44 — 45 seg- 
ment, hvaraf de 3 sista fotlosa, aro ock undersokta. Af 22 ha- 

Entomol, Tidskr. krg. lo, H. 3 (1889). q 



Digitized by VjOOQ IC 




130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

nar hade blott 3 de 3 sista segmenten fotlosa, de ofriga de 4, af 
55 honor hade 22 de 4 sista segmenten fotlosa och 33 de 3. 
Funnen fr^ Skdne dtminstone till Upland. 

**) Halsskdlden af samma m'drka fdrg som den 
ofriga kroppen; s trier ingen djup och regel- 
btinden; suturen, atminstone pa de frdmre seg- 
fnenten^ framat bagbdjd fratnom sidoporerna^ 



13. hilus minutus n. sp. 

Syn. 1869 lulus fallax Meinert, Porat, Ofvers. Vet. Akad. 
Forh. 2 6:e 4rg. p. 646 (ex parte). 

Fusco-niger, collo fusco, pedibus apice infuscatis, gracilis (mas 
gracillimus), minus dense sed longe crinitus. Vertex, sulco te- 
nuissimo foveisque duabus setigeris; frons glabra et laevis. Oculi 
ocellis distinctioribus, 30 — 36, in series 6 (6 — 7, 7, 6, 5, 4, 3) vel 
7 (6 — 7, 7, 6, 5, 4, 3, 2) dispositis, subtriangulares. Antenfue gra- 
ciles, minus elongatae, resupinae segmentum quartum non supe- 
rantes. Segmentum primum lateribus obtuse angulatis, antice 
raarginatis, non striatis. Segmentum ultimum in processum sat 
longum et latum productum. Valvulce anales non marginatae, 
longe, sed minus dense, setosae. Segmenta religua parte an- 
teriore laevi, posteriore longitudinaliter profunde et regulariter 
striata, striis marginem posticum subattingentibus, limbo ultimo 
non pectinulato. Pori excretorii pone suturam siti, in segmentis 
anticis suturae propiores. Sutura^ praesertim in segmentis anticis, 
ante poros antrorsum arcuata. Humerus segmentorum 40 — 45, 
3 (raro 2 vel 4) ultimis apodis. 

Mas: Pedum par primum articulo ultimo uncinato, unco 
parvo, non angustato, subpellucido ; coxae pedum 2:! paris pro- 
cessibus vel appendicibus nullis. Pedes, saltem anteriores, in arti- 
culis penultimo et antepenultimo pulvillis albis inflatis instructi 
(tantum oculo optime armato distinguendis). Stipites maxillares 
antice tuberculatim inflati, basi seriatim setosi. Margines ven- 
trales segmenti 7:! vix prominentes. Organa copulationis obtecta, 
non prominentia; laminae copulativae anteriores posterioribus bre- 



Digitized by VjOOQ IC 



VON porat: skandinaviska half6n8 myriopodologi. 131 

viores; laminae copulativae posteriores in apice dente vel processu 
simplici instructae, in margine interiore medio vel basin versus den- 
tibus duobus vel tribus longis vestitae, in latere exteriore brachio 
sat longo transverso denticulato (denticulis c. 14 omato) praeditae. 
Flagellum distinctum. 

Long. II — 17 m.m., lat. i — 1.5 m.m.; ant. 1.5 m.m. 

lulo montivago Latzel affinis, sed organis copulationis, 
sculptura profundiore limboque segmentorum integro diversus; 
ab lulo piceo Risso, qui ad 55 segmenta anumque glabrum ha- 
bet, ano setoso et numero minore segmentorum diversus. 

Fargen ar hos denna art mera enfargadt mork an hos f6re- 
g&ende, och halsskolden ar aldrig hvitaktig. Skulpturen ar, isyn- 
nerhet om man tager i betraktande djurets litenhet, mycket djup 
och regelbunden samt tamligen tac. Halsskoldens sidodelar aro 
trubbigt tillspetsade med framkanten nSstan snedt afskuren. Su- 
turen framfor sidoporerna foreter en tydlig bdjning framit, hvii- 
ken ar kraftigast p4 6:e segmentet. 

Man kunde vara frestad att anse ofvanstaende for blott en 
mera utpraglad form af fBreg^ende art; men kopulationsorganerna 
aro hOgst olika. Forst och framst utskjuta de ej utom sitt seg- 
menty och segmentets kanter aro pi buksidan n^stan samman- 
slutna och foga upphojda. Vidare hafva de framre kopulations- 
bladen pi midten af insidan eller narmare basen tre langa mot 
spetsen rigtade tander, och de bakre ega pi sin utsida en vinkel- 
ratt utspringande tandad eller flikig arm, nagot liknande den pro- 
cess, som Latzel beskrifver och afbildar hos sin lul, montivagus 
(Die Myr. II t. XII, figg. 146 — 147). Olikheterna i kopulations- 
organen emellan luL minutus och luL montivagus aro dock i 
Ofrigt sa stora, att de ej gerna kunna forenas i en art. Dess- 
utom eger lul, montivagus Latzel ett smatandadt bram, sidant 
som var luL fallax, hvaremot lul. minutus ej har spar daraf. 
Utom detta ar ock skulpturen svagare hos lulus montivagus, 
ehuru denne ar af betydligare storlek. 

Narmare ofverensstammer var art i afseende pi kopulations- 
organen med lulus piceus Risso (i Berlese, Mir. It. fasc. N:o 
8), som har en dylik flikig arm utgiende frin yttre sidan och 
en enkel — ej grenig — process i spetsen af de bakre kopula- 
tionsbladen, alldeles som lulus minutus. 



Digitized by VjOOQ IC 



132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Betr^ffande segmentantalet hade af nio hanar tv4 44 segm. 

10s den ene 2, hos den andre 4 fotlosa segment, tvk 43^ 

3 fotlosa, fyra 42 segment, hvaraf de 3 sista fotlosa, en 

gment med likaledes 3 fotlosa; af honoraa hade tre 42 

It, af hvilka 2 med 3 och 1 med 2 fotlosa segment, fern 

.3 segment, hvaraf 3 fotl5sa, tre med 44, en med 45 seg- 

af hvilka 3( — 4) fotlosa. Det synes alltsi, som om hos 

art ett mindre antal segment skuUe vara utan fotter an 

)regdende, det typiska talet staller sig afven n^got hogre 

5 den, namligen 42 — 44. 

unnen blott i Skine (Konservator Roths namda samling); 
ksmuseum forvaras ex. fr^n Skarhult Eisen, sjalf har jag 
len vid Esper6d nSra Kivik 1868. 



lares lulorum fusco-nigrorum, quos supra descripsimus, ita 
sunt distinguendi. 

Coxae pedum 2:1 paris appendicibus vel processibus in- 

structae. 

A. appendicibus longis, antrorsum directis, gnathochi- 
larium attingentibus ; articulo ultimo pedum i :i paris 
subconico, apice setoso; fronte setosa. 

lu/us terrestris L. ^. 

B. processibus brevibus, aeque longis ac articulo se- 
cundo eidemque antrorsum applicatis; articulo ul- 
timo pedum T:i paris uncinato; fronte glabra. 

lulus vagabundus Latzel. 
l. Coxae pedum 2:i paris appendicibus vel processibus nul- 
lis; articulo ultimo pedum i:i paris uncinato. (Fronte 
glabra). 

A. unco permagno, acuminato; pedibus pulvillis nullis; 
limbo segmentorum plurimorum distincte semi-pec- 
tinulato; segmentis numero plurimis 50 — 55. 

lulus fallax Meinert. 



lulus scandinavtus Latzel (= lulus terrestris Meinert) appendicibus 
a pedum 2:i paris perpendicularibus 1. deorsum directis, apice subdila- 
onte glabra (cT), adhuc neque in Suecia neque in Norvegia est repertus. 



Digitized by VjOOQ IC 



VON PORAT: SKANDINAVISKA HALFONS MYRIOPODOLOGI. 1 33 

B. unco mediocri, non acuminato; pedibus pulvillos 
gerentibus; segmentis numero paucioribus 36 — 45, 
limbo integro. 

a. stipitibus maxillaribus basi non setosis; la- 
rainis copulativis medio introrsum dentibus 
Rullis, laminis posterioribus brachio lateral! 
externo carentibus; sculptura pertenui, irre- 
gulari ; sutura segmentorum recta ; collo max- 
imam partem albido. lulus Iceticollis n. sp. 

b. stipitibus maxillaribus basi setosis: laminis 
copulativis posterioribus medio introrsum den- 
tibus paucis (c. 3), longis, brachio transverso 
laterali externo dentato instructis; sculptura 
profunda et regulari; sutura segmentorum 
anteriorum antrorsum arcuata; collo toto 
fusco. lulus minutus n. sp. 



3:e Underordningen Colobognatha Brandt 1831. 

Familjen POLYZONID.^ Gervais 1844. 

XIX. Slagtet Polyzonium Brandt 1831. 

(Bull d. M.^m d. I'Academ. de St Petersb. VI ser. p. 11, 1833). 

I. Polyzonium germanicum Brandt 1831. 
(L. c. p. II, enl. Recueil etc. p. 50). 

I Skine och Blekinge flerestades; Bohuslan. — Danmark 
(Bornholm), Tyskland, Osterrike, Polen, Ryssland, Kaukasus. 



Digitized by VjOOQ IC 



134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 




F5r att i nkgon m^n bidraga till framkallandet af okad 
uppmarksamhet p^ denna leddjursgrupp meddelar jag till sist en 

Skematisk dfversigt afpk Skandinaviska halfdn 
hittills antrSlffade myriopoder. 

Artropodklassen Myriopoda. 
Ordningar och famiUer. 

I. £j mer Hn eit benpar pi hvaije benbarande kroppsring. 

A. Antenner enkla. 

1. Hufvudet horisontelt, i samma plan som ryggskoldarne; klikfotter 
kraftiga med giftklo; analsegmentet utan spinnborst; benparen 
utg&ende fr&n kroppens sidor Ordningen I Cllilopoda, 

a. Benparens antal 7 — 15, hos ungarne farre Sn hosde fallvuxne. 

I. Underordn. Chilopoda anamorpha. 
I Skandinavien blott en familj, hvilken innefattar djur, som 
springa snabbt, aro af brun grundfarg, hafva i — flere 
oceller, llnga antenner med mer an 20 leder, 15 rygg- 
skoldar, i:a, 3:e, 5:e, 7:e, 8:e, io:e, I2:e och 14:^ storre 
an de mellanliggande /. Fam. Lithobiidm. 

b. Benparens antal minst 21, lika hos ungar och fullvuxne af 

samma art 2, Underordn. Chilopoda eptmorpha. 

a. Antenner korta ly-ledade; benpar 21; andhll pi omse 

sidor 9; (hithorande skandinaviska art blind). 

2. Fam. Scolopendrida, 

/9. Antenner korta, 14-ledade; benpar minst 35; andbil lika 

m&nga som benparen; oceller saknas. Bandformigt plat- 

tade djur af gul grundfiU-g, hvilkas mask- eller ormlika 

rorelser Sro foga snabba 3. Fam. Geophilidcd. 

2. Hufvudet nigot lutande; kSkfotter saknas; analsegmentet med 
tva spinnborst Ordningen H 8ymphyl&, 

I Skandinavien blott en familj , hvilken innefattar temligen 
snabbfotade djur af hvit grundfarg, hvilka ega hogst 12 
benpar och hvilkas ungar, liksom Chilop. anamorpha, 
hafva ett mindre antal benpar an de fullvuxne 

4, Fam, ScolopendrellidtB, 

B. Antenner greniga. Benpar h5gst 9, farre hos ungame an hos de 
fullvuxna Ordningen III Pauropoda, 



Digitized by VjOOQ IC 



VON porat: skandinaviska halfons myriopodologi. 135 

I Skandinavien blott en hithorande familj, hvilken innefattar 
smi, ej 2 m.m. lS,nga, snabbfotade djur af hvit grund- 
farg, hvilkas ben stracka sig lingt utom ryggskoldarne. 

5. Fam. Pauropodidcs. 
II. PI hvaije benbSrande kroppsring (utom de framste) tvS benpar, utgiende 
fr&n buksidaos midtlinie; hithorande djur Ilngsamma i sina rorelser; ben- 
par och segment farre hos ungarne an hos de fullvuxna. 

Ordningen IV Diplopoda. 

A. Kroppen prydd med rader och knippen af greniga hir; ofverkakarne 
ofullstandiga och dolda; antenner enkla, tydligt 8-ledade 

I. Undcrordn. Pselaphognatha . 
Hit hor blott en familj, innefattande sml djur med mjuk kroppshud 
af r5dgrl farg, utan formlga att hoprulla sig; deras kakskifva 
(gnathochilarium) ej utvecklad; kopulationsfotter saknas. 

S, Fam, Pollyxenidas. 

B. Kroppshuden bird, starkt chitiniserad ; 5fverkakarne framtradande pi 
hufvudets sidor ; kakskifvan utvecklad ; hanarne aga sarskilda kopula- 
tionsfotter; antenner enkla, 7- (otydligt 8-)iedade. Vid fara hoprulla sig 
hithorande djur klot- cllcr spiralformigt 2, Underordn, Chihgnatha, 

1. Kroppsringames antal 13; kroppen halfcylindrisk med buksidan 
platt eller skllformig, kan hopslutas klotformigt; hanarnes sista 
fotpar forvandladt i kopulationsfotter 7. Fam. Gtomeridoi, 

2. Kroppsringar flere an 13; kroppen Itminstone pi buksidan trind, 
spiralformigt hoprullbar; sjunde segmentets ena eller bida ben- 
par forvandlade i kopulationsfotter. 

a. Inga ogon; kroppsringar 19 — 20, hvilka pi ryggen aro plat- 
tade och prydda med talrika hirbarande knolar, It sidorna 
utdragna i tillskarpta, sigtandade kolar; sidoporer tydliga 

8. Fam, Polydesmidao. 

b. Oceller i flere rader ; kroppsringar (28) — 30, pi ryggsidan 
mer eller mindre hvSlfda ®ch prydda med 6 langsrader, 
virtor eller knolar, som bara llnga hIr; sidoporer otydliga. 

9, Fam. Chordeumidao. 
c« Kroppen cylindrisk, bestlende af mer an 30 ringar, hvilkas 
rygg saknar hIrbMrande virtor eller knolar, men ofta ar bak- 
till, liksom buksidan, prydd med regelbundna fina langs> 
strimmor ; sidoporer oftast tydliga ; oceller oftast tydliga, blott 
hos ett fital arter otydliga eller saknas ... 10, Fam, lulidoB. 

C. Hufvudet triangulart, snabelformigt utdraget; ofverkakarne dolda, 

forkrympta; kakskifvan forkrympt j* Undaordn. Colobognatha. 

I Skandinavien blott en familj, hvilken innefattar djur af gulaktig 

grundfarg, plattad, nigot konvex kroppsform med sidorna kol- 
formigt tillskarpta; kroppen tlimligen starkt chitiniserad, spiral- 
formigt hoprullbar; hufvudet doldt under forsta ryggskolden; 
7:de segmentets benpar hos hanen forvandlade i kopulationsfotter; 
oceller finnas //. Fam, PolyzonidoB. 



Digitized by VjOOQ IC 



\, 



136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Slagten och arter. 

Ordningen I. Chilopoda. 

I. Underordn. Chilopoda anamorpha. 

t. JTam. LithobiidsB. 

A. Oceller flere Sn i; benen mer eller mindre taggiga; spirakler 6; ofver- 
lappen i midten 3-tandad * /. SI. Uthobius. 

li. I ocell p& hvardera sidan af hufvudet; benens leder utan taggar; spirakler 
7; ofverlappen i midten med i tand* 2. SL Henicops, 

1. S/Sgtet Uthobius, 
A. 9:e, ii:e och 13:6 ryggskoldames bakhorn tandlikt utdragna (— Litho- 
bius s. str.) 

a. Analbenens klo enkel. * 

a. 8 — 14 tender pS kUkfotskifvan (= framkanten af gripfottemas 
hoftdel); antennleder 36 — 48; hoftporer oftast omkring 6; oceller 
22 — 35 i 4 — 8 rader; krpppsUngd finda till 31 m.m. 

I . Lithobius forjicatus, 

/9. KSkfotskifvans tander 4; antennleder 34 — 41; h6ftporer vanligen 

4» 5» 5> 4; oceller 13 — ?o i 3 — 5 rader; kroppslSngd 8 — 15 m.m. 

2. Lithobitis nigrifrons. 

b. Analbenens klo med biklo. * 

K&kfotskifvans tander 4; antennleder 34 — 42; h5ftporer vanligen 3^ 
4i 4» 3; oceller 10 — 15 i 3 — 4 rader; kroppslSngd 12 — 15 m.m. 

3. Lithobius glabratus. 
(var. hebescens^ med farre, otydliga oceller). 
V>. ii:e och I3:e ryggskoldames bakhorn tandlikt utdragna (= Hem i li- 
thobius). Analbenens klo med biklo; kakfotskifvans tander 4; antenn- 
leder 31 — 33; hSftporer 3 — 4; oceller 6 — 11 i 2 — 3 rader; kroppslangd 

9 — 10 m.m 4. Lithobius borealis, 

C. Alia ryggskoldames bakhorn rundade (= Archilithobius). 

(Kakfotskifvans tander hos alia hithorande skandinaviska arter 4). 

a. Analbenens klo enkel. Antenner typiskt 20-ledade. 

a. Analbenens 5:e led hos hanen i spetsen ofvantill processlikt utdra- 
gen; hoftporer vanligen 3, 4, 4, 3; oceller hogst 7 i oregelbunden 
ordning; honans genitalklo 2-klufven; kroppsliingd 8 — 10 m.m. 

5. Lithobius curtipes. 

/5. Analbenens 5:e led hos hanen utan process; hoftporer oftast 2, 
3,, 3, 2r oceller 10 — 12 i 3 raka, regelbundna rader; honans ge- 
nitalklo 3-klufven; kroppslUngd 8 — 12 tti.m. 6. Lithobius crassipes. 

b. Analbenens klo med biklo. 



* Mikroskopisk karakter. 



Digitized by VjOOQ IC 



VON PORAT: SKANDINAVISKA HALFONS MYRIOPODOLOGI. 1 37 

1. Analbenens hdfter i yttre (ondre) kanten baktill v&pnade med et> 
sidotagg; antennleder oftast 29; hoftporer oftast 3, 4, 4, 3; oceller 
10 — 13 i 3 rader; hufvud tvafargadt; kroppslangd 10 — 15 m.m. 

7. Lithobius erythrocephalus ^ 

2. Analbenens hofter undertill utan sidotagg; (hufvudet enfSrgadt^ 
vanligen morkare an bllen). 

a. Oceller i enkel rad. 

Antennleder 25—33; bdftporer oftast 2, 2, 2, 2; oceller 2 — 3; 

kroppslangd 5 — 8 m.m. 8. Lithobius microps^ 

. b. Oceller ej i enkel rad. 

a. Oceller fS, 7 — 9, hvaraf tvS frinskilda, de ofriga ordnade 
cirkelformigt omkring en midtocell; analbenens 4:e led 
hos hanen pt insidan med en borstklSdd v&rtlik process; 
antennleder 36 — 50; hoftporer vanligen 2, 2, 2, 2; kropps- 
langd 10 — 14 m.m 9. Lithobius calcaratus. 

/9. Oceller 10 — 18 iflere rader; hanens analben utan process ; 
antennleder 34 — 44; hoftporer 3 — 6; kroppslangd 9 — 15. 
m.m '. 10. Lithobius mutabilis. 

2. S/agtet Henicops, 

Blott en art : Henicops fulvicornis, 

Kakfotskifvans tander 4; antennleder 25; hoftporer vanligen 3, 3, 3, 2; 
kroppslangd 9 m.m. 

2. Underordn. Chilopoda epimorpha. 

2. J*8iQ. Scolopendridaa. 

3. S/agtet Cryptops. 

Blott en art: Cryptops hortensis. 

Ryggskoldarne (de fleste) med 4 — 6 langsfSror; analbenens i:a och 2:a 
leder undertill tatt och iSngt borstkladda, 3:e och 4:de leden med sSgtandadL 
stalda taggar. Tamligen snabba djur med nigot slingrande rorelser. Kropps- 
langd 15 — 23 m.m. 

5. JTam. Geophilidsa, 

A. Ryggskoldarne utan langsfSror; gripfottemas klo med en kraftig tand vid 
basen; hufvudet litet, smalare an bilsegmenten 4. S/, Scolioplanes, 

B. Ryggskoldarne med tvSnne langs^ror; gripfottemas giftklo vid basen an- 
tingen utan eller med en foga utvecklad tand ; hufvudet jslmforelsevis stort* 

a. De fleste bukskoldarne mer linga £n breda; analbenens andled utan 
klo**; ofverlappen hopvuxen med munskolden 5. SI. Schendy/a. 

b. De fleste bukskoldarne mer breda an linga; analbenens andled med 
klo; ofverlappen 3-delad, fri 6, S/. Geophilus. 



*• Atminstone hos svenska exemplar. 



Digitized by 



Google 



138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

4, Sfagt9t Sco/hphnes. 

A. Gripfotternas hoftdel framtill nSstan rSt; kroppen kort och glest h&rig; 
kroppslangd 18 — 27 m.m I. Scolioplanes crasHpes 

B. Gripfbttettias hdftdel framtill urbraddad, kroppea med iSngre och mera 
tSttstEende h&r; kroppslangd 20 — 32 m.m 2. Scolwplanes maritimus, 

5, Sfagtet Schendyla, 
Mott en art: Schendyla nemorensis. 

tenpar 39 — 41; kroppslangd: 20 — 25 m.m. 

6. Sfagfei Geophilus. 

;ta bukskulden smal. 

iuralporer obetSckta, talrika ; gripfotternas klor n& framom hufvudet; benpar 

4.3 — 47; kroppslangd 35 — 40 m.m I. Geophilus ftrrugineus, 

ta bukskolden bred, itminstone till en del tSckande pleuralporerna. 
Hufvudskolden med tydlig pannsutur. De framre (4—14) bukskol- 
dames bakkant utdragen i en process, passande in i en grop p& den 
nSrmast foljandes framkant ; gripfotternas klor n& ej framom hufvudet ; 
pleuralporer pS undre sidan 5 — 7, sm&; benpar 51 — 53; kroppslangd 

35 — 50 m.m 2. Geophilus sodalis, 

Hufvudskolden utan pannsutur. 

a. Benpar 65 — 71. 

Bukskoldame med 3 langsf^r; pleuralporer ii — 15, strSckande 
sig rundtom afven till ofre sidan ; gripfotternas klor n& ej framom 
hufvudet; kroppslangd 35 — 50 m.m 3. Geophilus electricus. 

b. Benpar 35 — 55; pleuralporer furekommande blott pi undre sidan. 
a. Gripfotternas klor, pi insidan krenulerade, ni lingt framom 

hufvudet; benpar 43 — 55, oftast 6fver 49; pleuralporer 6 — 12; 
bukskoldarne med en grop eller langsfira; kroppsUngd Snda 

till 40 m.m 4. Geophilus JUrvus, 

/9. Gripf6ttema ni ej framom hufvudet, deras klo pi insidan ej 
krenulerad; bukskoldarne med tre tydliga l&ngsfiror. 
aa. Benpar 47 — 51, vanligen 47; pleuralporer 5 — 7; kropps- 

liingd omkr. 35 m.m 5. Geophilus proximus. 

/S*/5. Benpar 37 — 41; pleuralporer 2 — 3; kroppslangd 15 — 18 
m.m ,... 6. Geophilus truncorum* 



Ordningen II. Symphyla. 

4. Fa,m, ScopendreUidsd, 

7. Slagtet Sco/opendre/la, 
Skandinavien blott i art: Scolopendrella immaculata, 
Llla ryggskoldarne i bakhornen rundade, sakna tviirt utstiende linga sido- 
hir; kroppslangd 2 — 5 m.m. 



Digitized by VjOOQ IC 



VON porat: skandinaviska halfons myriopodologi. 139 



Ordningen III. Pauropoda. 

6. Fam, JPauropodided (= Pauropoda agilia Latzel). 

8, StSgtet Pauropus. 
Blott I art: Pauropas Huxley i, 
Kroppslangd i — i,s m.m. 



Ordningen IV. Diplopoda. 

1. Underordn. Pselaphognatha. 

6. Fam, PoUyxenidsd. 

9. S/agtet Pollyxenus. 
Blott I art: Polly xenus lagurus. 

Oceller 5 — 7; segment 11; benpar 13 (hos fullvuxna); kroppslangd 
2 — 3 m.m. 

2. Underordn. Chilognatha. 

"^ 7. Fam, Glomeridsd, 

10: SISgtei Glomeris. 
I Skandinavien blott i art: Glofneris marginata, 

Ryggskoldar svarta med gulbvita bakkanter; oceller 8; kroppslangd 11 
— 18 m.m. 

8. Fam. Polydesmided. 

A. Kroppsringar, balsskdld och andsegment inraknade, 20. (Obs. F5rh§,llandet 
hos Scytonotus i detta afseende annu ej fallt utredt.). 

a. Kroppsringarnes bakdel ofvan prydd med regelbundna rader af h&r- 
barande knolar, men saknar djupare tvSrlSra; sidokolarne s&gtandade 
med flere tender; antenner linga, bnitna, mot spetsen fdga fbrtjoc- 
kade //. SI, Polydesmus, 

b. Kroppsringarnes bakre ryggdel saknar knolar, men eger en djup tvar- 
^a; sidokolarne med blott i tand; antenner som foreglende 

12, Sff Paradesmus, 

c. Kroppsringarnes ofre bakdel prydd med oregelbundna rader af utprSg- 
lade knolar, men saknar tvarf^a ; antenner korta, knappt brutna, klubb- 
lika ; sidokolames tander handflikigt utspSrrade ; (kroppsringarnes antal 
kanske blott 19?) 13. S/. Sc/tonotus. 

B. Kroppsringar 19; for ofrigt som hos Polydesmus... 14, S/, Brach/desmus. 



Digitized by VjOOQ IC 



I40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

//. S/8gt9t Pof/d9smus, 

A. Kopulationsfi5tterna enkla, i midten ombojda med spetsen inskuren; kropps- 
fonnen bred; ryggkn5larne platta, korth&riga eller nakna; kroppslSngd 
13 — 20 mjn I. Polydesmus complanatus, 

B. Kopulationsfotteraa klufna anda till den h&riga basaldelen, med spetsen 
krokbojd men enkel; kroppsformen smalare; ryggknolarne utpraglade med 
lUngre hlr. 

a. Kopulationsfotternas Islngre stam nlira spetsen med en ling sidoarm 
och dirigenom tvSgrening; kroppslEngd 10 — 16 m.m. 2. Polydesmus 

dent^4ulcLius 

b. Kopulationsfotternas langre stam i spetsen ej grenig, blott med en 
tandlik utvidgning ett sty eke ofvan spetsen 10 — 16 m.m. 3. Polydesmus 

coriaeeus, var. borealis. 

12, Slagiei Paradesmus. 
Blott I art (exotisk): Paradesmus gracilis, 
Kroppslangd 17 m.m. 

13. S/Sgfet Sc/tonoius. 

Blott I art (exotisk): Scytonotus digitatus, 
Kroppsliingd 5 — 6 m.m. 

14. Slagiei Brachydesmus. 
Blott I art: Brachydesmus superus, 
KroppslSngd 7 — 8 m.m. 

P. Fa,m, Chordeumidaa. 

15. Slagiei Craspedosoma. 

Blott I art: Craspedosoma Kawlinsii. 

Fargen gulbrun med Ijusa flackrader; kroppslSngd 14 — 16 m.m. 

10. Fam, luIidsB. 

A. Kroppsringames bakdel rundtom, Sfven p& ryggen, med Bna langsstrimmor ; 
andsegmentet baktill vinkelformigt eller utlopande i en process 

16. SI. lulus. 

B. Kroppsringames bakdel blott p& buksidan strierad, ryggen man iSngsstrim- 
mor; Sndsegmentets bakkant rundad. 

a. Ogonen kretsformiga med ocellerna i flere rader; de benbarande buk- 
skoldarne fria; kroppsformen mycket smal 17. SI. /sobaies. 

h. Ogon inga eller aflSnga med ocellerna i enkel rad cll«r framtill 2 — 3- 
dubblade; bukskoldame sammanvuxna med pleural skoldarne; kropps- 
formen smal _ 18. SI. Btaniulus. 



Digitized by VjOOQ IC 



VON porat: skandinaviska halfOns myriopodologi. 141 

16, S/agiei lulus. 

Oceller sammanflytande, olydliga, bildande en konvex, men alldeles jamn 

ogonyta (= Underslagtet Allaiulus). 

Andsegmenlet med l&ng spetsig, n^ot nedltrigtad process; kroppsringarnes 
bakkant vackert krenulerad; sidoporema tangera suturen; flu'gen ofvan 
mprkare marmorerad, morkt tvarbandad, undertill blekare, med bnma 
sidoporer; s^7nent5o — 56; kroppslSngd 15 — 30 m.m. i. Zulus punetatus. 

Oceller &tskilda, tydliga (= underslligtet Ommatoiulus). 

1. Andsegmentets bakkant vinkelformigt utvidgad men ej utlopande i t&- 
gon utskjutande process; sidoporer tangerande suturen. 

a. Infraanalskifvan med en framat I^ngs buken rigtad process. 
Strieringen djup; h&ren lEnga och grofva; segment 38 — 43; kropps- 

iSngd 18 — 30 m.m 2. lulus foetidus, 

b. Infraanalskifvan utan process. 

a» Ryggen utan Ijusare langsband; kroppsringarnes bakkant utan 

hir; analvalvlemas bakkant med ft (2—3 par) hir; de 2 hSr- 

barande hjassgroparna saknas; segmentens antal under 50. 

aa. Ilalsskoldens sidof^ikar rundade; Hfven kroppsringarnes 

framre halft nederst p& buksidan med nigra ft langs- 

strimmor; sidoporema tangerande suturen framifr&n; 

fargen typiskt svart; kroppslangd 18 — 34 m.m. 

3. lulus londinensis. 
/5*/9. Halsskoldens sidoflikar snedt tillspetsade ; kroppsringarnes 
framre halft pi buksidan utan langsstrimmor; sidopo- 
rema tangerande suturen bakifrin; fargen marmorerad 
med sidoporema morkpunkterade ; kroppslangd 10 — 15 

m.m 4. lulus luscus, 

P* Ryggen med tvanne ISngsrader af gula flackar; kroppsringarnes 
bakkant gleshlrig; analvalvlema med flere hir; hj^ssan med 
2 hirbarande gropar; segment 30 — 34; kroppslangd 8 — 13 
m.m 5. lulus pusillus. 

2. Andsegmentet utloper i en process, som rUcker ofver analvalvlemas 
bakkant. 

a. Ryggen med tviinne rodgula eller gulaktiga langsband. 

a. Inga hirblirande hjassgropar; sidoporema afl^snade frin su- 
turen; kroppsringarnes framdel med tattst&ende, snedt ned- 
lopande strimmor; deras bakdel ej hirkantad; kroppslangd 
20 — 40 m.m 6. lulus sabulosus, 

/$. Tvanne hIrbSrande hjassgropar; sidoporema tangerande sutu- 
ren; kroppsringarnes framdel n&lritsad, men ej strierad; deras 
bakdel glest hirkantad; kroppslangd 17 — 23 m.m. (och 
mera) 7. lulus fasciatus. 

b. Grundffirgen bmngri eller blekare, fraratill vackert marmorerad 
med ryggen prydd med mdrkare tvSrband och sidorna med en 
morkpunkterad rad; sidoporema tangerande suturen; de 2 hlr- 



Digitized by VjOOQ IC 



142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

biirande hjSssgroparna saknas. Stj&rtprocessen kort, i spetsen for- 
tjockad; strieringen ovanligt tat; segment anda till 58; kropps- 

liingd 14 — 28 m.m 8. lulus silvarunu 

c. Grundfargen ofvervagande svart eller morkbnin; sidoporerna af- 

iSgsnade fr&n suturen; p& hjassan tvanne htrbarande tvargropar. 

a. Hanens 2:a benpar med fr&n hoftleden utgiende processer; 

segmentens antal vanligen under 50 (45 — 49). 

* Hoftprocesseraa l&nga, fram&tstriickta, n&ende till kakskif- 

vans bas ; i :a benparets Sndled ej krokbdjd ; pannan nedom 

ogonea hos hanen med ett h&rigt eller borstkladt fait; 

kroppslangd 17 — 26 m.m 9. lulus Urreslris, 

** Hoftprocesserna korta, utgiende frin framsidan af hoftleden 
och slutande sig intill foljande (2:a) led; i:a benparet 
tydligt krokbojdt; pannan glatt; kroppslangd 18 — 25 m.m. 

10. lulus vagabundus^ 
/J. Hoftleden hos hanens 2:a benpar utan processer; I :a benparet 
krokbojdt. 

f Benen hos hanen utan haftputor; i:a benparets krok ovan- 
ligt ling, spetsig och halfgenomskinlig; kroppsringames 
fria bakkant med ett tydligt krenuleradt bram; hufvudet, 
halsskolden, andsegmentet och analvalvlerna oftast mar- 
morerade med inblandadt gul brunt; segmentens antal van- 
ligen ofver 50; kroppslangd 20 — 25 m.m. 11. lulus fallax^ 
ff Hanens ben med hvita haftputor pi undre sidan af de 
tvi nastsista lederna; i:a benparets krokar sma, trubbiga; 
segmentens antal 36 — 45. 

O Halsskolden till storsta delen hvitaktig; strieringen 
foga regelbunden och ytterst svag; suturen rat; 
hanens kopulationsfotter framtradande utom 7:e 
segmentets kant, i spetsen fingrade, pi utsidan 
utan bihang; kroppslangd 12 — 17 m.m, 

12. lulus laticollis^ 
00 Halsskolden af samma morka farg som den ofriga 
kroppen; strieringen regelbunden och djup; su- 
turen bigbojd framom sidoporerna, itminstonepi 
de framre kroppsringarne ; hanens kopulationsfot- 
ter inneslutna inom 7:e segmentet, pi utsidan for- 
sedda med en tvart utgiende mingflikig arm; 
kroppslangd II — 17 m.m ... 13. lulus mhmtus. 



17. Slagtet /sobates. 

Blott en art: Isolates varicornis. 

Segment 33 — 46; fargen brun, Ijust marmorerad, sidoporerna morkpunk- 
terade; kroppslangd: 8 — 12 m.m. 



Digitized by VjOOQ IC 



VON porat: skandinaviska halfons myrtOpodologi. 14^ 

18. S/dgtet Blamufu; 
A. Med ogon; pannan glatt. 

a. Oceller 9 och derdfroTy framtill i flere rader; langsstrimmorna pi. 
kroppsringarnes bakdel upplt allt kortare; hanens mandibelstam med 
I ned^giad piiocess; kroppsUngd 10 — 20 m.m. i. Blaniulus fuscus, 

b. Oceller Wstt Sn 9, antingen i enkel rad eller de fiiimsta fordubblade ;^ 
aSa: JSogsstrimmor pi kroppsringarnes bakdel hela, n&ende kanten; 
hanens mandibelstam i undre kanten med 2 processer; kroppslMngd 
8 — 13 m.m 2. Blaniulus pulchellus.. 

jB. Utan ogon; pannan hirig; kroppslangd 10 — 18 m.m. 

3. Blaniulus gutiulalus.. 

3. Underordn. Colobognatha. 

IL Fum.. PolyzonidoB. 

19. Sl&gtet Po/yzonium. 
Blott I art: Polyzonium germanicum, 
Oceller hogst 3 p& hvarje sida; segment 43 — 50; kroppslangd 5 — 20 m.m. 



^ w»w, For Danmark aro foljande arter uppgifna, hvilka mojligen afven i of- 
riga skandinaviska land kunna antraffas: 

1. Lithobius agilis C. L. KoCH och 

2. Lithobius intrepidus Meinert. — Bida dessa skuUe i ofvanstSende 
skema hafva sin plats narmast Lithobius glabratus. Lith. agilis skiljer 
sig, enligt Latzrl, frln de bida andra darigenom, att analbenens^ 
hofter aro vSpnade med en sidotagg. Lith, intrepidus utmarker sig 
genom hlrigare kropp, mera mingledade antenner, farre men tydliga 
oceller och farre taggar pS benen. 

3. Scolioplanes acuminatus Leach, skild frln sina samslagtingar genom 
fiirre benpar, 39 — 43 (blott undantagsvis flere). 

4. Himantarium subterraneum Leach; en geophilid af 60 — 75 m.m. 
langd, med 73 — 85 benpar. (PS grund deraf att flere bland buk-^ 
skoldarne vid sidoma aro forsedda med tvl, stigma-lika gropar, har 
Latzel for denna och en narstSende art uppstalt ett nytt slagtei 
Stigmatogaster) . 

5. lulus scandinavius Latzel (= lulus terrestris Meinert non Linn^);. 
skuUe har intrada narmast lulus terrestris^ frSn hvilken han ar latt 
skild genom hanarnes panna, som ar glatt och saknar det hos /. 
terrestris LiN. omnamda borstprydda faltet, iifvensom genom de frSn. 
2:a benparets hofter ulg&ende processema, som aro vSnda lodriitt 
nedit eller till och med nigot bakit rigtade samt i spetsen utvidgade.. 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 



RESUMES. 

(Page 33 au texte). 

:. O. V. Porat: Nouvellcs contributions a la myriopodo- 
ie la Scandinavie. 

r'auteur donne la liste complete des myriopodes de la Su^de 
la Norv^ge, ainsi que leur extension pour autant qu'elle 
nnue k cette heureci. Cette liste comprend les genres et 
)^ces qui suivent: 

Lithobius forficatus Linn£. 

» nigrifrons Haase & Latzel. 
» glabratus C. L. Koch. 
^ borealis Meinert. 
» » var. hebescens n. var. ^-^ — 

» curtipes Ludw. Koch. ^ 

» crassipes Ludw. Koch. 
» erythrocephalus C. L. Koch. 
» microps Meinert. 
T> calcaratus C. L. Koch. 
Henicops fulvicornis Meinert. 
Cryptops hortensis Leach. 
Scolioplanes crassipes C. L. Koctt. 

» maritimus Leach. 

Schendyla nemorensis C. L. Koch. 
Geophilus sodalis Bergsoe & Meinert. 
» truncorum Meinert. 
» proxitnus C. L. Koch. 
» Jlavus Degeer. 
» electricus Linne. 

» ferri4gineus C. L. Koch. 
Scolopendrclla immaculata Newport. 
Pauropus Huxleyi Lubbock. 
Pollyxenus lagurus Linne. 
Glomeris inargi7iata Villers. 



Digitized by VjOOQ IC 



VON porat: skandinaviska halfons myriopodologf. 145 

Polydesmus complanaius I^iNNfe. 

» denticulntus C. L. Koch. 

» cariaceus Porat, var. borealis n. var. 

Paradesmus gracilis C. L. Koch. 
Scylanotus digitatus n. sp. — ^ 
BrachycLesmus superus Latzel. 
Craspedosoma Rawlinsii Leach. 
Isobates varicornis C. L. Koch. 
Blaniulus fuscus am Stein. 

» pulchellus C. L. Koch. 

» guttulatus Bosc. 

lulus punctatus Leach. 
» foetidus C. L. Koch. 
» londinensis Leach. 
» luscus Meinert. 
Tt pusillus Leach. 
» sabulosus Linn^. 
» fasciatus C. L. Koch. 
» silvarum Meinert. 

> terrestris Linn^. 

> vagabundus Latzel. 
» fallax Meinert. 

» IcBticollis n. sp. ' 

» minutus n. sp. 
Polyzonium germanicmn Brandt. 

Total 49. 

Tout en faisant ces reserves, I'auteur indique en outre, comme 
appartenant k la faune Suedo-norv^gienne, Lithobius mutabilis 
Ludw. Koch et Craspedosoma marmoratum C. L Koch. 

De ces 49 esp^ces 9 sont donnees pour la premiere fois. 
Parmi cellesci se trouvent 2 esp^ces nouvelles et i variete egale- 
ment nouvelle. Deux esp^ces, savoir Paradesmus gracilis Koch 
et Scytonotus digitatus n. sp. oht ete trouvees dans des serres, 
sur des plantes exotiques. Les autres sont indigenes. Viennent 
ensuite les descriptions et les diagnoses de 14 esp^ces qui n'ont 
pas encore 6te decrites jusqu'k ce jour dans la litterature ento- 
mologique suedoise. 

EntomoU Tidskr. Arg. lo, H. 3 (1889). lO 



Digitized by VjOOQ IC 



146 ENTOMOLeerSK TIDSKRIFT 1 889. 

L'auteur a eu des materiaux tr^s considerables k sa disposition. 
Outre des collections particuli^res, 11 a et6 k mSme de profiler 
de tout ce que le Mus€e de r£tat k Stockholm et ceux des 
university d'Upsal et de Lund possMent en fait de myriopodes, 
ainsi que de la riche collection d'esp^ces scaniennes reunie par 
M. le conservateur C. Roth de Lund. Enfin, il a pu 6tudier 
des exemplaires originaux de plusieurs esp^es^ gr&ce a la bien- 
veillance de myriopodologistes ^minents, specialement de MM. 
les professeurs Meinert de Copenhague et Latzel de Vienne, et 
des materiaux abondants et precieux lui ont pertnis de determiner 
plus silrement qu'il n'eAt pu le faire sans eux la synonymie de 
certaines esp^ces. A cet dgard, il a consacre un soin tout par- 
ti culier k I'dtude du groupe des esp^ces noir^s de lulus, dont 
le lu/us terrestris de Linn]6 peut Stre considere comme le type. 

Relativement k la denomination specifique qui vient d'etre 
mentionnde, I'auteur fait voir qu*elle a ^t^ la source de beau- 
coup de confusion dans la nomenclature, presque chaque entomo- 
logiste europ^en 1' ay ant donnde k I'esp^ce noire de lulus qui est la 
plus commune dans sa patrie. Ainsi, Meinert a nomm^ le lulus 
scandinavius de Latzel lulus terrestris L., commun autour de Co- 
penhague, et Berlese donne le nom linn^en au lulus vagabundus 
de Latzel. Par contre, le lulus rugifrans de Meinert, auquel 
I'auteur serait plut6t dispos6 k donner le nom de /. setifronSy 
est le m^me que le lulus terrestris de Linn^. La proposition 
de Latzel de mettre fin k cette confusion en abandonnant la de- 
nomination linn^enne, et d'appeler le type en question lulus scan- 
dinaviuSy I'a plut6t augmentee que diminuee, vu que Latzel a 
donne ce nom k la forme de lulus la plus commune en Dane- 
mark, d^crite par Meinert sous le nom de lulus terrestris L., 
dans la supposition que cette esp^ce dtait commune dans la pa- 
trie de LiNN]6. Or, ce »Iulus scandinavius* tia eti trouve jus- 
qu'ici ni en Suide ni en Norvige, et par consequent il ne peut 
^tre rien moins que Tesp^ce linneenne. L'auteur essaie par ce 
motif dc retablir et d'attacher, s^il est possible, le vieux nom linneen 
de lulus terrestris k Tesp^ce a laquelle Stuxberg et I'auteur ont 
donne* cette denomination en 1866 — 1870, mais que Meinert 
a nommee lulus rugifrons, 

L'auteur appuie sa mani^re de voir sur les raisons suivantes: 



Digitized by VjOOQ IC 



RESUMES. 147 

Le nom de lulus terrestris, qui se trouve dans la » Fauna 
suecica» de LiNN]fe, s'^tant conserve pour la forme dont Linn]6 
dit: »Datur et niger totus et minor simub (la forme avec deux 
bandes jaunes sur le dos doit 6tre rapportee k /. sabulosus L.), 
la difiference entre les deux esp^ces de Linn£, lulus sabulosus 
et /. terrestris^ consiste uniquement, d'apr^s la description don- 
nee par LiNN^, en ce qu'ind^pendamment de la couleur, lulus 
terrestris se distingue par un nombre moins considerable de 
segments et de paires de pattes que lulus sabulosus, II y a done 
lieu de conserver le nom de lulus terrestris L. k I'esp^ce noire de 
luluSy la plus commune en Suede, et possedant un plus petit 
nombre de segments que lulus sabulosus^ tout en se rapprochant 
par la grandeur de la forme plus petite de ce dernier. Or, Ton 
n'a pas k cet ^gard d' autre forme k sa disposition que le lulus 
rugifrons de Meinert, vu que d'abord on la rencontre depuis la 
Scanie jusquk 1' Upland, et qu'ensuite elle poss^de de 46 k 48 seg- 
ments, tandis que les plus grands individus de lulus sabulosus 
L. en peuvent avoir jusqu'^ 54. Les deux autres grandes esp^- 
ces noires de lulus que Ton trouve en SuMe, savoir lulus fallax 
Meinert et lulus vagabundus Latzel, ne peuvent entrer ici en 
ligne de compte, vu que ce sont des formes tr^s rares apparte- 
nant k la Su^de m^ridionale, principalement la derni^re, tandis 
que par le nombre des segments (50 — 55) la premiere se rap- 
proche davantage de lulus sabulosus, L^auteur estime qu'il ne 
peut 6tre sdrieusement question de rapporter au lulus terrestris 
de Linn6 les petites esp^ces lulus Iceticollis n. sp. et lulus mi- 
nutus n. sp., considerees jusqu'i ces derniers temps comme des 
petits de formes plus grandes, non plus que lulus londinensis 
Leach, qui manque d'appendice caudal. II ne reste done que 
la premiere forme mentionnee. 

L'auteur fait voir au surplus, par rapport k la synonymie 
des esp^ces noires de lulus: 

que le lulus fallax de Latzel n'est pas le lulus fallax 
de Meinert; 

que le lulus fallax de Meinert est le lulus longabo de 
(Koch) Latzel-, 

que le lulus fallax de Meinert n'est pas, comme cet au- 
teur le dit dans sa synonymie, le lulus ferrugineus de 



Digitized by VjOOQ IC 






148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

(Koch) Porat 1866, mais que cette derni^re esp^ce, 
nominee en 1869 lulus fallax Meinert par Tauteur sur 
la foi de ce dernier, se scinde en rdalite en deux espe- 
ces probablement nouvelles pour la science, savoir lulus 
Iceticollis et lulus minutus. 



Rattelser: 

1 sid. 33, rad. ii nedifrin stir 1876: skall vara: 1870 

> » 34 » 9 » » longabo > longabo. 

» » 35 » 16 » » Latzel, Haase & Latzel skall vara: 

Haase & Latzel 

» » 36 » 7 ofvanifran » I. IX skall vara: t. XI 

» » 36 > 9 nedifrin » 1889 » 1880 

» » 37 » 3 » » 1881 » 1880 

» » 38 > 17 » » det » de 

> » 42 » 9 » > 1869 » 1868 

»»»>/I2 » »» » » 

» % 43 » 4 ofvanifran tillagges efter Leach: 18 14 

» « 44 » 6 nedifrin stir 1871 d:o » 1870 d:o Meinert 

» » 46 » 10 ofvanifrin tillagges efter namnet 1866. 

» » » » II » tillagges framfor Nat. Tidsk..S^«/^f?«jjtf</(a/^f 

» » » » 14 » stir bak- skall vara: buk- 

» » » » 17 » » Meinert » Meinerts 

» » » » 18 » flyttas de inom parentesen anforda orden 

inom parentesen pi foljande rad 

» » 48 » 7 » stir Familjen skall vara: 4:e Familjen 

2 » 68 » 16 nedifrin » 1702 » 1802 

» » 73 » I » » sidoskoldar » sidokolar. 



Digitized by VjOOQ IC 



ORYCTES NASICORNIS, L. 

AF 

Claes grill. 



Forliden sommar vistades undertecknad i augusti m^ 
Eltkarleby, belaget vid Dalelfvens nedre lopp, d. v. s. 
pa gransen mellan Gestrikland och Upland. En dag besc 
qvarliggande sdgsp^nshogarne vid den gamla s. k. kronsaj 
att i denna halft formultnade massa se, om nkgot vore ; 
skalbaggsvag. Genast vid rain ankomst fann jag en och 
Oryctes nasicornis, L. i god kamratskap promenera omkrin 
skap med Uloma culinaris, L. Forvanad ofver att finn 
bada skalbaggar sa langt mot norden, borjade jag nogj 
efter dem och fann da, att n^rmast under s^spansytan c 
kommo i tusental. Af Uloma fann jag bdde larver och 
men sokte forgjlfves efter Or yet is \ dess b^da f^rsta utve* 
stadier. Af imagon till Oryctes fann jag d^remot en man^ 
former, af hvilka jag hopsamlade en serie fran hanen n 
Idnga horn till den hornlosa honan. I denna serie funno 
plar, hvilka vid ett ytligt betraktande var mig om5jligt 2 
hunivida de voro hanar eller honor. Afven sedan jag 
hem och tagit fram ^Thomsons Coleoptera», var det mig 
Hgt att skilja konen pa en del exemplar, forr an jag ficl< 
dem och undersoka deras genitalorgan. 

Redan forut hade jag vid studiet af exotiska Coprin 
att vid dessa en mSngd ofvergangsformer finnes, och 
1886 utgifvet hafte af May's arbete »Biologia Central-Ami 
talar han vid vissa arter om en »mas majors, en »mas 
och en »mas efFoeminatus», hvarefter han beskrifver artens 
Svara voro dessa forut att taga reda p4, men annu drygj 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

dk en s4dan m^ngd former kan forekomma af en enda 

!ay S2ltter Lamellicomerna mycket h6gt bland Coleoptera 

^er pk ett sUllle att: »this tribe has been considered by 

entomologists to be the most highly organized of the 

)rder». 

d ett narmare betraktande af min utplockade serie af 
• nasicornis fann jag nu si fullkomligt begrHnsade former, 
skulle vilja fOresli, att beskrifningen 6fver denna art finge 
\ lydelse (jamfftr: Thomson, Coleoptera Scandinaviae, Tom. 

•yctes nasicornis: Castaneus, oblongus, nitidus, clypeo 
sensim angustato: elytris subtiliter subseriatim punctatis. 
85 — 42 m.m. 

)ygidio obtuso rotundato simplici. 

as major: fronte cornu valido, recurvo, antice planato 
nata; prothorace antice declivi, postice processu 3-tuber- 
[ato, tuberculis aequalibus; 

as minor: cornu capitis brevi, conico; tuberculis thoracis 
: distinguendis ; 

as effoeminatus: cornu capitis brevissimo; prothorace an- 
e impressione transversim ovali, tuberculis nullis. 
\\ in loco cornu capitis carina parva transversa in medio 
iloso-dilatata; pygidio tuberculo subconico-prominente in- 
ucto; prothorace antice impressione transversim ovali. 
la exemplaren i serien voro, sisom ofvan ar sagdt, sam- 
, ett st^lle p4 samma dag, si att nigra olika lefnadsvilkor 
idra lokala forhillanden ej kunna vara orsak till artens 
ande i ofvanbeskrifna skilda former, utan maste dessas 
forklaras pa annat satt. 



Digitized by VjOOQ IC 



RESUMES. 
Oryctes nasicornis L. 

L'auteur mentionne qu'il a rencontre i Elfkarleb 
septentrional, des masses de cet insecte dans des formes 
II donne ensuite la diagnose de cette esp^ce et de 
formes trouvees par lui. 



Digitized by VjOOQ IC 






FORVARING AF LARVER OCH PUPPOR TILL SMA- 
FJARILAR OCH ANDRA MINDRE INSERTER. 



I Deutsche Entomologische Zeitschrift, Jahrgang XXXI, 
Heft! I, pag. 189, f5rordar Dr. H. Dewitz fran Berlin foljande 
satt att forvara larver och puppor till mikrolepidoptera och 
andra mindre insekter^ afvensom larver till makrolepidoptera i 
deras forsta utvecklingsstadier. 

Djuren laggas i en med kork eller glaspropp forsedd flaska, 
fyld med stark, 95-proc. sprit, hvilken, p^ det de ej ma p^ 
nkgot satt forderfvas, bdr forefinnas i riklig mangd. Hos m^nga 
djur utdrager spriten till en del fargamnet och m^ste darfor en 
eller annan g^ng fftmyas. Flere larver och puppor blifva i sprit 
svarta. Har hjalper endast en kokning i sprit. Man uppkokar 
spritvatskan i ett profror ofver en spritl^ga. For forsigtighets 
skull bor man stalla sin spritlampa p4 en bleck- eller porslins- 
tallrik, p4 det att spriten, ifall den skulle koka ofver eller ifall 
profroret skulle springa sonder, ej ma komma pa arbetsbordet. 
Dk profroret afven i sin ofre del snart blir for varmt att kunna 
med handen beqvamt hollas, forfardigar man sig af en jamtr^d 
en spiral med n%ot mindre diameter an profrOrets, tranger denna 
spiral pa profroret och kan af en del af den utbojda jarntrdden 
latt boja en 5gla eller en sorts handtag, hvarmedelst man nu 
utan obehag kan halla sitt profror ofver lagan. Skulle under 
kokningen spriten i profroret fatta eld, tacker man lugnt ofver 
oppningen med en bok eller dylikt, da Idgan ogonblickligen 
slackes. Fullstandigt kan man undvika denna lilla fara genom 
att ej hkWa. profroret med spriten direkt ofver Idgan, utan i 
atallet satta det i ett annat karl, i hvilket man holler vatten kokande. 



*-' Digitized by Google 



C. G. : FORVARING AF LARVER OCH PUPPOR. 153 

De lefvande djuren kastar man nu i den heta spriten och 
later dem dar koka en liten stund. Forst nar spriten med dju- 
ren blifvit fullkomligt afkyld, lagger man dessa senare i en 
flaska, fyld med 95-proc. sprit. Tager man ater djuren ur vat- 
skan, innan denna hunnit fullkomligt kallna, sd falla de latt till- 
sammans d^rigenom att den i kropparnas inre befintliga, genom 
varmet utvidgade luften vid afkylningen sammandrager sig. Hos 
alia mjuka puppor, t. ex. skalbaggarnes, utvidgas luften genom 
kokningen till den grad inuti kroppen att dess sar&kilda lemma r, 
i synnerhet ringarna, blifva pisformigt uppbldsta och spratta ut 
fran kroppen. Detta intraffar afven vid annu ej tillhardnade 
fjarilspuppor. I detta fall ofvergjuter man de i en porslinsskdl 
lagda djuren med kokande sprit. Sk snart denna hunnit kallna, 
afhslller man densamma till stOrsta delen och^dgjuter ny kokande 
sprit, hvilket forfarande bor upprepas ungefar fem ganger, DA 
i detta fall spritens temperatur ej ar sk h6g, hander det l^tt att 
nigra af djuren, ifall arten har stor benagenhet darfor, blifva 
svarta. Dock forblifva de fiesta hvita. 

Sedan man darpA under nagra veckor fOrvarat sina djur i 
ett tillslutet karl, fyldt med 95-proc. sprit, sa att de nagot till- 
hardnat och allt spriten fOrorenande fargamne blifvit utdraget, 
inlagger man dem i tunna med 95-proc. sprit fylda glasror och 
tillsmalter dessas andar. 

Glastjockleken i roren maste vara sk tunn som mojligt. 
Man finner dem sallan i handeln tillrackligt tunna, men det bor 
ej vara svart att skaffa sig ror af lampligt slag fran hvilket 
glasbruk som heist eller annu enklare genom de storre glas- 
handlarne, i Stockholm t. ex. genom firman E. A. BjOrck n:o 
2 1 Regeringsgatan. Allt efter djurens omfang behofver man 
fiera olika storlekar fran 3 till 6 millimeters genomskarning. For 
att sonderbryta r6ret i lampliga langder, gor man pk det stalle, 
d^r man vill afbryta detsamma en ritsa medelst en skarpkantig 
fil. Darpi tillsmalter man ofver spritlampan det 6 till 7 centi- 
meter \knga. rorets ena Snda, \kter det svalna, fyller det till tre 
fjardedelar med 95-proc. sprit, stoppar in djuren och upphettar 
den annu oppna andan ofver spritlampan. Sk snart glaset har 
borjar mjukna, tager man ett annat glasror och utdrager medelst 
detta glaset, sk att afven denna Snda af roret blir sluten. Sedan 



Digitized by VjOOQ IC 






154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

man h&llit det lilla glaset n^gra minuter i handen, sk att det 
hunnit n^gots^nar svalna, fdr man den sist tillslutna andan iter 
i spritligan, hvarvid spetsen smelter samman och afven denna 
del af r6ret fkr en afrundad och prydlig form. Har man 
slagit f5r mycket sprit i r5ret, s4 blir hopsmMltningen ganska 
kinkig d^rigenom att de genom v^rmet i hog grad utvecklade 
sprit4ngoma soka sig ut genom den mjuka glasmassan. Under 
hela den tid man sir sysselsatt att tillsluta rdret^ anda till dess 
glaset efter operationens slut hunnit kallna^ holler man det med 
handen i lutande stallning, si att ej spriten kommer kt den ofre 
andan. 

Genom en liten korkbit borrar man nu ett h41 af samma 
diameter som glasr5rets, inskjuter hari roret med en af sin ena 
anda, hvarefter en stadig insektnil stickes genom korken ft)r att 
kunna fasta det hela i insektlidan. I denna placeras preparatet 
bakom artens imagines, si att den fria slndan af glasroret beror 
lidans botten, under det den andra, genom korken stuckna, 
kommer att sti nigot h6gre. Pi det glasrdret ej mi komma 
att svanga i lidau, faster man dess nedre mot botten liggande 
del antingen med tvSnne nilar, en pi hvardera sidan, eller ock 
mojligen med en krdkt. 

Helt beqvamt kan man, nu med loupen undersoka de inne- 
slutna djuren och afven, om man for noggrannare studium skulle 
behofva taga ut och iter innesluta dem, ar detta, med nigon 
Ofning, en latt sak. 

C. G. 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOLOGISKA FORENINGENS I STOCKHOLM 
SAMMANKOMST 

DEN 27 APRIL 1889. 



Ordforanden, prof. O. Sandahl, meddelade, sedan protokol- 
let for foreg^ende sammankomst blifvit upplast och godkandt, 
Att fdreningen fOrlorat en af sina alste ledamoter, namligen f. d. 
^potekaren i Goteborg, Hans Jonas Ekeberg, som 3 dagar forut 
eller den 24 april afled i nSmde stad i en 41der af 84 ar, och 
-omn^mde med nigra ord denne mans betydelse f5r entomologien. 

Till ledamoter af foreningen hade invalts: 
Pa forslag af prof. Aurivillius: 

Mr G. DE Vries van Doesburgh (adr. Kralingen, Holland) 
•och hr lektor K. F. Dus^n (Kalmar) 

samt pa forslag af hr fotografen Roesler: 
Hr grosshandlaren Johannes Schmidt (Stockholm). 

Konservator S. Lampa meddelade iakttagelser, gjorda af 
honom pi Gotland, rorande lefnadssattet hos en del s. k. sma- 
bin samt hos en sandstekel, Ammophila sabulosa L., hvilka han- 
tydde p4 att denna stekel matte kunna handla enligt ofverlagg- 
ning och berakning, sarskildt vid inforandet af larver i sina bon 
till foda it sin d^r blifvande afkomma. 

Prof. O. Sandahl erinrade med anledning daraf om en 
strid mellan tvi individer af stekelarten Pmnpilus viaticus L., 
som han en ging (vid Teno nara Waxholm) sett utkampas om 
en spindel, hvilken den ena stekeln holl pi att slapa till sitt 
bo, men hvilken den andre stekeln ville berofva den forre. 
Sedan de bida kamparne nigra sekunder hillit fast i spindeln 



Digitized by VjOOQ IC 






"^ 



156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

och dragit ^t hvar sitt hall, blossade den rattmatiga harmen hos 
den anfallne upp i en ofvervaldigande vrede, under hvars infly- 
tande han slappte sitt tag i spindeln och i stallet rusade pk 
kamraten, som s^ oforsynt ville annektera den gjorda fangsten. 
Striden mellan Mda steklarne var s^ haftig — »hand i hir och 
knif i strupe» — att de icke slappte sina tag i hvarandra ens 
da den ena fattades med en pinsett, utan b^da foljdes ^t in i 
insamlingsflaskan, d^r kloroform^ngorna snart lugnade deras upp- 
rorda sinnen och Mdas strid uppl5ste sig i dodens fSrlikning. 
Steklarnes hela beteende visade, att de kande sinnesaffekter och 
handlade under inflytande af dem. 

Hr S. Lampa fore visade flera intressanta steklar, dels tagna 
pa Gotland, dels fr^n annat h^ll, ss. Andrena curvungula Thoms., 
Osmia bicornis L. (ur puppor i Riksmuseum), Stelis octomaculata 
Smith (ytterst sallsynt) m. fl., for hvilka fynd vid annat tillfalle 
skulle njlrmare redogoras. Hr L. ville uppmana Sveriges ento- 
mologer att sarskildt egna sig at studiet af steklarne, inom hvil- 
ken grupp annu sa mycket vore outredt, i synnerhet hvad be- 
traffar deras lefnadssatt. Detsamma kunde for ofrigt sagas om 
flere insektordningar, ss. Dipiera och Hemiptera, 

I denna uppmaning instamde prof. Aurivillius, som lifligt 
framholl, huru intressanta just de s. k. smabina aro genom sin 
kroppsforra och sina lefnadsvanor. Han erinrade exempelvis 
om Nomada'2J\.tU!i2i^ hvilka alia aro snyltgaster hos andra stek- 
lar, i hvilkas bon, sedan dessa val blifvit forsedda med forrad 
af foda, afsedd for boets rattmatige larv, snyltbiets agg insmyges, 
hvarpi den ur detta agg klackta parasitlarven dodar sin vSrd 
och lefver pa hans forrad. Hr A. omnamde vidare det olika 
material, som begagnas af biarter vid byggandet af deras bon. 
Somliga, ss. Anthidium manicatum, samla fK)h4r till detta an- 
dam41. Megackile-dLXicrm. bygga med blad, som de tillskara sa 
att de blifva passande byggnadsstycken, hvilka sedan hogst 
konstmessigt sammanfogas. Nagra af dessa arter v^lja si spada 
och veka blad som kronbladen hos vallroon, andra taga blad af 
bUbarsbuskar o. s. v. Man kan val saga att knappt tiondedelen 
af dessa bobyggnadssatt ar bekant. Synnerligen markvardig, ja, 
rent af vidunderlig ar en parasit-stekel, Melittobia Audouini 
Westw., som lefver hos bin, solitargetingar, flugpuppor m. fl. 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOL. FORENINGENS SAMMANKOMST D. 27 APRIL 1 889. I 57 

Hanen af denna Melittobia stannar t. ex. qvar inom fluglarvens, 
vardens, hirda puppskal, och enar han s^lunda lefver i morker, 
sa har han afven samma bleka utseende som grottdjur i allman- 
het samt har endast ett par pigmentflackar i stallet f6r ogon, 
hvilka organ icke heller skulle vara honom till n%ot gagn eller 
komma till anvandning, emedan han aldrig uttrader i dagsljuset* 
Endast honan — som ar forsedd med vingar, hvilka hanen har 
endast i rudimentart tillst^nd — flyger ut, sedan hon forut blif- 
vit befruktad, och uppsoker en ny vard for sin aflfoda. 

Hr d:r Adlerz omnamde stekelbon, som voro fylda med 
svarta bladloss, afsedda till larvens foda. 

Hr apot. H. Thedenius omtalade, huru ett slags mindre 
steklar i otrolig mSngd hade angripit murbruket emellan stenarne 
i ett hus i Horby (Skane) och delta i den grad, att den an- 
gripna viiggens best^nd var hotadt. 

Hr konservator W. Meves p^visade en hogst egendomlig 
hermafroditism i utseendet hos ett exemplar af dag-fjarilen Co- 
lias Hecla Lef.; ena bakvingen var tydligen en han-vinge, men 
de ofriga tre vingarne hon-vingar. 

Hr byrachefen J. Mf.ves visade en st5rre samling af varie- 
teter, tillhorande .dag-fjarilen Coenonympha Tiphon Rott., hvil- 
ken under sistlidne sommar tr^ffats i talrik mangd k en fuktig 
strandangd vid R^sta sjon i Upland. Denna rika serie af varie- 
teter (87 individer) adagalade, att det icke ar mojligt att efter 
de vanligen uppgifna kannemarkena skilja mellan denna art och 
C. Pamphibis L. Hr J. Meves hade i hanfjallens olikhet fun- 
nit en saker atskilnad mellan dem. Utforligare redogOrelse for 
denna intressanla iakttagelse skulle i tidskriften inforas. 

Sammantradet var talrikt besokt och ett lifligt meningsut- 
byte egde rum med anledning af foredragen. 

Oskar Th. Sandahl. 



Digitized by VjOOQ IC 



"%. 



I 



RESUMES. 

(P. 1 55 du texte.) 

Seance du 2y avril i88p. 

Apr^s lecture et approbation du procds-verbal, le president, 
M. le professeur O. Sandahl, annonce la mort, trois jours au- 
paravant, de Tun des membres les plus 4ges de la socidtd, M. 
H. J. Ekeberg, ancien pharmacien k Gothembourg. (Voir Tar- 
ticle ndcrologique special, p. i6i). 

M. Sandahl mentionne ensuite Tdlection de 3 nouveaux 
membres. 

M. le conservateur S. Lampa fournit des details intdressants 
sur la vie des petits hymenopt^res, et particuli^reraent sur celle 
d'un hymenopt^re ammophile, Ammophila sabulosa L., montrant 
que ces insectes sont capables de d^velopper de la reflexion et 
du calcul, principalement par rapport k 1' introduction dans leurs 
nids des larves destinees k leur progeniture. 

M. O. Sandahl mentionne k cet egard une lutte dont il 
fut un jour temoin ^ Ten6, prds de Vaxholm (archipel de Stock- 
holm), entre deux individus de I'hym^nopt^re Pompilius viaticus 
L. L'un de ces individus e'tant occupe ^ entrainer une araignee 
vers son nid, un camarade envieux voulut la lui enlever. Apr^s 
de longs tiraillements de part et d 'autre, le propri^taire furieux 
se prdcipita sur le ravisseur, et il se livra entre eux un combat 
corps ^ corps qui ne fut termini que par T intervention de M. 
Sandahl, lequel s'empara des deux combattants. L'action de 
ces hymenopt^res montre pleinement qu'ils agissaient sous T in- 
fluence d'affections psychologiques reelles. 



Digitized by VjOOQ IC 



RESUMES. 159 

^L Lampa montre plusieurs hymenopt^res interessants, les 
uns de Tile de Gotland, les autres d'ailleurs, comme p. ex. 
Andrena cunmngula Thoms., Osmia bicomis L., Stelis octo- 
maculata Smith (trds rare), etc. M. Lampa engage les entomo- 
logistes suedois k s'occuper plus spdcialement de 1' etude des 
Hyminopt^res^ chez lesquels bien des choses sont encore 
tr^s peu connues, principalement par rapport k leur genre de 
vie. II en est du reste de raSme des Dipt^res, des Himip- 
tkres, etc. 

M. le professeur Aurivillius abonde dans le sens de M. 
Lampa. II signale tout specialement Tint^ret qu'offrent les ^petites 
abeilles^ par la forme de leur corps et par leur genre de vie. 
II rappelle les espdces du genre Nomada, parasites chez d* autres 
Hymdnopt^res, dont elles accaparent le nid et les larves pour 
leur progeniture. M. Aurivillius mentionne en outre les mate- 
riaux si heterogdnes employes par les abeilles h, la construction 
de leurs nids, les unes, telles qa' Antkidium manicatum^ les fai- 
sant des poils de certaines graines, les autres, comme dans le 
p^enre Megachile^ les construisant de feuilles artistement decou- 
pees, etc. On peut dire que Ton connait un dizi^me k peine 
de ces modes de construction. M. Aurivillius termine en 
signalant Texemple etrange du mdle de Thymdnopt^re parasite 
Melittobia Audouini Westw. qui se tient et vit dans les car- 
casses des larves divorces par lui. 

M. le D:r Adlerz mentionne des nids d'hymenopt^res rem- 
plis d^aphides noirs destines k la nourriture des larves. 

M. Thedenius parle d'une espdce de petits hymdnopt^res 
qui avaient attaque le mortier joignant les pierres d'une maison 
i Horby, Scanie, en masses si nombreuses et k un degrd tel, 
que la soliditd des murailles en fut menacee. 

M. le conservateur W. Meves montre un hermaphrodisme 
curieux chez un exemplaire du papiilon diurne, Colias Hecla Lef, 
une aile postdrieure etant dvidemnent une aile de mile, tandis 
que les trois autres sont des ailes de femelle. 

M. J. Meves, chef de bureau, montre une grande collection 
de varietes du papiilon diurne Coenonytnpha Tiphon Rott, 
trouvdes en nombre, I'ete de 1888, dans une prairie humide des 



Digitized by VjOOQ IC 



l6o ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

bords du lac Kdsta en Upland. Cette riche serie d'individus 
(87) fait voir qu'il n'est pas possible de distinguer d'apr^ les 
caract^res ordinaires cette espece de Coenonympha Pamphilus 
L. M. Meves croit avoir trouve une base sflre de distinction 
dans la difference des ecailles du mile chez les deux esp^ces. 




Digitized by VjOOQ IC 






NEKROLOG. 



+ 



Hans Jonas Ekeberg. 

Hans Jonas Ekeberg var fodd d. 14 april 1805 pa Zirekopings 
sateri i Malmohus Ian. Foraldrarne voro tradgardsmastaren Goran 
Ekeberg och bans hustru Sofia Maria, fodd Boklund. Han antogs 
1 8 1 6 till elev k apoteket i Laholm och undergick darstades farmacie 
studiosi examen 1823. Hans hkg lag dock till de medicinska stu- 
dierna och for att komma in pa den banan aflade ban studentexamen 
i Lund 1825. Ekonomiska svarigbeter bindrade bonom dock 
att fa sina onskningar uppfylda i detta banseende, bvarfor ban 
nodgades atergd till farmacien, ocb efter att bafva innebaft kon- 
dition §L flera apotek, genomgick ban provisors- ocb apotekare- 
exaraen 1830 samt inkopte 1834 apoteket Lejonet i Goteborg, 
bvilket ban innebade i 14 ar ocb skotte med omsorg ocb dug- 
ligbet, sa att ban 1846 med fordel afyttrade detsamma ocb kunde 
draga sig undan till privatlifvet sasom en formogen man. Han 
gifte sig 1842 med Ulrika Lovisa Moller, fodd Skogstrom, 
ocb blef efter 33-arigt aktenskap ankling 1875. ^^^ efterlem- 
nade inga brostarfvingar. Ekeberg byste redan under sina tidi- 
gare ar varmt intresse for naturalbistorien, sarskildt for entomo- 
logien, malakologien ocb botaniken. Han var en ifrig samlare 
af naturalster ocb bar riktat sarskildt Goteborgs insektfauna med 
manga nya fynd. Han bade for vana att alltid unders5ka fartyg, 
som kommit till Goteborg fran frammande land ocb gjorde icke 
sallan a dem rika skordar af insekter ocb andra mindre djur, 
hvilka medfoljt fartygens laster. I en uppsats » Om iyisekt-fhigst 

EntomoL Tidskr. Arg. lo, H. 3 (1889). H 



Digitized by VjOOQIC 



% 



1 62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I 889. 

ombord a fartyg^ bar ban skildrat sina erfarenbeter i detta 
banseende. Han bade sammanbragt stora samlingar af in- ocb 
utlandska insekter ocb sn^ckor samt afven ett rikt skandinaviskt 
berbarium. S^som ett erkannande af bans naturbistoriska for- 
tjanster invaldes ban 1865 till ledamot af Goteborgs Vetenskaps- 
ocb Vitterbets-Samballe. Han erboll Vasaorden. Ekeberg var, 
s5, lange bans balsa ocb krafter tillato det, en ifrig deltagare i 
de skandinaviska naturforskaremOtena, allt ifrin det forsta som 
bolls i Goteborg 1839. Annu p4 motet i Stockbolm 1880 var 
Ekeberg med ocb deltog med varmt intresse i en entomologisk 
utflykt till Ostra Staket k Vermdon. Han sysslade med insam- 
lingar in i sena ^Iderdomen, eburu val aftagande balsa under 
sista 4ren lade svirigbeter i vagen darfSr. Hans naturbistoriska 
samlingar bafva, enligt erb^Uen uppgift, skankts till Goteborgs 
museum. 

O. Sandahl. 



Digitized by VjOOQ IC 



^^'^''^i^," 



NECROLOGIE. 

Hans Jonas Ekeberg. 



t 



Le 24 avril 1889 mourait k Gothembourg, k I'ige de 84 
ans, M. Hans Jonas P^keberg, ancien pharmacien, dou^ de con- 
naissances etendues dans divers domaines de I'histoire naturelle, 
principalement dans ceux de la botanique, de la malacologie et 
de I'entomologie. Ne, le 14 avril 1805, dans le domaine de 
Zirekoping, gouvernement de Malmohus, en Scanie, ou son p^re 
etait jardinier, 11 devint en 18 16 el^ve pharmacien k Laholm, 
Halland, ou il subit en 1823 son examen d'etudiant en phar- 
macie. Ses goiits et ses aptitudes le portant toutefois vers la 
medecine, il devint en 1825 ^tudiant k Lund, mais ses condi- 
tions de fortune le forc^rent de revenir k la pharmacie, et apr^s 
avoir passe par tous les stages inferieurs, il devint en 1834 
proprietaire de la pharmacie du Lion, k Gothembourg. II y fit 
de si bonnes affaires, que d^s 1848 il se vit en etat de rentrer 
dans la vie privde avec une fortune relativement considerable. 

Ekeberg se livra d^s lors exclusivement k ses occupations 
favorites. Collectionneur zele d'objets d'histoire naturelle, il a 
special ement enrich i la faune entomologique de Gothembourg 
d'un grand nombre d'esp^ces nouvelles. II avait I'habitude de 
se rendre sur tous les navires arrivant k Gothembourg de para- 
ges etrangers, k I'effet d'y rechercher les insectes et autres petits 
animaux qui pouvaient se trouver dans la cargaison. II faisait 
assez souvent de riches recoltes, et il a consigne le fruit de ses 
explorations dans un memoire sur »la chasse des insectes k bord 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

ires» (Om insektf&ngst ombord a fartyg), II a reuni 
des et belles collections d'insectes et de coquillages in- 
et etrangers, ainsi qu'un riche herbier scandinave. Ses 
le firent nommer en 1866 membre de la Societe des 
et Belles-Lettres de Gothembourg, et lui valurent la 
)n de I'ordre de Vasa. 

Ekeberg s'est occupe d'histoire naturelle pour ainsi dire 
c demiers jours de sa vie. En 1880, on le vit encore, 
Lsion du Congres des naturalistes scandinaves ^ Stock- 
rendre part k une excursion entomologique dans Tarchi- 
a capitale. 

ites ses collections d'histoire naturelle ont ete donnees 
e de Gothembourg. 



Digitized by VjOOQ IC 



1 



t 



AUGUST EMIL HOLMGREN. 



Den svenska naturforskningen och sarskildt entomologien har 
lidit en stor forlust i det en af dess mest hangifne och talang- 
fulle forkampar inom vart land, hvars namn vi ofvan tecknat, gatt 
bort ur tiden. Lektorn vid skogsinstitutet August Emil Holm- 
gren foddes i Vestra Ny socken i Aska harad i Ostergotland 
den lo november 1829 och afied den 31 sistlidne december. 

Mellan dessa bada tidsmarken ligger ett betydelsefullt lifaf 
rastlost arbete, entusiastisk och uppoffrande karlek till naturens 
studium, en ovanligt rikhaltig, omvaxlande och fortjanstfull veten- 
skaplig forfattareverksamhet, hvars frukter bland annat ymnigt 
kommit v^rt lands skogskultur och hushillning till del. 



Digitized by VjOOQ IC 



1 66 eNtomologisk tidskrift 1889. 

Icke minst fortjanstfull var denne mans larareverksamhet, 
dar en anderik personlighet satte sin prSgel p^ det hela, gaf lif och 
lyftning darit samt ovilkorligen miste utofva ett vackande infly- 
tande pi den ungdomsskara, som fick lyssna till den spirituelle 
lararens undervisning. 

Hvad den enskilda vanskapen egt och forlorat i den origi- 
nelle och humoristiske mannen det fbrtjSnar sin egen skildring 
och skall sent forgatas af dem, som en gkng lart kanna August 
Emil Holmgren. 

Entomologisk Tidskrift tillkommer i forsta rummet att at 
minnet forvara nigra hufvuddrag af hvad han varit och verkat 
bland oss. 

Till en borjan ma det tillitas att meddela de yttre kontu- 
rerna af hans lefnad. 

Holmgrens foraldrar voro kyrkoherden i Vinnerstad, hof- 
predikanten Anders Holmgren och hans maka Gustava Anders- 
DOTTER NoRDVALL. Af hans 1 1 syskon hafva 3 broder varit eller 
aro framstiende man inom det vetenskapliga omradet, i det de 
bekladt professorsjlmbeten i Stockholm, Upsala och Lund.* 

Sasom vanligt ar fallet med naturvetenskapens idkare, vak- 
nade afven hos honom tidigt en liflig hkg for naturstudier. 
Zoologi i allm^nhet och sarskildt ornitologi och entomologi sys- 
selsatte honom redan sisom barn. Det var hans fortjusning att 
svarma omkring i naturen, lyssna till fogelverldens qvitter och 
aktgifva pi dess lefnadssatt och egendomligheter. Pi samma 



* Bifogade utdrag ur iSvensk slagtkalender» for i888 angifver narmare 
de Holmgrenska slagtforhallandena : 



Anders 



Mans Andersson i Kjekestad, bonde i Ullerva i 
Vestergolland. G. m. Inger Carlsdotter. 

Anders Holmgren, f. 1784 d. 24 maj. Kyrkoherde i Vinnerstad 1837. 
G. m. Gustava Andersdotter Nordvall fr. V. Ny. 



Augusta 


Emilia Arvid 


Zelma 


Alfr. 


HjalmarCarl Al- 


Zelma 


Nanny 


August 


Alarik 


Josefina 


Aurora, 


Adelaide IvarAke, 


Mathilda 


Klemens 


Josef, bertVik- 


Amanda, 


Olivia, 


Emil, 


Frithiof, 


Gusuva, 


f. 1815. 


f. 1817, f. 1818. 


f. 0. d. 


f. 1821. 


f. 1822. tor, f. 


f. 1825, 


f. 1828, 


f. 1829. 


f. 1831. 


f. 1840, 


BoriUp 


g.m.me- Kyrkoh. 


1820. 


Bruks- 


Prof, vid 1824. 


t 1826. 


t 1829. 


Lektor v. 


Profes- 


t 1S66. 


sala. 


kanikerniO.Ryd. 




inspek- 


Tekn. Profes- 






Skogs- 


sor 1 






Aug. t 1873. 




tor 1 


Hbgsko- sor i 






inst. 


Upsala. 






Hjorts- 




Verml. 


Ian. Lund. 






t 1888. 








berg. 




t 1844. 


t 1885. 














Enka 




















1847. 




















Bor i 




















Sunds- 




















vall. 



















*\ 



Digitized by VjOOQ IC 



spAngberg: nekrolog Ofver a. e. holmgren. 167 

salt blef han afven mycket tidigt kannare af hembygdens insekt- 
verld. Vid s^ unga kr som 15 skref han sitt fdrsta arbete, en 
nionografi af spindlarne. Delta den unge fOrfattarens f5rstlings- 
arbete utkom dock aldrig fran trycket, utan hade ynglingen en- 
dast ett exemplar daraf sjalf. 

Efter afslutade skolstudier blef han 1850 student i Upsala, 
efter hvilken tid han egnade sig odeladt kt studiet af.naturen, 
med entomologien som sitt alsklingsamne. I detta sitt studium 
gynnades han pa ett lyckligt satt genom de vidstrackta resor, 
han sattes i tillfalle att gora, till nastan alia delar af virt land. 
Sa foretog han 1852 en resa till Oland, till Halland och Sk^ne 
1854 med understod af Kongl. Vetenskapsakademien, 1856 till 
Lappland med understod af Kniggeska resestipendiet vid Upsala 
akademi, till Medelpad, Jamtland och Harjedalen i860 med un- 
derstod af Kongl. Vetenskapsakademien, till Danmark och Tysk- 
land 1 86 1 med understod af allmanna medel for att studera 
flygsandsfaltens beskaffenhet och aterodling, till Danmark 1863, 
till Spetsbergen 1868 s^som zoolog under den Nordenskioldska 
expeditionen, till Hunneberg i Vestergotland 1871 med understod 
af Kongl. Vetenskapsakademien, till entomologiska kongressen i 
Paris 1874 n\ed understod af allmanna medel for att taga kanne- 
dom om den utstallning af for kulturvaxter skadliga insekter, som 
skulle ega rum i Paris, till sodra Frankrike 1877 pa anmodan 
och med understod af vinodlare i och for utredande af insekt- 
skador k vinplantan. 

Redan 1855 anstaldes han som bitrade ^t professor Bohe- 
MAN vid bestammandet och ordnandet af Riksmusei entomolo- 
giska samlingar. 1858 erhoU han larareplats i naturhistoria vid 
skogsinstitutet och befordrades 1871 till lektor vid samma laroverk. 

Holmgrens m^ngsidighet inom naturvetenskapen och den 
kanda sk^rpa, hvarmed han bedomde naturforem^len, forskaffade 
honom uppdrag fran hogre ort att nedskrifva handbocker i zoo- 
logi, entomologi och botanik for det laroverks elever, hvilka han 
iktt pk sin lott att utbilda. Han erholl ocks^ vid flera tillfallen 
ur allmanna kassor anslag till bestridande af de darmed forenade 
omkostnaderna. Fran 1880 till 1886 var Holmgren Kongl. 
Landtbruksakademiens entomolog pa stat med skyldighet att pa 
kallelse besoka de orter, som harjades af insekter. 



Digitized by VjOOQ IC 



% 



1 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

P^ grund af denna befattning var ban n^stan standigt under 
sommarminaderna stadd pk resor for att ^studera de skador in- 
sekterna fororsakat, bvarjamte ban ock lemnat undervisning i 
praktisk entomologi kt eleverna vid Alnarps Landtbruksinstitut. 

Huru omfattande bans forfattareverksambet varit, torde man 
erb§,lla en forestallning om, dk man kastar en blick for nedan- 
stdende lista, som utgor ett uppraknande af bans skrifter dels af 
rent vetenskaplig dels af popular vetenskaplig art: 

Skrifter af entomologiskt innehall: 

1. Entomologiska excursioner vid Vettern. — Ofvers. Vet. Ak. Forh., arg. 
9 (1852), Sthm., sid. 13—18. 

2. Entomologiska anteckningar under en resa i sodra Sverige Ir 1854. — 
Vet. Ak. Handl. 1854. Sthm., sid. I— 104. 

3. Forsok till uppstallning och beskrifning af de i Sverige funna Tryphoni- 
der. — Vet. Ak. Handl., bd, I, h. I (1855) Sthm., 154 sid.; bd. i, h. 

2 (1856), 90 sid: m. 2 tafl. 

4. Slagtet Schizopyga. — Ofvers. Vet. Ak. Forh., Irg. 13 (1856), Sthm., 
sid. 69—72. 

5. Utvecklingen af Orthocentrus. — Ofvers. Vet. Ak. Forh., Srg. 13 (1856), 
Sthm., sid. 72—73, t. i b. 

6. Ophionid- slagtet Anomalon. — Ofvers. Vet. Ak. Forh., arg. 14 (1857)^ 
Sthm., sid. 157 — 187, t. 2. 

7. Genera Ophionidum Sueciae. — Ofvers. Vet. Ak. Forh., arg. 15 (1858), 
Sthm., sid. 321 — 331. 

8. Crotopus ett nytt slagte bland Ichneumon! derna. — Ofvers. Vet. Ak. 
Forh., Irg. 15 (1858), Sthm., sid. 353—355. 

9. Forsok till uppstallning och beskrifning af de i Sverige funna Ophionider. 

— Vet. Ak. Handl., bd. 2, h. 2 (1858), Sthm., 158 sid. 

10. Bidrag till kannedom om Ichneumonidemas lefnadssatt. — Ofvers. Vet. 
Ak. Farh., Irg. 16 (1859), Sthm., sid. 19—23. 

11. Forsok till uppstallning och beskrifning af Sveriges Ichneumonider, tredje 
serien, fam. Pimplariae. — Vet. Ak. Handl., bd. 4, h. 2 (1862), Sthm, 
76 sid. 

12. Ichneumonologia Suecica. Tom. I — 2. Sthm., P. A. Norstedt & Soner, 
1864, 1871, 8:0, 342 sid. ra. I pi. 

13. De for trad och buskar nyttiga och skadliga insekterna. En handbok 
for skogshushlUare, tradgardsodlare och jordbrukare. Med 133 trast. 
Sthm., Alb. Bonnier 1867. 8:0 370 sid. 

14. Bidrag till kannedomen om Beeren Eilands och Spetsbergens insektsfauna. 

— Vet. Ak. Handl., bd. 8 {1869), Sthm., 55 sid. 

15. Om de skandinaviska arterna af Ophionid-slagtet Campoplex. — Bih. Vet. 
Ak. Handl., bd. I (1872), Sthm, 89 sid. 



6^ , 



I Digitized by VjOOQ IC 



spAngberg: nekrolog ofver a. e. holmgren. 169 

16. Insekter frin Nordgronland, samlade af Prof. A. Nordenskiold 1870. — - 
Ofvers. Vet. Ak. Forh., hrg. 29 (1872), Sthm., 6, sid. 97— io5- 

17. Oedemopsis Rogenhoferi Tschek funnen pE Hunneberg i Vestergotland. — 
Ofvers. Vet. Ak. Forh., Srg. 29 (1772), Sthm., 2, sid, 143—147. 

1 8. Om Skems vanligaste skadeinsekter. Sthm., P. A. Norstedt & Soner, 1873^ 
8:0, 2 opag. 4-72 + 2 opag. sid., m. 61 atbildningar. 

19. Dispositio methodica Exochorum Scandinaviae. — Ofvers. Vet. Ak. Forh.^ 
^g- 30 (1873). Sthm, 4. sid. 55—79. 

20. Dispositio Synoptica Mesoleiorum Scandinaviae. — Vet. Ak. Handl., bd. 
13, (1874), Sthm., 51 sid. 

21. Enumeratio Ichneumonidum, exhibens species in alpibus Tiroliae captas. 
I. Fam. Ichneumonides et Alomyides. 1878. — Verhandl. Zool.-bot. Ges. 
Wien, bd. 28 (1878), Wien, p. 167—182. 

22. Om skadeinsekter inom hus, deras kannetecken, utveckling och lefnads- 
satt.samt medlen att utrota dem. Sthm., J. Beckman, 1879,8:0, in sid. 
m. 45 afbildn. 

23. Tradgardens skadedjur, Handbok for landtbrukare och tradglrdsodlare. I. 
Insekter. Forsta haftet Sthm., J. Beckman, 1880, 8;o. 72 sid. m. 8- 
trasnitt. 

24. Adnotationes ad »Ichneumonologiam suecicam». — Entomol. Tidskr., arg. i 
(1880), Sthm., sid. 22—32, 76—87. 

25. Bladminerande fluglarver for vara kulturvaxter. — Entom. Tidskr., Srg. i 
(1886), Sthm., sid. 88 — 90, resume sid. in. — Tidning for Tradgirds- 

odlare, Sthm., 1880, sid. 70—71. 

26. For kulturvaxterna skadliga insekter. I. Rattikeflugan (Aricia floralis Zett.), 
Entom. Tidskr., Srg. 1 (1880), Sthm., sid. 189 — 191. r^sum^ sid. 214. 

27. Illustrissimo viro Adolpho Erico Nordenskioldio in patriam reduci salutem 
dicit plurimam. — Novas species insectorum cura et larbore A. E. Nor- 
denskioldii e Novaia Semlia coactorum descripsit. Holmise 1880, 4:0^ 
24 sid. (Festskrift). 

28. lakttagelser om itskilliga skadeinsekter. — Landtbruks-Akad. Hand, o, 
Tidskr., irg. 20 (1881), sid. 124—133. 

29. Nigra ord om jordlopporna. — Sthm., Sv. Tradg. For. Tidskr. 1882, 
sid. 93— 94> 

30. Nigra iakttagelser roaande Simyra albo-venosa Goeze (De Geer) och en 
hos densamma funnen parasitstekel. — Ent. Tidskr., Srg. 3 (1882), Sthm., 
sid. 87 — 89, r6sum6, sid. 104. 

31. En parasit hos Saturnia Pavonia L. — Ent. Tidskr., arg. 4 (1884), Sthm., 
sid. 29 — 31, resume sid. 55. 

32. Insecta a viris doctissimis Nordenskiold ilium ducem sequentibus in insu- 
lis Waigatsch et Novaja Semlia anno 1875 collecta: Hymenoptera efr 

Diptera. — Ent. Tidskr., Irg. 4 (1883), Sthm., sid. 143—190. 

33. Om insektharjningar Sr 1883. Landtbruks-Akad. Hand- och Tidskr., Erg. 
23 (1884). sid. 129—145. 

34. Ollonborrharjningen pa Rickarums kronopark i Kristianstads Ian 1883, 



Digitized by VjOOQ IC 



170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

redogCrelse afgifven till kongl. domanst3rrelsen. — Ent Tidskr., ^. 5 
(1884), Stbm., sid. 43—51. 

35. Parasitsteklar iiisamlade i Norrland och Lappland af Joh. Rudolphi. — 
Ent. Tidskr., Srg. 5 (1884), Sthm., sid. 63—66, r^sum^ sid. 92. 

36. Grasmasken, nigra ord med anledning af denna skadeinsekts upptradande 
i Norrland 1883. — Ent. Tidskr., Srg. 5 (1884), Sthm., sid. 151 — 160, 
r^sum^ sid. 222 — 225. 

37. Nigra anteckningar cm parasitstekel-familjen Cryptidae. — Ent Tidskr., 
arg. 7 (1886), Sthm., sid. 17—29. 

3S. Ofversigt och utredning af arterna till pisorii-gruppen inom parasitstekel- 
slagtet Ichneumon Linn^. — Ent. Tidskr., Irg. 7 (i886), Sthm. sid. 
41 — 44, r^sum^ sid. 130 — 132. 

39. »Lissonota extensor L.» — Ent. Tidskr., Irg. 7 (1886), Sthm., sid. 71. 

40. Fortsatta iakttagelser anglende kornflugans upptrSdande pi Gotland. — 
Landtbruks-Akad. Handl. och Tidskr., Irg. 26 (1887), sid; 74—83 med 
I color, tafia, 

41. Om vatteninsekter sisom formedlare af vissa mindre djurs ofverflyttning 
till s. k. >bryor» eller vattengropar. — Ent. Tidskr., irg. 9 (1888), 
Sthm., sid. 107 — 108. 

42. En utforlig redogorelse ofver den stora omfattande insektsharjningen pa 
Visingsos ekplanteringar. Cnattingius: Tidskrift for Skogshushlllning. 



Skrifter af ailment naturhistoriskt innehdll : 

43. Anvisning att igenkanna Sveriges vigtigare lottrad och lofbuskar under 
deras blad- och blomlosa tillstand jamte en kort framstallning af tradsla- 
gens naturliga familjer. Med 117 fig. Sthm., F. Maas, 1 861. 8:0. 
4 4- 127+5 sid., med 6 pi. o. i tab. 

44. Om smlfoglarna. Den nytta de gora och det skydd de behofva. Sthm, 
S. Flodin, 1869. 8.0, 34 sid. 

45. Duf- eller hcJnshoken med alia dess kannetecken. Sthm., Askerberg, 1866. 
8:0, 33 sid. I pi. (ny uppl. 1876). 

46. Handbok i zQologi for landtbrukare, skogshushlUare, fiskeriidkare och 
jagare. Sthm., P. A. Norstedt & Soner; del i, Skandinaviens daggdjur, 
1865. 8:0, 5 opag. -j-431 + I opag. sid. m. 156 trasnitt, del. 2: i — 2. 
Skandinaviens foglar, 1870, 1867 — 71. 8;o, 3 opag. 4- I — 610 + I opag, 
2 opag. + 611 — 1 151 +1 opag. sid. m. 173 trasnitt och 9 pi. 

47. Om konstgjorda fogelbon och deras inbyggare till nytta och noje for ung- 
domen samt till gagn for det allmanna. Sthm., P. A. Norstedt & Soner. 
1870. 8:0, VIII + 69+1 opag. sid. 

48. Svensk exkursionsfauna. En fickbok for unga zoologer och jagare. Fog- 
lama. Sthm., P, A. Norstedt & Soner, 1871. 8:0, 2 opag. + 171 + I 
opag. sid. Med 65 trasnitt i texten. 

49. Ur de misskanda djurens lif. Nigra anteckningar tillegnade Skandinaviens 
landtbrukare och jagare af Strix Bubo. Upsala, Schultz, 1873. 8:0, 96 sid. 



Digitized by VjOOQ IC 



spAngberg: nekrolog 6fver a. e. holmgren. 171 

50. Texten till »atlas ofver Skandinaviens daggdjur af W. Meves». Sthm 
Giron, 1 873. 4:0. 26 sid. 

51. LSlran om jordman och klimat med tilliimpning p& skogshushillningen 
jamte ett tillagg om flyg sands faltens beskaffenhet. Sthm., F. Skoglund, 
1877. 8:0, 238 sid. 

52. Vagledning i naturhistoria, narmast afsedd for skogs- och landtbruksskolor 
samt for kronojagare, skogvaktare m. fl. Med 223 bild. i texten. Sthm., 
Alb. Bonnier, 1S79. 8:0. 292 sid. 

53. Ur djurverlden. Enkla skildringar med hufvudsakligt praktisk syftning. 
Sthm., P. A. Norstedt & Soner, 1881. 8:0, 159+1 opag. sid. 

54. Eu frSga af vigt for skogshushillning och traindustri sarskildt inom norra 
Sverige. Historik och anmarkningar. Sthm., C. Suneson, 1884. 8:0. 120 s. 
(tillsm. m. Arv. Ahnffxt). 

Bland utl^ndska vetenskapliga sallskap, som hedrat honom 
med kallelsebref, erinra vi oss: 

Entomologische Verein i Stettin, Die k. k. zoologische-bota- 
nische Gesellschaft in Wien och Sallskapet pro fauna et flora 
fennica. Dessutom var ban en af stiftarne af Entomologisk For- 
ening, till hvars hedersledamot af forsta klassen ban valdes 1886. 
Ofta anmodades ban af akaderoier i olika land sasom i Oster- 
rike, Belgien, Frankrike, England, Danmark, Norge, Finland ocb 
Nordamerika att verkstalla artbestamning ocb beskrifning pa in- 
sekter, som utofva ett bogst vigtigt inflytande pa kulturvaxterna, 
dels af enskilda personer att lemna rad ocb upplysningar vid 
skadeinsekters bemsokelser pa kulturvaxter. 

Om man med skal kan saga att Holmgrens vetenskapliga 
arbeten aro kanda bos fackman saval i Europa som utom dess 
granser, s^ torde m^banda med annu storre skal kunna sagas, att 
bans populara skrifter med noje lasas af bvar ocb en, som bar 
hkg ocb lust for naturen. Han besatt en stor makt ofver spri- 
ket ocb ofta andas framstallningen lifligbet, varme ocb banforelse 
for det amne som skildras. Men mangen gang inlade ban satir 
ocb var icke god att r4ka ut for, ban egde »en exempellos fdr- 
maga att under den vanligaste ocb artigaste form saga de mest 
bitande sarkasmer». 

I det enskilda sallskaps- ocb kamratlifvet lat ban sitt bumo- 
ristiska lynne fk fritt spel. En tecknare sager om bonom: »Han 
var spackad med bistorier ocb spektakel. Sina onekliga musika- 
liska anlag bade ban uppenbarat pa ett egendomligt satt. Han 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

! vindens ilar och fdglarnes laten. Han bliste flojt pa 

pelade orgel pa ett bord, atergaf med strupen under 

ignement af ett pianino bondorgeln och kyrkosangen, sa 

horde sk val de spruckna balgarnes snarkande som den 

pubfikens falska sopraner. Hans improviseradt drama- 

pertoir egde sina praktnummer och manga lustiga anek- 

ngo om honom i svang.» Genom denna obeskrifligt stora 

att roa skaffade han sig en talrik vankrets och i veten- 

har han rest sig en varaktig minnesvard. 

J. Sp. 



Digitized by VjOOQ IC 



NECROLOGIE. 



t 



August Emil Holmgren. 



L'entomologie suedoise a fait une grande perte par le dec^s, 
le 31 ddcembre 1888, du savant distingue dont le nom est en 
tSte de cette notice. 

Ne, le 10 novembre 1829, dans la paroisse de Vestra Ny, 
district d'Aska, en Ostrogothie, ou son p^re, devenu plus tard 
(1837) pasteur de la paroisse de Vinnerstad, dans la m6me pro- 
vince, revetait des fontions eccl^siastiques, Holmgren se consacra 
pour ainsi dire comme enfant k I'etude de I'histoire naturelle, 
spdcialement de celle des oiseaux et des insectes. A I'age de 1 5 
ans^ il s'essayait d6)k k une monographic des Araignees. 

En 1850, Holmgren fut inscrit etudiant d I'universit^ d'Upsal, 
et se voua d^s lors k Tentomologie. Ses connaissances et son 
ardeur d I'etude attir^rent bienlot I'attention des autorites scienti- 
fiques et administratives de sa patrie, qui, d^s 1852, Ten voyerent 
k diverses reprises explorer la faune entomologique d'une foule 
de provinces suedoises. En 1861, il visitait en outre le Dane- 
mark et I'Allemagne avec une subvention publique, k I'effet 
d'etudier la culture des sables volants de ces pays. En 1868, 
il prit part comme zoologiste k Tune des expeditions de Nor- 
denskiOld au Spintzberg. En 1874, letat de Suede le delegua 
au Congr^s entomologique de Paris, aftn d'etudier Texposition 



Digitized by VjOOQ IC 



174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

d'insestes nuisibles k Tagriculture annexee k ce congres, et en 
1877, il est appeld en France par des viticulteurs de ce pays, 
effrayes des d^gats causds a la vigne par le P'hylloxera. 

D^s 1855, Holmgren assistait le feu professeur Boheman 
dans la classification et T arrangement des collections entomologi- 
ques de TAcad^mie des sciences. En 1858, il devint professeur 
d'histoire naturelle k I'ecole superieure de silviculture, place qu'il 
a occup^e jusqu'^ sa mort. Enfin, de 1880 k 1886, en qualite 
d'entomologiste de 1' Academic d'agriculture de SuMe, il a rendu 
des services ^minents k I'agriculture suedoise. 

L'activit^ litt^raire de Holmgren a ete considerable, comme 
le montre la liste des ouvrages sortis de sa plume donnee aux 
168 — 171. II est presque oiseux de dire que Holmgren etait 
membre d'une foule de societ^s savantes su^doises et ^trang^res, 
il jouissait, meme en dehors de sa patrie, d'une grande autorite 
dans le domaine de I'entomologie agricole. 

Holmgren a ete Tun des fondateurs de la Societe en tome- 
logique, dont il fut elu membre honoraire de i:re classe en 
1886. — Les lecteurs de cette Revue ont souvent en k apprecier 
la part eminente qu'il a prise aux discussions et aux travaux de 
la Societe. 

Holmgren appartenait k une famille de savants. De ses 
onze fr^res et soeurs, un fr^re, Hjalmar Holmgren, mathematicien 
distingue, est mort en 1885 comme professeur ^ I'ecole polytech- 
nique de Stockholm, un frere est professeur k I'universit^ de Lund, 
et un troisi^me, le celebre physiologiste Frithiof Holmgren, est 
professeur k I'universite d'Upsal. 



"\ 



Digitized by VjOOQ IC 



SMA drag UR INSEKTERNAS LIF. 



Den 12 maj d. ar trafFades a Ostra Staket en larv af den 
bekanta Furuspinnaren, Eutrichia Pint, krypande a en gangstig 
i skogen. Larven syntes vara fullvuxen och han var sannolikt 
i begrepp att pa lampligt stalle forpuppa sig. Larven hemtogs 
och slapptes i en storre glasburk af mer an 20 cm. i hojd med 
litet jord k bottnen, och forsags for sakerhets skull med litet 
foda. Denna brydde han sig icke vidare om utan krop omkring 
och gjorde, sisom det tycktes, fifanga forsok att krypa upp for 
glasvaggen. Innan jag ofverbundit burken, blef jag utkallad for 
nigot arende, och burken fick sta utan ofverbindning en timme 
eller nagot mera. Y)k jag kom ater, fann jag burken torn — 
larven var borta. Han hade, da forsoken att omedelbart krypa 
upp for burkens insida misslyckades, funnit p4 rid. Genom 
att fora hufvudet omvexlande till den ena och den andra 
sidan fastade han en fin men stark silkestrdd i zigzag stalda 
linier vid glasvaggen och med tillhjalp af denna repstege krop 
han smaningom uppat och forlangde sin repstege uppdt samt 
klattrade s4 vidare uppat p5, densamraa, tills han nidde burkens 
kant. Detta hans satt att gk till vaga for att^ komma ur sin fangen- 
skap hade jag namligen tillfalle att snart darefter iakttaga, emedan 
larven 4terfans p5, golfvet i rummet och forpassades knyo till 
samma burk, som nu forsigtigtvis ofverbands med glest tyg. Sin 
repstege n:o 2 anbringade han pa en annan del af burkens in- 
sida och begagnade, under! igt nog, icke den forut upprattade, 
ehuru han, sokande efter forpuppningslokal, vandrade forbi och 



Digitized by VjOOQ IC 



176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

vidrorde densanima. Uppe vid burkens dfverkant under det 
ofverbundna tygstycket spann ban darefter in sig och redan den 
12 juni var en vacker bane klackt ur puppan. Detta byggande 
af silkesstegen rojde bos larven en fdrmdga af berakning, sora 
jag icke bade vantat mig att finna. 

O. T. S. 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOLOGISKA FORENINGENS I STOCKHOLM 
SAMMANKOMST 

DEN 28 SEPTEMBER 1889. 



Ordforanden, prof. Sandahl, helsade de talrikt forsaralade 
ledamoterna valkomna kter efter sommarens angenama arbeten 
och forstroelser i skog och mark samt helsade sarskildt forenin- 
gens standige ledamot hr Fr. Theorin, som nyligen aterkommit 
till fademeslandet efter mangirig vistelse i Vestra Afrikas hetaste 
trakter, senast i Kamerun. Sammankomsten bevistades afven af flere 
hrr skogsinspektorer fran vidt skilda delar af landet samt af an- 
dra landsortsledam5ter. 

Sedan protokollet frdn foregaende sammankomst blifvit.upp- 
last och godkandt, tillkannagafs att foreningen genom d5den for- 
lorat tvk intresserade ledamoter, namligen jagmastaren, grefve 
Axel Wachtmeister pa Lindds och grefve Wathier Hamilton 
k Stigtomta. 

Foljande nya ledamoter anmaldes: 

Vk forslag af lektor SpAngberg: 
Laroverksadjunkten fil. d:r Fr. Lundberg (Strengnas). 
Direktoren Fr. Fant (dkerbrukskolonien Hall). 

Vk forslag af konservator Lampa: 
Pastor H. Beckman (Endye pa Gotland). 
Hr GusTAF MoLLER (Helsingborg). 
Adjunkten, fil. kand. G. Lofgren (Helsingborg). 

P^ forslag af konservator W. M. Schoyen: 
Skolbestyrer cand. real. Hans Warloe (Drobak). 
Stud. med. J. Scharffenberg (Kristiania). 

EntomoL Tidskr. Arg. 10, H. 4 (1889). 12 



Digitized by VjOOQ IC 



m^^ 



178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

P4 forslag af amanuensen Seth: 
Stud. Yngve SjdsTEDT (SmoL, Upsala). 
FiL kand. R. Jugner (Vestrog., Upsala), 

samt de vid ^ammankomsten narvarande: 
Skogsinspektoreina A. M. Hellstrom (Umei), Fr. W, Ti- 
GERHjELM (Ostersund) och A. Fr. Kjellerstedt (Fjal). 

Konservator Lampa inledde sedan en 5fverlaggning om 
ollonborrarne sasom skadedjur och medel mot deras harjningar 
med ett langre anforande, som kommer att i tidskriften inforas. 
I ofverlaggningen deltogo darp^ flera af foreningens ledamoter. 
Skogsinspektoren Smedberg och byrachefen af Zell:6n framh5llo 
fordelen af att verkstaUa plantering af skogsplantor »med klinip», 
hvarigenom de mindre utsattes f6r angrepp af ollonborrelarver. 
Likaledes vore fSrdelaktigt att uppdraga f5rst bjork och sedan 
bland bjCrkarne bok, hvarigenom lata skogsbestAnd kunde bildas, 
som voro mera skyddade mot dessa insekters harjningar, emedan 
ollonborrarne icke forekomma inne i tatare skogar. — Det har 
ofta sagts, att ollonborrarne sv^rma blott hvart Qarde kr, men 
djtrimellan fOrekomma, enligt hvad kronojagarne iakttagit, ofta 
ratt betydande svarmningar, icke sallan med 2 ^rs mellantid. 
Svarmningen hvart fjstrde kr Sr dock, sk vidt man hittills vet, 
af SfvervSgande storlek, hvilket naturligtvis beror darpa att ollon- 
borrens larv behofver 4 kr for sin fullstSndiga utveckling. 

Af flera ledamoter anfordes att larver af nagra andra skal- 
baggar kunna vara snarlika ollonborrelarver under olika stadier 
i utveckling, sisom larverna af vissa AphodiusdLXttx och af Oryctes 
nasicornis, Af den sistnSmdas larver forevisade prof. Sandahl 
ett antal lefvande exemplar, funna i en lof hog vid sommarlagen- 
heten Lennas k Verradon. Dessa larver aro i sitt fjarde ar 
mycket storre an de jaraniriga af ollonborren, samt hafva olika 
form p4 mandiblema. 

Prof. AuRiviLLius forevisade sedan en afskuren stam och 
grenar af en aim {xkn Tekniska Hogskolans tr^dgdrd, hvilkas 
hela yta glanste som glas, liksom om ett vattenlagerfrusit om- 
kring desamma. Detta berodde pa ett ytterst fint och tiitsittande 
ofverdrag, spunnet af en acarid, om hvilken sarskild beskrifning 
skuUe i tidskriften intagas. Direktor Pihl och fabrikCr A. Bo- 



Digitized by VjOO^ IC 



ENTOMOL. FOrENINGENS SAMMANKOMSTER. 1 79 

LiNDER hade f5r flere kr sedan a Fjaderholmarae sett en stor 
salg, hvars stam blifvit pa samma satt glacerad genom dylik fin 
spanad, som afven bekladde en nara liggande sten. 

Prof. Sandahl visade slutligen en storre glasburk k hvars 
insida larven af tallspinnaren, Eutrichia pini^ hade spunnit 2 
prydliga repstegar, med h vilkas tillhjalp han klattrat upp fdr de 
glatta vaggarne af sitt fangelse. En notis harom ar intagen i tid- 
skriften. 

Oskar Th. Sandahl. 



ENTOMOLOGISKA FORENINGENS I STOCKHOLM 
EXTRA SAMMANKOMST 

DEN 4 DECEMBER 1889. 



Ordforanden prof. Sandahl anmalde att fOreningen forlorat 
tre ledani5ter genom doden sedan sista sammankorosten, njlm- 
ligen: apotekaren Christian Berg i Stockholm, fil. d:r Patrik 
Fabian HonoriS De Laval, larare vid Nya Elementarskolan i 
Stockholm, och med. d:r Gustaf Moller, regementslakare vid 
Skanska Dragonerna och tillika stadslakare i Trelleborg, samt 
en utlandsk ledamot med. d:r Franz Low, som afled i Wien den 
22 sistlidne november i en ^Ider af 60 ar, hvarjamte ordforan- 
den meddelade att, enligt i tidningarne meddelad underrattelse, 
foreningens medlem d:r Victor Signoret i Paris aflidit den 3 
april detta 4r. 

Sedan ordforanden egnat de bortgangnas minne nigra sak- 
nadens ord och sarskildt namt att ett portratt af den om ento- 
mologien hogt fortjante d:r G. Moller jamte nekrolog ofver 
honom vore-att forvanta i nasta hafte af tidskriften, tillkannagafs 
att fOljande nya ledamoter invalts i foreningen: 

Yk f(£)rslag af hr G. Hofgren: 
Konservator Edvard Granstedt (Engelholm). 

Pi forslag af prof. Aurivillius och hr JagerskOld: 
Stud. Oscar Herman Hedstrom (Gotl., Upsala), 



Digitized by VjOOQ IC 



*s. 






1 80 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

samt grosshandl. Knut Knutson (Stockholm) 

och prof. JOHAN NoRDAL FiscHER WiLLE (Aas, Norgc). 

Tv4 ledam5ter anm^de sig ingk sAsotn standiga ledamoter 
i f^reningen, namligen: 

Hr lektor Karl Fredrik DusiSn (Kalmar) och 

hr lojtnant Clacs Grill (Stockholm). 

Enligt styrelsens forslag kallades till hedersledamot af forste 
klassen: Kommendoren "af kgl. N. O. med. o. fil. d:r f. d. pro- 
fessorn Wilhelm Lilijeborg (Upsala). 

Darefter ofverlades om sattet att h5gtidligh411a foreningens 
lo-^rsdag den 14 december 1889. 

Oskar Th. Sandahl. 



Digitized by VjOOQIC 



t 



GUSTAF FREDRIK MOLLER. 



V4r Forening har nyligen fSrlorat en af sina mest nitiske 
och kunskapsrike arbetande medlemmar. Regementslakaren vid 
kongl. Skdnska dragon-regementet, riddaren af kongl. vasaorden, 
medicine licentiaten och chirurgie magistem Gustaf Fredrik 
MoLLER, som afled i Trelleborg, torsdagen den lo oktober af 
ett hjartlidande, hvars forsta symptomer ban erfor under juli 
mdnad sistl. ar, och hvilka d^ bestodo af »tr6tthet och besvarlig 
andtappa». Under detta ars sommar tillbragte han sju veckor 
vid Ulricehamns sanatorium, dar han ronte en vasentlig forbatt 
.ring, hvilken fortfor annu nkgon tid efter bans hemkomst i b5r- 
jan af augusti mAnad, men som snart visade sig vara blott en 



Digitized by VjOOQ IC 



1 82 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

bedrjlglig forhoppning. Dagen fore sin dod hade han ing^tt i 
sitt 64 lefhads^r och s41unda endast med nigra timmar ofver- 
skridit ilderdomens grans: det 6 y,e kret, Tomames Annus climac- 
tericus. Tisdagen den 15 oktober anfortroddes bans stoft at 
jordens moderliga sk6te, 

GusTAF MOller f5ddes p4 Sjorup i Vestra Ahlstads forsamling 
af Malmohus Ian den 9 oktober 1826; fadren var kronolans- 
mannen i Skytts harad, v. auditor Olof Eiesel Moller och 
modren: Gustafva Fredrika Schlyter, dotter af prosten och 
kyrkoherden i namde forsamling: Adam Schlyter. Efter att 
hafva genonigatt Malm5 httgre eleroentarlSroverk blef han student 
i Lund 1843, med. fil, kandidat 1850, medic, kandidat 1853, 
medic, licentiat 1855 och kirurgie magister 1856. Samma kr 
bosatte han sig sAsom praktiserande lakare i den omkring en 
mil frin bans bamdomshem belagna kdpingen Trelleborg, dar 
han sedan haft sin verksamhet oafbrutet under en tid af 33 dr. 
Ar 1862 blef han antagen till distriktslakare inom Skytts harad 
med station i kdpingen och ingick tvi kx darefter pi militar- 
lakarebanan, di han utnamdes till 2:a bataljonslakare pa samma 
regemente, dar han vid sitt nyss timade frinfalle innehade rege- 
mentslakaretjansten. Tio ir harefter, ar 1874, sokte och erhdll 
han i:a bat.-lakaretjansten vid Norra skanska infanteri-regementet, 
hvilken tjanst han innehade till ar 1880, da han pa egen bega- 
ran erholl transport till motsvarande tjanst pa sitt gamla rege- 
mente, hvarest han kx 1884 utnamdes till regementslakare, och 
samma kx till riddare af kongl. vasaorden. Fran kx 1868 hade 
Trelleborg erhallit stadsprivilegier och Moller blef nu den forsta 
stadslakaren darstades. Redan fdrut anvand i kommunens ange- 
lagenheter blef han nu jamval en af stadens fuUmaktige och val- 
des kx 1875 till ordforande bland desse, hvilken befattning han 
sedan oafbrutet innehade till innevarande ars bdrjan, da bans 
tilltagande sjuklighet nodgade honom att taga afsked frin en tjanst, 
som han med heder bekladt under en tid af 1 4 ar. Utom desSa 
bcfattningar sisom bade civil- och militarlakare samt kommunal- 
man hade han under sina krafts dagar och anda till sin under 
det sista lefnadsaret intradda sjuklighet utofvat en ganska vid- 
strilckt och anstrangande enskild praktik, hvilken ganska ofta 
hindrade honom frin sysselsattning med sitt alsklingsstudium. 



Digitized by VjOOQ IC 



ner]6n: nekrolog Ofver g. f. mCller. 185 

entontologien] samt fr4n exkursioner i omnejden, hvarSfver han i 
sina fortroliga bref ej sallan beklagar sig. 

Redan under sin f5rsta studenttid var han kslnd s&som en 
god sAngare och l^rer hafva varit en bland medlemmarne i den 
s. k. »Lindbladska qvartetten*, hvarjamte han fOrvarfvat sig en 
ej vanlig skicklighet sdsom flojtist (ja jtfven fagottist), och annu 
p4 senaste 4ren gema deltog i ensemblemusik, heist klassisk, 
s4dan den ofta i bans angenama och gastfria hem utOfvades. 
Att han med dessa forutsattningar var »en angenilm och eftersdkt 
sallskapsman » foljer af sig sjalft, men s^kerligen uppskattades 
och varderades han dock mest af de narmare vMnner och larjun- 
gar, som hade lyckan att ik njuta af bans omfattande och gedigna 
kunskaper in entomologicis y d^r han var grundligt hemmastadd 
inom de fleste ordningar, men fornamligast dock inom Coleoptent 
och Hymenoptera. Det var i denna egenskap v4r Forening, re- 
dan fran borjan af sin tillvaro fick rakna honom sasom en h5gt 
varderad medlem och jamval fitt i flere frin bans hand till dess 
Tidskrift insanda originalafliandlingar — af hvilka flere funnits 
vardiga att reproduceras i utlandska facktidskrifter och det t. 0. m. 
p^ andra sidan atlanten — rona talande bevis p4 bans skarp- 
sinne och iakttagelseformiga, parade med flit, ibardigbet och sam- 
vetsgrannbet : allt egenskaper, som kannneteckna den ratte natur- 
forskaren. Darjamte var ban frdn ar 1885 medlem af i^Sociiti 
Entomologique de Frances , specielt intresserad for n CoUopt^res ^ 
Hyminopth'es^ surtout Ickneufnonides», som det heter i sail- 
skapets ^Liste de Membres*, 

Det ar sannolikt att h^gen for insekternas studium tidigt fiitt 
naring bos M. ; visst ar att han, redan baruti hemmastadd, under 
sina forsta studentar och i sallskap med sin 2 kx aldre van,- 
Thomson, foretog entomologiska exkursioner kring Lund (till 
»F^gelsAng med Landby och Ryd», »Kjeflinge» etc. samt till 
>Klinta vid Ringsjon») afvensom att bagge vid denna tid foretra- 
desvis studerade Coleoptera, Fran borjan af 1850-talet synes ett 
iangre afbrott i dessa studier hafva egt rum under det M, afslu- 
tade sina medicinska studier dels i Lund och dels i Stockholm, 
afvensom under de forsta iren af bans praktiska verksamhet sA- 
som lakare. Men: lion revient toujour s a ses premiers amotirs^ 
heter det och med ingingen af 1860-talet synes bans gamla big 



Digitized by VjOOQ IC 



184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

hafva vaknat till nytt lif. N^rmaste anledningen h^rtill larer ha 
varit, att en telegrafkommissarie E., som vistats nigon tid i Kalix 
(n^iSL polcirkeln) insamlat en del skalbaggar, hvilka han fors5kt 
att bestamma och visat sin samling {6r M. som, efter sk m^nga 
^s fbrloppy dock hade sk val reda pk djuren, att han kunde 
ratta alia felaktiga bestamningar, Hans hkg f5r entomologien, 
haraf ytterligare lifvad,, fbranledde en skrifvelse till vannen Thom- 
soii i Lund med begjlran, att denne skulle sjlnda honom hvad som ut- 
kommit af hans nyaarbete 6fver ^Skandinaviens Coleoptera*. Med 
den energi och detallvar, hvarmed M. alltid egnade sig at hvarje sak, 
borjade ban att satta sig in i de nya och forandrade systeraatiska an- 
ordningame och foljde sedan, alltjamt lika if rig, Thomsons under 
dren 1871—78 utgifna Hymenoptera Scandinavice. Denna ordning 
intresserade M. om mojligt mer an Coleoptera och var det nu 
ftiretradesvis de i 4:de och 5:6 tomen af sistnamda arbete be- 
skrifna Pteromaliderna^ som blefvo hans alsklin/?ar. Redan pa 
i86o-talet hade han borjat studera dessa vackrasmadjur — in- 
sektsverldens kolibris — om hvilka Schmiedeknecht yttrat, »att 
^fven den storsta jarnflit skall for alltid stranda p4 dessa djur.» 
M. var afven bar en flitig medarbetare 4t Thomson, hvarom 
namda arbete frdn 1875 — 7^ ^^^ vittnesbord p4 m5,nga stallen; 
sSrskildt genom den vackra Torymiden, Lioterphus Molleri, hvilken 
M. funnit i bagge konen under mOtestjanstgoring vid Herrevads 
kloster, och af hvilken Th. bildat ett nytt slagte, grundadt pi 
antennstrangens egendomliga bildning. 

Under senare kz bar M. funnit flera nya svenska arter, af 
hvilka 3 aro beskrifna af honom sjalf i Foreningens Tidskrift. 
I slutet af 1887 afsande M. en typsamling af svenska Pteroma- 
lidae, si fuUstandig ban kunde Sstadkomma, till Gustav Mayr i 
Wien, som da amnade bearbeta det Europeiska materialet af 
denna grupp. Fran honom fick M. i utbyte 86 arter Pteroma- 
lider, daribland flere Dalmanska och Bohemanska species, som 
han ej sett forut, hvarjamte foljde Mayrs uppsats ofver Europas 
Torymider^ hvilken M. lange forgafves spanat efter i antiqvaria- 
terna. Afven Proctotrupernas narbeslagtade familj, af hvilka 
mer an 300 svenska arter aro beskrifna, bar M. okat med 2 af 
honom jamval i Tidskriften beskrifna nya arter. Af Fam. My- 
maroidoey som bildar ofvergingen mellan dessa bagge familjer 



Digitized by VjOOQ IC 



ner^n: nekrolog Ofver g. f. mOller. 185 

och hvaraf omkring 60 arter aro k^nda inom Tyskland och 
England, har M. afven funnit nigra arter i Sverige. De &to, som 
bekant, belt smk djur (fr. o,5 — 1,5 m.m.), hvilka parasitera i fjilril- 
^gg, men ofver dessa finnes lika litet som Ofver Braconiderna 
n^ot skandinaviskt arbete. 

Men den familj, som under senare 4r mest intresserade M. 
var dock IchneumonidernaSy sarskildt det stora slagtet Ichneu- 
mon. Den 7 Jan. 1886 skrifver han^h^rom: T^Hvad IcAneumones 
betraflfar skall det bli hogst intressant .att se Thomsons och 
Holmgrens utredning af desamma, dk de arbeta hvar f6r sig 
och utan att hafva reda pi hvarandras isigter. Denna grupp 
tyckes nu ha blifvit gouterad; utom vira svenska v^nner arbeta 
i dessa tider engelsmMnnen Bridgeman och Fitch, tyskarne 
TiscHBEiN och Kriechbaumer med de samma; fransmannen 
Lethierry och PuTON intressera sig afven fc)r dessa stitliga» 
men svirbestambara djur». Redan 1880 hade Holmgren i sina 
nAdnotationes ad Ichneumonologiam Suecicamty inforda i Ent. 
Tidskrifts i:sta argdng, 5ka^ sljlgtets forut af honom beskrifna 
123 svenska arter med 17, sedan 1864 nyfunna arter, hvar- 
ibland 8 novce species. Men dk fortsattningen haraf lat vanta 
pi sig, bOrjade MOller en revision af det stora slagtet, hvarvid 
han emellertid motte o6fvervinneliga svirigheter vid utredningen 
af /uctatorius'gruppen, sisom han i bref benUmner densamma* 
Det var harvid hanarne, som erbjOdo de storsta svirigheterna 
och dessa hade snarare okats an minskats genom Holmgrens 
-^adnotationesTi. Det befanns att auktorema dels ofta beskrifvit 
k6nen af samma art med olika namn och dels fSrenat k5nen 
ziolika arter under samma namn. For att undvika den villervalla, 
som haraf blef en f51jd, hade Thomson och Moller vidtagit 
den utvagen att beskrifva endast honor af nya arter, men stalla 
de okanda hanarne isido tillsvidare och till dess utr6nt blifvit 
hvart de borde foras. Slutligen har MOller i Tidskriften, 1883^ 
beskrifvit en af honom vid Kempinge nyfunnen art: /. clavipes 
jamte 3 for Sverige nya Gravenhorstska och Wesmaelska arter ; 
och Holmgren kx 1883: 3- i Norrland nyfunna arter, hvilka han 
namt efter: MOller, Ringius och Rudolphi. 

Af biologiska rOn och iakttagelser var M. jamval hogligen 
intresserad. Silunda sager han i bref af den 25 aug. 1885: 



Digitized by VjOOQ IC 



1 86 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

»Samla, uppfbd och kldck fjarillarver! Det ar ett stort n5je, och 
sk filr man: i) vackra exemplar, 2) parasiter^ 3) biologiska facta. » 
Fk detta satt bar ban i fem kr, 1882 — 86, studerat T^Kalfjaril- 
larvens parasiter* ocb framlagt de vackra resultaten af sina 
forskningar i Tidskriften for sistn^mda kt pag. 81 — 85. Men 
ban bar afven i bref till mig af den 5 april 1884 ocb den 17 maj 
1885 barom yttrat ett ocb annat, som jag anser f5rtjana att bar 
meddelas, sasom kompletterande det namda referatet. »Jag be- 
sl5t i bostas», beterdet i de fCrsta af brefven, »att samla in 
Microgaster-VoVongti (som de kallas) f6r att ik reda p4 burn 
det fbrbeil sig med Hemitelis ocb Pezomachi dubbelparasitism ; 
bittills bar jag klackt 118 Dibrachys (f^ ocb 2»^ Hentiteles (^\ 
annu ingen 9 af de senare ocb alls ingen Microgaster, Skulle 
nu m6jligen ingen Microgaster alls framkomma, kommer jag att 
v^ga det pastAendet att Hemiteles ej ar dubbelparasit, utan 
lika primar sddan, som Microgaster, ty jag bar puppor efter 
larver utkrupna ur kilfjarillarver i lyckt karl, oitkomliga ibr 
hk6e Heniiteler ocb Pteromaliner ocb man kan val knappt tanka 
sig mojligbeten af att en Hemiteles 9 skulle kunna lagga sitt agg 
p^ MicrogasterAzxy^xi medan ban annu dvaijes inom fjarillarvens 
kropp- dock naturens vagar aro underliga ocb annu iterstil 126 
puppor att klacka*. — Af Microgaster ^X'kc^X.t!^ emellertid 13 0^ 
4 9 fr. d. 19 april till den 10 juli 1884 enl. Ent. Tidskr. 1886 
pag. 84. 

Den senare af de bagge skrifvelsema lyder silunda: »Du 
minnes kanske att jag namde om mina fbrsok med att upp- 
fostra k^lQarillarver for att utrona vid bvar tid de mojligen 
attackerades af Microgasterer, Jag bar fiitt dessa kokonger frin 
sdval fullvuxna larver som ixkn yngre, uppfodde inne i burar, 
oitkomlige for nagon parasit. Haraf kan s^ledes slutas, att 
Microgaster i ett tidigt skede af larvlifvet insticker sina agg. 
Microgasteres klacktes: en del redan i augusti 1884 (frin full- 
vuxna larver), resten i maj ocb juni 1885 (fr^n de inne upp- 
fodde) ocb annu finnas lefvande larver i kokongerna. I decem- 
ber oppnade jag en del af desse for att se om i dem funnos 
nagra parasitlarver ; mycket riktigt fann jag i 4 st. puppskelett 
ocb en liten, blank, oval larv samt i en puppskelett jarate tre 
dylika larver; dessa antog jag tillbora Hemiteles fulvipes, men 



'^ Digitized by Google 



ner]6n: nekrolog Opver g. f. mOller. 187 

blef ej litet flat, 6k jag vid hemkomsten fr4n regementsmCtet 
fann en mangd d6de och nS,gra lefvande qvadrimera Pteroma- 
liner i bagge konen ; sAledes hvarken Hemiteles eller den penta- 
mere Dibrachys Boucheanus; nej! en Tetrastichus narmast lik 
Evonymellce (Bouch^) men ^ utan abdominalfl^ck och $ med 
olika skulptur p4 thorax. Hvar har nu detta odjur kommit ifrdn? 
Utan tvifvel ixkn kS,l-larvens kropp, darifrin de sm4 larverne sugit 
sig fast vid Mkrog'asUr-la.Tvens kropp och ft)ljt med, dk dessa 
borrat sig ut och siledes blifvit inspunne j^mte sina vardar. 
Tetrastichus m&ste passa p^ i ett tidigare stadium under hud- 
omsningen att inbringa sina ^gg i larvens kropp, ty den har en 
kort terebra, Antagligen kommer jag att beskrifva namda para- 
sit s^som n, sp.»y tillagger M., hvilket ock skett i tidskriften 1. c. 
pag. 83. TiscHBEiNS mening, att Dibrachys skulle vara parasit 
i 2:dra ordningen p4 Hemiteles ar val ej harmed tillfullo veder- 
lagd, som M. sjalf anmarker 1. c. pag. 85, och resuUaten af hans 
annu i maj 1888 fortsatta iakttagelser r5rande dylika klackningar 
g&fvo endast : Hemiteles fulvipes i mangd, men ingen Braconid 
eller Pteromalid, hvadan den biologiska gitan ikr bli ol5st till 
en annan gcing», sager M. och man kan ej gerna undga, synes 
mig, att hari se en kraftig sporre till fortsattning af dylika iakt- 
tagelser, hvilka snart sagdt hvar som heist kunna Astadkommas, 
ehuru visserligen ej af h7^em som heist, enar de forutsStta myc- 
ken urskiljning och stor iakttagelseformiga. 

SAsom preparator och samlare intager Moller ett utmarkt 
mm genom sin noggranhet och flit. Visserligen synes han ivkn 
b5rjah hafva varit autodidakt, men han blef snart uppmarksam- 
mad, sarskildt af professor Boheman, med hvilken han redan 
i borjan af 1860-talet lig i bytesaff^rer och hvars preparations- 
metod han redan d^ tillegnat sig. Det ar visst att Boheman 
satte ett hogt viirde p4 Mollers insigter och skicklighet sasom 
preparator afvensom att han personligen besokte honom i Trelle- 
borg och tog hans samlingar darstades i skarsk^dande. Annu 
kx 1868 (Bohemans dods^r) begagnade Moller dennes >korta 
lappar» vid uppsattning af sm^ insekter, men redan 1870 bor- 
jade han begagna langre kartongst5d for undvikande af gronspan. 
Under senare kr borjade han i stallet anvanda kalker-larft, som 
larer hafva fordelen ^tt ej blifva brunaktigt med tiden. Ar 1884 



Digitized by VjOOQ IC 



1 88 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

bOrjade ban p4 Thomsons tillstyrkan begagna svarta n&lar, hvil- 
kas fiera fdretraden ban ofta framh^Uit, fomamligast den att de 
ej oxideras, hvarigenom eljes ofta »dyrbara insekter under Ulngre 
tids fSrvaring sondersprangas». Under vintera 1886— '87 om- 
stack ban sina samtliga Ichneutnones ocb Crypti pi svarta nilar 
och spande vingarne pS. af bonom sj&lf inventerade spannbraden 
— ett tidsOdande arbete, 6k dessa djur upptogo ej mindre an 10 
vanliga insektlidor i bans samling. 

Det ar sjalfklart, att en man, s4 intresserad ocb kunnig i 
sitt fack, gerna skulle meddela sina kunskaper ocb sin erfarenhet 
it personer, som vilie egna sig it insekternas studiura. Bland 
dem ban tidigt (redan pi 1860-talet) bitradt med rid ocb dad 
var folkskoleinspektOren d:r G. Strom, [efter bvilken en ny 
LaccopkibiS'2iXt af Thomson i Opuscula pag. 535 blifvit upp- 
kallad], bvilken under sina inspektionsresor i Helsingland flitigt 
insamlade Dytiscider, efter MOllers anvisningar ocb af bonom 
dartill uppmuntrad; vidare under senare ir den flitige icbneumo- 
nidsamlaren C. Moller pi Wedelsback (Stebag) som jamval gjort 
en mangd vackra fynd, br C. P. J. Pettersson, Hislof, brr B. 
Varenius, Malmo, stud. Ekman, Alnarp, m. fl. Ofta begag- 
nade ban skolynglingar sisom bitraden vid sina exkursioner, 
bvarvid de af bonom erbollo en grundlig undervisning ocb ofta 
gjorde goda framsteg; bland dessa mi namnas: Aug. Ehrenberg 
frin Halland, vid bvilken M. faste goda forboppningar ; ocb pi 
sista tiden: Sigfrid Olsson Yn. fl.; de voro bonom till god 
bjalp vid imsamling af >galler» frin ek, bok, pil, poppel etc*, 
blomkorgar af CarduuSy Cirsium, Centaurea. stanglar af FVaxi-- 
nuSy Sambucus^ Rubus, etc. for bans klackningar. 

Allt bvad MoLLER ocb bans medbjalpare kunde finna af 
varde understalldes Thomsons kritiska granskning; detta skedde 
vanligen vid deras omsesidiga besok bos bvarandra i Lund eller 
Trelleborg. Somrarne gjordes ofta geraensamma exkursioner si- 
som kring Pilsjo, Lund, Kempinge Ijung, B5keberg med Fjellfota- 
sjon o. s. V. Pi det sistnamda stallet mottes de ofta pr jamvSg 
ocb deltog barvid ej s^llan Mollers maka i dessa smi utf^rder 
i en omvexlande yppig natur med sin tata bokskog ocb vackra 
sjo, I borjan af augusti minad 1884 bade jag nojet att i dessa 
tre personers sallskap darstades tillbringa en oforgatlig dag, d4 






Digitized by VjOOQ IC 



ner^n: nekrolog Ofver c. f. moller. - 189 

vi alia hjalptes kt alt infinga hvad hvar och en fann vara af 
intresse. En stor sallsynthet, som jag f5rvarar soni minne af 
dennadag ar den vackra Longicornen: Agapanthia villosO'Viride- 
scens De Geer, c^, egendoralig for Sk&ne. 

GusTAF MOllkr var sedan 1858, den 16 juli, fbrenad i 
aktenskap med sin kusin : Anna Maria Oleida, med hvilken han 
i mer an 30 kx lefvat tillsammans i ett lyckligt men barnlSst 
aktenskap. 



Fran trycket bar Moller utgifvit foljande skrifter: 

1. Novae H)rmenopterorum Species descriptae. — Ent. Tidskr. 3, 1882., p. 

179—181 (5 n. sp.) 

2. Bidrag till kinnedomen om parasitlifvet i gallSpplen och dylika bildningar. 

— Ent. Tidskr. 3, 1882, p. 182—186, 205, ofvers, i Psyche Vol. 4. 
1883^ p. 89 — 91 under titeln: >Contribution to the knowledge of para- 
sitic life in galls». 

3. Bidrag till Sveriges Hymenopterfauna. — Ent. Tidskr., 4, 1883, p. 91 — 95, 

120, (2 n. sp.) 
*4. Om kllfjarillarvens parasiter. — Ent. Tidskr. 7, 1886, p. 81—85, 137. 
5. Parasitklackningar. — Ent. Tidskr. 7, 1888. p. .87—88, 138, 
j6. Saturnia Pyri Schiff, tagen i Sk&ne. — Ent. Tidskr. 7, 1888, p. 144, 199. 

Skeninge den 12 november 1889. 

0. H. Ner^n. 



Digitized by VjOOQ IC 



RESUMES. 

(Page i8i du texte.) 

JSTAF Fredrik Moller: Necrologie, 

L societe entomologique vient de faire une nouvelle perte 
ersonne de I'un de ses membres les plus zdles et les plus 
M. G, F. Moller, m^decin major au regiment des dra- 
; Scanie, mort k Trelleborg (Scanie), le jeudi lo octobre 
d'une affection du coeur qui avait commence en 1888. 
3LLER, nd le 9 octobre 1826 k Sjorup, paroisse de Vestra 
, gouvemement de Malmo, s'est, k c6te de les nombreu- 
upations publiques et privies, adonn^ avec ardeur k T etude 
tomologie et specialement a celle des Hymenopt^res. 
I trouvera k la fin de I'article necrologique suedois la liste 
vaux publics par Moller dans le domaine de rentomo- 
a plupart rddiges exclusivement pour cette Revue. 



Digitized by VjOOQ IC 



EN NY ART AF SLAGTET CHARAXES OCHS. 



Chb. Aurtvilous. 



Charaxes regius n. sp. <^, Alls supra atris, cyaneo-macu- 
latis et fasciatis^ anticis strigis duabus basalibus (una latiore in 
cellula discoidali et altera ad costara i), macula pone apicern 
cellulae disc, in cellula 4:a, maculis duabus in medio inter cellu- 
1am disc, et apicem alae nee non seriebus duabus macularum, 
una antemarginali macularum majorum 8 et altera marginal! ma- 
cularum parvarum 6 — 7, cyaneis^ posticis breviter bicaudatis 
fascia media et maculis lunulisque marginalibus cyaneis. 

Alae subtus fere ut in Ch, Tiridate Cram, signatae et colo- 
ratae, at nonnihil dilutiores. — Long, al. exporr. 80'". 

Hab. Camarun (F. Theorin). 

Till ofre sidans teckning liknar denna vackra art mycket 
Ch. Mycerina Godt., fr4n hvilken den dock ar latt skild sa val 
genom bakvingarnes svansbihang som ock genom undre sidans 
alldeles skiljaktiga teckning och farg. 



Digitized by VjOOQ IC 



RESUMES. 



(Page du 191 texte.) 
Chr. Aurivillius: Une nouvelle espHe du genre Charaxes 

OCHS. 

Voir la description latine ^ la page mentionnde. 

M. Aurivillius ajoute (en suedois) que par le dessin du c6te 
superieur cette belle espdce se rapproche beaucoup de Ch. 
Mycerina Godt., dont il est toutefois facile de la distinguer 
par Tappendice caudal des ailes postdrieures, ainsi que par le 
dessin et la couleur tout ^ fait diff^rents du c6t6 de dessous. 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOLOGISKE UDFLUGTER I TROMSO OxMEGN 

AF 
J. SPARRE SCHNEIDER. 



Under laesningen af hr Emil Holmgrens interessante opsats 
over lepidopterologiske ekskursjoner i Stockholms skjaergdrd (Ent. 
Tidskr. 1886 — 87) opstod der uvilkarlig hos mig et levende 6n- 
ske om at indbyde mine entomologiske venner pa en udflugt i 
Tromso-trakten, angaende hvis insektfauna jeg vistnok allerede 
har offentliggjort et og andet, men som jeg tror vilde vaekke 
storre interesse og blive bedre forstaet, nar man ligesom selv 
ilk ga og iagttage og samle med en erfaren forer ved sin side. 

Jeg har ogsk onsket, at de mange, som mellem ar og dag 
henvender sig til mig med forslag om bytteforbindelser og an- 
modninger om alle slags oplysninger, for en stor del i entomo- 
logisk retning, skulde fa et indblik i denne tilsyneladende sa 
fattigt udstyrede trakt, da de fleste synes at sta i den formening, 
at man her kun behOver at gk udenfor sin dor for at samle de 
storste rariteter, medens det virkelige forhold er siledes, at der 
i Tromso naermeste omgivelser intet findes af de sedvanlige de- 
sideratissima, der figurerer pa alle mankolister, som feks. Oeneis 
bore^ noma, Arg. charichlea, polariSy freya^frigga, thore-polariSy 
Plusia parilis^ diasema etc. etc. Den der kommer med store 
planer om massefangst af slige herligheder, vil jeg ikke tilrade 
at ofFre en time pa Tromso men rolig at fortsaette til det indre 
af Malselven, Alten og 0stfinmarken, og kanske han sa alligevel 
finder, at han er kommen for tidlig eller forsent, eller at der 
overhovedet ingeo sommer blev! Men den virkelige elsker af 
naturen og saerlig den, der foler og forstar det fortryllende ved 
hoiQeldets ensomhed med sit tilsyneladende sa karrigt udstyrede 

Entotnol. Tidskr. Arg. lo, H. 4 (1889). 1 3 



Digitized by VjOOQ IC 



194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

men dog i hoieste grad interessante plante- og dyreliv og den 
hermed i mange henseender beslaegtede og liges^ ejendommelige 
fauna p^ vore tallose myrer, ham vil jeg trygt indbyde til at 
aflaegge det fattige Tromso et 8 dages besog ; jeg skal intet for- 
holde ham men fore ham omkring pi mine bedste fangpladser 
og laere ham at falde i henrykkelse over en Cicindela camfiestris 
og med bitter skufFelse at kaste blikket efter en forfeilet Pieris 
brassiccB, 

Det billede af Coleopter- og Lepidopter-idiMndcw ved Tromso, 
som nedenfor oprulles, er vistnok det samlede resultat af mange 
ekskursjoner gjennem en raekke af ar; men det er neppe nogen 
tvivl underkastet, at en flittig og opmaerksom samler, der havde 
tiden udelt til sin ridighed og fik bruge den i et gunstigt ar 
som i 1883 og 84, i lobet af en uges tid skulde kunne prae- 
stere nogetnaer det hele antal iagttagelser, som jeg her har sam- 
let under et. 



I. Efter islosningen ved »Praestvandet». 

Det er idag forste juni, »sommermineden»; som det heder 
i vor norske almanak. De sidste rester af isen i gaderne er 
bortskaffet, en idraet, hvori smi og store deltager lige ivrigt, og 
den yndige ankeldybe varsdle, der daekker sivel trottoirer som 
kjorebane, foles rent ud behagelig, efterat man nu i 8 samfulde 
mineder har trasket om pi sne og is. Gjogen er hort i gir, 
store flokke af gritrast {Turdus pilaris) besoger flittigt kompost- 
dyngerne og fortaeller med et ustandseligt skrat om de agrariske 
nydelser, mens bergfinken {Fringilla montifringilla\ den stym- 
per, forgjaeves anstrenger sig for at hamle op med den vaevre 
lille lovsanger [Sylvia trochilus), som i de nogne birke slir sine 
klare triller. Men godt gjemt i en stor vidie (Salix nigricans) 
sidder en liden tonekunster, sivsangeren {Sylvia schcenoboenus), 
hvis sang vistnok i skjonhed nies og overgaes af nordens natter- 
gal, blikjaelken {Lusciola suecica), men som i lunefuldhed og 
eventyrlige toner gar forud for alle nordens sangere. Oppe fra 
oen lyder rypesteggens {Lagopus subalpinus) staerke skrig belt 
ned i den travle by, medens mere eller mindre harmoniske toner 



Digitized by VjOOQ IC 



Schneider: entomol. udflugter i tromso. 195 

nede fra soen fortaeller, at ogsa der nyder de vingede skarer i 
fulde drag af vdrens liv og lyst. 

Langs veiene pranger en rig afveksling af lave Salices med 
sine gr4 og gule »g5,sunger», hvor allerede en og anden humle 
[Bambus terrestriSy lapponicus, agrorum, nivalis) og Halictus 
lapponicus soger nektar og glemsel, markerne har begyndt at 
ifore sig det med slig usigelig laengsel imodeseede gronne, hvor 
allerede Caltha palustris^ den sjeldne Corydalis fabacea^ Pri- 
mula scotica^ Potentilla maailata, Lotus corniculatuSy et par 
Viola-zxitx m. fl. har begyndt at ivaeve monstret, niedens for- 
laengst Saxifraga oppositifolia og Tussilago farfara har stukket 
sine sm^ nysgjerrige hoveder frem, da endnu den ovrige natur 
\k helt faengslet i vinterens laenker. Men gjennem larmen fra 
byen og havnen og alle naturens sm4 og store roster trsenger 
sig denne dumpe susen fra de losslupne fjeldbaekke p^ fastlands- 
siden, som mere end alt andet indgiver denne ubeskrivelige for- 
nemmelse af frihed og forhabning, der skulde synes istand til at 
smelte pantseret om det i indolens mest forhaerdede Nordlands- 
hjerte, men som i hvert fald fuldest foles og forstaes af Floras 
og Faunas sande tillbedere. 

Himraelen er sa ren og bl4 som nogetsteds i verden, solen 
straler med lys og varme, men i skyggen foler man dog oie- 
blikkelig, at vinteren endnu kun har loftet lidt pa fodderne og 
uindskraenket hersker over alt, der ligger mere end 200 meter 
over havet. Dog traenger ikke livet i den arktiske natur mange 
varmestraler for at vaekkes, graesset har forlaengst begyndt at 
spire under sneen, og marken gronnes i en fart, sisnart det hvide 
teppe fjernes. Insektverdenen holder tappert folge med den ovrige 
udvikling, og der flagrer ogsa det gamle velkjendte varbud, en 
Vanessa urticoe i sin lidt forandrede polardragt, og er iret lidt 
tidligt, folger Pieris napi snart efter; ja 31 mai 1877 fandt jeg 
endog ett pragtekspl. af Anarta melanopa siddende ganske be- 
dovet p4 en v.S'^//;r-rakle. 

Langs veiene og isaer under de fra stengjaerderne nedfaldne 
stene lonner det sig nok nu at soge efter Coleoptera, Her tager 
vi i store kolonier Amara torrida, Calathus melanocephalus v, 
nubigena, Cryptohypnus riparius og rivularius, Rhaphirus 
attenuatuSy Qvedius molochinus og andre proletarer, mere enkelt- 



Digitized by VjOOQ IC 



■*%. 



196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

vis Am, qvenselii^ apricaria og den vakre interstitialisy Brady- 
cellus deutschii^ Loricera pilicornis^ Notiophilus aqvaticus, Pa 
trobus picicornis, excavatus v. assimilis (clavipes Thorns.), 
Nebria gyllenhalii med enkelte var, balbi og hyperborea, 
Tropiphorus mercurialis, Otiorhynchus maurus og rugifrons 
Silpha opaca^ Cytibis varius i vakre varieteter, talrige Simplo- 
carta semistriata og Aphodius piceus, og om lykken er god, 
kanske en Barynottis schcenherri, Myloechus appendiculatus 
eller Colon ptmcticollis, medens Catops morio og Cercyon uni- 
punctatum ligeledes horer til de storste sjeldenheder. Men sikkert 
vil vi finde AncJucera ana lis og i selskab med den en liel haer- 
skare af disse rapfodede Brachelytra^ hvis determination man 
med gru imodeser. Kongen for dem alle, Creophilus viaxillo- 
sus ligger rolig dugstaenket i sin vinterhule, ligesa Schizochilus 
murinus og Philontus ceneus, medens den store flok af sma- 
rovere allerede er i livlig bevaegelse: Phil, cephalotes i maengde 
med enkelte sordidus eller kanske en piiella^ Othius lapidicola, 
Oxytelus rugosus (sjelden), Anotyhis nitiduliis^ Omaliurn fossu- 
latum, Steniis pusillus og carbonariiis, Tachinus collar is og 
laticolliSf Tachyporns scituhis og pusillus (men ingen chryso- 
melinus !) , Oligota pusillima^ Oxypoda umbrata og islandica 
Baryodma lanuginosa, Alocanota immunita, Acrotona fungi 
talrigere end alle andre, medens aterrima er sjelden, Amischa 
analis og Geostiba circellaris, en hel hoben Atheta, hvoraf kan 
naevnes arctica^ melariocera, tibialis, punctulata^ clavipes^ fusga, 
medens Olophrum f us cum og rotundicolle^ Falagria sulcata, 
Coprothassa sordida og endnu flere, som det bliver for vidloftigt 
at opregne, rangerer under sjeldenhederne. 

Men vi skal ikke hefte os forlaenge her, da et endnu in- 
teressantere og mere ejendommeligt Coleopter-^2i£cdMx\6. venter pa 
at gjore vort naermere bekjendtskab. Isen pi »Prsestvandet» 
er nemlig brudt op for en dags tid siden med nordlig vind, og 
da tor jeg love et sa godt udbytte, som neppe nogen anden 
udflugt pa Tromsoen under andre omstaendigheder vil kunne 
bringe os. 

Det gar i begyndelsen noget tungt opover den lerede »Kongs- 
bakke», om vinteren en tumleplads for bom, om sommeren 
Prado'en for byens melkegivende firbenede, men snart bar vi 



Digitized by VjOOQ IC 



SCHNEIDER*. ENTOMOL. UDFLUGTER I TROxMSO. 1 97 

byen med sit slor af kulrog under vore fodder, floien pa kirke- 
spiret blinker en afskedshilsen, og nu lonner det nok umagen 
at standse nogle oieblikke og lade omgivelserne passere revu. 
Bred og maegtig haever »Tromsdalstinden» sin 4,000' hoie, belt 
hvide pyramide ret imod os og lukker for den bekjendte Troms- 
dal i ost; i syd glittrer »Bentsjordtindens> toppe af samme hojde 
og en bel raekke fra 3 — 4000' hoie tinder, born imod de stor- 
artede fjeldkolosser, som omkrandser Balsfjordens bund, men 
desvaerre ligger udenfor vor horisont. De to morkebla tilsyne- 
adende ganske lave koller ret i syd, netop der, hvor solen hver 
2i:de januar forsoger at stikke frem sit smilende asyn til en 
venlig nyarshilsen, og hvis konturer naesten udviskes i den hild- 
rende varluft, er det fjerneste landemaerke, som vort oie herfra 
kan na; det er det stolte »Marfjeld» (c. 4300'), hvis isolerede 
beligenhed gjor det synbart naesten overalt, hvor man faerdes i 
Malangen og Malselven. I nord lukkes synkredsen af de lidet 
fremtraedende fjelde pa Ringvatsoen, medens mod vest en vildt 
formet fjeldraekke, hvoraf *Blamanden», ogsa kaldet »Carl Johans 
Naese» (c. 3500'), gjor sig mest bemaerket, afslutter det fjeld- 
panorama, som overalt staenger vor horisont. Til sjo ser du 
intet, oen er ganske flad ovenpa, og det forekommer en, som 
stod man midt pa en stor hoislette med alpetrakter pa alle 
kanter. 

Men fremad! Forbi de to kirkegarde, den lutherske med 
en vakker birkelund till venstre, og den katholske med et stort 
traekors pa en naesten nogen houg til hoire, passerer man forst 
nogle storre myrsletter, som i juli vil levere forskjellige in- 
teressante Lepidoptera, men nu for storste delen er snedaekket. 
Rundt om star en lav men taet birkeskov, hvis gronlige tone ro- 
ber, at den om nogle dage vil st^ i sit fagreste varskrud, om 
det gunstige veir vedvarer. 

Her i den nordre ende af myren ligger da »Praestvandet>, 
en beskeden mudret dam pa nogle hundrede meters laengde og 
bredde, som for en del skylder vandbygningskunsten sit omfang, 
idet myren blev opdaemmet forat tjene som reservoir for byens 
vandvaerk, hvorved efterhanden en maengde flydende oer er op- 
staet; heldigvis flyder der i de senere ar til drikkebehov et mere 
lugt- og farvefrit vand i byens tappeposter! Omgivelserne er 



Digitized by VjOOQIC 



198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

imidlertid overraade vakre, og midnatstimen heroppe en juninat 
vil neppe sa snart glemmes. For i tiden var her vistnok ogsk 
et idyllisk fredens hjem for talrige vandfugle, men nu, da Tromso 
mandlige indv^nere kommer till verden med hund og gevaer, er 
Praestvandet kun skuepladsen for et og andet flygtigt stevnemode 
af den forsigtige gr^g^s {Anser cinereus) og andet aedlere vildt, 
og kun enkelte Tringa temmincki og Totanus fuscus eller 
calidris slar sig till ro her for den korte sommer. Omkring 
midten af mineden modes her ofte storre flokke af brushaner 
{Machetes pugnax)^ som pa de flydende (5er opforer sine fan- 
tastiske turneringer men snart flytter til Finmarken, og i alminde- 
lighed er der temmelig stille og ode heroppe. Desto tryggere 
foler imidlertid skogrypen sig her, hvor hver tomme land er bort- 
forpagtet som jagtret, beskyttet som den ogs^ er af 1 ovens staerke 
arm ; men pas dig mor rype, som ligger der sa tryg i lyngen og 
speider med dine blinkende sorte oine, mens hundene springer 
over din ryg; nir den 15 august kommer, skal vi tales, ved om 
landsfreden ! 

Men hvad bliver det s^ til med de lovede biller, udbryder 
min utilmodige ledsager. Jo, boi dig nu for det forste ned og 
loft op den flade sten der til hoire under vidiebusken, s5, finder 
du 2 Corymbites affinis^ og stik derefter vandh^ven ned i den 
lille med visne blade halvfyldte groft, sa far du nogle Helopho- 
rus glacialis Vil. {nivalis Thoms.) og et par af den sjeldne 
Hydroporus melanarius Sturm, til at begynde med. Og sa skal 
vi standse en liden stund her ved denne lille med krogede birke 
bevoksede bakke, pa hvis nordside der altid til belt ud i juli 
ligger en maegtig sneskavl, og som forresten ser yderst gold og 
uindbydende ud. Men bortseet fra, at den i sin egenskab af 
gammel moraenevold nok kunde laere dig et lidet stykke geologi, 
sa lonner det nok umagen at vende endel af de mange sma 
stene, som ligger blandt det visne lov pa den magre rode glacial- 
sand. Der gar vistnok flere sten pa hvert insekt, men her er et 
sikkert findested for Amara brunnea, det eneste jeg kjender fra 
Tromsoen, desuden far vi enkelte eksplr. af Gabrius nigrituhs^ 
Lathrobimn fuhipenne, atrip alp e og baicalicmUy Dyschirius 
globosus^ den ejendommelige men sjeldne Gymnusa brevicollis, 
enkelte Liogluta alpestris og crassicorttis^ Tachinus proximus, 



Digitized by VjOOQ IC 



SCHNEIDER: ENTOMOL. UDFLUGTER 1 TROMSO. 1 99 

Aphodius piceus med flere almindeligere arter*, den her nord 
meget sjeldne Philonthus varians har jeg ogsi taget her. 

Og sa en halv snes skridt til, s^ stir vi ved bredden af 
vandet lige ved vandindtaget og far nu laegge os pa alle fire i 
den rette observationsstilling. Se der iler en Am, inter stitialis 
afsted, og flere viser sig nok snart, skjont terraenet her ikke er det 
sedvanlige for denne art; talrige ekspr. af en liden race Bemb, 
iruxellense^ og mere enkelte bipunctatum er ogs^ allerede i 
rorelse, men under de desvaerre altfor fa stene ligger Pelophila 
bor€aliSy Blethisa multipunctatay begge arter Patrobus^ en enkelt 
Aphodius rufipes^ Othior, maurus og Feronia diligens Strm. 
endnu i sine vinterhuler bedaekkede med dug af den smeltede rimfrost. 

Under vissent lov lige i vandkanten tager vi en halvsnes 
Ilybius angustior, der har overvintret pi land, og med dem en 
maengde sma Staphylinider: Myllcena dubia meget talrig, Gnypeta 
coeriilea^ Arpedium qvadrum og troglodytes, Olophrum boreale, 
en enkelt Lesteva longaelytrata^ Geodromicus globulicollis, Ra- 
phirus maurorufus Gr., Gymnusa brevicollis, Hypocyptus Ice- 
viusculus og sandelig, der har vi ogsa en Boreaphilus henningi- 
anw^; men hvor denne langhalsede eventyrlige skabning har sit 
rette hjem, har det desvaerre ikke lykkes mig at udgrunde. Her 
ikx vi ogsi nogle Cyphon variabilis, 

Ved at traede pi graestuerne bringer vi en hel haerskare af 
Elaphrus cupreus til at fare ud i vandet og med dem diverse 
Stenus, flest jtino og fascicularis J. Sahib, {brackycerus Thoms.), 
men ogsi nogle bifoveolatus og en enkelt pubescenSy andre ar- 
ter har jeg ikke fundet her. Men se, der kommer en noget storre 
kobberbrun Elaphrus kravlende op af det vade element og er- 
kjendes straks med fryd som den eftertragtede lapponicus, Folg 
mig ud pa - den blode myr her til hoire, si skal du mellem 
Sphagnum'XMtxno, mode ikke fi af denne vakre art og i de skjon- 
neste varieteter, hvoraf den glimrende smaragdgronne overstraler 
alle; og yderst ved kanten og delvis i vandet bevaeger sig med 
stor faerdighed nogle Blethisa, medens en liden Anchomenus 
gracilis soger at efterabe sin store slaegtning. Men andet ser 
vi ikke herude, og nu kan det vel vaere pi tide at undersoge, 
hvad der skjuler sig i den taette masse af £qvisetum'Stumper 
og andet » Genista, som krandser stranden. 



Digitized by VjOOQ IC 



200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Vi gjor et dygtigt greb med hkven og ryster indholdet ud 
pk en mostue, og nu gjaelder det at vaere rap for at kunne gribe 
det rette i denne mylde at Coleopteray Gammarus neglectus, 
Coriza^ larver af Diptera og Phryganeider og meget andet stygt 
kryb, ja kanske en velmaesket Rana temporaria hopper dig lige 
i ansigtet. Agabus arcticus udgjor den overveiende del, men 
der er heller ingen mangel pa Dytiscus lapponicus (den furede 
9 dog meget sjelden), endel Ilybius angnstior, enkeltvis Agabus 
alpestris, congener v. lapponicus y et par Acilius sulcatiis 9 (han- 
nen er maerkelig nok ikke fundet i vor arktiske region), en hel 
del Hydroporus palustris og atriceps Crotch, [melanocephalus), 
griseostriatus meget sjelden, og fastklamrede p4 undersiden af 
et lidet traestykke sidder nogle Helophorus planicollis Thoms. 

Men endnu er der et par beboere af Praestvandet, som endnu 
ikke har presenteret sig, og dem ikx vi sikkert ved at ose op 
rusket i den lille bugt p4 venstre side af indtaget; det er Ran- 
tus bistriatuSy som er ganske sjelden, og den eftertragtede Co- 
lymbetes dolabratus, som er noget hyppigere. Dens slaegtning 
paykulli har jeg endnu ikke seet i Praestvandet, men kun erholdt 
et enkelt ekspr. ved en dam i selve byen. 

Og med dette udbytte far vi sli os tilfreds for idag, det er 
jo den forste ordentlige ekskursjon for aret, og sa ma vi ikke 
glemme, at vi befinder os under naer yoie grad n. br. til og 
med pa en o i skjaergdrden. 

Malakologen vilde heller ikke forgjaeves vsere fulgt med os 
hidop5 en vakker form af Lhnncea ovata er talrig her, og ikke 
mindre end 5 arter Pisidium er p4viste, nemVig /ossarinum Cles., 
lilljeborgi Cless., hoyeri Cles., nitiduni Jen. og milium Held. 

Fisketomt er vandet heller ikke nu Isenger. Efter et mis- 
lykket forsog med »ror» (Salmo alpinus), der gik ud, da dsem- 
ningen for endel kx siden brast, har det lykkes at fa karudser 
til at forplante sig der; de er nu bra store, og vistnok er Tromso 
det nordligste sted, hver denne art er akklimatiseret. 

Sa smilende gron som Tromsoen nu ligger der om som- 
meren, opdyrket som en have, og alt af kulturen uoptaget land 
daekket af en taet om end lavstammet birkeskov, sa meget maer- 
keligere er det at laese, hvad Zetterstedt i sin >Resa genom 
Sveriges och Norges Lappmarker» i 1821 har at berette om 



Digitized by VjOOQ IC 



SCHNEIDER: ENTOMOL. UDFLUGTER I TROMSO. 20I 

Tronisoen. iVegetationen pa on ar klen; niir man undantager 
en mangd pilbuskar, starrgras, hjortron och niossor, som intaga 
hojderna, sk har Flora blott qvar ned omkring stranden en krans 
af ukgra. adlare vaxter.» Det »karr», som ban omtaler under 
2 4:de juli, og som da tildels var daekket med sne og is, bar uden 
tvivl vaeret Praestvandet; gid ban bavde kunnet laese ovenstaende 
og bort, bvordan en ekskursjon 68 4r senere var faldet ud. 



Tromsdalen. 



Tromsdalen eller »dalen», som vi siger ber, bar en god 
klang i Tromsoboernes oren. Nar vi er slupne ud af det lange 
vinterfaengsel, dobbelt pinligt pa en 5, bvor man ingen vei kan 
komme, som det er vaerd at tale om, er det beboernes forste og 
storste sommerfornoielse at samle bele familien og vel udrustet 
med kaffekjedel og andet tilbebor att saette over det stromharde 
sund og sk for dagen sl^ sig ned mellem de lyse birker, spise 
rdmmekolle (filbytta)^ plukke baer, lege eller sove i solbakken. 

Men ogsa for turistverdenen er Tromsdalen et af de punk- 
ter, som] uafviselig mk besOges, eftersom Baedeker befaler det. 
Thi ber bar siden umindelige tider nogle Fjeldfinner fra Kare- 
suando havt sit sommerkvarter, og nar turistskibet melder sin 
ankomst med salut, pynter fjeldets sonner og dotre sig i sin bed- 
ste stas, for nu er der flere »roner» (kroner) at fortjene, end der 
er personer i den Europa-traette kavalkade, som efter 2 dages 
stillesidden pa dampskibet ikke arker at spadsere den yndige 
halvtimes veistub, men foretraekker >to go on borseback.» For i 
tiden traskede man en god balv norsk mil opover over baekke 
og myrer; nu forer en god ridevei op til leiren, der er flyttet 
balvveis ned i dalen, og medens Lapperne viser sine kunster 
med lassoen, stiller 2^3 fotografer op sine apparater for at 
forevige disse grupper af Stanley-batte med bvide slor og pels- 
besatte k^ber, der medbringer de deilige blanke kroner, men 
tillige bar forgiftet disse stakkars naturborn i en grad, som det 



Digitized by VjOOQ IC 



2 02 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

rent ud er oprorende at iagttage. Med modvillie vender jeg mig 
bort fra dette billede og Ayr ud til moder natur forat hente bedre 
indtryk og folelser. 

Tromsdalen er en udprseget >bottendal», der Siensynlig er 
et resultat of ismassers arbeide i en fjern fortid. 1 sydost luk- 
kes den af Tromsdalstinden, medens pk nordsiden Thomasjord- 
ijeldet (hornblende bergart og fuldt af urer) og i syd Floifjeldet 
(glimmerskifer med kalklag), steilere men graesklaedt helt til top- 
pen, danner siderne. Bunddaekket er grus og sand, ruUesten og 
skarpkantede fra fjeldsiderne nedramlede blokke, vekslende med 
myrstraekninger. Vegetationen er frodig, men af tidligere dages 
praegtige birkeskov stir der nu kun nogle fa bedagede, top- 
brudte veteraner overst i dalen; dog viser den raskt opskydende 
ungskov af birk, or og vidie {Salix nigricans)^ at her atter kan 
blive noget, om naturen uhindret ikx rMe, det vil sige, nar Fjeld- 
finnerne er uddode, og Nordmaendene har hort op at hade skov. 

I hele sin laengde af c. 7 kil. gjennemstrommes dalen af 
Tromsdalselven, der kommer fra et lidet vand overst oppe under 
en brat sort fjeldvaeg. Det overordentlig rigt graesklaedte overste 
parti af dalen har jeg endnu ikke undersogt i den for insektlivet 
gunstigste tid af sommeren, men slar ikke alle maerker fell, er 
her vistnok et ypperligt feldt, og jeg har ogsa foresat mig ved 
forste leilighed at revidere det grundigt. 

Vi lander ved den bekvemme for turisterne bestemte trappe 
og er idag 3, idet lepidopterologen har slaet folge med^ thi 2 3:de 
juni har lokket ogsa mange sm4 »skjaelvingede» frem til aere for 
dagen, idet insektlivet i Tromsdalens varme urer er tidligere 
udviklet end noget andetsteds i Tromso omegn. 

Veien gar gjennem tunet p4 garden Storstennaes og folger 
sa temmelig naer soen forbi Tromsosundets kirkegird, til vi nar 
elvens udlob. Engen star gul af Ranunculus og Caltha^ men 
nar undtages nogle Pieris napi, hunnen i sin gulgrS. arktisk- 
alpine dragt, en del Cidaria albulata og etpar hoist middel- 
madige Vanessa urticoe, kommer der ingen andre Sirener p4 vor 
vei her, hvorfor vi boier af tilhoire ved den forste baek, arbeider 
OS gjennem et taet vidiekrat, hvor et par nyklaekkede Botys in- 
qvinatalis falder som bytte, og star sa ved en liden rund myr, 
der ser hoist lovende ud. Forventningsfuld traeder du ud og 



Digitized by VjOOQ IC 



Schneider: entomol. udflugter i tromsC. 203 

speider omkring ; skal det forste syn vaere en Argynnis frigga 
eller vil en stor sort Erebia disa tumle op af stargraesset? A nei, 
min ven, du er her med byens larm endnii inden horevidde, og 
den Argynnis^ du jager efter, er en euphrosyne i sin alminde- 
ligste dragt, som har forladt bakken der borte for et oieblik. 
En maned senere flyver her A, arsilache i en stor og vakker 
form, andre >perlemodersommerfugle» vil vi soge forgjaeves: 

Men saenk blikket med opmaerksomhed ned pi tuerne, og 
du skal blive var en sand vrimmel af Micros, der frembyder 
meget af interesse. Talrige Penthina sckulziana, bipunctana, 
palustrana, metallicana, den meget lokale Steganoptycha erice- 
tana, Phoxopteryx myrtillana, svaermer livligt omkring Betula 
nana og Vaccinium^ medens Tortrix forsterana og rubicundana 
altid forekommer meget enkeltvis. Her moder os atter Bot. 171- 
qvinatalis, Eupithecia satyrata er der ingen mangel pa, men 
hyperboreata horer til sjeldenhedeme. 

Et enkelt individ af Acidalia fumata sidder pa en Rubus 
chamoemorus^ af hvilken larven vistnok ernaerer sig, dens flyvetid 
begynder forst en 14 dage senere. En sortagtig fremmed ud- 
seende liden fyr forf5lger du med opmaerksomhed; den slir sig 
ned lige foran dine fodder, men vanskeligt er det at finde den 
igjen mellem iyngen, thi Cr ambus macula lis er en mester i at 
forstikke sig. Til en behagelig afveksling tager vi si nogle Ly- 
ccena optilete, der imidlertid her ude ved kysten er ganske spar- 
som, ligesa enkelte Zygcena exulans, der ogsa mest holder sig 
pa myrer, ialfald i lavlandet. 

Pa bakken i kanten af myren svaermer en hel del Stegano- 
ptycha qvadrana omkring blabaerlyngen, her fir vi ogsa et ekspr. 
af den sjeldne Lampronia proelatella, og se, der er virkelig alle- 
rede en Erebia ligea fremme, men forst omkring midten af juli 
falder dens egentlige flyvetid. Her sa jeg 23 juni 1883 en veri- 
tabel Pieris brassicoe^ det eneste ekspr., som nordenfor 67^ er 
modt mig i frihed, idet jeg ogsa engang har fundet larven i en 
have i by en. 

Vi kommer atter ud pa veien og stoder af og til op en 
Cidaria designata og ferrugata ab. spadicearia, hannerne alle- 
rede temmelig affloine, medens det vrimler overalt af albulata. 
Der nede ved elvens udlob ligger en brakvandsdam pa en liden 



Digitized by VjOOQ IC 



204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

\kd graesslette, hvor jeg vil r^de coleopterologen til at standse 
en halv times tid. I den c. ^/g m. dybe dam vrimler det 
allerede af froskeyngel, medens en liden Salmo alpinus, som var- 
flommen bar fort did, farer forskraekket omkring. Nogle gamle 
bekjendte nemlig Blethisa og EL cupreus moder os straks, og 
naesten i samme oieblik far vi oie pa nogle skinnende bli punk- 
ter; det er den vakre Pkcedon concinnum^ som jeg kun bar seet 
ber samt inde i Balsfjord pa en lignende lokalitet. Vi tager 
med nogle flygtige Salda'er og laegger os plat ned for bedre 
at iagttage smikrybet; der, pa en liden leret plet, bvor graesset 
star tyndt, ser vi en os ubekjendt Bembidium i ikke fa ekspr. 
smutte mellem graesrodderne og erkjender den senere som cott- 
taminatum J. Sablbg., der ikke er fundet pa noget andet punkt 
indenfor Norges omrade, og desvaerre synes findestedet senere at 
vaere odelagt. 

Pa den fine sand lige ved soen ligger endel opkastet balvtor 
tang og fjorgamle »kokasser», som vi vender om, og opdager 
berunder bele kolonier af Otior, monticola, ^gialia sabuleti og 
Bradycellus pubescens^ medens Coccinella ii punctata vel er en 
mere tilfaeldig gjaest. Her findes ogsa flere ejendommelige og til- 
dels sjeldne sma Brachelytra som Omalium riparium^ Atheta 
mortuoruniy picipennis, dive7'sa samt Baryodffia moerens^ lugu- 
bris og bilineata. Efter under et traestykke i graessumpen at 
bave taget et individ af den sjeldne Cercyon hcemorrhoum og 
med baven i graesset den ligesi sparsomme Etheotkaisa depla- 
natUf fortsaetter vi veien gjennem en vakker lund langs elven 
forbi teglvaerkel, det eneste industrielle anlaeg ved Tromso, men 
gjor underveis en afstikker op pa vaerkets torvmyr forat forsyne 
OS med Donacia IcevicolliSj som i de pragtfuldeste farvevarieteter 
sidder pa MenyantkeSj tager pa fjorgammel sop etpar eksplr. af 
den sjeldne Catops nigrita, gkx derpa over elven og stiler sa mod 
venstre gjennem krattet op mod de gronne skraninger under urerne. 

En rig vegetation af bregner, Epilobium og de almindelige 
lavlandsplanter, bvoriblandt Rubus saxatilis og idceuSj Cornus 
svecica og Vacciniunt myrtillus dominerer, daekker over ujevn- 
hederne i terraenet, og taet krat af birk med or og baeg veksler 
med sma abne dalsaenkninger, der pa denne arstid leder vandet 
fra boiderne, men senere bliver torre. 






Digitized by VjOOQ IC 



Schneider: entomol. udflugter i tromso. 205 

Her er idetheletaget dygtig ulaendt, solen steger forsvarligt, 
og pustende og snublende kravler vi op og ned til stor opbyg- 
gelse for beboerne pk de to nedenfor liggende garde. Ar^-, 
selene og euphrosyne besoger flittigt de blorastrende Geraniu7n, 
men Erebia lappona lader vi her vaere i fred, da vi senere skal 
ik bedre mark at fange denne lumske fyr p§.. Polyommatus 
phlceas v. mnericaniis i nyklaekkede eksplr. narrer os gang pa 
gang ved at smutte ud af h§,ven mellem stenene, endnu flygti- 
gere er Nemeophila plantaginis ab. hospitd, men der er godt 
cm dem her, og hunnerne lader sig forholdsvis let fange. En 
enkelt Lyccena a7'gus v. cegidion er allerede fremme heroppe, 
men ellers ser vi af dagsommerfugle kun den allestedsnaervaerende 
Pieris napi. 

Der sidder en brim liden tingest og soler sig roligt pa en 
sten; det er en gammel bekjendt fra sydligere bredder, Phrag- 
niatobia fuliginosa, som ogsa er udbredt over den hole arktiske 
region men altid erholdes enkeltvis, og i naeste oieblik lykkes 
det at fange et af disse hurtigt forbisurrende vaesener, som til 
vor store glaede viser sig at vaere en frisk Anuria cordigera, 
men en formodet melanopa er det i dette vanskelige terraen 
umuligt at forfolge videre. 

En maengde Penthina lacunana, bipunctana^ metallicana^ 
nebulosana og den g^defulde sudetana svaermer omkring bl^baer- 
lyngen, medens Tortrix niinistrana i frisk e eksplr. holder sig 
inde i de skyggefulde birkesnar. En Cochylis vuhteratana tager 
vi ogsa her som en stor sjeldenhed, medens Sciaphila osseana 
og Scoparia sudetica^ 2 almindelige arter, netop har begyndt 
sin flyvetid. Omkring Antemiaria dioica svaermer to helt for- 
skjellige smavaesener, der ikke fjerner sig langt fra den plet, hvor 
denne plante vokser i klynger; det er den vakre Botys porpky- 
ralis (purpuralis er derimod ikke funden ovenfor 67:de grad), 
som isaer er talrig pi Tromsoen, og Platyptilus tesseradactylus, 
der sikkerlig begge som larver er afhaengige af denne plante, 
medens Zetterstedtii vil vaere at finde i krattet pi fugtigere ste- 
der. Den psychelignende Pygmcena fusca har ogsi nu sin blom- 
stringstid, men her findes ogsa en aegte Psyche^ idet jeg har 
fundet en udvoksen larvesaek af standfussi fsestet til blabaerlyng, 
uden at det lykkedes mig at fi den udklaekket. Endnu ma 



Digitized by VjOOQ IC 



2 06 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

naevnes endel Micros^ som holder til her, nemlig Grapholitha 
tetraqvetrana, Phoxopteryx ungvicella og Gelechia virgella, der 
alle 3 p4 det naermeste er affloine, Gelechia viduella, Blabopha- 
nes rusticeila, Crambus dumetellus og margaritellus, htcurvaria 
vetulella og Nemophora swamnurdamella. 

Cidaria hastulala synes at dominere den hele sommerfugl- 
verden i4r, og ikke let er det i denne maengde at skille ud en 
enkelt C, affinitata, medens mimitata og montanata i den blege 
arktiske v, lapponica stikker mere af mod kastulata, der har en 
heliophil arts hele skyhed og rastlose bevaegelser. Heroppe mo- 
der OS ogs4 to saerdeles vakre sm4 arktiske Geotnetrce^ nemlig 
Cid, minorata og adoeqvata, den sidste fornemmelig nede mellem 
vidiekrattet, medens minoi'ata bestemt foretraekker tort terraen; 
begge svaermer frivillig ud over eftermiddagen, medens en stor 
gxk Gnophos sordaria opskraemt atter saetter sig roligt ned pa 
en stor sten, dens tid kommer forst efter kl. lo om aftenen. 
Nede i orekrattet tager vi endelig en Sesia culicifortnis^ medens 
de sammenrullede blade rober tilstedevaerelsen af Grapholitha 
solandriana^ som i august vil komme til udvikling. 

Imidlertid har vor ven coleopterologen ingenlunde vaeret le- 
dig, om hans arbeide har vaeret mindre anstraengende. Nu er 
det den rette tid for Corymbites affifiis^ der svaermer talrigt om- 
kring, men ligesS, ofte falder en af de traege sorte Dolen4S'ZX\.tx 
i haven, hvis flugt meget ligner en billes, dog er han rigtig hel- 
dig, erstatter en Cor. serraticornis mange s^danne feiltagelser; 
ligeledes svaermer Sericosmnus brunneuSy Campylus linearis og 
Podabrus alpinus, dog er de alle 3 sparsomme her. Pd Betula 
f&es enkeltvis Anoplus plantaris, Ceutorhynchus rubicundus og 
Rhynchites betulce^ pa Salix Orchestes saliceti^ Dorytomus 
bituberculatus og som en sjeldenhed Lina lapponica^ medens 
Gonioctena pallida er mindre sparsom. Der sl^r et stort insekt 
sig ned p§. en rogn [Sorbus aucuparia) og viser sig at vaere 
den sjeldne Toxotus cursor, og fra en anden side kommer |en 
Rhagium mordax stilende mod det samme m§.l, andre Longi- 
cornier soger vi her forgjaeves; men til erstatning tager du den 
vakre Pyrochroa pectinicornis og etpar Hylecoetus dermestoides, 
som muntert kryber omkring pa en gammel birkestubbe. Cis 
boletiy Malthodes Jlavoguttatus, Rhagonycha testacea og Can- 



Digitized by VjOOQ IC 



SCHNEIDER: ENTOMOL. UDFLUGTER I TROMSO. 207 

iharis pilosa svaermer ogs4 oiiikring i solskinnet, men hermed 
er ogsa alle Tromsotraktens Malacodermata opregnede. 

Under stene langs et baekkeleie erholdes flere interessante 
arter som Harpalus luteicornis, Aucupalpus deiitschii, Xantho- 
linus tricolor^ Bessopora soror^ Trichopteryx volans, og laengere 
nede ved etpar forladte finnegammer en hel del Am, interstitia- 
lis^ enkelte qvenselii, men desvaerre kun en eneste erratica^ som 
synes at vaere meget sjelden, apricaria^ Otnalium rivulare og 
Sep tent nonis^ Atheta cauta, Otior, maurus med flere gamle be- 
kjendte; her bar jeg ogsa under gammel bark ved foden af en 
birkestubbe fundet det eneste ved Tromso observerede eksplr. af 
Feronia oblongopunctata^ medens den i de indre distrikter er 
udbredt og ikke sjelden. En liden stund far vi ogsa ofFre pa at 
rode »in stercore bovino, ovino et rhenonum> og gjor en ganske 
vakker fangst. Aphodius lapponum^ piceus og depressus i maengde, 
meget sjelden derimod foetidus F., Cercyon melanocephalum^ 
kcemorrhoidale^ Cryptopleurum atomarium, Tachinus proximus 
og pallipes^ Tanycrurns laqveaius i masse, Philonthus margi- 
natuSy Atheta airatnentaria og kanske endnu etpar Atketa'diXitx. 
Aphod, fimetarius og rufipes bar jeg derimod ikke seet her men 
vel p4 Tromsoen. Under jagten pa en PoL phloeas er du kom- 
men op i en brat kloft med et lidet baekkeleie, men skal jeg tro 
mine egne oine? er det ikke en Cicindela campestris, som flyver 
afsted, og der en til, som saetter sig p§. en Salix-'hxi&V og derfra 
vandrer i hdven; hvordan er den kommen hid, og hvad bar den 
her at gjore, eftersom den ikke mellem polarcirkelen og Troms^ 
er bemaerket nogetsteds? Ja herpd ved jeg intet andet at svare, 
end at det var i »i883», men eksemplaret kan du se i museets 
samling. 

Ved en brusende snebaek slir vi os s§. ned og tager frem 
vore smorbrod, som glider ned med en drik af »kildens klare 
vand», thi spirituosa duger ikke for den, som skal mase hele 
dagen i solstegen, det bar jeg for laenge, laenge siden erfaret. Det 
er en nydelse at fS, straekke sig i lyngen og se op i den bla 
himmel; alle Qelde omkring nue nrd belt klaedte i sine hvide 
vinterkaber, men tusinder af solvstraler haenger ned fra alle sider 
og frembringer en halvt bedovenda susen, understemmen i virens 
jubelhymne. Nede i krattet fremtryller blikjaelken sine maerke- 



Digitized by VjOOQ IC 



2 08 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

ligste harmonier, mens hoit over vore hoveder oppe i det bratte 
fjeld ringtrosten (Turdus torqvatiis) i rene, gribende floitetoner 
tolker sine folelser. Over os kredser to fjeldvJiker (Buteo la 
gopus), der ogsd bar sat bo under » Storstenen > , men elskovs- 
sangen minder langt mere om katten end om nogen anden fuglelok. 

Dog, vi bar ikke tid eller ro til at bvile laenge, det lider 
ud pa eftermiddagen, og endnu skal vi fortsaette et stykke op- 
over dalen pa nordsiden af elven, bvor bunden er mere myr- 
laendt og naesten uden traevegetation. Her gjor vi en god fangst 
af friske Ereb, lappona^ og efter mange anstraengelser vandrer 
endelig ogsa en Anarta melaleuca ind i »dodsriget», medens 
flere beldig bar undsluppet vore garn; den er imidlertid meget 
sparsom ber ude ved kysten, medens jeg i Sydvaranger og Mals- 
elven bar seet den i bundredevis. Her pa myrerne moder os 
nogle vakre og interessante Micros^ forst Crambus maculalis og 
Steganoptycha ericetana igjen, men Pcfithina sauciana bar vi 
ikke seet for og b eller ikke den nydelige Glyphipteryx hawor- 
tkafia, i bvis selskab vi ogsa ser Incurvaria oehlmanniella og 
vetulella foruden de tidligere pa dagen observerede Penthina- 
arter og Bot, inqvinatalis, der altid er velkommen. Coleoptero- 
logen bar imidlertid ved at bruge baven oppe i skraningen fact 
Aucupalpus collaris, Cryptocephalus labiatus, Coccinella y punc- 
tata og den sjeldne Hijdnobius spinipes samt en liden gron larve, 
som vi finder er Hadena adusta og tager med bjem forat for- 
soge den opfodt og overvintret, bvilket nok ved lidt forsigtighed 
vil lykkes Den deraf udklaekkede sommerfugl vil du finde lidt 
mindre og morkere men ellers naesten ganske som sydligere eksplr. 

Hos Gustav eller Oscar belonner vi os s4 endelig efter da- 
gens moie med en rommekoUe og kaffe efterpa, taender en cigar 
og gar derfra over elven pa en skrcibelig bro forat tage bjemover 
pa turistveien i den vakre birkelund. Her by der sig neppe mere 
tor lepidopterologen, men »Kaferanten» bar modt en Carabus 
glabratus i veien, og pa en nybugget birkestubbe forsyner ban 
sig med et antal Atheta succicola, medens nogle i bast vendte 
stene yder Acidota crenata^ Tachinus marginellus og Bemb, 
fellmanni; tidligere bar ban taget Elapkrtis riparius og Bemb, 
bruxellense pa elvebredden, og en medbragt Philonthus viser sig 
at vaere den meget sjeldne nigrita. 



Digitized by VjOOQ IC 



SCHNEIDER*. ENTOMOL. UDFLUGTER I TROMSO. 209 

Og s4 siger vi godnat til Tromsdalen, som efterhanden er 
bleven fyldt med glade skarer af byturister, der nu i den lyse 
sommernat skal tage igjen alt det, som den lange sure var har 
naegtet dem. Men kom igjen om en ni^neds tid, sa skal vi se, 
hvad det endnu sneklaedte Floifjeld der oppe over vore hoveder 
har at byde pa. 



III. Floifjeldet. 

Det varede hele 6 ar, forend det gik op for mig, at der 
ogsa her nord gives en virkelig alpin flora og fauna. Jeg kom 
med den bestemte forestilling, at nordenfor polarcirkelen radede 
€n arktisk fauna ublandet fra »fjeld til fjaere*, idet jeg kun 
kjendte den arktiske Lepidopterverden fra Staudingers og Wockes 
reise i i860, i Alten som skjont beliggende kun etpar minuter 
nordenfor Tromso hoide allerede for en stor del frembyder de 
aegte finraarkske forholde, som jeg i 1878 stiftede naermere be- 
kjendtskab med i Sydvaranger. 

Hertil kom ogsk 'for endel, at min helbred tidligere ikke 
tillod de med fjeldbestigninger forbundne anstraengelser, s§.ledes 
som jeg senere ved ovelse og haerdning har vaeret istand til; og 
s41edes kunde det da ga for sig, at jeg ar efter ar besogte Mals- 
elvens herlige dalfore, funderende pa, hvorfor ikke her ligesavel 
som i Alten floi Colias hecla^ Argynnis frigga^ Oeneis 7iorna etc., 
indtil jeg ved en ren haendelse fortes op ovenfor skovgraendsen 
pa et lidet Qeld ved Bjerkeng, hvor pludselig hele denne herlige 
arktiske fauna ^.benbarede sig i al sin skjonhed. 

Pa samme made om end i al tarvelighed har Floifjeldet 
€fterh3.nden udfoldet sa mange tiltraekkende sider ved sin interes- 
sante alpine dyrverden, at det fremfor noget andet punkt er ble- 
ven det mest eftertragtede mal for mine udflugter ved Tromso, 
men desvaerre har jeg i den bedste tid naesten altid vaeret bort- 
reist, og saerdeles meget stdr der vistnok endnu igjen at iagttage 
deroppe. 

Jeg indbyder da den velvillige laeser til at folge os did op 
en vakker dag i slutningen af juli. Idag har ogsa botanikeren 
sldet fulge med, thi vistnok er august den egentlige blomster- 

Eniontol. Tidskr. Arg. lo, H. 4 (1889). 1 4 



Digitized by VjOOQ IC 



2IO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

mkned pi FloiQeldet, men det er jo en let sag at hensaette os i 
1883, og siledes kan ogsk Floras velynder xegne pa et godt 
udbytte. 

Vi begynder pi den samme vei, som forte os til Troms- 
dalen, men slir strax ind pk turiststien og bar da kun at bryde 
af fra denne i en ret vinkel til boire, si baerer det straks opover 
Floifjeldet. Enkelte Erebia ligea flagrer over skovlysningerne, 
men flest ser vi her af Sciaphila osseaiia og tildels Lygris po- 
pulata med enkelte Cid. ccesiata, truncata og citrata; 2 a 3 
uger senere vil det vrimle af Cid, sordidata og endnu noget se- 
nere af dilutaia, der holder ud naesten til sneen kommer. Her 
findes ingen urer, alt er daekket med jord og derovenpa en taet 
grsesvaekst, og let og bekvemt fblger vi kreaturveienes zigzaglinier 
opover. 

I c. 200 m. hoide skal vi lade coleopterologen fi standse 
lidt og begynde sit stenvaelterarbeide, der lonnes med vakre fund. 
Det er en belt anden fauna end den, vi bar gjort bekjendtskab 
med pi de to forste udflugter: Cychrus rostratus v. pygmcetis, 
Leistus ferrugineuSy Trechus ^-striatus^ Harpalus ^.-punctatus 
(seriepunctatus)f Notiophilus biguttatus ogpalustris, Anisotoma 
piceUy Tachyporus jocosus Say, den sjeldne og kun ved Tromso 
fundne Olophrum alpestre Heer, (9. consimile^ med flere gamle 
bekjendte som Nebria gyllenhali, begge Patrobus^ Calathus 
micropterus m. fl. 

Ovenfor den lille bytte, bvor arbeiderne i kalkbruddet tid- 
ligere holdt til, star endel aldrige birker, dels halvt omstyrtede 
og uddode, dels endnu med nogle lovbaerende kviste hist og her; 
det er de sidste levninger af den fordums vakre skov, som Zet- 
terstedt omtaler, og neppe vil den nogensinde her opni sin tid- 
ligere udstraekning og frodighed. Under barken pi disse vetera- 
ner gjor vi overraskende fund. Olisthcerus megacephalus og 
substriatus, Baptolinus pilicornis^ Leptusa analis; vingedaek- 
kerne af en Atkous undulatus og endel store larver, som visse- 
lig tilhorer denne art, viser, at vi er komne pi urette tid for 
dette vakre insekt, men til gjengjaeld melder kammeratens jubel- 
rab fundet af en pragtfuld Stenotrachelus ceneus, medens jeg 
haler frem en mere beskeden Rhagium mordax, Endnu lidt 
hoiere oppe vil vi blive overraskede ved at finde sivel Carabus 



Digitized by VjOOQ IC 



Schneider: entomol. udflugter i tromsO. 211 

caieniilatus som violaceus; de er ved Tromso maerkelig nok ikke 
fundne i lavlandet, men endnu mere pafaldende er det, at de 
begge hovedsagelig synes at tilhore oerne i skjaergirden, de mest 
isoleret beliggende ikke undtagne. 

Lepidopterologen ikx idag nok assistere sine venner lidt, 
skjont heller ikke kan skal vende tomhaendet hjem, men for vi 
kommer op p§. platiet, er der for ham lidet at udrette. Vi er nu 
naede ovenfor de sidste forkroblede birke, og som en dands gkt 
det pi det blode gronne teppe; Veronica alpina melder sig forst, 
si kommer Tofjeldia, Azalea, Sibbaldia, Dryas, Silene acaulis- 
Andromeda tetragona og den yndefulde hypnoides^ Poa alpina 
V. vivipara^ Aspidium lonchitis etc. etc., men jeg er ikke me- 
get hjemme pi dette omride og naevner kun mine egne yndlinge, 
som jeg sikkert kjender. Her moder vi en gammel bekjendt, 
Pygmcena fusca^ som svaermer talrig pi visse indskraenkede lo- 
kaliteter, og sammen med den to interesante hoiarktiske arter, 
den vakre Botys ephippialis, hvis flyvepladse synes meget ind, 
skraenkede, og Crambus furcatellus, naest Plutella cruciferarum 
en af de hirdforeste arter (forekommer siledes pi Vardo), som 
forekommer over hele fjeldet. Cidaria Jtastulata i endnu gode 
eksplr. flyver overalt, og den stigende sol har ogsi bragt nogle 
Rhopalocera i rorelse, nemlig PoL phlceas, som jeg har iagttaget 
til c. 300 m. o. h., Arg, pales ganske talrig besogende Ranun- 
culus, medens vi kun moder en og anden arsilache, der her 
oppe ikke egentlig har passende flyvepladse og derfor forekom- 
mer i en race, der viser en overgang til pales. Erebia lappona 
moder os enkeltvis over hele Qeldet endnu i gode eksplr. 

Oppe under den mere urede runde kol, der danner det egent- 
lige Fieifjeld, ogsi kaldet >Bontuen», ligger 2 smi damme i en 
hoide af 463 m. = 1481' (efter overlaerer Nyhuus't milninger). 
De vedligeholdes af nogle snebraeer, som i enkelte ir smelter 
ganske op, og da torrer ogsi dammene belt ud, som tilfaeldet var 
i 1883; nu danner de trods sit ringe omfang en behagelig afveks- 
ling i landskabet, og her er mangt og meget af interesse at iagt- 
tage. Under stene ved bredden finder vi enkelte Amara alpina 
(torrida tilhorer udelukkende lavlandet), Miscodera arctica, Aci- 
dota crenata, Patrob, picicornis og Nebr, gyllenhali, begge i 
sine rufino-varieteter; Byrrhus fasciatus vover sig ogsi hid op, 



Digitized by VjOOQ IC 



\ 



212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT I&89. 

og det Store sorte insekt, som surrer afsted i en ejendommelig flugt, 
viser sig at vaere Silpha lapponica, P4 lave Salices finder vi 
Anthophagus omalinus og enkelte Phyllodecta polaris, men 
dennes rette hjem er hoire op. 

I selve dammen lever flere interessante vaesener; der har vi 
Limncaa truncatula v. schneideriy den hirdf<t)reste af alle fersk- 
vandsmollusker ; som smi fiske svommer store skarer af den 
maerkelige crustace Branchtnecta paludosa, medens en stor Daphnia 
forekommer i slig maengde, at der langs bredden dannes brune 
striber, nkt de flokker sig sammen. Af Coleoptera finder vi en- 
kelte Agabus alpestris og guttatus^ men i stor maengde ihom- 
soni^ s4vel v. rufinus som coriaceuSy samt Hydroporus griseostria- 
tus og atriceps. 

Men hoiere op I Det gar ikke ganske sa bekvemt som for, 
men opstigningen er dog let nok, og fdrst nu begynder de vak- 
reste fjeldplanter at optraede i maengde. Ranunculus pygmceus 
og nivalis blomstrer ved foden af de smi snebraeer, medens den 
pragtfulde renblom [R, glacialis) fomemmelig vokser p4 nord- 
siden mellem stenene; Viscaria alpina star hist og her p4 tor 
grund, Diapeyisia lapponica, diverse Saxifraga, men Silene 
acaulis og Dryas er de raest fremtraedende, og begge er de af 
insekter mest besogte hCifjeldsplanter. De fleste besogende er 
vistnok smd Diptera og Ichneuomonider ^ men pas p^ og tag den 
sorte lille fyr, som dvaeler pi Dryas nogle sekunder; det er 
Anarta Zetterstedtii, hvis larve jeg her har fundet pi denne 
plante, og se der en noget lysere, som viser sig at vaere A. lap- 
poftica, dervaerre er de begge yderst sparsomme. Endnu nogle 
minuter, og vi star ved varden, hvorpa vindflOien er opreist 630 
m. (2000') o. h., men forst har vi taget en underlig Penthina, 
som viser sig at vaere noricana H. S., hidtil kun kjendt fra 
Schweitzeralperne, og det bliver dagens bedste fund. 

Vi kravler op pa varden og nyder herfra en henrivende ud- 
sigt, over Tromsoen, der ligger under vore fodder som et park- 
anlaeg med gange og lysthus og Praestvandet som et smilende 
blat oie midt i alt dette gronne, og Sandnaessundet som en stribe 
pi den anden side ; der er det lave eide ud i KalQorden mellem 
Kvaloens vakre fjelde, men vort udkigspunkt ligger ikke hoit nok, 
til at vort blik skulde kunne ni ud til det abne hav. Bag os 



Digitized by VjOOQ IC 



Schneider: entomol. udflugter i tromso. 213 

lofter Tromsdalstinden sig skre maegtig og staenger desvaere for 
udsigten til de vilde indtil 5 k 6000' hoie fjeldkomplekser, som 
vi fra toppen af tinden far et lidet indblik i. 

Der er ganske vindstille heroppe, medens der nede pa soen 
blaeser en let bris, som ofte er tilfgeidet ved ostlig vind, og store 
fluer naesten farvede som Bombus lapponicus svaermer omkring 
varden og saetter sig dristig p5, vore klaeder ; det er renens vaerste 
plageand, Oestrus tarandi, som jeg kun en enkelt gang bar seet 
nede i dalen, bvor den kom og satte sig pa mit bryst. Fra 
varden og indover er terraenet ganske fladt, rigtig aegte hoifjeld 
med nogne bergflader og sparsom vegetation, men her finder 
botanikeren en af Floifjeldets ypperste frembringelser, Arnica 
alpifia, og ligeledes bar Phyllodecta polar is her sit rette hjem, 
hvilket sees pa de brune skeletterede Salix herbacea^ medens de- 
linkventerne selv kryber i maengde omkring forat soge sig vinter- 
kvarter; det kan nok traenges heroppe, hvor det kanske er sne- 
bart i^ mined om aret. 

Enkelte andre interessantere Coleoptera traefFer vi ogsa her: 
Amar, alpina, Deliphrum tectum var., Geodromicus globuli- 
colliSy Acrulia injlata og i en liden snevandspyt en enkelt Hy- 
droporus arcticus. Det er fristende at fortsaette indover, og sa 
ndr vi en anden varde, der ligger 771 m. (2457') o. h. ; her er 
Ainar, alpina ganske talrig og PhyL polaris kryber omkring i 
maengde pi selve varden. Vi indtager vort frugale middagsmiltid 
i denne ode egn, hvor en liden flok fjeldryper [Lagoptis alpinus) 
er de eneste tilskuere; de er lidet sky, da de er sig sin klaed- 
nings med omgivelserne noie harmonerende farver vel bevidste. 
I stilhed fjerner botanikeren sig med en tilsyneladende ligegyldig 
mine, men jeg ved, hvorom bans tanker tumler sig*, Car ex nar- 
dina er vistnok af udseende fjeldets uanseligste vaekst, men 
fagmanden finder den skj6n, og vor ven gar den selvfolgelig ikke 
forbi; dog, jeg skal hviske dig i oret, hvad den egentlige magnet 
heder: det er den lille gulblomstrede Draba crassifoliay som. 
har lokket si mange florister op pa Floifjeldet, men ikke horer 
jeg til de indviede, og si lader vi vor ven gi alene pi den 
ekspedition. Det kunde vaeret interessant at fortsaette og kanske 
bestige selve » tinden », men endnu er det for tidlig pi iret, og 
ikke ved jeg heller, om der er noget at hente. Vi tager altsi 



Digitized by VjOOQ IC 



214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

den samme vei tilbage men gjor en liden afstikker ned til hoire, 
hvor en mod nord beliggende storre snefon tappert bar modstiet 
sommerens indflydelse. Her modte mig 17 august 1885 et syn, 
hvortil jeg aldrig bar seet noget sidestykke: tusinder af insekter 
krob omkring p^ sneen eller \k nede i sma bulninger, der var 
smeltede omkring deres legemer, balvt stivnede men dog endnu 
levende; hovedmassen udgjordes af middelsstore og sm4 Ichteu- 
monider, bvoraf jeg her pd en halv time samlede naesten ligesa 
mange individer, som jeg bar gjort i 10 sommere tilsammen, 
desuden fandtes en Osmia og nogle Tenthredinider. Coleoptera 
var der kun ik af, mest PhyL vitellince og polaris, desuden 
Aphodius lapponum og 2 Cantharis pilosa, men mest over- 
raskedes jeg ved Amara lunicollis, Elater tristis og Cocc. 14.- 
guttata, et eksplr. af bver art, og disse 3 arter bar jeg bverken 
for eller senere fundet ved Tromso. Den staerke vind om natten 
eller morgenen ma bave fort dem op ber fra dalen eller kanske 
laengere inde fra landet \ men maerkeligt var det, at jeg pi andre 
snefonner sa fa eller ingen insekter, og jeg beklager meget ikke 
grundigere at bave benyttet mig af den sjeldne anledning, som 
dengang bod sig frem. 

Nedover gar det uden vaesentlige opbold eller eventyr; en 
bare farer udover »B6ntuen», og omkring og i dammene moder 
vi bele renflokken, som netop bar gjort sine kunster for et sel- 
skab af turister og nu foler sig synbart lettede ved at kunne 
vaske civilisationen af sig. En enlig »boltit» (Charadrius mo- 
rinellus) tripper omkring med baengende vinger og rober sig 
derved som en lykkelig omend aengstelig moder, ellers er her 
stille og boitideligt beroppe i ensombeden. Men nede i de 
bratte lier lyder latter og munterbed, og snart moder vi sma sel- 
skaber, som agter at tilbringe den lyse sommernat pa »Stor- 
stenen» eller »Bontuen»: born som slaeber ved, faedre med kurve, 
pustende madamer med den kjaere kafFekjedel, og unge piger, som 
kun baerer sig selv eller bales opover af sine tilbedere; natur- 
forskeren er overflodig pa fjeldet nu! 

Nedenfor stenbryderhytten stdr en birkestubbe, som jeg vel 
bar arsag til at mindes, thi den bar ydet mig: en stor koloni af 
Endomychus coccineus, mange Rhizophagiis dispar, flere 7V- 
tratoma ancora, Cis boleti, Epurcea boreella, Olistcerus mega- 



Digitized by VjOOQ IC 



SCHNEIDER: ENTOMOL. UDFLUGTER I TROMSO. 

cephalus, en Rhinosimus ruficollis og Trichopteryx fasci 
og seks af disse 8 arter bar jeg kun fundet pa denne 
Coleopterologen bar idag til det sidste fordelen pa sin si 
ban i ridden sop finder Lordithon pygmceus, Tachinus 
tniis og de sjeldne Baryodma mycetophaga Kraatz og 
Gr. samt Atheta picipennis Man. 

Vi saetter os p§. stranden for at nyde det vakre syn 
det i aftenbelysning og vente pi botanikeren, som sna 
indfinder sig pa det aftalte modested; af udtrykket i ban 
«r det greit at skjonne, at der er passeret bam noget, in 
bar vakkert mattet love tausbed, og derfor bar beller i 
noget mere at berette i den anledning. 

Og bermed tager jeg for denne gang farvel med ( 
modige laeser; nu ved du, bvad Tromso trakten bar at b] 
du kommer, og bliver du skuffet, er skylden ikke min 
vil du denne gang vaere rimelig i dine fordringer, skal du 
engang ogsa fa vaere med at jage freya i solstegen pa 
momyren og »stupe krake» under A^^/^-jagten pa »Kalveb( 

Tromso Vo— ^^ 



Digitized by VjOOQ IC 



'^^. 



=v.. 



RESUMES. 



(Page 193 du texte.) 

Sparre- Schneider: Excursions entomologiques dans les en- 
virons de TromsOf Norvige. 

L'auteur Horvegien donne une description tr^s interessante 
de la flore mais surtout de la faune entomologique des environs 
de Troms5, k Tdpoque de I'annee (fin de mai, commencement 
de juin) ou dans ces hautes latitudes la nature sort de son som- 
meil de huit mois, ainsi que dans la partie la plus belle du court 
ete de ces regions, le mois de juillet. Le manque d'espace nous 
emp^che malheureuseraent de suivre M. Sparre ScHNEiDER dans 
ses excursions sur le plateau ondule qui domine la ville de 
Tromso, ainsi que sur la terre ferme en face, soit dans le Troms- 
dalen (vallde de Troms) que parcourt en serpentant le Troms- 
dalself, soit sur les sommites du Flojfjeld. Nous renvoyons done 
le lecteur k la description de la flore et de la faune entonaolo- 
gique donnee dans 1' article original, qui meriterait la reproduc- 
tion dans une revue etrang^re. 



Digitized by VjOOQ IC 



OM OLLONBORRARNE 

AF 
SVEN LAMPA. 



Bland de skadeinsekter, som icke allenast under de sista 
aren utan afven f5r 14ng tid tillbaka sedan 14tit mycket tala om 
sig, ar ollonborren otvifvelaktigt den fornamsta. Dess utseende 
och lefnadsvanor aro tamligen allmant bekanta, och blir det dar- 
for 5fverflodigt att bar lemna en utforligare beskrifning rorande 
dem, Af samma orsak bar jag hittills underlitit att, s4val vid 
sammankomster som uti tidskrifter, ber6ra dessa skadedjur. Nu 
f6r tillfallet anser jag mig dock manad eller sk godt som nod- 
gad hartill, eftersom desamma ft)r narvarande gifvit upphofvet 
till en snart sagdt brSnnande Mga for vdra sydligaste landskap, 
hvilken antagligen i viss mdn kommer att berora hela landet. 
Under s4dana forhdllanden kan saken ej fa balka f5rbi entomolo- 
giska foreningens uppmarksamhet, utan blir det hennes pligt att 
med intresse folja densammas utveckling och om mojligt med- 
verka till en god utgang. Foreningen ar visserligen ej annu i 
den stallning att kunna aktivt ingripa, men hon hkde kan och 
.b5r lemna sitt moraliska understod, dar sidant kan vara af be- 
hofvet pikalladt. 

Om vi jamfora de visserligen torftiga iipplysningar, som stS. 
till buds fran langesedan gAngna tider, med dem vi ega fr^n sista 
4ren, sk blir omdomet otvifvelaktigt detta: att hos oss liksom i 
Danmark ollonborrsvarmarne och larvernas harjningar allt mer 
tilltaga och visa en tendens att sm&ningom utbreda sig ofver 



Digitized by VjOOQ IC 



2l8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

forut skyddade omriden. Lat vara att skadedjuren kunna upp- 
trada periodiskt och visa sig mindre talrikt den ena tiden an en 
annan p4 en och samma trakt; men ett faktum synes det emeller- 
tid vara, att dk de sedermera aterkomma i myckenhet, antalet 
och larvskadan blir lingt storre an ndgonsin forut. 

Sisora exempel p^ ollonborrarnes utbredning ma anforas, 
att forsta g^ngen de oranamnas s4som skadedjur hos oss, nam- 
ligen 1776, synas de intagit ett mer inskr^nkt omrdde, n^mligen 
sydligaste Halland; kr 1833 hafva de uppn^tt Halmstadstrakten 
och i borjan af sjuttiotalet aro de i narheten af Varberg. 1887 
voro de annu talrikare norr om Halmstad, an i sodra delen af lanet, 
och insamlades i stor mangd, dtminstone sa langt norr ut som 
i Fjaras helt nara Kungsbacka. I Kristianstads Jan hafva de 
upptradt i stor myckenhet sedan en langre tid tillbaka, men for- 
namligast uti de trakter, som ligga pa sluttningarne af Hallandsas, 
d2lr Bjare harad har ansetts nastan som deras urhem. Sk sma- 
ningom hafva de likval utbredt sig langre at sydost och aro nu 
besvSrliga i Kristianstads norra omgifningar samt annu langre 
oster ut till och med i narliggande delar af Blekinge, dar roan 
for tjugu ar sedan knappast horde talas om dera, Hvar den 
slutliga gransen for deras framryckande ar belagen torde annu 
vara omojligt att bestamma, men troligt ar, att den kommer att 
framflyttas sa langt jordm4nen ar lamplig, hvilket ju ar fc)r- 
hallandet i narbelagna, storre strSckor af Blekinge, Smaland 
och Vestergotland. Forr var deras vistelseort mer begransad och 
inskrankte sig till de sandiga trakterna i Halland och Skane, dar 
alfven af naturen ar genomslappande och lemnar torra vinter- 
qvarter; numera ar forhallandet ett annat, sedan en djupare och 
omsorgsfullare afdikning och torrlaggning genomforts litet hvarstades. 

Af nyss anforda forhallanden torde det blifva tydligt for en 
hvar, att kraftiga atgarder aro af noden, om skadedjurens ofver- 
handtagande i vara sydliga provinser skall kunna forebyggas; ty 
den tid kan komma, da jordbruk dar i en del trakter eljes blir 
nastan lonlost. Men bemodandena kunna ej blifva tillfyllest- 
gorande, om de skola helt och hallet bero pa den enskilda upp- 
offringen, utan maste blifva samfaldta och obligatoriska. Statens 
och kommunernas mellankomst, liksom i Danmark genom lagen 
af den i april 1887, miste anlitas, om nagot verkligt godt resul- 



Digitized by VjOOQ IC 



lampa: ollonborrarne. 219 

tat skall kunna astadkomraas. Ofvannarada forfattning p^bjuder, 
att i de trakter inorn landet, d^lr man kan antaga, att oUonbor- 
rar skola forekomma i storre mangd, kan inrikesministeriet 
anbefalla insamling och odelaggelse af lefvande oUonborrar. 
Pabudet sker genom amtet till de af ollonborrar hems5kta kom- 
munerna, p^ hvars styrelse verkstalligheten hvilar. Hvar och en 
jordinnehafvare b5r sjalf verkstalla insamlingen t sitt omrade, men 
underl^ter ban detta, eller gor det ofullst^ndigt, tillkommer det 
kommunalnamden att taga hand om arbetet. Lagger han hinder 
i vagen for insamlingen, strafFas han med boter af fran 10 till 
100 kronor, hvilka tillfalla kommunalkassan. 

Utgifterna for insamlingen och dodandet af ollonborrarne 
forskotteras af kommunen, som sedermera aterbekommer halften 
af utlagget fran statskassan och en fjardedel genom amtsrepre- 
5entationen. 

Detta 2lr nu hufvudinnehallet af ollonborrelagen i Danmark, 
och verkningarne daraf visade sig redan samma ar den utkom. 
Ollonborresvarmame voro da om^ttliga och insamlingen medforde 
i 411 kommuner ett resultat af tretusen, 755 millioner, 473 tu- 
senfemhundra ollonborrar, hvarfor utgifterna uppgingo till 662,018 
kr., 43 ore. Haruti del tog statskassan med ej mindre an 330,049 
kr., 98 ore. 

Forhallandena aro har visserligen ndgot annorlunda be- 
skaffade an i Danmark, ty dar ar nastan hela landet utsatt for 
ollonborrharjningarne, och statsbidragen komma harigenom till 
nytta for alia landsdelar. Hos oss ar det daremot annu endast 
s&dana provinser, hvilka kunna raknas bland de bast lottade, 
som aro utsatta for harjningar, och m^ngen kan harigenom hysa 
den ofvertygelsen, att de bora kunna hjalpa sig sjalfva. Men 
om egendomar dar, i foljd af upprepade harjningar, skulle, liksom 
i Danmark skett pa flera stallen, till den grad utarmas, att ingen 
vagar kopa dem, och kronoarrendatorerna ej makta betala sina arren- 
den, da kommer hela landet att (k vidkannas foljderna af min- 
skade statsinkomster och indirekt lida genom oUonborrarnes 
framfart. Hartill mk slutligen laggas en omstandighet, hvilken 
litet hvar torde kanna, som ndgot sysselsatt sig med iakttagelser 
pk narmare hall, namligen den, att utan statens ingripande, en 
verkligt fruktbringande forfoljelse af ollonborrarne aldrig torde 



Digitized by VjOOQ IC 



2 2b ENTOMOLOCISK TIDSKRIFT 1^89. 

kotnma till st^nd, ty dart ill fordras, att insamlingen skall ske 
med kraft afven a sddana glest bebodda och fattigare omraden, 
hvars innehafvare hvarken ega tiJlrackliga arbetskrafter eller pen- 
ningemedel, for att som sig bor verkstalla densamma. 

Dk denna vigtiga fr4ga antagl>en inoni kort blir hanskjuten 
till statsmakterrias omprofning och afgorande, vore det kanske ty 
litan betydelse, om ett uttalande af denna forening komme att 
otfentliggoras, eftersom hbn i vissa afseenden torde kunna be- 
traktas '^asom en auktoritet, hvars ord borde ega nkgot varde. 

Innan jag Icmnar detta amne, torde en eller annan erfaren- 
het fran vistelsen uti de af ollonborrarne hemsokta trakterna fit 
omnaranas. t)et ar klart att min uppmarksamhet skulle fastas 
fornamligast pa de medel, som vore anvandbara mot dessa skade- 
djurs harjningar och f<5rst och framst pk sadana, som redan blifvit 
forordade och efter hvad det pastdtts med framgdng anvanda. 
Uti mitt lilla arbete om ollonborrarne omnamdes ett par dylika, 
som belt nyligen blifvit i tryck rekommenderade, och det en^ 
af dem forordades till och med till forsok. Detta hade, som det 
uppgafs, med frarag^ng anvandts i Frankrike och bestod daruti, 
att i jorden nedfordes medelst en dartill lamplig spnita 6 gram 
benzin pr qvadratmeter, till ett sadant djup, att benzinen kom 
nagot under det jordlager, dar larverna vid tillfallet befunno sig. 
For att utrona hvilken inverkan detta starkt luktande ^mne skulle 
utofva pk larverna, indrop jag nagra droppar daraf uti en bleck- 
ask, dar en qvantitet jord och en larv forut befunno sig, samt 
pisatte det ganska tatt .slutande locket. Dagen darpa aftogs 
detta, och larven befann sig, menskligt att se, uti hogonsklig 
valmaga, oaktadt benzinlukten annu var ganska intensiv. Opera- 
tionen fornyades darfor annu en gang, men medforde enahanda 
resultat. Detta experiment ansag jag tillfyllest for alt ofvertygas 
om, att 6 gram benzin, fordelade pa tva stallen uti ett jordstycke 
af en qvadratmeters yta, ej skulle kunna utratta nagot, synner- 
ligast da larven dar har tillfalle att aflagsna sig ifr4n det stalle, 
dar luktamnet placerats, och darigenora lattare undg^r infiytandet 
daraf. 

Ett annat medel, hvars verksamhet jag redan forut betviflat, 
och som afven skall fbrskrifva sig fran Frankrike, bestir uti 
fangstgropar af 30 centimeters diameter och djup, hvilka fyllas 



\ 



Digitized by VjOOQ IC 



lampa: ollonborrarne. 221 

med halfbrunnen kreatursspillning pa forsommaren och sedan 
langre fram visiteras, hvarvid en ansenlig myckenhet ollonborre- 
larver skola ertappas uti godseln, Vid Bonarp i Sk^ne kom jag 
i tillfalle att undersoka ett litet fait, som hyste en myckenhet 
larver och hvarpa funnos saval smarre godselhogaiT som lemnin- 
gar efter betande kreatur, men kunde ej finna att dessa utofvade 
n^gon starkare dragningskraft pa larverna, utan funnos de vida 
talrikare under grastufvor, an a de forstnamda stallena. Jag blef 
afven istandsatt att narmare granska ett slags larver, som vid 
forsta paseendet voro forvillande lika ollonborrlarver af ett kis 
alder och hvilka pitraffades under en sten, dar animalisk godsel 
forefanns. Vid undersokningen af dessa ofvertygades jag dock 
snart om, att de voro af annat slag, troligen larver af en storre 
Ap/iodmS'Sirty hvars kakar ej aro mejselformiga som ollonborrarnes, 
utan fbrsedda med en knollik tand innanfor spetsen. 

Fransmannen, som uppfunnit ofvannamda fangstmetod, var 
antagligen ingen erfaren entomolog och hade sakerligen fortegat 
sitt ron, om han latit sakkunnigare person narmare undersoka 
f^ngsten. 

For att utrona hur lange ollonborrelarver kunna lefva under 
vatten, fyllde jag darmed ett dricksglas och ditlade 5 stycken larver, 
nyss plockade fr4n marken. Den forsta upptogs stel, men med 
bibehaJlen farg, efter 24 timmar, den andra efter 30, den tredje 
efter 48, den fj^rde efter 60 och den femte efter 96 timmar, d. 
v. s. fyra hela dygns forlopp. Alia borjade visa lifstecken, sa 
snart vattnet pa kroppsytan bortdunstat, och voro efter en kort 
stunds forlopp lika lifliga och krya som nagonsin, samt lefva 
annu i denna stund, insperrade i en glasburk, fylld med jord 

Uti afhandlingar rorande ifrdgavarande skadedjur, forekom- 
mer vanligtvis det pastaendet, att dess larver ej kunna utharda 
solljuset, utan inom kort do, om de utsslttas darfor. For att bli 
forvissad om hur harmed forhoU sig, insamlades nigra exemplar, 
hvilka lades p4 en los tradgirdsrabatt under en timmes tid. Sol- 
Ijuset var darunder ej mycket intensivt och syntes bekomma dem 
fSga, hvarfor de flyttades till en bersa och placerades pa den 
dar befintliga, grusbetackta marken. Numera sken solen fullstan- 
digt och upphettade marken i hog grad. Har uthardade tre af 
larverna i i^ och den fjarde uti tvk timmar, innan hudens 



Digitized by VjOOQ IC 



2 22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

mOrkare, nastan svarta farg tillkannagaf att lifvet flyktat. Deras 
beraodanden att nedkrypa i jorden lyckades dock ej, och skulle 
s^ alltid vara fallet, nar de aro utsatta for solskenet, vore detta 
en raycket god sak, emedan man d^ vore saker om, att de indi- 
vider, som under klara och varma dagar af ikerredskapen foras 
upp p^ jordytan, dar skulle gk sin undergoing till motes. 

Genom dessa (k och enkla experiment kan man gora sig 
en forestallning om larvernas form^ga att motsta yttre, ogynn- 
samma inflytanden och komma till insigt darom, att nagra medel 
till deras dodande i jorden knappast torde st^ att finna; utan 
maste man, tills vidare atminstone, noja sig med s3.dana, som 
visserligen aro besvarliga och kostsamma, men dock ofelbara, 
n^mligen insamling af larverna samt de fullbildade insekterna 
under svdrmningsaren. Ett annat hjalpmedel, som nog borde 
kunna kraftigt bidraga till skadedjurens hallande inom tillborliga 
granser, kan kanske besta daruti, att for narvarande nastan nakna 
skogs- eller hedmarker, som ligga sa godt som vardelosa, men 
aro ett kart tillhall for ollonborrarne, besis med barrtradsfron 
eller planteras, och lockplatser k lampliga stallen a falten upp- 
rattas, dar honorna erhalla den formanligaste lokalen for agg- 
laggningen, och dar afkoraman latteligen kan forgoras. Att nar- 
mare utveckla detta, torde dock blifva allt for trottande, hvarfor 
det nu maste forbigas, for att m5jligen en annan gang anforas. 



RESUMES. 

(Page 217 du texte.) 

S. Lampa: Les Ha7tnetons, 

M, S. Lampa donne I'histoire de I'arrivee et des ravages 
des hannetons en SuMe, et mentionne quelques-uns des moyens 
employes k I'etranger et dans notre pays pour s'en debarrasser 
autant qu'il est possible de le faire. 



Digitized by VjOOQ IC 



OM ACARIDVAFNAD PA TRAd. 

AF 

Carl w. S. Aurivillius. 



I forra halften af sistlidne September meddelades af Prof. 
F. L. Ekman en iakttagelse att bland traden i Tekniska Hog- 
skolans tradgard tvanne, en aim och en lind, efter stam ocK 
grenar voro ofverdragna mad en glansande vafnad. Denna vaf- 
nad befanns gjord af en liten, knappt 0,5 mm. lang Acarid, som 
uppehoil sig i milliarder under densamma, har och dar i storre 
hopar. 

Dk jag kommit i tillfalle att narmare undersoka dels afsagade 
stycken af tradgrenarne med prof pa sjalfva vafnaden, dels lef- 
vande och spritlagda exemplar af djuret, meddelas har i korthet 
resultatet af denna undersokning. 

Vafnaden, som sluter tatt intill tradets bark och har en 
egendomlig glans, ar bildad af mycket nara hvarandra — de 
fiesta Idngsefter"^ grenen — lopande tradar, hvilka bilda flere 
lager innanfor hvarandra. Dels harigenom dels genom tr^darnes 
finhet — de sarskiljas fullt tydligt fdrst vid omkring 500 gingers 
forstoring — forklaras vafnadens for obevapnadt oga glasartade 
beskafifenhet, som ger tradet utseende af att vara nerisadt. De 
afs&gade grenstyckena voro rundt om betackta med en dylik 
sammanhangande vafnad. 

Hvad sjalfva Acariden betraffar, tillhor densamma det under 
namnet »spinn» kanda slagtet Tetranychus Dufour. Arterna af 



* En koloni af dessa Acarider, som nu pS andra minaden forvaras i en 
glasburk, har ofverspunnit denna invandigt med tradar som p§, samma satt 
till storsta delen lopa i en riktning. 



Digitized by VjOOQ IC 



2 24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

detta slagte vistas dels pa trad, buskar och orter i det fria, dels 
trafFas de {T. telarius) ofta p^ krukvaxter, i boningsrum och 
drifhus och hafva dar sin spinnformaga att tacka for den all- 
mannare uppmarksamhet de, trots sin ringa storlek, tilldragit sig. 

Den ifragavarande arten synes mig kunna identifieras med 
Tetranychus ulmi Koch* i alia vasentliga delar, sasom i af- 
seende pa kroppsformen, borstbevapningen och fargfordelningen ; 
dock aro fargerna Ijusare an pa den af Koch raeddelade figuren, 
men stamma daremot nara ofverens med en af Berlese ** lemnad 
afbildning af samma form. B. betraktar emellertid densamma 
s^som en varietet af Tetranychus telarius (= T. telarius var. 
russeolus*'^*) och upptager s4som dess synonymer: T. ulmi Koch, 
T. russeolus Koch samt T, fervidus Koch. Fr4n de bada se- 
nare, som afbildas af Koch 1. c. Fasc. 17, Fig. 15 och Fasc. 
37, Fig. 2, skiljer sig dock den foreliggande formen i flere af- 
seenden. 

Grundfargen jtr namligen hos denna rodgul med morkare, 
genom ett tvSrbalte forenade sidofalt och Ijusare extremiteter. 
Ogonen, som vid genomfallande Ijus tyckas svarta (s4som de af- 
bildats af Koch hos de namda arterna), aro emellertid vid p^- 
fallande Ijus karmosinr6da. Borsten aro ordnade i fyra mot 
kroppens bakre anda konvergerande rader. 

I afseende pa mundelarne visar djuret full ofverensstammelse 
med de af Berlese 1. c. Fasc. 36, n:o 6 lemnade figurema ofver 
dessa delars form hos slagtet Tetranychus i allmanhet. 

Det sagda galler narmast den pi aim upptradande formen. 
Den som trafFades pi lind befanns emellertid endast genom sin 
ringare kroppsstorlek samt fargteckningen olik den forra. 

Grundfargen hos lindacariden ar blekgul, dock spiras afven 
hos denna de ofvann^mda nigot morkare sidofalten. Till foljd 
haraf synes mig har foreligga endast ett yngre utvecklingsstadium 
af den fSrra; eller ock mojligen en blekare fargvarietet af den- 
samma. 






* C. L. .Koch: Deutschlands Crustaceen, Myriopoden und Arachniden 
Fasc. I, fig. II. 

** A. Berlese: Acari, Myriopoda et Scorpiones hucusque in Italia reperta. 
Padova 1887. Fasc. 36, n:o 10. 

*** Den kallas pS figuren Tetranychus telarius ulmi KoCH. 



Digitized by VjOOQ IC 



AURIVILLIUS: ACARIDVAFNAD pA TRAD. 225 

Hvad slutligen dessa Acariders lefnadssdtt ang^r, lemna hittills 
gjorda iakttagelser vid handen, att de i likhet med sina samslslg- 
tingar under vegetationstiden uppehdlla sig fOretradesvis — om 
ej uteslutande — pa tradens blad; vid tiden for loffallningen 
daremot soka de sig vag langs grenar och stam till marken, diir 
de ofvervintra vid trjidets fot eller i spriekor pA barken o. dyl. 
Denna deras vag betecknas af den ofvan beskrifna, till utseendet 
homogena, glansande vafnaden, till hvilken hvarje individ torde 
lemna sitt bidrag, pa samma g^ng den tjanar dem alia till ett 
gemensamt skydd, vare sig mera tillfalligt endast under sjalfva 
vandringen eller under langre tid. Att namligen afven det se- 
nare eger rum synes framgd af det forh^llandet, att st5rre eller 
mindre skaror af djuren tr^ffas hopade pa vissa stallen under vaf 
naden i spriekor pd barken, hvilka de efter allt utseende utvalt 
till en temporar tillflyktsort. 

Att tillkomsten af yafnaden langs stam och grenar uteslu- 
tande stir i samband med djurens vandringsdrift och till foljd 
haraf endast pa en viss irstid kan iakttagas, framg5,r afven af de 
uppgifter som lemnas i Acaridlitteraturen om n^rstaende formers 
lefnadsfSrhillanden. Sa yttrar t. ex. Koch * om den pi lind 
lefvande Tetranychus socius: »In manchen Jahren im Monat Au- 
gust und September auf der grossblattrigen Linde zu Milliarden; 
seltener auf der kleinblattrigen. Zuweilen ist der ganze Stamm, 
gewohnlich auf der Nordseite, mit einem dichten florartigen, wie 
Atlas glanzenden Gewebe iiberzogen, unter welchem sich die Mil- 
ben aufhalten und an dem Gewebe hin und her laufen. Spater, 
wenn die Milben das Gewebe verlassen haben, lost sich solches 
von den Baumen ab, und wird dann durch die Luft stiickweise 
fortgetrieben ; alsdann halten sich die Milben auf dem Boden am 
Fusse des Baumes auf, welcher damit ganz bedeckt ist.» 

Och om den ifragavarande formen sager Berlkse: xfrequen- 
tiorem invenies sub Platanorum cortice hieme hibernantem, fills 
sericeis circumdatum». 

Att den namda vafnaden, trots sitt egendomliga utseende 
si sallan iakttages torde silunda finna sin niirmaste forklaring 
daruti, att densamma tillhor endast en viss bestamd irstid och 



* 1. c. Fasc. 17, 16. 
EntomoU Tidskr. Arg. 10, H, 4 (1889). 1 5 



Digitized by VjOOQ IC 






226 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

afven dk endast under gynsamma vaderleksforhillanden, sasom 
langre torka, genom sin glans lattare faller i ogonen*^ Ocksa 
torde dess utbredning ofver tr^det naturligt nog st4 i forhallande 
till mangden af Acarider, som under sommaren dar utvecklats, 
hvadan sannolikt under en del ar traden endast delvis aro ofver- 
spunna af vafnaden, som darigenom Uttare undgar uppmarksam- 
heten. 



* Pa den namda fyndorten befanns vtlfnaden nigra dagar senare, efter 
intraifadt regn, hafva forlorat mycket af sitt ursprungliga glansande utseende, 
vara alldeles pressad till stainmen och delvis remnad. 



RESUMES. 

(Page 223 du texte.) 

Carl W. S. Aurivillius: 5//r des toiles dAcarides sur 
les arbres. 

M. le Docteur C. Aurivillius mentionne un Acaride du genre 
Tetranyclms Dufour, qui avait recouvert, cette annee-ci, de ses 
toiles le tronc et les branches d'un tilleul et d'un orme crois- 
sant dans le jardin de I'Ecole polytechnique {Tehtiska Hog- 
skolan) de Stockholm. M. Aurivillius a cru pouvoir identifier 
les individus examines par lui avec Tetranyclms ulmi Koch. 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOLOGISKA FORENINGENS I STOCKHOLM 
io-ArS-FEST den 14 DECEMBER 1889 



OSKAR TH. SANDAHL. 



I H6tel Phoenix' mindre sal jamte tillhorande salong sam- 
lades kl. 7 pa aftonen ofvannamda dag ett storre antal af Entorao- 
logiska Foreningens ledamoter fran Stockholm och landsorten, 
for att hogtidligh^lla fullbordandet af foreningens forsta artionde. 
Deltagarnes antal i den enkla festligheten hade helt visst blifvit 
langt storre, om icke den i hufvudstaden allmant utbredda malaria- 
sjukdom, sora blifvit kallad »influenza», >ryska snufvan», »blixt- 
lcatarren» o. s. v., hade hindrat manga foreningsmedlemmar att 
narvara. 

Vid intradet i salen sag man fondvaggen ofvan styrelsens 
bord prydd med en samling portratter af en del storman inom 
den svenska entoraologien, sasom LiNNife, Thunberg, Gyllenhal, 
SchOnherr, O. I. FAhr^us, Boheman, Wahlberg och StAl, samt 
af foreningens forste valgorare Dr A. F. Regnell. Dessa por- 
tratter voro anskafFade af hrr Aurivillius och ^andahl. 

Utmed salens hkda. lingsidor voro stalda bord i samman- 
hangande rad och dessutom fanns ett sarskildt bord invid styrelse- 
estraden, pa hvilket ett urval af foreningens bibliotek, sasom prakt- 
verket »Memoires pour servir a thistoire des insectes* af 
Carl de Geer jamte atskilliga andra utmarktare arbeten voro 
framlagda. Dar funnos ock de utkomna 10 forsta argangarne af 
Entomologisk Tidskrift. 

Entomol. Tidskr. Arg. lo, H. 5 (1889). 1 5 



Digitized by VjOOQ IC 



228 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

A borden utmed 14ngsidoma var vackert ordnad en utstall- 
ning af intressanta fSremal hdrande till entomologien och dess 
utofvande, lemnade af fOljande utstallare: 

Riksmusei entomologiska afdelning genom prof. Chr. 
AuRiviLLius: 19 14dor raed exotiska fjarilar fran vidt skiJjda 
lander, sisoni: frdn Kongo hemforde af hr Juhlin-Dahnfelt ; 
fr4n Kamerun och Gaboon af hr Fr. Theorin; fr^n Philippinska 
oarne af Moller; fran Gronland genom Nordenskiqldska expedi- 
tionen hemforde af G. Kolthoff; fi^n Ceylon (»paradisfjarilar>) 
af Fristedt. Sarskild uppmarksamhet fortjanade de i en grupp 
for sig sammanstalda fjarilsarter, hvilka hafva 2 — 3 olika honor 
med fran hvarandra skilda fargteckningar. Vidare hade prof. A. 
utstalt en af papiermache forfardigad »silkesmask», eller larven 
till Botnbyx mori, i mycket forstorad skala och afsedd till under- 
visningsmateriel, askidliggorande alia inre organs utseende och 
Ijlge inom larven. Sjalfva silkesfjariln var ock afbildad i stark 
forstoring. Bredvid denna lag ett annat pappersfabrikat, men 
framstaldt af insekter,. namligen ett kolossalt getingbo. 

Hr konservator W. Meves hade ur sin utoraordentligt vackra 
och rika samling af palaearktiska fjarilar utslalt icke mindre an 
28 lador, i hvilka de praktfuUa slagtena Colias och Lyccena ' 
voro representerade i ofverdadig artrikedom. Manga andra in- 
tressanta slagten, sasom bland Parnassii, voro framstalda i hela 
serier. Flera synnerligen praktfulla fjarilar voro sarskil^t utstalda, 
bland hvilka endast ma namnas den i smaragdgron sidenglans 
skimrande Sattirnia Isabella St., hittills endast funnen k Sierra 
Guadarrama i Spanien. 

Hr W. Meves hade afven framlagt natta, for smd insekt- 
samlingar afsedda kartonger, till hvilka permarne af Sveriges 
statskalender behandigt anvandts. I en sadan voro fjarilar fran 
Equador insatta. Darjamte var utstaldt ett s. k spannbrade med 
flyttbara skifvor, a hvilka fjarilar voro utspanda, for att askddlig- 
gora arbetsmetoden vid fjarilars preparering. 

Hr konservator Sv. Lampa hade lemnat till utstallningen en 
kartong med Carabici i talrika arter, i dylik med insekter ur 
alia ordningar, att begagnas vid skolundervisning, i kartong med 
akerns skadeinsekter, och en storre tafia a hvilken fjarilar i lin- 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOL. FORENINGENS lO-ARS-FEST DEN 1 4 DEC. ll 

drigt pressadt tillstdnd voro ordnade likasom i flygt 
landskap. Pa vaggen ofvan denna utstallning hade hr L. u 
blad med af honom synnerligen fint utforda och vackert 
teckningar, framstallande en del skadeinsekters metamor 
de sjukliga forandringarne i de vaxter, hvark larvema 

Hr G. HoFGRENS utstallning bestod af 8 karton 
hallande smafjarilar {Mikrolepidoptera: mott, malar och 
samt en lada med uppblasta larver, jamte en af hr H. 
rad apparat for verkstallandet af sadan larvuppblasn 
samma utstallning horde afven ^.tskilliga slags redskap, d 
till fangst af fjarilar, larver o. s. v., dels insekttanger, 
m. m. som begagnas vid insekters preparerande. Bred^ 
kartongerna voro framlagda 25 blad af hr H. vackei 
farglagda afbildningar af Pyralider (mott) samt beskrifnii 
desamma. 

Entomologiska Foreningen * hade utstalt en bur t 
fangst och en fangstask 

Hr lojtnant Claes Grill hade sandt till utstalln 
af honom sjalf taget mycket stort bo af Vespa Crab} 
kartonger med systematiskt ordnade skalbaggar, samt e 
minne af LiNNic, namligen en af honom begagnad loup 

Hr apotekaren H. Thedenius: af honom uppfunna 
iippfodning sardeles andamdlsenliga glascylindrar af olil 
samt fangstburkar med cyankalium i botten under gips 
till hastigt dodande af fjarilar och andra insekter. 

Af hr byrachefen J. Meves hade utstalts en sinnri 
larvbur, ett spannbrade och en gren af Juniper us commun 
gripen af Coecidomyia juniper iy samt genom samme man 
forsorg fran KgL Skogsinstitutct (direktor Holmerz) er 
tradstammar och grenar angripna af skadeinsekter. 

Prof. Sandahl hade likaledes utstiilt tradgrenar 
skulpterade a ytan af skalbaggar, samt en del af ett ni) 
bo af den mindre vanliga my ran Lasius fuliginosus La 
jamte hade hr S. framlagt en Idda fyld med tresidiga 



* Ett sarskildt medclelande om detta markliga bo skall i 
infbras. 



Digitized by VjOOQ IC 



^'':^-^'^^\yi- 



^- 



230 ENTOMOLOkHSK TIOSKRIFT 1889. 

konvolut, hvarje innehdllande en fjaril frin Kamerun, for att visa 
sMttet att under resor bevara och inpacka fjarilar. 

Sedan ledaiiidtema tagit den lilla, men dock ganska rik- 
haltiga och vackra entomologiska utstallningen i betraktande, 
oppnades sammankorosten af ordf<5randen, som, sedan protokollet 
for foreg^nde sammankomst blifvit upplast och godkandt, h5U 
foljande tal med abledning af lo-irsdagen: 



Entomologiska Foreningen i Stockholm under 
dess fdrsta 10 &r. 

Bn tiUbakablick ocli en firamtidsutsifirt 
den 14 december 1889. 



Entomologiens studium har i Sverige gamla anor. Den store 
mSstaren pa naturens alia omraden Linn^ var, isynnerhet under 
sina senare kr, sk varmt intresserad for denna del af naturforsk- 
ningen, att ban kallade entomologien »den karaste vetenskapen». 
Det ar ocksi en obestridlig sanning, att denna vetenskapsgren 
med sitt oerhordt rika innehall och med de ytterst intressanta 
biologiska forh^llanden, hvilka bland dess {6remk\, insekterna, fram- 
trada, eger en ofantligt stor tilldragningskraft, som verkar mak- 
tigt pk hvarje for naturens under oppet sinne. 

Svenska naturvetenskapens historia efter Linn6 framvisar 
flere beromde man, hvilka kraftigt framjat entomologien i vkrt 
land. Jag skall blott i forbigaende erinra ora Linnes synnerlige 
van Clerck, utgifvaren af praktverket Icones insectorutn rariorum; 
om ToRBERN Bergman, den sedan %k ber5mde kemisten och minera- 
logen, som isin ungdom var den ypperste larvkannare; om D:r Rp- 
LANDER och pastor BjERKANDER, hvilka flitigt g4fvo akt p4 skadein- 
sekters harjningar och meddelade sina »r6n» till den da annu tam- 
ligen unga Vetenskapsakademien. Vidare ikx jag nSmna frdn slutet 
af forra och borjan af detta arhundradet Paykull, Thunberg och 
Fallen, Dalman, Dahlbom, Gyllenhal och Schonherr, bland 
hvilka ^tminstone de 3 sistnamda lefde intill skx bamdoms- eller 
ungdomstid. Det var dessa man, som genom sina tragna forsk- 



Digitized by VjOOQ LC 



ENTOMOL. FORENINGENS lO-ARS-FEST DEN 1 4 DEC. i88q. 2;? I 

ningar och sin jamflit ordnade isynnerhet skalbaggarn 
matik. Sarskildt mk tanken ett ogonblick droja vid n 
det omfattande naturforskaresnillet Carl de Geer, hva 
larverk ^i^Memozres pour servir h thhtoire des insec 
aliSi tider skall framst^ sasom ett klassiskt arbete, utomc 
rikt pa intressanta iakttagelser och uppdaganden inom e 
giens omraden. 

Narmare var tid, delvis ibland oss sjalfva och in 
manaderna, lefde och verkade sadana valbekanta och \ 
derade entomologer, som O. I. FAHRiEUS, C. H. Bohem. 
Wahlberg, C. StAl, a. E. Holmgren och G. F. Moll 
foretradesvis sasora samlare N. E. Forssell och H. G 
hvilka alia tyvarr redan skattat 4t forgangelsen. Am 
ibland oss veteranen Faltlakaren P. A. Edgren, SchOnhi 
Gyllenhals personliga van. 

Sedan halftannat arhundrade tillbaka har s41unda e 
gien varit utofvad och bearbetad af manga svenska 
bland hvilka flere raknas till vetenskapens storman. 1 
tade, dessa forskare, med ifver och kraft, samt framjade 
logiens framsteg i hog grad, men de arbetade mera sa 
hvar for sig iitan n^gon narmare inbordes sammanslutnii 
hofvet af en sidan mellan Sveriges entomologer, denn 
skaps gynnare och vanner hade dock lange varit ka 
afven man och man imellan ofta uttaladt dels i bref ( 
vid personliga sammantraffanden. S4 framstalde Prof 
Forsell i Skara och Prof. Carl StAl, den i sin fulla 
kraft sk pl5tsligt bortryckte intendenten for Riksmusei ei 
giska afdelning, Docenten numera lektor J. SpAngberg oc 
K. Fr. Thedenius m. fl. ofta och varmt onskv^rdheten a 
Entomologisk Forening bildades, som kunde battre an h 
en enskild genom forenade krafter — » Viribus unitis^ 
beta for att befordra entomologiens studium, %k att dei 
vigtiga kannedomen af insektverlden matte till samhalh 
blifva utbredd i sa vida kretsar som mojligt. Sisom et 
ligen vigtigt medel for detta andamil ans^gs det nodvar 
foranstalta utgifvandet af en Entomologisk Tidskrift, son 
g^ng skulle soka framja entomologiens studium samt tilli 
en sammanhallande forbindelselank mellan foreningens i 



Digitized by VjOOQ IC 



232 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

mar. Mdngen hyste emellertid fruktan for att utgifvandet af en 
sidan tidskrift skulle medfora storre kostnad, an hvad en Ento- 
mologisk Forenings antagligen allt f5r fa ledanioter skulle kunna 
bara — en fruktan som visserligen ocks4 af erfarenheten seder- 
mera till en bOrjan besannades. 

Den varma entusiasmen for bildandet af en forening och 
utgifvandet af en Entomologisk tidskrift besegrade dock alia 
forsigtighetens bet^nkligheter, sedan det lyckats att af enskilda 
mecaenater, hvilka voro hrr grosshandlare R. Bercgren, C. F. 
NoRDLUND, G. LuNDAHL och L. O. SmitH, liofmarskalken baron 
H. von Wahrendorff, prof. M. Is^eus och fabr. A. Bounder, 
erhilla for en gkng ett bidrag af tillsammans 475 kronor. Fk 
ett sammantrade af i Stockholm varande entomologer och denna 
vetenskaps vanner i talarens hem den 14 december 1879 stifta- 
des silunda y>Den Entomologiska Foreningen i StockholfWi , 
sedan ett forslag till stadgar blifvit diskuteradt och med n4gra 
forandringar antaget. Vid detta tillfalle valdes styrelse och ut- 
sigos genom sluten omrostning f5ljande ledamoter i densamma: 
ordforande prof. O. Sandahl, sekreterare d:r Chr. Aurivillius, 
tidskriftens redaktor och ansvarige utgifvare lektor J. Spangberg 
samt lektorerna K. Fr. Thedenius och A. E. Holmgren siisom 
Cfriga ledamoter med konservator S. Lampa sisom suppleant. 

S4 snart kallelsebref, hvartill arkitekten m. m. professor M. 
Is^us vanligen lemnade en vacker ritning, blifvit graverade och 
tryckta, blefvo sidana uts^nda till omkring 80 personer, som. 
man hoppades skulle vilja ing4 i den nybildade foreningen. 
Dessa kallelser emottogos k alia hall (med ett enda undantag) 
p4 det hj^rtligaste, vittnande om stor valvilja och varmt intresse 
for Foreningens foresatta uppgift. Den forsta allmanna samman- 
komsten h511s sedan, enligt de antagna stadgarnes foreskrift »den 
sista lordagen i februari» (d. 28) ar 1880, hvarvid det forsta 
haftet af Entomologisk Tidskrift utdelades. Sedan dess har for- 
eningen drligen haft 4 ordinarie allmanna sammankomster, efter 
regeln »den sista lordagen i februari, april och September samt 
den 14 december », hvilken sistnamda dag ar foreningens ars- 
hogtidsdag. Under dessa sammankomster hafva foredrag hillils 
af flera bland foreningens ledamoter, dock oftast af hrr Auri- 
villius, Lampa, W. Meves och J. Mkves samt Holmgren. Hvarje 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOL. FORENINGENS lOARS-FEST DEN I4 DEC. 1889. 233 

ar bar foreningen afven haft en s. k. vvjirsammankomst», oftast 
i juni mdnads borjan och vanligen a nagot stalle i Stockholms 
omgifningar, i samband med en kortare entomologisk exkursion 
i samlingsstallets grannskap, sk vidt som vaderleken varit gyn- 
sam. Under senare ar bar denna v5,rutflykt alltid foretagits i 
forening med Stockholms Naturvetenskapliga Forening. 

Foreningens tidskrift bar arligen utkomrait 14 »tvAngfria 
haften» utgorande minst 12 ark om dret. Icke sk sallan har 
;genom omstandigheternas tvang 2 hSften mist forenas till s. k. 
dubbelhaften. Ett icke sa ringa antal dels litograferade dels i 
koppar stuckna taflor samt flerfaldiga trasnitt och afven foto- 
zinkotypier illustrera tidskriften. Endast en hastig blick p^ en del 
af tidskriftens inneh&U ar det mojligt for mig att bar vid detta till- 
falle lemna. Jag vill erinra om att i densamma finnas talrika 
systematiska afbandlingar af H. D. J. Wallengren ofver en 
mangd insektsgrupper t. ex. Tmeidce m. fl. bland sm4fj£lrilarne, 
med manga flere bland Diptera och Phryganeidce m. fl. Manga 
deskriptiva och biologiska uppsatser finnas dar af J. SpAngberg, 
Holmgren, Aurivillius, Lampa, W. J. Meves, G. Moller, 
Stolpe, Schoyen, Sandberg, J. Sahlberg, Bergroth m. fl. 
— Reuter har systematiskt bebandlat Finlands och Skandinaviska 
halfOns Hemiptera Heteroptera, hvilket arbete tyvarr genom 
forfattarens sjukdom blef afbrutet och annu ar oftillbordadt. 
Lampa har utarbetat en forteckning ofver Skandinaviens och Fin- 
lands Makrolepidoptera, Entomologiska utflykter aro skildrade af 
Sandahl, Emil Holmgren och Sparre-Schneider. Vigtiga bi- 
drag till Skandinaviska fjarilarnes geografiska utbredning hafva 
lemnats af K. Fr. Thedenius, W. Meves, WAngdahl, C. Moller, 
LiNDEQvisT, Wermelin, Gadamer, Edgren m. fl. Uppsatser om 
ollonborrarnas h^rjningar hafva meddelats af A. E. Holmgren, 
S. Lampa X)ch O. Sandahl. Vidare: biologiska skildringar af 
Reuter, Meinert, SOrensen m. fl. Dessutom en mangd notiser 
af bvarjehanda entomologiskt inneh^ll. Detta kortfattade om- 
namnande af tidskriftens inneb^ll under de gangna 10 iren ar egent- 
ligen blott en antydan om detta innehalls omvexlande beskaffen- 
het och ar naturligtvis i hog grad ofuUstandigt. Endast ett m^ 
jag ik framhAlla rorande detta inneb^l. Det utgores nastan ute- 
slutande af Skandinaviska originaluppsatser, — referater efter ut- 



Digitized by VjOOQ IC 



'^,. 
i 



234 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

landsk literatur aro ftjrsvinnande fA, — hvilket allt visar en lif- 
aktig entomologisk produktion inom de nordiska landen, en 
produktion som vill sannolikt icke skulle hafva egt rum i samma. 
grad, ifall icke ett organ funnils, som kunnat ofFentliggora alia 
dessa storre eller mindre arbeten. 

For att gifva foreningen ett annat bestiende bindemedel^ 
borjades ofordrojligen anlaggandet af ett entomologiskt bibliotek. 
For dettas uppkomst och fortskridande kommer prof. Aurivil- 
Lius att narmare redogora, likasom for de utbyten af skrifter^ 
som ega rum raellan foreningen och talrika utlandska larda ve- 
tenskapliga samfund. 

Jamte sina ordinarie ledamfiter, hvilkas antal vid forsta 
arets slut vaxt till 140 (af hvilka dock blott 107 erlagt ar^- 
afgiften, 6 kronor, for 1880), invalde foreningen tva heders- 
ledamoter, n^mligen hr statsr^det m. m. O. I. FAHRiBus och 
med. d:r A. Regnell i Caldas i Brasilien. Dessa bada he- 
dersledamoter blefvo foreningens forste storre. mecaenater. Den 
forre forarade pa sjalfva julaftonen 1880 foreningen sin dyrbara^ 
nastan fullstandiga samling af svenska skalbaggar jamte ett be- 
tydligt antal fjarilar och exotiska insekter, allt prydligt systema- 
tiskt ordnadt och forvaradt i ett dubbelskap. Den senare skSnkte 
foreningen ett kapital af 2,000 kronor, hvaraf bildades » Anders 
Fredrik Regnells fond», hvilkens ranteafkastning anvandes till 
framjande af foreningens andam^l. Denna donation efterfoljdes 
sedan af »P. F. Wahlbergs fond», stor 2,000 kronor och sk^nkt 
under det foljande aret af enkefru professorskan C. G. Wahl- 
BERG och hennes dotter froken S. Wahlberg. Fru Wahlberg 
inkallades s^som hedersledamot af andra klassen. Forutom flera 
mindre omfattande skanker af insekter, uteslutande sallsynta sa- 
dana, af Ahlrot, Mortonson, Storck, Eriksson, Rudolphi, Hof- 
gren, Lampa m. fl. har foreningen fatt pmottaga en vardefull 
samling insekter sammanbragt af foreningens hedersledamot (se- 
dan "^^/-^ 1889) faltlakaren P. A. Edgren, forvarade i tvanne 
sk^p, af hviika det ena Sr en gafva af Schonherr och s^lunda 
ett dyrbart minne afven af denne storman. Foreningen erhOU 
darjamte genom dess ordforande en af hr revisor J. Ankarcrona 
sammanbragt ytterst rik och vacker samling skalbaggar och fja- 
rilar frdn hufvudsakligen Blekinge. 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOL. F6RENINGENS iO-ARS-FEST DEN 14 DEC. 1889. 235 

Under sitt forsta ir ronte foreningen en stor uppmuntran 
genom det tillm6tesg5,ende, som bestyrelsen for 1880 drs natiir- 
forskarem6te i Stockholm visade, i det den bifoll gjord hemstallan, 
att en sSrskild entomologisk sektion skulle fa bildas vid detta mcite. 
Inom denna sektion voro forhandlingarne sardeles lifaktiga och 
en redogorelse fdr desamma ar intagen i forsta argangen ^f 
Entomologisk tidskrift. 

Det skulle blifva allt for langt och sannolikt afven trott- 
samt att folja Entomologiska foreningens utveckling sa att saga 
steg for steg eller kv for ar. Jag skall endast anfora med af- 
seende pk f5rening6ns ekonomiska stallning, att densamma till en 
borjan var ratt bekymmersam. Tidskriftens utgifvande fororsa- 
kade sk stor kostnad, att det forsta arets bokslut visade en brist af 
485 kronor, ehuruval inga organisationskostnader drabbade for- 
eningens kassa och mecaenaternas bidrag blifvit anvandt till ut- 
giftema. Vid andra rakenskapsarets slut hade denna brist vuxit 
till kr. 1,144: 55, oaktadt kontanta tillskott lemnats af flera 
entomologiens gynnare till ett belopp af 554 kronor. Denna 
skuld bibeholl sig under de fCljande aren ungefar oforandrad — 
saledes hade nu en viss jamvigt mellan inkomster och utgifter lyck- 
ligen blifvit uppn^dd, hvilket resultat astadkoms gpnom ett storre 
belopp af arsafgifter fr^n ett 5kadt antal ledamoter och genom 
rantor k Regnellska och Wahlbergska fonderna, samt de under 
dessa ar tillkomna »Stiindiga ledamoters fond» och »Allmanna 
fbnden for entomologiens beframjande», hvilken bildats genom 
subskriberade medel fran ett antal entomologiens gynnare. Till- 
lika hade det lyckats att fa tidskriften framstald till ett betydligt 
billigare pris an foiut. Med kr 1885 visar sig en battre stall- 
ning i ekonomiskt hanseende, i det skulden minskades fran i»i30 
kr. 85 Ore vid Arets borjan till 559 kr. 12 ore vid arets slut, och 
1886 kts bokslut visade att skulden var till fullo betald samt att en 
kontant beh5,llning fanns af 189 kr. 68 ore. Sistlidne krs bokslut (f6r 
1888) visar en behallning af 311 kr. 61 ore, ehuru foreningen genom 
att pk eget forlag utgifva » Entomologisk Latinsk-Svensk ordbok 
af Claes Grill» haft enutgift af 486 kr. 55 ore samt godtgjort AU- 
manna fonden, numera omdopt till Oskar Sandahls fond, dess 
fordran hos bibliotekskassan af 43 1 kr. 7 ore. Stallningen har silun- 
da i ekonomiskt hanseende vasentligen forbattrats och foreningen 



Digitized by VjOOQ IC 



^^., 



236 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

eger nu foljande rantebarande fonder: A, F. Regnells fond 
2,000 kr., P, F. Wahlbergs d:o 2,000 kr., Stdndiga ledamd- 
ters d:o 1,100 kr. och Oskar Sandahls d:o 2,509 kr. 64 ore 
eller tillsammans 7,609 kr. 64 ore. Till den sistnamda fondens 
forokande har det af hrr Lampa och Hofgren stiftade sallskapet 
Fauna af sin beh^llning under flere ar lemnat 50 kr. och sista 
Aret 75 kroner. 

1 foreningen har under dessa 10 4r invalts 406 personer, 
men afgAngen af ledamoter genom dodsfall och af andra skai 
har under samma tid varit ganska stor, sa att for narvarande 
endast inemot 250 betalande ledamoter qvarst4 i foreningen, 
blaiid hvilka 14 i Norge, 12 i Finland, 4 i Danmark och 2 i 
andra lander. 

Foreningens 2 forst invalde hedersledamoter FAhr^eus och 
Regnell hafva afiidit; likasd den ar 1886 till hedersledamot 
invalde lektor A. E. Holmgren. De nu lefvande hedersleda- 
moterna af forsta klassen aro prof. Obadiah Westwood, prof. 
T. ToRELL och kyrkoherden ,H. D. J. Wallengren samt den 
nyligen invalda prof. W. Lilljeborg. 

Af den redogorelse for den ekonomiska stallningen som jag 
nyss lemnat framgar, att densamma icke ar dalig, men andock 
aro tillg^ngarne otillrackliga, for att foreningen skall kunna ratt 
traftigt fortga i utveckling och verka for sitt foresatta m^l. 
Detta kan i forsta hand sagas om den af foreningen utgifna 
tidskriften. Det har lange varit en liflig onskan hos foreningen, 
att en sarskild afdelning af tidskriften skuUe egnas ^t, s& att 
saga, praktisk entomologi. I denna afdelning skuUe behandlas 
foretradesvis skadeinsekters biologiska forhallanden och de harj- 
ningar a vara kulturvaxter, som dessa djur fororsaka. Af fSre- 
ningens ledamot kammarradet friherre C. A. Hermelin vacktes 
vid sammantradet den 4 mars 1882 forslag darom »att Entomo- 
logiska foreningen skulle pa lampligt satt soka verka for sprid- 
ning bland allmanheten af kunskap om skadeinsekters lefnads- 
satt och utveckling samt sorja for att iakttagelser i detta han- 
seende gjordes pa sa manga och sa skilda stallen i vArt land 
som mojligt*. Efter en liflig ofverlaggning om detta amne, lem- 
nades i uppdrag at Landtbruksakademiens entomolog lektor 
Holmgren och prof. Chr. Aurivillius att nslrmare utreda fragan 



Digitized by VjOOQIC 



ENTOMOL. f5RENINGENS IO-ARS-FEST DEN 1 4 DEC. 1 889. 237 

och inkomma med forslag om hvad som kunde goras. Vid nasta 
sammankomst den 29 april s. a. afgafvo de namde komiterade 
ett sakrikt utUtande och foreslogo »ajt Entomologisk tidskrift 
skulle Qtgifvas i tvanne skilda och hvar for sig i bokhandeln 
tillgangliga afdelningar, af hvilka den ena innehdller de veten- 
skapliga uppsatserna och den andra uteslutande ar egnad kt all- 
manfattliga framstallningar af de vanliga insekternas lefnadssatt, 
utveckling, skada, nytta m. m. dylikt, som bor vara af intresse 
for hvem som heist, som begiir att fa veta n^got om, och fOrsta 
nkgot af det, som tilldrager sig omkring honom. Genom att 
redogora f5r alia iakttagelser pk den praktiska entomologiens om- 
rade, samt isynnerhet blifva ett organ for Landtbruksakademiens 
entomolog borde denna afdelning af tidskriften battre, an vi pa annat 
satt finna vara mOjligt, kunna verka for det mkl^ som frih. Hermelin 
framstalt for Fdreningens verksamhet», yttrade komiterade. 

»Det ar klart» — fortsatta komiterade — »att en skdaxi 
anordning i vasentlig mkn skulle fordyra tidskriften, isynnerhet 
da det torde vara nodvandigt att Idta uppsatserna ^tf61jas af 
figurer, for att misstag af den i entomologien miodre bevan- 
drade allmanheten ej skulle goras*. Det heter sedan: »Vi vilja 
ocksa for vkr del tillstyrka detta steg endast under forutsattning, 
att de myndigheter, som i narmaste hand hafva att vaka ofver 
landtbrukets forkofran i \krt land, K.* Landtbruksakademien och 
lanets hush^llningssallskaper, visade intresse for saken p^ sa satt, 
att de 5fvertogo ett visst antal af denna del af tidskriften for 
utdelning till sockenbibliotek m. m. — — Om ett sadant in- 
tresse ej skulle af myndigheterna visas for denna sak, s^ nodga- 
des komiterade afstyrka foreningen att inlata sig pa denna sak, 
enar foreningens tillg^ngar icke tillata genomforandet af en dylik 
anordning », och dess varre, foreningen har allt hittills icke fSr- 
m^tt f5ra denna fr^ga framAt. 

Annu en gkr\g, det var under ar 1886, gjordes en ansats 
i samma riktning. Man ville forsoka att successivt utgifva vagg- 
taflor ofver skadeinsekter och de af dem skadade vaxterna till 
att begagna s^som undervisningsmateriel i vdra skolor, s^val 
hogre som lagre, och foreningen anslog till en borjan 100 kr. 
till forberedande arbeten. Till dessa forberedande arbeten horde 
insamlandet af vissa skadeinsekter och vaxter, hvilka narmare 



Digitized by VjOOQ IC 



238 ENT0M0L0G7SK TIDSKRIFT 1 889. 

uppgafvos i ett upprop »till Sveriges entoraologer och jordbru- 
kare>, infordt dels i Entomologisk tidskrift och dels i allmanna. 
tidningarne, men intet enda ins^ndande af vare sig skadeinsekter 
eller angifna insekter bar sedan dess forekommit, sa att planen 
att utgifva dylika vaggtaflor, tecknade efter naturen och icke 
kopierade ur andra arbeten, bar icke hittills kunnat realiseras^ 
Detta idagalagger nogsamt, hum litet allmanheten besinnar, hvil- 
ken oerhord rol insektverlden spelar i menniskans ekonomi och 
trefnad, och dock torde det vara en obestridlig sanning, att ingen 
grupp af djurverlden i hogre grad ingriper i detta hiinseende an 
insekterna. Jag vill blott p5,peka foljande: Inom vara bostader 
harja malarnes larver i vara klader och mobler; skalbaggslarver 
sonderborra travirket; kakerlackor och flera. andra insekter for- 
tara vdra matvaror och andra amnen; flera slags obehagliga och 
blodtorstiga fridstorare unna oss icke ro under natten; lika svAra. 
aro myggorna, hvilka i fbrening med flugorna' besvara oss afven 
om dagen. I v^ra tradgardar upptrada -talrika arter af larver^ 
horande till fjarilar, flugor, steklar o. s. v., samt dessutoni manga, 
fullt utveckiade insekter t. ex. de sma skalbaggar, som vi kalla 
jordloppor, — och genom alia dessa skadedjur forstoras vara, 
gronsaker, vara barbuskar och frukttrad samt deras afkastning. 
Skogarne skoflas af storre och mindre skalbaggars larver, hvilka. 
frata tradens ved, och de i tallos mangd forekommande ollon- 
borrarne frossa p^ loftradens bladverjc. Vissa kr upptrada larver 
af steklar och fjarilar i oerhorda skaror och afata fullstandigt 
alia blad eller barr, s^ att traden, ja milsl^nga skogar sta be- 
rofvade sin grona skrud, alldeles sisom under vintern eller sasom 
om elden gdtt ofver skogen. Och pa vkra. odlade fait, — hvilka 
odesdigra harjningar f5rorsakas icke dar af ollonborrarnes och 
sadesknappames larver, af den fruktansvarda grasmasken och af 
den lilla forodande kornflugan, som for ett par ar sedan pA Got- 
land forstorde korn till ett varde af minst en och en half million 
kronor. I de vinodlande landen, hvilka oerhorda skador har icke 
den hastigt kringgripande vinforodaren, Phylloxera vastatrix for- 
orsakat! Ensamt Frankrike forlorar arligen genom denna insekt 
mer an 500 millioner francs. 

Minga andra likartade bedrofliga erfarenheter kunde nam- 
nas, men hvad som blifvit anfordt torde vara tillrackligt, for att 






Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOL. FORENINGENS lO-ARS-FEST DEN 1 4 DEC. 1889. 239 

visa, huru menniskans ekonomiska stallning och trefnad aro i 
hog grad beroende af insektv^rlden, hvilken i sa ra^nga rikjnin- 
^ar upptrMer fientligt och forstorande. 

Det g^gn ater, som menniskan skordar genom insekternas 
arbete, sasom af bien, silkesmasken, gallapplesteklarne o. s. v. 
samt af vissa insekters egenskaper eller bestdndsdelar, s^som af 
spanska flugan, cochenillcn, kermes-skinnbaggen m. fl. — detta 
gagn ar afven af stor ekonomisk betydelse. Kommer sa hkrtill, 
att utan insekternas medverkan i nara nog de fiesta fall icke 
ttkgon befruktning skulle ega rum af v4ra vilda och odlade vax- 
ter, sa m^ man val kunna saga, att insektverldens betydelse i 
naturens hushallning ar ofantligt stor. 

Af alk detta torde tydligen framga, huru oerhordt vigtig 
kannedomen om insektverlden maste vara. Man kan verkligen 
utan ringaste ofverdrift saga, att Entomologien eller laran om 
insekterna och deras lefnadsforhallanden ar en af de allra vigti- 
gaste, ja kanske rent af den vigtigaste delen af hela laran om 
djurverlden eller zoologien. 

For att kunna med framg^ng bekampa en fiende, maste man 
forst och framst veta, hvem han ar eller kanna igen honom, sa 
att han icke forvexlas med den, som ar neutral eller. yanskapligt 
sinnad. Vidare maste man kanna fiendens vanor och ofriga for- 
h^llanden, for att kunna begagna sig af dem i striden mot denna 
fiende. Sa ar afven forhallandet inom entomologien med afse- 
ende pa kampen mot de skadliga insekterna. Det ar nddvan- 
digt att sakert urskilja den skadliga arten fran nara staende arter, 
hvilka kunna vara alldeles oskadliga. Lefnadssatt och vanor 
kunna namligen vara ganska olika afven hos arter, hvilka till 
yttre utseende aro hvarandra snarlika. Haraf foljer, huru nod- 
vandig for andamilet — seger i striden mot skadeinsekterna — 
afven den rent beskrifvande delen af entomologien ar,' emedan 
den larer oss att sarskilja fienden fran vannen. 

Jag vagar vid detta tillfalle sarskildt betona hvad jag nyss 
yttrade om den deskriptiva delen af zoologien, sarskildt entomo- 
logien sasom en gensaga emot den ensidiga riktning af zoolo- 
giens studium, som i vara dagar gor sig gallande. Man forak- 
tar den systematiska eller deskriptiva zoologien och man endast 
studerar djurens inre bygnad och organernas utveckling med ett 



Digitized by VjOOQ IC 



2 4© ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1890. 

tydligt angifvet syfte, sdsom zoologen Sparre-Schneider sa traf- 
fande yttrat, endast for att darigenom grundlagga en verldsasigt, 
som helt vjsst f5r narvarande ar 6fvervagande materialisrisk och 
enligt hvilken allt skall bedomas, hvarvid det p5, somliga hall 
anses riktigt, att forargliga fakta, som icke kunna inpassas i den 
gifna ramen, laggas dsido, — ett egendomligt sStt att ga till vSga 
i den fria forskningens namn. Denna ensidiga riktning i studi- 
erna, som nu tagit fart under det vackra namnet biologi, hotar att 
tillintetgora alia iakttagelser i den fria naturen. Och dock ar 
det val individen eller arten i sin helhet, saval hvad den yttre 
formen, pom dep inre byggnaden betraffar, hvilken bor vara fore- 
mil for forskningen, som ju tillika bor, sa vidt mojligt, soka upp- 
daga lefnadsforhallanden, artvanor, och dylikt niera, som kan 
vara utmarkande for de respektive arterna. Man synes vid vdra 
elementarlaroverk alldeles forbise den utomordentliga ofning for 
iakttagelseformagan, som studerandet af de talrika insektformerna 
erbjuder. Denna vetenskapsgren eger silunda — oberaknadt dess 
oerborda praktiska vigt^ — afven enmycket stor pedagogisk betydelse, 
och jag tvekar icke att har uttala, sasom en framtidstanke, nod-* 
vandigheten af att larare i naturalhistoria vid vara laroverk i sin 
undervisning sarskildt fasta vigt vid entomologien. De borde 
ovilkorligen for dkta andamal erhalla en battre utdaning i zoo- 
logi, enkannerligen entomologi, vid vara hogskolor, an hvad nu 
ar handelsen, da den deskriptiva kursen blifvit sk svkrt undan- 
tringd af allman zoologi, hvars varde i och for sig jag visst 
icke f5rnekar, men hvilken icke bor vara allena herrskande. All- 
man zoologi eller mera specielt biologi i den moderna menin- 
gen synes mig liksom svafva i luften, om densamma icke hvilar 
Y>k ett sakert och tillrackligt underlag af speciell eller deskrip- 
tiv zoologi. 

Men afven dar undervisningen i entomologi omedelbart af- 
ser praktisk tillampning och gagn i det dagliga lifvet, sasom ju 
handelsen ar vid vara landtbruksskolor, bedrifves denna under- 
visning pa ett icke tillfredsstallande eller andamalsenligt satt, 
enligt hvad jag af sakkunnig person erfarit. Vid dessa skolor, 
afven vid de hogre eller Landtbruksinstituten, forelases visserli« 
gen om akerns skadeinsekter m. m. men eleverna fa icke se ett 
enda af dessa skadedjur, emedan inga samlingar af sadana finnas 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOL. FORENINGENS lO-ARS-FEST DEN 14 DEC. 1889. 241 

eller 5,tminstone icke begagnas. Landtbrukseleverna ik nog hora 
talas om hvetemyggan, kornflugan, sadesknapparen o. s. v.; men 
da icke dessa insekter och deras larver forevisas till dskadning, 
sk blir resultatet af undervisningen det, att eleverna val hort 
namnet pa skadedjuret, men alls icke kanna igen detsamma, d^ 
det i verkligheten patr^ffas. 

Det ar afven mojligen fara vardt, att entomologien, trots dess 
oerhorda vigt for skogshushallningen, skall kunna komma; att 
afven vid Kongl. Skogsinstitutet gk tillbaka, da den after lektor 
Holmgren lediga platsen sannolikt kommer att besattas med en 
person, som i forsta rummet ar bptaniker. '- 

Jag skulle vidare vilja utveckla mina farhagor och forhopp- 
ningar for entomologiens framtid i vart land, men jag vet, att 
en annan talare kommer i afton att framstalla »onskemal» i 
denna riktning, hvarfor jag nu lemnar detta amne. 

Men innan jag slutar vill jag pa det varmaste lagga Ento- 
mologiska foreningen och hvarje dess medlem pa hjartat, att med 
alia till buds st^ende krafter, pa alia lofliga satt, foljdriktigt och 
oaflatligt verka for utbredandet af kannedomen om insektsverlden, 
sdsom menniskans bade frende och van, och salunda soka franija 
det mal, som foreningen fran borjan stalt for sig: utvecklingen 
af entomologien i praktiskt hanseende jamte dess vetenskapliga 
framatskridande. 

Oskar Th. Sandahl. 



Digitized by VjOOQ IC 



BIBLIOTEKARIENS BERATTELSE. 



•-%: 



Under de forflutna lo aren har foreningens bibliotek grun- 
dats och tillokats dels genom inkCp och g^fvor, dels genom ut- 
byte af tidskriften mot andra sallskaps publikationer. 

Bland inkop fortjenar i forsta rummet att omnamnas den be- 
tydande samling af vardefull aldre entomologisk litteratur, som 
for ett pris af orakring 450 kronor forvarfvades 1884 vid bok- 
auktionen efter framlidne statsradet O. I. FAHRiEus, 

For de gdfvor, som foreningen fitt mottaga frAn in- och ut- 
l^ndske medlemmar, finnas liksom 5fver utbytet med fbrenin- 
gar och sallskap forteckningar f5r hvarje ar intagna i tidskriften. 
Pa dessa olika satt har foreningens boksamling frin en ringa 
borjan nu sa tillvaxt, att densamma omfattar 1417 olika arbeten 
och afhandlingar, som fordelade pk de olika ordningarne och 
klasserna utgora: 

Onychophora 4. 
Pantopoda 3. 
Arachnida 113. 
Myriapoda 27. 
Ins e eta: 1270. 

Miscellanea: 201. 
CoUembola: 7. 
Orthoptera 53. 
Pseudoneuroptera : 11. 
Corrodentia: 4. 
Hemiptera: 182. 
Neuroptera: 17. 
Coleoptera: 323. 
Diptera: 96. 
Lepidoptera: 218. 
Hy menoptera : 158. 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOL. FORENINGENS lO-ARS-FEST DEN 1 4 DEC. 1889. 243 

Hartill komma 19 entomologiska sallskaps skrifter, utgorande 
tillsammans 92 volymer. 

Fran de 69 allmant naturhistoriska och vetenskapliga sall- 
skap, med hvilka foreningen utvaxlar publikationer, har hon under 
<le forflutna 10 ciren emottagit tillsammans 456 volymer. 

Bockerna hafva, sa \kngt Foreningens tillgangar det medgif- 
vit, nu till storsta delen blifvit styfhaftade eller haftade, livar- 
jamte ett mindre antal mera vigtiga verk inbimdits. 

Ofver brblioteket finnes en p5. losa blad upprattad katalog, 
fordelad efter de olika insektklasserna. Dessutom fores en sar- 
skild bytes- och accessionskatalog, i ^hvilken infores hvad hvarje 
fallskap sandt till och erhdllit frdn Entomologiska Foreningen. 

Biblioteket forvarades under de forsta kren hos sallskapets 
ordforande, men har sedan 1884 fktt plats for sig upplaten inom 
riksmusei entomologiska afdelning, dar det forvaras i 2 fSrenin- 
gen tillhdriga skap med glasdorrar. 

Stockholm i december 1889. 

Ohr. Aurivillius. 



Entomol. Tidskr. Arg. 10^ H. 5 (1889). 1 7 

Digitized by Google 



JMMARISK REDOGORELSE FOR INNEHAlLET AF 
ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 
UNDER DESS FORSTA TIO Ar. 



For att gifva en ofverblick af den Entomologiska Forenin^ 
verksamhet, foretradesvis i vetenskapligt hanseende, under 
ingna lo aren meddelas h^r i sammantrangd form en sum- 
k redogorelse for Entomologisk Tidskrifts innehall under 
la tid. De dlika uppsatsema aro har sammanforda, allt 
deras innehall, under de olika ordningame inom entomo- 
1 o. s. V. Hvaije forfattares artiklar inom hvarje afdelning 
edan sammanstalda i kronologisk ordning, hvilket afven varit 
mmande for forfattarenamnens ordnande inom afdelningarne. 

HEXAPODA. 
Entomologi i allm^nhet. 

Meinert, F., Sur la conformation de la t^te et sur Tinter- 
tion des organes buccaux chez les Insectes, ainsi que sur la 
natique de cet Ordre (1880, p. 147). 
Se uppsatsen! 

, Sur un organe des Lepidopteres homologue aux 



ciers chez les Dipt^res (1880, p. 168). 
Se uppsatsen 1 

Sandahl, Oskar, Th., En entomologisk utflygt till »Ostra- 
;t» a Wermdon (1880, p. 42). 

En utforlig skildring ofver trakten i botaniskt hanseende iSter forf. 
3rega denna uppsats, innan han iippraknar sina, hufvudsakligen inom 
jpidopterologien, gjorda fynd. 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOL. FORENINGENS lO-ARS-FEST DEN 14 DEC. 1889. 245 

Sandahl, Oskar Th., Entomologien anvand i rattsniedicinens 
tjanst (1883, p. 39). 

Forf. refererar ett fall i Frankrike, dar man atminstone aproximativt 
med tillhjaip af entomologien lyckats konstatera den tid, som StgStt frln 
ett barns dod, tills den mumifierade kroppen upptacktes. 

, Smarre entomologiska meddelanden (1883, p. 45). 

En del fynd af sallsynta Coleoptera, Lcpidoptera^ Diptera och Hc- 
miptcra, hvilka blifvit meddelade frin skilda hSll, offentliggoras i denna 
uppsats. 

— Th. — (Sandahl, O. Th.) Literaturanmalan (1888, p. 49). 
Entomologisk latinsk-svensk ordbok af Claes Grill anmales och for- 
ordas. 

Reuter, O. M., Sur 1' hybridisation chez les Insectes (1880, 

p. 174). • 

Se uppsatsen! 

, Entomologiska meddelanden frdn »Societas' pro fauna 



et flora fennica* sammantraden iren 1880 och 1881 (1882, p. 
153), 1882 och 1883 (1884, p. 163). 

Forf. bar i systematisk foljd sammanstalt de meddelanden, hvilka pS. 

»Societas' pro fauna et flora fennica> sammantrSden blifvit gjorda under 

ofvan namda ar. 

Sparre-Schneider, J., Mindre entomologiske Meddelelser 
fra det arktiske Norge (1885, p. 145). 

Forf. talar i denna uppsats om talrikt upptradande af itskilliga in- 
sektarter iren 1883 och 1884, om skadeinsekter pi koks- och prydnads- 
vaxter och slutligen om insektlif under vintern. 

, Entomologiske Udflugter i Tromso Omegn (1889, 



P- 193)- 

I latt och lekande stil lemnar f(5rf. en skildring af entomologiska 
forhallanden i Tromso-trakten. 

Trybom, Filip, Insekter och andra lagre djur funna vid flot- 
tadt timmer och bland affall Mn sddant (1885, p. 161). 

Forf., som under sommaren 1885 besokte de norrlandska elfvarna for att 
anstalla undersokningar ofver timmerflottningens inverkan pS elffiskena. 



Digitized by VjOOQ IC 



246 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

samlade ,afven bidrog till utredningen af det lagre djurlifvet i vattnet pa 
och intill det flottade timret samt i och bland pE botten liggande bark, 
stickor och dylikt affall frSn detta timmer. Resultaten af dessa bans under- 
sokningar framlSggas bar. 

Meves, J., Skogsinsekters harjningar (1887, p. 27). 

En sammanfattning for Iren 1876 — 1885 af de officiela berattelser, 
som skogsstatens tjSnsteman afgifvit i frSga om de for skogen skadliga in- 
sekternas upptradande, lemnas i denna uppsats, hvarvid 12 arter, tillho- 
rande olika ordningar, aro foremSl for sarskild uppmarksamhet. 

, Ur skogstjanstemannens officiela berattelser for 



ar 1886 (1888, p. ii)och 1887 (1888, p. 155). 

Under denna titel offentliggor forf. de ron om skogsinsekter, som i 
skogstjSnstemannens officiela berattelser for Ir 1886 och 1887 oratalas. 

SpAngberg, Jacob, Ur frammande literatur (1887, p. 119). 

Nedanstaende arbeten, som bafa i ofversSttning foljande titlar, refereras: 
LiNDEMAN, K., Om de pS sad lefvande arterna af slagtet Thrips i 
mellersta Ryssland. 

, Om lefnadssattet och utvecklingen af Haltica vittula Redtb. 

, Pteromaliner pS Cecidomyia destructor SAY. 

ScHOYEN, W. M., Strobemaerkninger om entomologiske Fore- 
teelser i Norge 1887 (1888, p. 41). 

For sina under sommaren gjorda ron inom insektverlden redogor for- 
fattaren, darvid omnamnande en hel del skadedjur, som under denna som- 
mar upptradde i olika delar af landet, afvensom andra intressanta fynd, 
ban haft tillfalle att gora. 

, Om Optraeden af Skadeinsekter i Traplanteringerne 



paa Jaederen (1889, p. 9). 

Upptradandet af Lophyrus rufus^ Tortrix viburnana och Bombyx rubi 
skildras. 




SoRENSEN, William, Traek af nogle sydamerikanske insec 
ters biografi, tab. i, fig. i — 16 (1884, p. i). 

Intressanta uppgifter om en del till olika ordningar horande insek- 
ters lefnadssatt meddelas af forf., som sjalf pi ort och stalle studerat dem, 
hvarefter beskrifningar, affattade pi latinska sprtket, lemnas pi foljande 
nya termitarter: Tcrmes Strunckii^ Christicrnsonii^ oremis och iacus sane ft. 



Digitized by VjQOQ IC 



ENTOMOL. FORENINGENS lO-ARS-FEST DEN 14 DEC. 1889. 247 

SoRENSEN, William, Sur la faculte des Condyjopodes de 
fermer et d'ouvrir spontanement leurs trachees (1887, p. 71). 

Jag hanvisar till uppsatsen i sin helhet. 

Grill, Claes, Svampbildningar hos insekter (1888, p. 19). 

Forf. redogor for de ron, som blifvit gjorda- inom detta forsknings- 
gebit och omnamner en hel del parasitsvampar, som upptrada hos de 
olika insektordningarna och deras arter. 

, Forvaring af larver och puppor till sm^fjarilar och 



andra mindre insekter (1889, p. 152). 

Forf. refererar en af d:r Dewitz skrifven uppsats, inford i » Deutsche 
Entomologische Zeitschrift», Jahrg. 31, Heft, i., p. 189. 

Holmgren, Aug. Emil, Om vatteninsekter sasom formedlare 
af vissa mindre djurs 6fverflyttning till s. k. »bryor» eller vatten- 
gropar (1888, p. 107). 

Genom Notonecta och Corixa ofverforas Acarider och genom Dytiscus 
ytterst sma iglar frdn den ena vattensamlingen till den andra. 



Hymenoptera. 

Holmgren, Aug. Emil, Adnotationes ad »Ichneumonologiam 
svecicam» (1880 p. 22; p. 76). 

Sisom ofvanstiendc titel angifver offfentliggor forf. har de ron inom 
"Ichneumonologien, sorri han gjort efter utgifvande af sitt kanda arbete 
»Ichneumonologia svecica», hvarvid dels mEnga nya lokaler for forut 
kanda arter angifvas, afvensom beskrifningar lemnas pS nyapptiickta arter, 
former och varieteter for vErt land. Dessutom beskrifvas foljande for 
vetenskapen nya arter: Ichneumon urticarum^ I. bistrigosus, /. nothus, I, 
napttiis^ I. silvantis^ I. clitellariiiSy I. batis^ /. inops. 

Nigra iakttagelser rorande Simyra albo-venosa 



Goeze (De Geer) och en hos densamma funnen parasitstekel 
(i882> p. 87), 

Pi larver af ofvan namda fjaril har pStraffats sIsom parasit Ichneumo- 
niden Hepiopelmus Icucostigmus. 



Digitized by VjQOQ IC 



248 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Holmgren, Aug. Emil, En parasit hos Saturnia Pavonia L. 
(1883, p. 29). 

Spilocryptus fumipennis Grav. har blifvit funnen sisom parasit i 
ofvan namda fjiirils kokonger. 

, Insecta a viris doctissimis Nordenskiold ilium 



ducem sequentibus in insulis Waigatsch et Novaja Semlia anno 
1875 collecta (1883, p. 143). 

De nya arterna aro: Nenuitus polaris^ reticulatuSj nwrionelluSy occi- 
pitalis^ obscuripcsy anceps, mysHcus^ lientericus^ higiiventris, parvulus, varii- 
pictuSf piciicollisy udus, extremus och abnortnis, Phygadeuon waigatschensis, 
nivalis och laticollis, Atractodes nigerrimus, Adehgnathus frigidus^ Polyblastus 
nigrifronSj Neastus laviceps, Orthocentrus rivosus^ solitarius, carinulatus, 
dispar, hirticornis^ hilaris och laticollis. 

, Parasitsteklar insamlade i Norrland och Lappland 



af JOH. RUDOLPHI (1884, p. 63). 

Denna uppsats utgor ett bidrag till parasitsteklarnes geografiska 
utbredning, hvarjamte foljande nya arter beskrifvas: Ichneumon Molleri, 
Ringii och Rtidolphi, 

, Ndgra anteckningar om parasitstekelfamiljen CryptidcB 



(1886, p. 17). 

For arterna till slagtena locryptus^ Macrobatus och Cryftus lemnas 
karakterer, hvarjamte redogores for arternas geografiska utbredning. 

, Ofversigt och utredning af arterna till Pisorii-grup- 



pen inom parasitstekel-slagtet Ichneumon Linne (1886, p. 41). 

De tre till gruppen horande arterna karakteriseras, hvarjamte hanen 
till Ichneumon Jesperi for forsta gingen beskrifves. 

Holmgren (j:r), E. A. och Zetterlund, G., En parasit 
hos Vanessa c-album (1881, p. 48). 

Hos denna fj arils larver patraffades parasiter af en ej forut s^om 
svensk anmarkt ichneumonid, Hemiteles mclanarius Grav., hvilken art 
noggrant beskrifves. 

Dahm, O, E. L., Nagra iakttagelser rorande getingar(i 88 1 , p. 9 7). 

Dessa iakttagelser rora getingarnes parning; honan sitter darvid pa 

hanens rygg och hanen dor snart efter parningen. Med afseende pS om 

getingens gadd fastnar i siret eller icke, dl han sticker, har forf. kommit 

ijUi^v till det resultat, att gadden stannar qvar. 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOL. FORENINGENS lO-ARSFEST DEN 14 DEC. 1889. 249 

Stolpe^ Hjalmar^ Forteckning ofver svenska myror. Prelimi- 
ai^rt medelande (1882, p. 127). 

I denna uppsats redogor forf. for de svenska myrornas forekomst, 
lefnadssatt och utbredning och lemnar analytiska tabeller for igenkannande 
af slagten och arter. 

MoLLER, G. Fr., Novae Hymenopterorum species descriptae 
^(1882. p. 179.) 

De har for forsta gSngen beskrlfna arterna aro : Nematus viridissimus, 
Toryintis Glechomce^ Arthrolytus puncticollis, Froctoirupis, bistriattis och faveatus. 

, Bidrag till kannedom om parasitlifvet i gallapplen 

och dylika bildningar (1882, p. 182). 

.Forf. lemnar en forteckning pS de parasiter och inquiliner, hvilka 
han iakttagit under sina, alltsedan 1869, fortsatta undersokningar af gall- 
■bildningar, fornamligast af Cynips»2iVtQT. 

, , Bidrag till Sveriges Hymenopter-fauna (1883, p. 91). 

En del sallsynta, i Sverige forr icke funna Hymenopterer beskrifvas 
-och daribland 2:ne nya arter, Ichneumon davipes och Glypta genalis, 
Bada funna ^ Kempinge Ijung i Sklne. 

: , Om kalfjarillarvens parasiter (1886. p. 81). 

Forf. redogor for de iakttagelser, som blifvit gjorda af aldre for- 
fattare angaende kilfjarillarvens parasiter och for sina egna undersokningar, 
som han anstalt under loppet af fem Sr. Resultatet af dessa undersok- 
ningar ar, att Apanieles glonurattis L. (= Microgaster reconditus Nees) 
ar en allman parasit pi larverna till Pieris brassicce och att ur Apantdcs- 
kokonger foljande parasiter framklackts: Hemitdes fulvipes Gray. Di- 
bradiys Bucheanus Ratz., Diplolepis Microgastri BOUCHE, Mesochoiits 
^ngustatus THOMSON och Tetrastichtis lissonotus n. sp. 

', Parasitklackningar (1886, p. 87). 

Forf., som en langre tid sysselsatt sig med utklackning af insekter, 
meddelar under ofvan stiende titel ett antal parasiter, som ban erhllUt fr&n 
puppor af fjarilar, steklar och flugor, 

Andersson, C. G., Iakttagelser ofver nagra insekters lefnads- 
i()rh411anden (1884, p. 185). 

Biologiska iakttagelser lemnas om Nematus ribesii Schrank, Gorytcs 
mystaceus L. och Aulax hieracii L. 



■r' 



Digitized by VjOOQ IC 



250 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

NERfeN, C. H., Bidrag till k^nncdomen om grasflyet och dess^ 
parasiter (1885, p. 169). 

Ur puppor af Charieas graminis har det lyckats forf. erhalla fyra olika 
arter parasitsteklar : Pimpla arctica^ Ichneumon gradarius^ molitorius ocb 
impi'essor, 

Ytterligare bidrag till kannedom om grasflyet och 



dess parasiter (1886, p. 45). 

Forf. redogor for sina klackningsforsSk af grSsflyet och dess parasi- 
ter, hvilka han anstalt frin den 23 juli till den 12 aug. 1885. Under 
denna tid utklacktes 18 grasflyh och 39 parasiter. 

Lampa, Sven, Om hvitaxflyet Hadena secalis L. (1886, p. 71)^ 

Lektor, Holmgren, som undersokt parasitsteklar, utklackta ur puppor 
till ofyan namda fjaril, lemnar beskrifning pd den funna arten under namn^ 
af Lissonota extensor L. 

AuRiviLLius, Chr., Anmarkningar rdrande nigra svenska 
grafsteklar (1886, p. 161). 

Med latinska diagnoser beskrifvas foljande arter: Sapyga slmilis 
Fabr., Pompilus concinnus Dahlb., /*. ventuttis Wesm., Euagetes dubius 
Van d. Lind., Ferreola nov. sp. och Priocnemis minutus Van d. Lind. 

, ArrhenophaguSy ett nytt slagte bland Encyrtidema 

(1888, p. 142). 

Pa det nya slagtet med arten chionaspidis lemnas beskrifning och. 
afbildning. 

Adlei^, Gottfried, Myrmecologiska notiser (1887^ p. 41). 

Stodjande sig p& -Hubers framkastade f5rmodan, att befruktade honor 
bland myrorna kunde utan arbetares tillhjalp uppfoda larver och bringa 
dem till full utveckling, har forf. anstalt Stskilliga forsok i denna riktning: 
och kommit till resultat, som tydligen tala for namde forfattares Ssigt. 

ScHOYEN, W. M., Analytisk Oversigt over de skandinaviske 
Slaegter af phytophage Hymenoptera (1887, p. in). 

Sisom titein angifver, lemnar forf. en valkommen ledtrSd for nybSr- 
jaren inom Hymenopterologien. ^ 

, Om Scolia unifasciata Cyril, som skandinavisklnsekt 

(1888, p. 109). 

Denna italienska hymenopter bevisas nu verkligen tUlhora vSr fauna,, 
i det den patraffats af pastor Sandberg vid Risor i Norge och afvensit 
af Westring blifvit funnen i Sverige vid Saro i Halland. 




Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOL. FORENINGENS lO-ARS-FEST DEN 1 4 DEC. 1889. 251- 

Reuter, O. M., Nya ron om myrornas omtvistade medli- 
dande och hjalpsamhet (1888, p. 55). 

Forsok hafva anstalts med Formica rufa^ hvarvid forf, funnit med- 
lidande och hjalpsamhet Stminstone hos denna art. 



Lepidoptera. 

SpAngberg, Jacob, Species Scandinaviae Anartae generis 
Noctuarum (1880, p. 3), 

^1 de II till Skandinaviens fauna horande arterna lemnas fullsian- 
diga diagnOser, affattade p^ latinska spraket, hvarjamte at synomymien och 
arternas utbredning inom Sverige och' Norge egnas nodig uppmarksamhet. 

, Melanges Idpidopterologiques (c88o, p. 91). 

Beskrifning och afbildning pi nigra af aldre forf. omnamda fjarilar 
meddelas namligen : Arctia alpina ACERBI, Simyra albo-venosa var. mu- 
rina AuR, och Caradrina 4-punctata var. leucoptera (Thunb.) 



, Om Parnassius Mnemosyne L. (1880, p. 152). 

Denna fjaril omnamnes vara funnen pi Alnoji vid slgverket Eriksdal 
15 kilometer norr om Sundsvall.. 

^, Sur les nervures des ailes chez nos papillons diur- 



nes (1880, p. 154). 
Se uppsatsen! 

, Smarre meddelanden (1880, p. 198). 

Zerene Hyale L. ar sommaren 1880 funnen i Sklne, Ostergotland 
och vid Stockholm. Z. Edusa Fabr. omnamnes frln Sklne och Oster- 
gotland. 

Ur bref frln Kand. G. Adlerz meddelas att Hamearis Lucina L. 
Pamphila lineola OCHS. och Argynnis Aglaja var. amilia Acerbi blifvit 
funna i Ostergoiland. 

AuRiviLLius, Chr., Om en nyligen ^terfunnen svensk natt- 
fjaril (1880, p. 32). 

PI en holme i Bottniska viken p&traffade De Geer 1769 en-larv^ 
som sedermera utvecklade sig till en fjaril, som af den beromde entomo^ 



Digitized by VjOOQ IC 



"\ 



4252 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

logen erhoU namaet »La phal6ne grise a nervures blanches». Sedermera 
observerades icke denna art fort an jamt hundra ir senare, di lektor K. 
Fr. Thedenius Iterfann den i Stockholms skSrg&rd. Adj. J. A. Wistr6m 
och forf. p&trafTade den Sret dUrp^ i ymnighet pS en liten holme i 
Hudiksvallsfjarden. 

AuRiviLLius, Chr., Des caract^res sexuels secondaires chez 
les papillons diurnes (1880, p. 163). 
Se uppsatseni 

, Om en samling fjarilar Mn Gaboon (1881, p. 38). 

Svensken Theorin, bosatt i narheten af Gaboon-flodens mynning, 
mellan o",!©' — 0^,30' N. L. bar samlat och hemsandt dessa fjfirilar. Deu 
upptager 28 arter. Papilio Latrcillianus GODT. var. Theorini och slagtet 
Pseudapkonoma med arten iestacea beskrifvas har for forsta g&ngen. 

, Om Trochilium melanocepkalum {Dxim,) (1882, 

p. 121). 

Denna ^edan Dalmans tid ej inom Sverige dterfunna fjaril pitraifa 
des sommaien 1879 vid Bjuf i SkSne. 

, Anteckningar om nigra skandinaviska fjarilarter 



'(1883, p. 33). 

Uppmarksamhet fastes vid hanfjallens olika beskaffenhet hos Rrebia 
Ligea L. och E, Euryale Esp. Dessutom omnamnes fyndet af en for 
Sverige ny fjSril Psyche hirsutella HiiBN. frSn Delsbo i Helsingland. 

« — , Insecta a viris doctissimis Nordenskiold illiim 



<lucem seqventibus in insulis Waigatsch et Novaja Semlia anno 
1875 collecta (1883, p. 191). 

Ett nytt slSgte Schoyenia med arten arctica beskrifves och de hittiils 
fr§n Novaja Semlia kanda fjarilarne uppraknas. 

, Ytterligare om Lycaenidernas larver och myrorna 



(1887, p. 63). 

Forf. lemnar en ofversattning af William Doherty's »A list of butter- 
flies taken in Kumaon», i hvilken han finner stod for sin fSrut uttalade 
isigt, att det ar myrorna, som ledsaga eller drifva de fuUvaxta blivinge- 
larverna fr&n deras naringsvaxter in i sina bon. 

, Entomologiska anteckningar frdn norra Roslagen 



(1887, p. 179). 

Forf. behandlar 12 arter, hvaraf Notodonta torva Hb., Gelechia hip- 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOL. FORENINGENS lO-ARS-FEST DEN 14 DEC. 1889. 253 

pophailla ScHRANK och Anchinia Daphnella IIb. anforas for forsta gingen 
sisom tillhorande vir fauna. 

AuRiviLLius, Chr., En ny art af slagtet Charaxes Ochs. 
(1889, p. 191). 

Den i friga varande arten ar frin Kamarun och har blifvit kallad 
regius. 

ScHOYEN, W. M., Orn Furuspinderens (Eutrichia pint) Op- 
traeden i Norge Aarene 181 2 — 16 (1880, p. 39). 

Hfir omtalas, hum Eutrichia pim, som i Tyskland pS m^ngfaldiga 
slallen anstaller stor forodelse p& furuskogarna, afven pa vSr halfo, ehuni 
langesedan, upptradt i otaliga massor namligen i sydostra Norge och helt 
pch hlllet forstort furuskogen till strackor af 25 a 30 qvadrat- kilometer. 

, Ueber einige neue Schmetterlingsvariet^ten aus den 

arktischen Norwegen (1881, p. 119). 

De nya fj arils varieteterna aro Harpyia bifida Hb. (?) v. saltensis^ 
Asphalia flavicornis D. v. finmarchica^ Anaitis paludata Thbg. v. (ab. ?) 
obscurata och Cidaria turbata Hb. v. arctica^ hvilka afven samtliga afbildats. 



, Bemaerkninger angaaende de i Staudinger Wocke's 

Katalog opforte Variationer af Caradrina qvadripunctata F. (1881, 
P- 213). 

Efier att hafva jamfort typexemplar af C. Uticoptera frSn Sverige 
med torfattames C. qvadripunctata v, cinerascens Tengstrom (= incne- 
triesi Kretschm.) frln Finland har forf. kommit till den slutsatsen, att dessa 
bora betraktas sSsom synonymer. Den andra varieteten grisea Ev. ar 
identisk med petrcsa Tengstrom, 

, Bemaerkninger over Lyccena Ar^-us-Ae^-on-gmppen 



(1882, p. 33). 

En noggrann granskning af ett^rikt material, tillhorande denna fjaril- 
grupp, anstalles af forf. och uppraknas de for de skilda arterna mest 
konstanta karaktarer, hvarjamte en fullstandig synonymi lemnas for sIvSl 
de b£da arterna som deras varieteter. 

, Om MtcropUrj/xAsLTvernsiS Optraeden i vore Birke- 



skove (1884, p. 37). 

Forf. omnjimner flera exempel pi. massvisa upptradanden af Micro- 
ptcryx-Urvex frSn Stskilliga fjalltrakter af Norge, dfir de anstalt si stor skada 
pi bjorkskogarna, att de stitt helt och hlllet aflofvade eller med viss- 
nade blad. 



Digitized by VjOOQ IC 



iibti^ 



254 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

ScHOYEN, W. M., Tilvaext til Norges Lepidopterfauna fra de 
senere Aar (1884, p. 55). 

Under denna titel meddelar forf. notiser om 14 for Norges fauna 
nya lepidopterer. 

, Nogle Exempler paa Insekters Masseoptraeden i de 

sidste par Aar (1884, p. 83). 

Redogorelse lemnas for Charoeas graminis L. och Cidaria dilutata 
S. W., hvilka pi flera stallen upptrSdt stsom skadedjtir i Norge under 
sista tiden. 



, Bemaerkninger om enkelte Variationer af vore Rho- 

palocera (1885, p. 139). 

At en del nordiska former bland dagfjarilarne egnar forf. i denna 
uppsats sin uppmarksamhet, daribland at tvanne nya aberrationer, Pieris 
napi L. gen. II napace Esp. ab. stdphurea och Argynnis Freya Thbq. 
ab. obscura, 

, Om de tidligere Udviklingsstadier af Litkosia cereola 



Hb. (1886, p. 189). 

Denna sallsynta tjarilsart bar blifvit funnen i mangd af forf. vid 
Roisheim i Baeverdalen i »Jotunheimen» i Norge och han omnamner sisom 
dess n^ingsplanta Cetraria juniperina, 

, Bombyx populi L. fra den arktiske Region (i 888 ^ 



p. 141). 

Funnen vid Porsanger i Norge. 

Wallengren, H. D. J., Skandinaviens arter af Tineid-gruppen 
PlutellidcB (Staint) (1880, p. 53). 

Till denna grupp hora enligt forf. 8 slagten, af hvilka 4 nu upp- 
stallas sisom nya namligen: ^atmaca^ Credemnon^ Periclymenobius och 
Trachoma. 

— , Genera nova Tinearum (1881, p. 94). 

Foljande nya slagten beskrifvas: Siganorosis, Exotcleia^ Syncunetisr 
Acroccrcops, Casas^ Casigneta^ Hccista och Pselnophorus. 



, Skandinaviens med ogonlock forsedda Tineider 

(Tine(B operculatce) (1881, p. 124). 

48 arter fordelade pa 6 slagten sSsom horande till fauna-omrSdet 
beskrifvas och system atiseras, slagten och grupper afven pS latinska spriket. 



Digitrzed by VjOOQ IC ' 



ENTOMOL. FORENINGENS lO-ARS-FEST DEN 1 4 DEC. 1889. 255 

Wallengren, H. D. J., Skandinaviens Conchylididm (1881, 
p. 137). 

Till Skandinaviens fauna hora blott 2 slagten namligen Conchylis 
nied 7 arter och Coccyx med 2I arter. 

, Skandinaviens arter af Tineid-gruppen Lithocolletidce 

<Staint.) (1883, p. 195). 

Noggranna beskrifningar och geografiska uppgifter lemnas pS de 34 
hittills inom omridet kanda arterna, samtliga tillhorande slagtet Litlto- 
collctis Z^iA., 



, Skandinaviens Micropterygides (1883, p. 213). 

Tvi slagten med tillsammans 9 arter tillhSra faunan. 

, Skandinaviens vecklare-fjarilar (1888, p. 159-, 1889, 



p. 17; 49; 97). 

Delta arbete lemnar len fullstandig ofversigt ofver alia till omrEdet 
horande arter och former af vecklarefjarilar. 

Thedenius, K. Fr., Bidrag till Skandinaviens fjarilsfauna 
(1880, p. 99; p. 196; 1 88 1, p. 104). 

Forf., soul sedan manga Ir vinnlagt sig om insamlande af fjarilar 
och pi grund dslraf genomforskat de flesta delar af virt land afven- 
som genom byte forskaflat sig talrika arter och former, meddelar harmed 
minga forut ej kanda fyndorter, hvarigenom han bidrager i vasentlig man 
till kannedomen om fjarilarnes geografiska utbredning. 

Om Cidaria olivata W. V. (1882, p. 81). 

Denna for Skandinavien nya fjaril ar funnen pS Gotland, i Upland 
och Vestergotland och i Norge pi St. Hanshaugen och i Sondmore. 

En for Sverige ny matarefjaril (1883, p. 89). 

Fidonia Loricaria Eversm. ar funnen i Delsbo s:n i Helsingland. 

, Leucania straminea Treitsche en for Skandinavien 



ny noctuid (1884, p. 100). 

Arten ai- funnen vid Hasto niira Karlskrona. 

LiNDEQViST, C, Dagfjariisfaunan p4 en flack af mellersta 
.Skdne (1880, p. 104). 

Frin en af Sklnes bordigaste trakter, trakten kring Ringsjon, som 
i botaniskt och geologiskt hanseende ar synnerligen omvaxlande och 



Digitized by VjOOQ IC 



-\ 



256 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

rikhaltig, meddelas en forteckning pi dagfjiirilsfaanan^ som upptager icke 
mindre Sn 66 arter. 

KiNDBERG, N. C, Sur un Sphingide nouveau pour la Su^de 
(1880, p. 153). 

Den sydeuropeiska Deilephila Lrvornica Esp. Sr fiinnen vid Hotby i 
Ostergdtland. 

Sandahl, Oskar, Th., Quelques observations sur le de- 
veloppement de t Hypononteuta Evonymella Sc. (H. Cognagellus 
Hb.) (1880, p. 158). 

Se uppsatsen! 

, Smarre meddelanden (1881, p. 209). 

Ur bref fr&n hrr Westerlund, Olsson, Hafj, Indebetou och Lampa 
lemnar forf. bidrag till kannedom om en del sSllsynta Qarilars fSrekomst 
i vSrt land. 

, Meddelanden om Zerene Hyale (1882, p. 12). 

Zercnc Hyale omniimnes vara sommaren 1 881 funnen vid Spandels^ 
torp i Blekinge. 

, Zeuzera pyrina L. [Z. cesculi L) (1884, p. 184). 

For denna fjllril, hvars tillvaro sisoin medlem af den svenska insekt- 
faunan en langre tid ansigs ganska tvifvelaktig, anforas nu flera fyndorter. 

, En »sorgmantel> {Vafiessa Antiopa L.) ofyervin- 



trande i en hvitmosstorfva (1887, p. 4). 

Det faktum, som titeln angifver, meddelas, och tillagges att fjarilen 
befanns fiillkomligt oskadad. 

, SmS, drag ur insekternas lif (1889, p. 175). 



I denna uppsats orotalas, hiiru Itirven af Eutrichia pint spunnit tvl 
prydliga repstegar, med hvars tillhjalp han klattrat upp for de glatta vSg« 
game af en glasburk, i hvilken han var insparrad. 

Lampa, Sven, Hadena unanimis Tr. funnen i Sverige 
(1882, p. 31). 

For forsta gahgen offentliggores denna fjarils medborgarerStt i Sverige; 
den har bUfvit funnen i Upland 1874 och 1881. Beskrifning 6fver arten 
lemnas. 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOL. FORENINGENS lO-ARS-FEST DEN 1 4 DEC. 1 889. 257 

Lampa, Sven, Anteckningar om sailsynta svenska Lepidop- 
tera (1883, p. 125). 

Tv& skymningsfj^ilar omnamnas, af hvilka den ena,. Sesia vespi- 
formis L., icke blifvit Sterfunnen i Sverige, sedan prof. Boheman p& 
1860-talet hemfSrde den den frSn Oland; den andra ar en ny art, St 
hvilken gifves nam net Sesia Aurwiiiii; den ar frSn Lappland och dSr 
funnen af prof. Andersson. 

, Anteckningar om sallsyntare Svenska Lepidoptera 



(1884, p. 145)- 

Vid granskning af riksmusei fjarilsamling har forf. pStraffat en del 
egendomliga former, for hvilka i denna uppsats redogores. De tillhora 
fam. Nycteolid(e och Lithosici<e. 

, Forteckning 5fver Skandinaviens och Finlands 



Macrolepidoptera (1885, p. i). 

I denna forteckning upptagas 896 arter, af hvilka dock nigra blott 
Sro representerade af varieteter till den typiska formen. Foljande nya 
varieteter och aberrationer beskrifvas : Colias Werdandi Zett. ab. sulphnreay 
ab. immaculatd och ab. ChrisHernssoni jamte Hecla Lef. ab. Sandahii, 
Polyommatus Amphidamas Esp. ab. obscura (Stgr.), Lycccna Amanda SCHN. 
ab. argentea^ Argynnis aglaia L. ab. aberrans^ Sphinx pinastii L. ab. 
fasciata^ Sarrothripa undulana Hb. ab. glaucana, Acronycta ligustri F. ab. 
Sundevalliy Agrotis brunnea F. ab. nigricans och plecta L. v. Anders^ 
soni, TcBniocampa inccrta HuFN. ab. pallida^ Scopdosoma saUllitia L. ab. 
brunnea^ Anarta melanopa Thnbg. ab. fVistromi, Angerona prunaria L. 
ab. Spangbergi^ Hibernia defoliaria Cl. ab. Holmgreni^ Psodos coracina 
Esp. ab. Wahlbergi, Lythria purpuraria L. ab. Ma/esi^ Lobophora haU 
ierata HuFN. ab. Rudolphii^ Cidaria dotata L. ab. Johansoni^ qvadrifasciaria 
Cl. v. Thedeniiy nebtdata Thnbg. v. Sandbergi och ab. Schneideri samt 
slutligen luctuata Hb. ab. Hofgreni, 

, Om hvitaxflyet Hadena secalis L. (1886, p. .57)« 

For hvitaxflyets historik och lefnadssUtt redogores, hvarjamte lemnas 
en fiillstandig redogorelse for artens synonymi och former. 

, Nagra iakttagelser angaende luktorganet hos Bombyx 

quercus L. (1886, p. 155). 

Med en bona af denna fjaril som lockbete infSngade forf. en hel del 
hanar till namde art under sEdana omstSndigheter, att han anser det till 
fullo bevisadt, att det ar luktsinnet allena, som tages i nnsprik och for- 
vSnandsvardt val motsvarar andamllet, d& hanen uppsoker honan. 



Digitized by VjOOQ IC 



2 5^ ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Lampa, Sven, Deilephila Neriiixkn Gotland (1886, p 115). 

Denna fornamligast i Italien forekojnmande fjaril blef funnen vid 
girden Hejdeby i Kracklingbo socken p& Gotland den 31 juli 1883. 

, Hydroecia micacea Esp. sdsoni skadedjur (i 889, p. 7). 



Denna fjSril bar visat sig vara ctt verkligt skadedjur for i Filipstads 
tradglrdar viixande potatis. 

Sandberg, G. lakttagelser over arktiske Sommerfugles Meta- 
morphoser (1883, p. 9). 

Forf. meddelar bar resultatet af sina undersokningar inora den lepi- 
dopterofbgiska biologiens omr&de, bvilka ban baft tillfalle att gora under 
sin I2-Eriga vistelse i norska Finmarken. Af nya for vetenskapen hittills 
okanda fSrvandlingar innehiller denna uppsats iakttagelser rorande utveck- 
lingsstadier af foljande arter: Ocneis Bore ScHN., Ercbia Lappona Esp.- 
Agrotis Speciosa Hb. ocb Crambus Furcatellus Zett. ; notiser om larveii 
ocb puppan till en art af §l5gtet Eriogaster ocb till Anarta Lapponica 
Thbg., om larven till Argynnis (Freja?) samt om puppan till Anarta 
Melaleuca Thbg. ocb Eupithecia Hyperboreata Stdgr. 

, Om en Varietet af Argynnis Pales S. V. (1883, 

p. 129). 

Frin norska Finmarken beskrifves varieteten inducta. 
, Om en for Norges Fauna og Regio arctica ny 



Rhopalocer (1883, p. 131). 

Polyommatus Hellc W. V. bar blifvit funnen pi norska sidan af 
Jakobselv vid ryska gransen under en nordlig bredd af ungefar 70°. 

, Fortsatte lakttagelser over arktiske Sommerfugles 



Metamorphoser (1884, p. 139). 

Forf. meddelar bar en del biologiska observationer, gjorda af bonom 
i Finmarken, om bognordiska fjarilar. 

, Supplement til Sydvarangers Lepidopterfauna; (1885, 



p. 187). 

Till de 150 forut for omrldet kanda arterna laggas nu 33, si att 
for Sydvaranger iiro kanda 1S3 mot 196 for Alten; dock Sfverstiger 
macrolepidopterfauiian for Sydvaranger Altens med 19 arter. 

\ ' 

^•- Digitized by Google 



'ENTOMOL. FORENINGENS 1 0-ARS-FEST DEN 14 DEC. 1 889. 259 

SPARRE-SfcHNEiDER, J., Fortsatte Bidrag till Kundskaben ora 
Sydvarangers Lepidopterfauna (1883^ p. 63). 

Till de frSn dessa trakter kanda 132 arter Lepidoptera laggas nu 
10, forr icke inom omrSdet observerade arter och bland dem 2 nya, ej 
forut beskrifna, Acidalia Schoyeni och Agrotis gclida^ ofver hvilka arter 
fbrf. lemnar diagnoser pi; latinska ppraket. 

Meves, W., Mindre bekanta eller for Sverige nya nattfjjlrilar 
(1884, p. 71). 

Forf., som noggrant genomforskat flera delar af virt land i lepidop- 
terologiskt hanseende, offentliggor i denna uppsats 11 nya nattfjarilar for 
svenska faunan, de flesta frSn Oland. 

y. Post, H., Bidrag till dodskallefjarilens (Acherontia Atropos) 
lefnadshistoria (1884, p. 193). .. 

Larver till namda fjaril, hvilka lifnarde sig af potatisblad, hafva 
blifvit funna vid Ultuna. 

Andersson, C. G., lakttagelser ofver nagra insekters lefnads- 
forhillanden (1884, p. 187). 

I denna uppsats forekomma afven bidrag till Cidaria dilutaia's HUbn. 
lefnadshistoria. 

Holmgren, Aug. Emil, Grasmasken, nagra ord med anled- 
ning af denna skadeinsekts upptradande i Norrland 1883 (1884, 

p. 151)- 

Grasnaasken beskrifves i alia dess oHka utvecklingstillstlwid, hvarefter 
forf. ofverglr till redogorelse for hans naturalhistoria och de satt man be- 
gagnat for att utrota den. 

Holmgren (Junior), Emil, Lepidopterologiska iakttagelser i 
Stockholms omgifningar (1886, p. 35). 

Forf. redogor for de ron och iakttagelser han gjort under flera Ir, 
som han genomstrofvat Ingaron i Stockholms skargird for att utforska 
namda 6s lepidopterfauna, hvarest afven forekomma sS. nordliga arter som 
Oeneis Jutta och Noma jamte Argynnts Pales var Arsilache, 

— , Iakttagelser rorande Oeneis jutta Hb., dess meta- 

morphos och forekomst i Stockholms skargird (1886, p. 151). 

Forf. har funnit namda fjaril i Stockholms skargird och anstiilt 
klackningsforsok med densamma, hvarvid han lyckats erhllla larver^ som 
har jamte Sgget beskrifvas och afbildas. Larven lefver af grasarter. 
Entomol. Tidskr. Arg. 10, H. 5 (1889). 1 8 



Digitized by VjOOQ IC 



2 6o ' ENTOMOLOOISK TIDSKRIFT 1 889. 

Holmgren (Junior), ENiii,, Lepidopterologiska iaktfagelser i 
Stockholms omgifningar. II. Fastlandet (1887, p. 21). 

I latt berattande sril redogor fbrf. fcJr sina fynd fran namda omride, 
hvaraf hvar och en finner, hvilken olikhet fastlandet eger i detta ban- 
seende mot skargErden, utan tvifvel harrorande fr&n manniskans kultur- • 
arbete. Undersokningarne aro gjorda under en langre tid. 

, Aberrationer till Argynnis Aglaja L. och Adippe 



I.. (1888, p. 103). 

Tvl ^endomliga former, hvilka iorf. uppkallat efter dem, som forst 
funnit dem: Arg, Aglaja _ ab. Wimani fran Haringe i Sodertorn och Arg, 
Adippe ab. Varcnti fran Lidingon i Stockholms skargM aCbildas och be- 
skrifvas afvenst en tredje dock utan att erhSUa' ett sarskildt namn. 



Neren, C. H., Bidrag till kannedomen om grasflyet och dess 
parasiter (1885; p. 169). ^ 

Forf. bar anstalt talrika klslckningsforsok raed Charaas graminis^ for 
hvilka liar redogores. 

, Ytterligare bidrag till kapnedom om grasflyet och 

dess parasiter (1886, p. 45). 

Forf. redogor for sina klackningsforsok af grasflyet och dess parasiter, 
hvilka ban anstalt frSn den 23 juli till den 12 aug. 1&85. Under denna 
tid utklacktes 18 grasflyn och 39 parasiter. 



— > , Bidrag till kannedomen om Ekorrespinnarens (Stau- 

ropus Fagi Lin.) utvecklingshistoria (1887, p. 199). 

Forf. lemnar en ofversattning af Poujade's uppsats om detta Smne 
i »Annales de la soc. ent. de F'rance*. 

Meves, J., En aktenskapshistoria frin fjarilsverlden(i 886, p. 99). 

Ett fall af polygami bos Orgyia antiqua L. omtalas. 

, Bidrag till kannedomen om svenska fjarilars geo- 

grafiska utbredning (1886, p. 102). 

Afsigten med denna uppsats ar att fullstandiga I^ampas »F6rteckning 
ofver Skandinaviens och Finlands macrolepidoptera» genom att upprakna 
i den samma ej upptagna fjarilar fr&n Rddmanso i Roslageh och Stock- 
holms omgifningar. Cabera pusaria v, rottmdaria Hw. anfores sisom ny 
fox Skandinavien. . ^ 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOL. FORENINGENS lOARS-FEST DEN J 4 DEC. 1889* 26 1 

Meves, J., Bidrag till kannedomen om svenska fjarilars geo- 
grafiska utbredning (1888, p. 17). 

De fynd, som i denna uppsats me^delas, aro gjorda pi on Svartsjo- 
landet i Maiaren^ vid Rosersberg i Upland och i Stockholms omgifningar 
och skargird. 

- — ^ , Cidaria pupillata, Thnbrg (1888, p. 29). 

Vid Rosersberg i Upland har forf. funnit denna fjaril och lemnas en 
narmare beskrifning pS. det af honom funna exemplaret, 

, Cidaria sordidata F. (1888, p. 32). 

Denna fjaril svarmade i stora skaror vid Rosersberg i Upland som- 
maren 1887 och anfratte salgbuskarna. Endast l^var 50 fjaril befatans vara 
en hona, sa ofvervagande var hanarnes antal. 

J Aberrationer (1888, p. 40). 

Under denna titel omnamnas tvE afvikande former, bSda frin Rosers- 
berg i Upland, den ena af Cymatophora ypsilon gr cecum GozE (= (9r F.), 
for livilken foreslls namnet unimaeulata^ och den andra af Agrofls baja 
F., hvilken form forf. kallar punctata, 

MOller, G. Fr., Saturnia pyri Schiff., tagen i Skane 
(1886, p. 144). 

Denna fjaril, som blifvit funnen 1884 i Sofdeborgs tradgSrd, har 
antagligen sisom puppa medfoljt tradplantor Mn Osterrike, ^ 

Ammitzboll, J., Bidrag till kannedomen om svenska fjari- 
lars geografiska utbredning (1887, p. 67). 

Frin Kristianstadstrakten meddelas hSr en forteckning pS fjarilar af f6rf. 
insamlade, hvarvid sisom nya for vir fauna anfbras Agrotis glareosa Esp., 
Orthosia macilenta Hb., Eugonia fuscantaria Hw. och Hibernia leucophcearia 
Schiff. 

Wermelin, J. H., Ndgra svenska fjarilars fyndorter (1888, 
p. 96). 

De fiesta har uppraknade fjSrilarne aro frIn Stockholmstrakten och 
Sodermanland. 

Grill, Claes, Notis (1889, p. 88). 

Vanessa urticce L. pitraffades i Stockholm vid 6 graders kold den 
14 Jan. 1889. 



Digitized by VjOOQ IC 



2 62 ^ ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 



Diptera. 

Wallengren, H. D* J., Ofversigt af Skandinaviens arter af 
Diptergruppen Phasince (1880 p. 16). 

Till de 4 inom Skandinavien till denna grupp horande slagtena be- 
skrifvas 19 arter. 

Revision af Skandinaviens Tipulidce (1881, p. 177;. 



1882, p. 13). 

Under denna titel lemnar forf. en systematisk 6fversigt af Skandina- 
viens Tipulider, i hvilken ofversigt han anfor fSljande nya slagten, nam- 
ligen: Nasiterna for Limnobia variicornis Zeit., Diazoma for Trichocera 
hirtipcnnis SlEBKE, Vcrucina for Limnobia bifurcata Zett., Ninguis for de 
Zetterstedtska arterna Limnobia alpina^ juvenilis och virgo, 32 slagten med 
189 arter tillhora omrldet. Slagtdiagnosema aro aifattade pi latin. 

Holmgren, Aug. Emil, Bladminerande fluglarver pi viira 
kulturvaxter (1880, p. 8,8). 

Tvanne flugarter, hvilka fotorsaka skada pi spenat och rodbeta i 
Stockholmstrakten, beskrifvas och erhllla af forf. namnen Anthomyza spi- 
nacicB och Aricia beta, 

, For kulturv^xterna skadliga insekter (1880, p. 189). 



Rattlkeflungan Aricia floralis Zett. beskrifves sival i sitt fuUt ut- 
vecklade som ock i larv- och pnpp-stadiet, hvarjamte redogorelse lemnas 
for dess lefnadssatt och skadlighet. 

; — , Insecta a viris doctissimis Nordenski6ld ilium ducem 



seqventibus in insulis Waigatsch et Novaja Semlia anno 1875 
coUecta (1883, p. 162). 

De nya arterna aro: Aricia Nordenski'dldi^ proboscidca, macrogiossa^ 
sordidipcnnisy segnis^ diadema, remorata och coronata^ AntJwmyza balteata^ 
Scatomyza cordylurina^ fnulHsetosa, varipes och erythrostoma, Cordylura fri- 
gida^ Piophila arctica och fulviceps, Chironomus nitidicollis^ curynotus^ 
transgrcssusy ripicola, humeral%&, gracilentus^ Smittia longipennis^ Ceratopo- 
gon pusillus, Sciara vitticollis^ riparia, pumilio och morionella^ Tipula ca- 
rinifrons, senex, stagnicoia^ cofrvexifrons^ scroiina^ insfabilis^ divaricata och 
lionota, Sciophila fuliginosa^ Boletina erythropvga och fuscula. 



% 

% 

I). Digitized by 



Google 



ENTOMOL. FORENINGENS lO-ARS-FEST DEN 1 4 DEC. 1 889. 263 

Meinert, Fr., Sur la construction des organes buccaux chez 
les diptdres (1880, p. 150). 

Se uppsatsen! 
, Om retractile Antenner hos en Dipter-larv, Ta- 



nypus (1882, p. 83). 

Forf. omtalar och heskrifver retraktila antenner hos larvema till Tany- 
pus varius Fr. och 7. monilU L. och lemnar figurer for desamma. 

, Lidt om Tachina'\2ixvtx% Snylten i andre Insekt- 



larver (1886, p. 191). 

Hos larver till Lina populi har forf. funnit larver till en Tachiha-2x\.^ 
afvensi pEtraifat C/w^^jc-larver, som hade huden genomborrad af parasiti- 
ska flug)arver. 

Malm, A. W., Sur la presence, dans le canal intestinal de 
Thomme de la larve de Scceva Scambus Stdg. (1880, p. 170). 

Se uppsatsen! 

SchOyen, W. M., Nogle Exempler paa Insekters Masse-Optrae- 
den i de sidste Par Aar (1884, p. 86). 

I Skjerstad i Nordland upptradde Bibio (Hirtea) pomana Fab. 1881 
i oerhord miingd, Sfvensom 1883 i Odalen. 

, Om Forekomsten af Dipterlarver under Huden hos 

Mennesker (1886, p. 171). 

Till ett helt sammanfor forf. de olika uppgifter, som i literaturen 
forekomma om dipterlarvers upptradande under menniskans hud, och om- 
namner sarskildt de fall, som forekommit i Norge sedan mer £n 100 l.r 
.tillbaka. 

Larsson, Magnus, N^gra ord om kornflugans harjningar pa 
Gotland 4ren 1883 och 1884 (1885, p. 179). 

For kornflugans upptradande i olika delar af on redogores, och befin- 
nes det, att bide Chlorops tceniopus och Oscinis frit forekomma. Para- 
siter upptrUdde 1884 ganska talrikt och angrepo flugomas larver, hvilka 
hems5ktes af Coelinitis niger N. v. E. af Braconidernas grupp, hvilka lar- 
ver i sin ordning decimeras af en Pteromalid Pteromalus muscarum 
Walker. 



Digitized by VjOOQ IC 



"'^^ 



\* 



264 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Lampa, Sven, Om fluglarvers fSrekomst i tarmkanalen hos 
menniskan (1887, p. 5). 

Ett sammandrag af den for f&rf. kanda aldre hitborande literatnren 
lemnas, hvarefter han omnimner de egna iakttagdser, ban haft tillfalle 
gora, i det en medlem af hans egen familj pl&gats af icke mindre an 3 
olika flogarter, namligen Aricia scalaris Fab. och manicata Meig. samt 
troligen afven af incisurata Zett. De 2 fbrstnSmdas larver beskrifvas och 
afbildas. 

— '- , Kan Musca pumilionis Bierkander vara identisk 

med senare fOrfattares lika ben^mda art af slagtet Oscinis? 
(1888, p. 33). 

Forf. anser, att Fallens och. Zetterstedts Oscinis pumilionis icke 
'ix identisk med Fabricii och Bierkanders Musca pumilionis^ hvilken se- 
nare ban anser vara identisk med lineata Fabricius ocb taniopus Meigen. 

AuRiviLLius, Carl W. S., Om myggors fOrekomst i Sala 
grufva (1888, p. 97). 

Arten i friga tillbor slagtet Chironomus ocb ar antagligen idejdtisk 
med Ch, fuscipes Meig. 

Bergroth, E., On some south African Tipulidae (1888, p. 127). 

Af de 18 arter, som upptagas i denna uppsats, beskrifvas foljande for 
forsta gingen : Dicranomyia consimilis^ Khipitiia afra^ Elephantomyia Wahl- 
bergi, Erioptera Peringueyi ocb subaurea^ Podoncura anthracogramma, 
Gonomyia spuria, Trentepohlia exornata, Limnophilafrugi, Tipula borne spei 
ocb pomposa, Slagtet Podoncura uppstalles sisom nytt. 



Coleoptera. 

Ekeberg, H. J., Om insektfingst ombord pi fartyg frin 
frammande land. (1880, p. loi.) 

Under en ling foljd af Ir bafva fartyg, som gjort vidstrackta resor 
till aflagsna orter, vid bemkomsten till Goteborg noggrant blifvit under- 
sokta i synnerbet i coleopterologiskt b^nseende af forf. Resultatet af 
dessa sina ron meddelar ban under ofvanstlende titel ocb pitraffa vi i 
denna f5rteckning insekter frin sival Nord- ocb Sydamerika som fr&n 
Ostindien, Java ocb Afrika. 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOL. FQRENINGENS lO-ARS-FEST DEN 14 DEC. 1889. 265 

ScHpYEN, W. M., Coleopterologiske notiser (18&0. p. 177). 

Melo'e violacea Marsh, ppptrlider t^mligen sparsamt i Norge, men de 
sista dagarna af maj manad 1878 forekom denna skalbagge i stor mangd 
i Saltdalen i Nordlandenr Det omtalas afven, hurt hanarne ifrigt for 
sokte hos honorna uppvackta ommare, kanslor genom att klSttra upp 
pi honornas rygg- och stryka sina antenner fram och tillbaka mot honor- 
nas^ hvartill antennernas egendomliga form hos hanarne sardeles val 1am- 
pade sig. Namnen for en del coleoptera underkastas en nSrmare gransk- 
ning och foreslls pi grund af prioritetsratt, ,att Polydrosus micans F, ut- 
bytes mot det af Strom vida aldre mollis, I Stein & Weise's »Catalogus 
Coleopterorum Europae* editio secHnda 1877 benamnes Polydrostis fulvicornis 
F. med nzmnet /asdaius MtiLLER, men det ar icke MiiLLER ntan Str5m som 
ar auctor till delta namn; skall slledes detta artnamn inforas miste det 
heta fasciatus Strom. Oiiorynchua lepidoptcrm F. och icke O. nigrita 
F. ar synonym med Curculio SaliciSy hvilket sistnamda namn gafs redan 
Ir 1783 och s&ledes bor hafva prioritetsratt. Gyllenhals Otiorynchus 
maurus beskrefs Sfvenledes af Strom under namnet Curculio dubius. Den 
af Schonherr (III. p. 494. 1 1) till Orchestes llicis hanfSrda arten ar Orch, 
Alni, Philonthus marginatus F. beskrefs af Strom redan Ir- 1768 under 
namn af Staphylinus mar^natus. De yngre namnen Cymindis basalis 
Gyll., Patrobus excavdtus Pk. och Nebria Gyllenhali Sch6nh. boragifva 
vika for C. mollis, P, atrorufus och rufeecens^ hvilka senare namn aro af 
Strom gifna 1768. Slutligen uttalar forf. sisom sin Ssigt gent emot 
Sparre-Schneider att Pah-obus daviceps och rubripennis TH.icke iiro att 
betrakta sIsom egna arter utan endast som lokalvarieteter till P. excavatus 
och septentrionis, 

^ — , Om Kastanie-Oldefiborren (Melolontha hippocastani, 

Pb.) som skadeinsekt (1888, p. 15). 

Ett bref frin Forstmester A. T. Gl5ersen angSende ofvan nSmda 
insekts skadliga upptradande pS sydvestra kusten af Norge offentliggores. 

Ner^n, C. H. Sur un Coleoptere, du genre Atnara, nou- 
veau pour la Suede (1880, p. 156). 

Se uppsatsen! 

WAngdahl, a., Fyndorter for mer eller mindre sallsynta 
svenska skalbaggar (1880, p. 192). 

Flere nya lokaler for Itskilliga akalbaggar anforas^ hvaribland Cyphea 
curtula omnamnes s^som forsta gangcn funnen i Skandinavien i N. Hel- 
singland. 



Digitized by VjOOQ IC 



266 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 

SpAngberg, Jacob, Smarre raeddelanden (1880, p. 200). 

Vid Teisko kapell i Finland har doc. Sahlberg pitrafifat en ny art 
af sUigtet Zilora och Hfvenledes en af slagtet ^Agathidium^ som ban kallat 
bicolor. 

, Orchestes populi i Gefle-trakten (1884, p. 200). 

FopuluS'Zxitx i stadstradgSrden i Gefle hafva angripits at namda 
insekt. 

Wallengren, H. D. J., Coleoptera transvaaliensia. Bidrag 
till kannedom o'm Trans vaal-landets i S. Afrika Coleopter- fauna 
(.1881, p. 9). 

Landtmataren Persson, som en langre tid vistats i Transvaal och 
dar insamlat rikhaltiga uisektsamlingar, har s^som gifva ofverlemnat dessa 
till museet i Malmo. En del af Coleoptererna beskrifvas under ofvanstl.- 
ende titel och daribland finnas foljande nya arter: Cicindela nituiipes, C. 
minax^ C. inanis, Dromica fossulata^ Hystricopus pudens^ Graphipterus 
Gadamcri, Gr. adspectabilis, Piezia albo4ineata^ Anthia immaculatay Rhy- 
sotrachelus iauHusculuSy Hydaticus concinnaticius^ H. concoloransy Chrysobo- 
thris regradata^ Amorphosomn diver sicolor^ A. subindutuniy Schizonycha 
squamifcra^ Ablabera fiavoclypeata^ Homaloplia pauper^ Copris pumilionis^ 
Onthophagtis dedecor, 0. graphicusy Onticclltis splendcns. 

P. V. Moi.LER, Nigra ord om ollonborrame och sadesknap- 
parne samt om den skada de fororsaka (1881, p. 51). 

Den skada namda skalbaggar sedan iSngt tillbaka fororsakat i Hal- 
land och fortfarande anstalla skildras af f5rf. 

Enell, Henrik, Fosforescensen hos lysmasken (1881, p. loi). 

Uppsatsen har till andam^l att visa, att den fosforescerande materien 
ar bildad genom syrets inverkan pi protoplasman, pS hvilkens bekostnad 
den uppstlr. 

Lampa, Sven, Nigra anmarkningar om Leptura qvadripu- 
stulata Fabr. (1881, p. 173). 

Den Fabricianska arten qvadriptistulata ar enl. f5rf. frEn Sibirien 
och en fargvarielet af L. qvadrifasciata L. 

; Bradycellus rufithorax Sahlb. en for Sverige ny 

skalbagge (1884, p. 61). 

Arten, som har beskrifves, ar tagen i Stockholm; for ofrigt kSnd frin 
Finland och Tyskland. 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOL. FORENINGENS IO-ARS-FEST DEN I4 DEC. 1889. 267 

Lampa, Sven, Om ollonborrarne (1889, p. 217). 

Forf. lemnar en historik 6fver ollonborrarnes harjande framfart i vSrt 
land och meddelar n&gra s^tt, som anvandts i utlandet ooh afven i Sverige, 
for att om mojligt hindra deras skadliga upptradande. 

Sandahl, Oskar Th., Smarre meddelanden (1881, p. 209). 

Ur bref fr&n herrar Ahlrot, Forssell och Gadamer lemnas notiser 
om sallsynta skalbaggars utbredning inom v^ land. 



, Nigra ord ora den svartkantade ollonborren eller 

kastanjebaggen (Melolontha liippocastani FaeT.) (1887, p. 187). 

Ett massupptradande af namda insekt bar forekommit vid Lind- 
angen nara LSnnersta S Wiirmdon, for hviUcet narmare redogores, hvar- 
efter forf. lemnar figurer ofver larvema till McL vulgaris och hippocastani, 

AuRiviLLius, Chr., Orchestes populi L. sisom skadedjur 
(1882, p. 30). 

Vid ArbrI prestgSrd i Helsingland anstSlde namda insekt ratt stor 
skada pi balsampopplar sommaren 1880. 

, Ett nytt slagte Wand Lamiiderna frin Kamarun 



(1886, p. 51). • 

For Monochamus Deyrolki Thoms. foreslSs det nya slagtnamnet 
Macrohammus. 



p. 191). 



-, Nya Coleoptera longicornia. (1886, p. 89; 1887, 



De nya arterna, beskrifna 1886, som allesammans Sro fr&n Kamarun, 
aro Amphidesnms Theorini, Parocme bispina^ Phryneta regta och nigropilosa 
samt Acridocephala variegata. Slagtet Paroeme ar afvenledes nytt for ve- 
tenskapen. I senare afdelningen beskrifvas fbljande arter: Chlorida spinosa, 
Macropsebium P Wahlbergi^ Phyllocnema triangularis y Compsomcra degantis- 
sima White var. insignis och Euoplia argenteo-maculata. 

, Ett nytt egendomligt slSgte bland Curculioniderna 



(1886, p. 95). 

Det nya slagtet Haplorhynchus star narmast intill Oxyopisthen Thoms. 
och arten H, Valdaui ar uppkallad efter afrikaresanden G. Valdau, som 
hemfort densamma fr&n Kamarun. Beskrifning lemnas afven pi Oxyopisthen 
Westermanni frS.n Guinea. 



Digitized by VjOOQ IC 



268 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889: • 

AuftiviLLius, Chr., Die Brachyceriden-Gattung Theates FAhr. 
und ihre Arten (1888, p. 149). 

Till i friga varandc slagte upptagas, beskrifvas och afbildas fyra 
arter, hvaribland en, Magus frin Gpda Hoppsudden, for forsta gingen be- 
skrifves. 

Sahlberg, J. R., Sur le dimorphisme de la sculpture chez 
les femelles des Dytiscides (1880, p. 166). 
Se uppsatsen! 

— ^ , Synonymiska anmarkningar till nordiska Coleoptera 



(1882, p. 187). 

De skalbaggar, hvilka hemforts af 1875 Irs nordiska expedition fran 
Finmarkens nordkust, frIn Novaja Semlja och WaigatscH samt frin St- 
skilliga orter vid floden Jenissej i Sibirien hafva blifvit af professor Fr. 
W. Maklin bearbetade. Atskilliga oriktiga och vilseledande bestamningar 
hafva darvid blifvit gjorda, hvilka i denna uppsats rattas. 

Holmgren, Aug. E., Ollonborrharjningen pa Rickarams 
kronopark i Kristianstads Ian 1 883. Redbgorelse afgifven till Kohgl. 
Domanstyrelsen (1884, p. 43). 

Pi oifentligt uppdrag besokte forf. den i titeln omnamdi trakten for 
att utforska, hvad som kunde gifva anledning till, att barrtradsplanteringama 
flera Sr misslyckats pa kronoparken, och kom han till det resultat, att orsa- 
ken var att soka i de ofantliga massor af ollonborrar, som dar upptradde; 
afvensom i de olika jordminsforhlllandena. 

Meinert, Fr., Sur I'homologie des elytres des Coleopteres. 
(1880, p! 168). 

Se uppsatsen! 

, Gjennemborede Kindbakker hos Lampyris- og 



Drilu5'\dx\txnt, (1886, p. 194). 

I en foreglende uppsats har forf. visat att genomborrade mandibler 
forekomma hos DytiscusA^xstx och visar nu, att detsamma afven ar for- 
hlUandet med larver af Lampyris och Drilus^ samt pipekar de olikheter, 
som hos dessa.senare finnas i mundelarnes byggnad, jSmforda med Dytiscus- 
larver. 

BrorstrOm, Walfrid, Meddelande till Entomologisk Tid- 
skrift (1888, p. 10). ' 

Forf. omnamner den stora skada oUonborrarne fororsakat 1887 vid 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOL. FORENINGENS IO-ARS*FEST DEN 1 4 DEC. 1 889. 269 

Kolleberga skogsskola afvensom, att han iakttagit kopulation mellan Mdo- 
lontha hippocastani Fabr. och M, vulgaris Fabr. 

Grill, Claes, Om ollonborrens nytta (1889^ p. 6). 
Pi olika satt anrattade fortaras ollonborrarne i sodra Europa*. 

, Oryctes nasicornis L. (1889, p. 149). 

Vid Elfkarleby i Upland bar forf. pitraifat namde skalbagge i 
tusental under de mest ob'ka former frin hanen med sitt llnga horn till 
den hornlosa honan. Till slut meddelas beskrifning pS arten. 



Hemiptera. 

Reuter, O. M., Finlands och den skandinaviska halftos 
Hemiptera Heteroptera (1880, p. 11.3; 1881, p. 61; 1882 p. 
65; P- 105; P- 163; 1884, p. 173). 

Sasom titeln angifver, lemhar forf. harmed en omfattande bear- 
betning af Heteroptcrernas representanter i den skandinaviska norden, lamp- 
lig till handledning vid bestammandet af slagten och arter for dem, som 
onska taga narmare kannedom om namda djurgrupp. »Beskrifningarne 5ro 
affattade pi svenska, emedan arbetets, hufvuduppgifl ar att handleda skan< 
dinaviska entomologer vid bestammandet af deras arter och dl blott 
namnen och utbredningsuppgifterna i ett arbete som detta aro till fylles 
for att lemna ofriga europeiska hemiptferologer en bild af den skahdina- 
viskt-finska faunan». 208 arter upptagas i namda arbete sSsom fore- 
kommande inom omrldet. S&som ny art for vetenskapen beskrifves Nabis 
boreelltis, 

, Till Gastrodes Abietis (Linn.) lefnadshistoria (1880, 

p. 185). V 

Denna insekt ofvervintrar i grankottar och tjanar enli^ K5lreuters 
redan 1754 gjorda iakttagelser till foda It korsnabbarne, hvilka i denna 
ovanliga foda antagligen finna ett afrodisiacum, som vore af nytta for 
deras under vinterns kyla intraffade parning. 



— , Fr^n DalaK) i September (1880), entomologisk skizz 

(i88o^ p. 201). 

£n liflig skildring af on i hemipterologiskt hanseende lemnas ochr 
sisom nya medlemmar af den svenska hemipterfaunan intrUda Kelisia 
vittipennis J. Sahlberg, Liburnia Fairmaird Perr., NoHis aridcllus J. 
Sahlberg, Zygina rubrovittata Leth., Chermes cratagi For ST. Ch. Icdi 
Flor, Trioza chenopodii Reut. jSmte en obeskrifven art af sistnamda slagte. 



Digitized by VjOOQ IC 



270 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Reuter, O. M., Till kannedom om Sveriges /"jry/^^r (1881, 

P- 145)- 

At denna i virt land foga kinda grupp har forf. egiiat stor upp> 
marksamhet, i det han nu kunnat anfora slsom svenska icke mindre an 
51 arter, bland hvilka flere har f5r forsta gSngen inregistreras i vir fauna. 

, Hemipterologiska meddelanden (1882, p. 63). 

Foljande f6r Sverige nya arter offentliggoras : Pilophorus perplexus D.^ 
Globiceps crtuiaius Reut., G. salicicola Reut , Dicyphus stachydis Reut.^ 
Psallus , Scholzii FiEB., Agalliastis Wilkinsonii D, et Sc, LygUs niontantis 
SCHILL., Orthotylus diaphanus KiRSCHB., O, flavinervis KirschbT, O. con- 
color Kbm., och Heterotoma merioptera Scop. 

, Tvi nya Piezostethus-2ixitx fran Sverige och Fin- 
land (1883, p. 135). 

Fiezostethus sphagnicola frSii Abo ' skargSrd och P, Thomsoni frin 
Oland beskrifvas. 

, Species Capsidarum quas legit expedi-tio danica 

Galateae (1884,. p. 195). 

Ett nytt siagte, Sthenaridca, jamte foljande nya arter beskrifvas: 
Lygus bengalicus och obiusus^ Charagochiltts longicornis^ Halticus minutus, 
Sthenaridea pusilla^ Cyrtorrhinus lividipennis och Campolomma iivtda. 

, Ad cognitionem heteropteronim Magdagascarien 



sium (1887, p. 77). . . • 

De 66 arter, som materialet innehSller, hafva gifvit forf. anled- 
ning att beskrifva 9 nya slagten namligen: Solenogaster^ Paralcria^ Coque- 
relidca^ Gadarscama, Neceretus, Paristhmus^ PeridemUy Lanchnophorus, Stym- 
nonotus och foljande 30 nya arter: Brachyplatys Stumpffih Thoria affinis^ 
distansy Solenogaster longirostriSy ParaUria annulipes, Aeliomorpha? viridis^ 
CoquereUdea viridipes, Gadarscama Ebenaui^ Bathyceelia madagascariensis^ 
Jurtina bifoveolata, Aspongopus nossibeensis^ Acanthomia tuberctUkollis ^ 
Nearetus Distantii^ Graptostetkus Distantiiy Paristhmius vitticollis^ Pachy- 
grontha angularis^ Pamera Ebenaui^ Perimeda dimidiata^' Lanchnophot^us 
guttuiatuSy Dienches fuscus^ humilis^ Poeantius nudidentatus^ Lethaus longi- 
rostris, Stymnonotus apicalis^ Alloeorrhynchus nossibeensis, PoUdidus longis- 
. pinis^ Cor anus nossibeensis^ CUptria Signoreiii^ bidens och SirtHenea picescens, 

SpAngberg, Jacob, Smarre meddelanden (1880, p. 198). 

Ur bref frin O. M. Reuter meddelas de hemipterologiska resultat, 
han ' erh^Uit af sina exkursioner i Stockholms omnejd, dS en del f5rut ej 
s& nordligt fuhna arter omnamnas. SSsom nya for Sverige anfdras fol- 
jande arter: Macrolophus nubilis H. ScH., Stiphrosoma sUganoides J . Sahu- 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOL. FORENINGENS lO-ARS-FEST DEN 1 4 DEC. 1 889. 27 1 

BERG, Nysius punctipcnnis H. ScH., Orthotylus vir idinet^is KiKSCHB., O. 

sti'ikornis KiRSCHB., Atractotomus Mali Mey. och Phytocoris dimidiattis. 

PS rysk-lappska halfon fann stud. Enwald Salda alpicola J. Sahlberg. 

SpAngberg, Jacob, Species novas vel minus cognitas Gypona 
generis Homopterorum (1881, p. 23). 

En samling Gyponer^ tillhorande D:r V. Signoret i Paris, beskrifvas, 
dai^bland foljande nya arter: 6". olivacea^ sobrina^ verccunda^ versuia^ crassa, 
vernicosa^ turpis^ melanocephala^ lobata^ chiienciSj pudica^ pauperata^ breviceps, 
annuUpes^ trivialis^ fastuosa och funebris. 

, Species novas generis Gypance quae in museo zoo- 

logico caesar. vindobonensi asservantur. (1883, p. loi). 

l^txi samling, som stalls till forfattarens forfogande frSn museet i 
Wien, innehoU foljande nya arter: Gypona insignis^ obesa, approximata, 
faliaXy ruficauda, graciliSf modesta^ megaiops^ Rogenhoftri^ fraudulenta och 
placida. Dessutom beskrifvas forut ej kanda kon till kahda arter. 

NoRDiN, IsiDOR, Anteckningar 6fver Hemipterer (1883, p* 
133,; 1886; p. 31). 

Om en* del hemipterer^ funna vid Drottningholm, meddelar forf. Itskil- 
ligt anglende deras lefnadssatt. 



Trichoptera. 

Wallengren, H. D. J., Om Skandinaviens arter af familjen 
Phryganeida (1880, p. 64). 

Femton arter af denna familj aro inom halfon kanda och beskrifna 
af f6rf., i det de fordelas pa 7 slagten, af hvilka ett Dasystegia har for 
forsta gingen beskrifves. Dessutom meddelar forf. sin Isigt anglende 
LiNNJ^s Phr. striata, en Ssigt, som stir i strid mot den af D:r Hagen i 
»Stett. Ent. Zeit.f ^r i8:io p. 97—- 106 uttalade. 

, Forteckning k de Limnophilidae, Apataniidcb och 

SericostomatidcB som hittills blifvit funna pi skandinaviska half6n 
.<i884, p. 115). 

78 arter anforas for omrldel och lemnas noggranna detaljerade upp- 
gifter om deras utbredning. Uppsatsen slutar med ett bemotande af en 
del af D.r Hagens i »Stett. Ent. Zeit.» 1880 gjorda inkast mot den tolkning af 
Linn:6s Phrygane<Sy som forf. gjort i sin uppsats »-<4» Analysis of the 
Species of Caddisflies^ described by Linnaiis.in his Fauna Suecica^^ intagen 
i >Linn. Soc. Journal. Zool.» Vol. XIV. 



Digitized by VjOOQ IC 



"% 



2 72 ENTOMOLOQISK TIDSKRIFT 1 889. 

Wallengren, H. D. J., Skandinaviens arter af Trichopter- 
faniiljen Apataniidm (1886, p. 73). 

De fyra arterna, som tillhora omrldet, sarskiljas geobm nogrant an- 
gifvande af deras karaktarer, hvarviH Apatania inornata hSr for fdrsta glngea 
beskrifves, funnen i Lappland. 

Pseudoneuroptera. 

Sandahl Oskar Th., Smarre meddelanden (1881, p. 209; 
1883, p. 38). 

Libellula coerulesccns Fab. anfores enligt D:r Westerlund sisom 
funnen flere ginger vid Herrstorpssjon ej llngt fr&n Ronneby. 

Wallengren, H. D. J„ .F6rteckning p4 de Ephemerider som 
hittills blifvit funna p4 skandinaviska halfon (1882, p. 173). 

Af denna familj uppraknas hSr 21 arter, fordelade pi 7 slagten si- 
som med sakerhet tillhorande omrHdet, och jUmfdres vSr nords fauna 
i detta afseende med forhillandet inom andra europeiska land. 

Corrodentia. 

SpAngberg, Jacob, Sur quelques esp^ces europeennes de la 
sousfamille des Psocines (1880, p. 94). 

Beskrifning och figurer lemnas pi nigra mindre kanda arter nam- 
ligen : Stenopsocus striatulus (Fab.), Psoctis morio Latr. och Ps, stibncbulosus 
Steph. 



Orthoptera. 

Haij, Bernhard, Chelidura albipennis Meg. och Ch, acan- 
thopygia G^n£, tvanne for Sveriges fauna nya /Nc?r/?r«//'«^ (1888, 
p. 119). 

Pi dessa 2 for vir fauna nyf5rvarfvade arter lemnas beskrifning. 



Collembola. 

Reuter, O. M., Sur Taccouplement chez deux espdces de 
I'ordre des Collemboles (1880, p. 159). 
Se uppsatsen! 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOL. FORENINGENS lO-ARS-FEST DEN 1 4 DEC. 1 889. 2.73 

Reuter, O. M.,- Sur la fonction du tube ventral des Col- 
lemboles (1880, p. 162). 
Se uppsatsen! 

MYRIOPODA, 

V. PoKAT, C O., Om norska myriopoder (1887, p. 39). 

Forf. lemnar en forteckning pd alia hittills frin Norge kanda myriopo- 
der, upptagande 20 arter, bland hvilka s&som riya for skandinaviska half- 
on nil for forsta gtngen omnamnas: Lithobiiis tnicrops Mein., Scolioplancs 
crassipes (Koch) Mein., Polydesmus acutangtdtis Menge och P, gracilis Koch. 

, Nya bidrag till skandinaviska halfons myriopodologi 

(^889 p. 33; 65-, 113). 

Forf. lemnar en fullstandig forteckning pS alia hittills i Sverige och 
Norge kanda myriopoder och noggranna uppgifter pi deras utbredning 
samt redogor for artemas synonymi. Forteckningen upptager 49 arter, 
hvaribland Scytonohis digitatus^ hibts Icetlcollis och minutus beskrifvas for 
forsta gangen jamte varieteterna hebesce/fs af Lithobius borealis Meinert 
och borealis af Polydesmus coriaceus Porat. Till slut meddelas en ske- 
matisk ofversigt af sSVal ordningar och familjer som slagten och arter, 
tillhorande skandinaviska halfon. 

. ARACHNOIDEA. 
Aianeida. 

Hansen, H. J., Sur les dessins d'Araneides danoises donnes 
dans I'ouvrage jllustre »Zoologia Danica», publid par M. le pro- 
fesseur SchiOdte avec une subvention de I'fitit de Danemark. 
(1880, p. 169). 

Se uppsatsen! 

SOrensen, W., Sur le rapprochement des sexes chez quelques 
Araignees (1880, p. 171). 

Se uppsatsen! 

Phalangiida. 

Sorensen, William, Om et par Punkter af Phalangidernes 
anatomi; tab. i, fig. 17 og 18 (1884, p. 26). 

Dessa anatomiska studier handla om »de malpighiske Ror og deres 
Udmundning» jamte T^rcceptaculum seminis hos Gonyleptes og Opilio*, 



Digitized by VjOOQ IC 



■*^ 



274 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1889. 



Acarina. 

Neuman, C. J., Sur le developpement des Hydrachnides 
(Araignees aquatiques) (1880, p. 169). 

Se uppsatsen! 
AuRiviLLius, Carl, En fasting sisom endoparasit (1886, p. 105). 

I en rafhud fiin trakten kring Wexio har pitraffats Ixodes reduvius 
De Geer, hvflken fort i detta utvecklingsstadiam afbildar och beskrifver. 

, Om acaridvafhad pa trad (1889, p. 223). 

En acarid tillhdrande slagtet Tetranyckus och antagligan arten ulmi 
Koch har denna sommar upptrSdt pS, stammen af en aim och en Ijnd i 
Tekniska Hogskolans tradg&rd i Stockholm och ofverdragit grenarne med 
en glansande vafnad. 



Nekrologer. 

Sandahl, Oskar Th., Nekrolog ofver Niklas Westring 
(1882, p. 9). 

, Nekrolog Ofver F. W. Maklin (1883, p. 6). 

, Nekrolog ofver Nils Edvard Forssell(i883, p. 97). 

, Nekrolog ofver Immanuel Fihraeus (1884, 



p. 110). 

, Nekrolog ofver Anders Fredfik Regnell (1884, 

p. 191). 

, Nekrolog ofver Hans Jonas Ekeberg (1889, 

p. 161). 

SpAngbfrg, Jacob, Nekrolog ofver August Wilhelm Malm 
(1882, p. 157). 

, Nekrolog dfver Peter von Moller (1884 p. 67). 

Digitized by VjOOQ IC 






ENTOMOL. FORENINGENS lO-ARS-FEST DEN 1 4 DEC. I §89. 275 

SpAngberg, Jacob, Nekrolog Ofver Oskar Elis Leonard 
Dahm (1884, p. 73). 

, Nekrolog ofver Aug. Emil Holmgren (1889, 



p. 165). 

Hansen, H. J., Nekrolog 5fver Jorgen Christian SchiOdte 
(1884, p. lOl). 

Wallengren, H. D. J., Nekrolog 5fver H. F. R. H. Gada- 
mer (1885, p. 177). 

Thedenius, K. F., Nekrolog dfver Carl Oskar Hamn- 
strom (1886, p. 159). 

Ner^n, C. H., Nekrolog 5fver Gustaf Fredrik Moller 
(1889, p. 181). 



Uppsatser afhandlande entomologiska instru- 
ment m. m. 

Lamp A, Sven, For larvuppfSdare (1883 P* ^2). 

Forf. foreslSr, efter en uppsats i tidskriften »Papilio», begagnande af 
torkade blad af de fodervaxter, hvaraf larverna i fritt tillstSnd lefva. 

SpAngberg, Jacob, Huggpipa for insektsamlare (1886, p. 113). 

Ett litet instrument for att uthugga etiketter, lampliga att pi de- 
samma fEsta insekter, som aro for smS att direkt uppsattas pi nilen, af- 
bildas och beskrifves. 

Meves, J., For larvuppfodare (1887, p. 35). 
En praktisk larvbur afbildas oeh beskrifves. 



Entomol. Tidskr. Arg. 10, H. 5 (1889). ig 

Digitized by VjOOQIC 






276 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

Enligt den ursprungliga planen bar ^Entomologisk Tidskrift> 
drligen utkominit i fyra tv4ngfria h^ten ora roinst tre ark i hvart> 
dera, utom dk det varit nodvandigt att uts^da tvtLnne haften pi 
en ging, d. v. s. gora s. k. dubbelh^fte, som intntfTat, d4 nigon 
afhandling fordrat st5rre utiymme, £ln som i ett h^te kunnat for 
den samma beredas. Det bar ock ndgon ging bandt, att tva haf- 
ten blifvit fardigtryckta med 64 kort mellantid, att man af eko- 
nomiska skill ansett sig b<5ra utsanda bida p4 en ging. 

Hvad innebillet betraffar bar det stSndigt varit en strafvaiv 
att gora det si omv^xlande som mojligt, s4 att tidskriften skalle 
vara iSsbar bide ft)r den rena vetenskapsmannen ocb ftJr den,. 
som utan att kunna tranga in pi djupet af entomoFogien dock 
bar big f5r ocb trSngtar efter att iSra kanna det underbara lif, 
som dessa smi varelser, insektema, fbra, — den stora inverkan de 
utdfva pi kampen for tillvaron. 

Nastan uteslutande bafva i densamma fbrekommit original 
uppsatser ocb endast undantagsvis bar nigot arbete refererats^ 
ett gladjande tecken till den karlek man i norden byser i all- 
manbet f6r naturvetenskapema ocb sarskildt for entomologien. 

Hvarje uppsats, som varit skrifven pi nigot af de skandi* 
naviska spriken, bvilka naturligtvis for den stora bildningssokande 
allmanbeten utom vir nord aro foga kanda, bar blifvit pa det 
fransyska spriket till sitt bufvudsakliga innebill itergifven. 

Sisom synes af ofvanstiende summariska redogorelse for inne- 
billet af Entomologisk Tidskrift under de fSrsta tio ir, som nu 
forflutit, bafva 44 olika forfattare frin skandinaviska balfSn, Dan- 
mark ocb Finland medverkat, de fleste dock frin Sverige, till 
istadkommande af 213 uppsatser, i bvilka icke mindre an 260 for 
vetenskapen nya arter beskrifvas. De berora dessutom saval in- 
sektemas biologiska forbillanden, deras betydelse for skogsbusMll- 
ningen ocb landtbruket, deras geografiska utbredning, fyndorter 
m. m. som ock iakttagelser af allebanda slag, som rora insekt- 
verlden. 

Nedanstiende skema visar bast den olika verksambet, som blifvit 
i tidskriften nedlagd pa de olika omridena inom entomologien. 

TTnncot.*n« ;««-.»,sii Antal Antal Antal 

Uppsatsens innehall. uppsatser. forfattare nya arter. 

Lepidoptera 78 22 41 

Coleoptera 28 16 37 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOL. F6RENINGENS lO-ARS-FEST DEN 1 4 DEC. 1 889. 277 

Hymenoptera 24 11 51 

Entom. i allmanhet , 21 11 — 

Diptera ^16 9 52 

Nekrologer 14 6 — 

Hemiptera , 12 3 69 

Trichoptera 311. 

Acarina , 3 2 — 

Upps. afh. entom. instrument m. m. 3 3 — 

Pseudoneuroptera 2 2 — 

CoUembola 2 i — 

Myriapoda 2 i 5 

Araneida 2 2 — 

Corrodentia I 14 

Orthoptera i i — 

Phalangiida I i — 

Den storsta uppmarksamheten har sdlunda egnats kt lepidop- 
tera, enar om dem 22 forf., d. v. s. halfva antalet, hafva nedskrifvit 
78 uppsatser. Dam^lst hafva coleoptera varit foremil for behand- 
ling, 16 forf. hafva i 28 uppsatser meddelat de ron, de om denna 
insektgrupp erfarit. Storsta antalet af de nya arterna, icke min- 
dre an 69, tillhor hemiptera, och diptera komma i detta han- 
seende narmast. 

Dessutom har alltid i tidskriften upptagits redog6relse for 
Entomologiska f6reningens i Stockholm sammantraden, dar i korthet 
hvarje foredrag eller anforande blifvit ^tergifvet; afvensom hafva 
namda forenings stadgar, forteckning p4 dess ledamoter och g^fvor 
till dess bibliotek i densamma ofFentliggjorts. 

Till sist vill jag blott namna, att man har i tidskriften att 

finna afven en fullstandig literaturforteckning, upptagande de allt 

sedan 1878 i Sverige, Norge och Finland tryckta arbetena inom 

, entomologien och af entomologer frkn namda land i utlandet eller 

af utlandingar i Sverige och Norge ' tryckta uppsatser. 

Stockholm i deceraber 1889. 

Jacob .Sp&ngberg. 



Digitized by VjOOQ IC 



nAgra onskningsmAl for entomologien 

i sverige. 

fOredrag vid entomologiska fOreningens tioArsfest 

DEN 14 dec. 1889 

AF 

Claes Grill. 



Ingen l^rer val kunna f6raeka att entomologien, ellef kanske 
rattare intresset for denna vetenskap, tog ett betydande steg framat 
hos OSS, dk den Entomologiska Foreningen i Stockholm stiftades, 
samt att detta intresse sedermera visat sig ingalunda vara af n^gon 
efemerisk natur, utan tvartom allt mer och mer stegrats under 
det nu gdngna decenniet. FOreningens tillkomst f4r alltsS. raed 
ratta betraktas sdsom en vigtig och for alia vanner af insekt- 
kannedom karkommen tilldragelse. 

Om vi se tillbaka p4 en nu tioarig verksamhet, s^ framstar 
sisom ett faktum, att ganska mycket d^runder af foreningen blif- 
vit utrattadt, ej minst till betryggandet af hennes framtida bestind. 
Fonder hafva uppst^tt, hvilka genom tillagda besparingar okats 
pd ett satt som ofverg^r de mest sangviniska fOrvantningar, och 
ledamotsantalet tillvaxer alltjamt, jag v^gar tro i betydligt hogre 
^grad an hvad foreningens stiftare ens kunde hoppas. Tidskriften 
har fortg5.tt enligt den ursprungliga planen, och^ brist pa original- 
uppsatser har aldrig for'orsakat rubbningar i en regelbunden ut- 
gifning. F5rejiingens boksamling innehdller redan ett stort urval 
af entomologisk litteratur, hvars vSrde uppgir till ett ganska be- 
tydligt belopp. Alia de fordringar, hvilka rimligtvis kunna stallas 
p^ en forening under dess forsta och grundlaggande skede, liafva 
sdledes hittills blifvit uppfyllda, och detta pa ett satt, som endast 
kan uppvacka gladje och fortj^na berom. 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOL. FORENINGENS lO-ARS-FEST DEN 1 4 DEC. 1889. 279 

Enligt, hennes stadgar tillkommer det foreningen »att efter 
tasfa formaga s5ka framja det entomologiskaL studiet i v4rt land», 
och jag vigar med anledning haraf vid detta betydelsefulla satn- 
mantrade hantyda pa ett och annat forh^Uande, som. visserligen 
ej kan betraktas sasom tillhorande foreningens direkta handlagg- 
ning, men hvarfOr hon dock torde kunna pa nagot indirekt satt 
verka, antingen genom sitt initiativ eller pa grund af det mora- 
liska stod hon kan lemna alia entomologien berSrande frkgor i 
v^rt land. En (rkga mkstQ naturligtvis forst vackas och seder- 
mera arbetas in i det allmanna medvetandet for att till fuUo inses, 
om den till sist skall kunna fbrverkligas. 

En sSdan fraga, hvaruti foreningen kan mera direkt ingripa 
och som visserligen ej ar ny, ar tidskriftens utvidgande med en 
biologisk afdelning, sSrskildt hvad ang^r skadeinsekterna, hvartill 
statsanslag for narvarande ar erforderligt och val ej garna af 
vederborande torde kunna nekas, om fraga^i af ratt person vackes 
i behorig ordning. 

En annan, af f6ga mindre vigt, torde vara att pa dfverty- 
gelsens vdg och med de medel, som darvidlag sti foreningen 
till buds, s5ka arbeta pa upprattandet af flera stadigvarande en- 
tomologplatser har i landet, an som for narvarande finnas. Nu 
existerar i sjalfva verket ej mera an en enda sadan, hvarefter 
yngre formagor, som skulle vilja egna sina basta krafter 4t var 
vetenskap, kunna strafva, och denna ar intendentsbefattningen vid 
naturhistoriska riksmuseum \ men utsigtema att en g^ng ik beklada 
denna post aro, som hvar och en kan inse, alltfor ringa f6r att 
nagon darpd skulle v^ga bygga sin framtid. Visserligen hafva 
vi dessutom en adjunktur i entomologi vid Lunds universitet, men 
denna ar, i likhet med en for nigra kx sedan besatt docentur i 
samma amne vid universitetet i Upsala, endast personlig och 
upphor foljaktligen vid innehafvarens afging. 

Ett lektorat i naturvetenskap med undervisningsskyldighet i 
entomologi ar, som vi alia veta, upprattadt vid skogsinstitutet, 
men darmed aro flera amnen forenade, af hvilka t. ex. botaniken 
torde kr^fva sin egen man; och loneforminerna f. n. si knappa, 
att innehafvaren, i stallet for att anvanda all sin tid till valbe- 
hofliga forskningar uti sina amnen till bide statens och allman- 
hetens gagn, miste se sig om efter behofliga bifortjanster for att 



Digitized by VjOOQ IC 






280 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

kunna lifnara sig och familj, i fall han en gkng oiiskar hGrsamma 
Skaparens ord till v4ra forsta foraldrar. Att skogsentomologien 
borde vara ett hufvudamne vid vkxt enda hogre forstlaroverk och ej 
lida kannbart intring af andra amnen samt aflonas darefter, pa det 
att dess innehafvare matte kunna egna sina basta krafter dUrit, 
detta torde for hvarje sakkunnig vara t^mligen klart, och vore 
Ofvertygelsen harom sk allman som den borde, skulle ej den tid 
vara Idngt aflagsen, dk vi finge gladja oss kt att kanske som var 
ledamot fk rakna en verklig skogsentomolog, tillrackligt hemma- 
stadd i sitt ^mne, fOr att med hopp om framg^ng kunna taga 
itu med dithorande fragor. Nastan arligen laser man i tidnin- 
garna, att storre eller mindre skogsomr5.den angripas af insekter, 
utan att vetenskapliga undersokningar afhoras, formodligen af det 
skal att dartill tillganglig, fullt kompetent person ej ar att tillga. 
Saknad af medel till afhjalpandet af ofvannamda brister borde 
ej, enligt mitt begrepp, utgora nagot o5fverstigligt hinder, itmin- 
stone sk l^nge statens skogat fortfara att lemna ett utmarkt godt 
resultat. Man har s^gt mig, att de p^ senaste tiden lemnat en 
krlig beh^llning af omkring en million kronor, och innevarande 
kv talar man om en irsvinst af mellan 2 och 3 millioner. 

Den egentligen enda fasta entomologplats vi hafva i Sverige 
ar, sasom jag nyss sade, intendentsbefattningen vid Riksmusei 
entomologiska afdelning. Vid denna statens inrattning kunna vi 
afven med skal sslga, att arbetskrafterna aro i knappaste matt 
tillmatta, da det egentligen endast ^r en person, som skall utofva 
tillsyn dfver och bearbeta de ofantliga, alltjamt tillvaxande sam- 
lingarna, sk5ta en vidstrackt korrespondens, folja med den'utlsind- 
ska litteraturen etc. etc. Har om n^onsin vore val plats for 
dtminstone en fast afl6nad person sasom bitrade, man mk nu 
kalla honom amanuens eller nagot annat. Fran statens sida larer 
val tyvarr foga, ^tminstone under den narmaste framtiden, sta 
att vanta for detta andamal, och v^rt enda hopp ar, att nagon rik 
mecenat vill genom en harfor afsedd donation bevara minnet af 
sitt namn i tacksam hagkomst. 

For att fullstandiga min ofversigt af de befattningar, som hos 
oss hafva eller kunna hafva med entomologien att skaflfa, fkv jag 
ej underl^ta att omnamna Snnu en, ehuru den for n^rvarande 
knappast kan tillegna sig denna egenskap, eftersom roan under 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOL. FORENINGENS IO-AR?-FEST DEN 14 DEC. 1889. ^Sl 

hvarje ^rs forsta qvartal svSfvar i okunnighet om dess fortfarande 
l^estand. V Innehafvaren har tills dato visserligen kallats Kongl. 
iL,andtbruksakademiens entomolog, men bans lilla Ion m^ste arli- 
gen genom vederborande bos regeringen begSras. Tycker denna 
sistnamda, att anslaget ej vidare ^r af bebofvet p^kalladt; ja! 
cla blir det naturligtvis utan vidare indraget, och ollonborrar, 
kornflugor, hvetemyggor m. fl. fa ^ter i lugn ocb ro skdta sina 
angelagenheter; eller om den myndighet, som ytterst forfogar ofver 
penningemedlen, tinner lampligare att anvanda dem pk annat satt, 
sa blir naturligtVis befattniHgen afven da en saga blott. 

Hvarje varm van af v&rt jordbruk och af entomologien isyn- 
tierhet kunde ej undga att kanna stor tillfredsstallelse, dk Landt- 
bruksakademien for snart tio kr sedan hos regeringen utverkade 
berorda anslag for »utbredning af kannedomen om de for landt- 
bruket skadliga insekter och medlen att fOrekomma de fSrodelser, 
«adana insekter medfora», och dk kort darefter den mest kompe- 
tenta personen inom Sverige tillsattes fOr att tillhandag^ allman- 
heten med ikd och upplysningar uti amnet. Nu* hade ju till och 
med en hogre myndighet kommit till insigt om behofvet af ento- 
mologiskt bitrade kt jordbruket och sjalf tagit saken om hand. 
I anseende till de stora sv^righeter som uppresa sig, sarskildt vid 
utronandet af de minsta skadeinsekternas lefnadsforhdllanden och 
pa grund af det myckna, som harvidlag ^terstdr att utforska, 
kunde den vidtagna atg^rderi nappeligen betraktas annorlunda an 
som ett forsta stapplande steg pa en alldeles ny bana, hvilket 
steg snart borde komma att efterfoljas af ett nytt och vida kraf- 
tigare. Nagot sadant har likval annu ej \kiit hora af sig, och 
jag tillater mig darfor vid detta tillfalle med nagra ord soka 
visa, att tidpunkten for att taga steget fullt ut nar som heist 
ar inne. 

Behofvet af en befattning af mera fast natur, hvars innehaf- 
vare kan egna sin basta tid at studiet af de for landtbruket skad- 
liga insekterna, Hr kanske annu kannbarare an skogsentomologens, 
•emedan sistnamda insekter ^rligen fororsaka forluster, som ej 
kunna uppskattas i mindre an milliontals kronbr. Att vetenska- 
pen skall kunna utratta ej sk litet till forminskandet af dessa 
forluster, darom kan ej garna finnas nagot tvifvel, och vi kunna 
darfor \kg3L onska och hoppas, att det ma vara blott en tidsfr^a 



Digitized by VjOOQ IC 



2 8? ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

hum l^ge platsen fdr en jordbruksentomolog skall fdrblifva eD 
af de minst gynnade. 

Den af L^ndtbruksakademiens forvaltningskommittd upprat- 
tade instruktion f6r dess entomolog, som jag fdrskafFat mig till- 
f^Ue att genomlasa, inneMUer redan s^dana iligganden, att ingen^ 
som fOr sin existens n5dgas anlita andra forv^rfskallor, torde kunna 
uppfylla den efter bokstafven eller pk ett Onskvardt sStt. Ifriga- 
varande instruktion fOreskrifver n^mligen bland annat, att ento- 
mologen »bdr oajl&tligen^ hafva sin uppmsirksamhet fastad vid 
satten att forminska och, sdvidt m5jligt Sr, forekomma de harj- 
ningar, som vid landtbruket istadkommas af itskilliga skade- 
insekter. Han bor f6r detta andamdl soka genom egna under- 
sokningar utvidga var k^nnedom om dessa insekters utveck- 
ling och om de omst^ndigheter, som betinga deras tidtals ymni> 
gate forekomst, likasom om de medel, genom hvilka dessa skade- 
djurs fortplantning och framtradande kunna inskrankas. Harvid 
bor entomologen omsorgsfullt* folja den erfarenhet, som i andra 
lander vunnits i forenamnda hanseende, och tillse, bvad haraf 
kan vara tillampligt pa v4ra forhdllanden». 

Entomologen ar dessutom skyldig att mot ersattning bes6ka 
de orter, darifrdn insektharjningar aro anmSlda, och di noga 
undersoka skadorna och darmed sammanhSngande omstandigheter 
samt sedan meddela till f5rvaltningskommitten fullstandig redo- 
gorelse ofver hvad i hvarje fall iakttagits och de itgoranden, soro 
foreslagits eller redan satts i verket till minskning eller forekom- 
mande af framtida dylika olycksfall. I slutet af hvarje kx skall 
till forvaltningskommitten angifvas fullstandig berattelse 5fver verk- 
stallda forrattningar, ^.tfoljd af teckningar och beskrifning 4 under- 
sokta skadeinsekter, dar sk pdfordras etc. etc. 

Haraf framgdr, att om entomologen tager sin sak p4 fullt 
allvar och ej betraktar befattningen s^som blott och bart en bifor- 
tjanst, bans arbete maste blifva af en ganska vidstrackt omfatt- 
ning, och detta i allt hogre grad ju mera allmanheten lar sig 
igenkanna vaxtsjukdomama och inse mojligheten af deras fore- 
kommande eller botande. Ett uttalande af foreningen angaende 
forenamda forhallanden borde blifva ett tungt vagande ord och 



* Kursiveringen af f6rf:n. 




Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOL. FORENINGENS IOtARS-FEST DEN 1 4 DEC. 1 889. 283 

mojligen i n^gon m^n bidraga till en for alia intresserade onsk- 
vard utg5.ng af denna f5r jordbruket vigtiga fraga; och detta si 
mycket mer som medel redan anvisats till Ion och laboratorium 
kt en vaxtfysiolog. Att en vaxtfysiolog ar for landtbruket af obe- 
stridlig nytta ^r jag den forste att erkanna, men lika fullt ofver- 
tygad ar jag, att en skicklig landtbruksentomolog skulle komma 
att tillfora landtbrukaren annu storre praktisk nytta. 

Annu ett 6nskningsmil af ganska stor betydelse bade i prak- 
tiskt och vetenskapligt hanseende torde ej bora fdrbigds, namli- 
gen upprattandet af en biologisk anstalt, dar uppfCdandet af lar- 
ver och andra till utredning af insektemas fortplantning, forvand- 
lingar och lefnadsvanor erforderliga unders5kningar kunde pk ett 
tillfredsstallande satt utforas. Dylika arbeten aro namligen n^stan 
omojliga att gora hvar som heist och utan forberedelser eller 
nOdiga apparater, siledes allraminst under resor, dk undersok- 
ningsforemilen emellanit mdste forflyttas, jal kanske instufvas i 
kappsacken, och harigenom storas eller lida afbrott i sina for- 
rattningar. BetrafFande fleririga larver maste iakttagelserna fortga 
under en langre tid for att lemna svar pk en eller annan vigtig 
{tkgSL, Realiseringen af ett sadant onskningsmal kommer nog att 
\ki3. vSnta pk sig, men vi fk hoppas, att afven dess tid skall 
komma — om blott saken hkWts vid lif. 

I sammanhang harmed torde bora p5.pekas onskvardheten af 
upprattandet af en biologisk insektsamling, hvartill knappast nagon 
borjan annu, sa vidt jag vet, hos oss blifvit gjord, i anseende 
till bristande medel. 

Annu flera onskningsmal i och for entomologiens befr^m- 
jande skulle nog kunna uppraknas, men jag har nu velat om- 
namna blott nigra af de vigtigaste, som fortjana f5reningens 
synnerliga uppmarksamhet under det nu ingiende andra decen- 
niet af hennes tillvaro. 

Syftemilet med detta mitt anforande har ej varit att uttala 
nkgot som heist klander mot det narvarande — kan val svirligen 
heller tolkas sa — utan blott att papeka ett och annat som efter 
mitt formenande annu kan istadkommas eller goras battre och 
andamilsenligare gehom alias vir gemensamma strafvan for ento- 
mologiens befr^mjande. 



Digitized by VjOOQ IC 



OM INSEKTERNAS SYNFORMAGA. 

REFERAT EFTER F. PLATEAU 

AF 
CHR. AURIVILLllJS. 



For omkring sex ^r sedan redogjorde jag vid ett dylikt till- 
falle for vkr d^varande kunskap om byggnaden hos insekternas 
synorgan. Sedan den tiden hafva n^ra framst^ende forskare 
sokt att pa en annan vag Sn den anatomiska komma till insigt 
om insekternas satt att se och uppfatta den yttre verlden. Framst 
bland dessa forskare st^r belgaren F. Plateau, som genom en 
mangd sinnrika forsok bemodat sig om att utrona synfdrm5,gan 
bos ett stort antal insekter. Det ar for dessa forsok jag ber att 
i korthet fk redogora. 

Plateau unders5kte sarskildt de enkla och de sammansatta 
ogonen och bans arbete sonderfaller darfor i foljande afdelnin- 
gar: I. synen hos myriopoder; 2. hos spindeldjur; 3. bos insekt- 
larver med punktogon; 4. hos de utbildade insekternas punkt- 
ogon och 5. hos de sammansatta ogonen. 

Med afseende pa tusenfotingarne ar till en borjan att marka, 
att de allesammans aro Ijusskygga djur och uppsoka morkret, 
hvilket latt Idter sig visa med tillhjalp af en i morka ocH Ijusa 
rum afdelad lada, sadan som forst anvSndes af Graber vid bans 
undersokningar af lagre djurs kanslighet for Ijus. Denna Ijus- 
skygghet visar sig dock lika utvecklad hos blinda former sdsotn 
Geophilus och Crypt ops som hos dem, hvilka ega punktogon. 

Det vore alltsa forhastadt att uteslutande tillrakna punkt- 
Cgonen denna form^ga. Sjalfva huden ar bar liksom hos^ manga 
andra Ijigre djur kanslig for Ijus. For att utrSna huruvida tusen- 
fotingarne urskilja foremal och uppfatta bilder, begagnade sig 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTGMOL. FORENINGENS lO-ARS-FEST DEN 14 DEC. 1 889. 285 

Plateau af en enkel inrattning, som han kallar labyrinten. La- 
byrinten bestar af rektangulara pappskifvor af hvit och svart farg, 
som uppstallas i concentriska cirklar sa, att r^tt stora mellanrum 
lemnas mellan skifvorna i hvarje krets och sa att skifvorna i de 
yttre kretsarne undan for undan sta midt for oppningame i den 
narmast inre kretsen. Rummet inuti den innersta kretsen ar ratt 
stort och i dess midt inslappes det djur, som skall profvas. Det 
visade sig nu, att alia undersGkta myriopoder gingo direkt mot 
pappskifvorna anda tills de berorde^dem med antennerna, hvarp4 
de fbljde langsefter hindren, tills de kommo till oppningen, hvarp^ 
de styrde rak kurs pd narmast utanfor belagna pappskifva och 
sk undan for undan. Om 5gonen ofverdragas med en ogenom- 
skinlig femissa blir uppforandet detsamma • om antennerna saknas, 
stanna djuren ej forr an hufvudet stoter mot hindren, men utan 
bdde 6gon och antenner ga de alldeles pa mafa utan att bibe- 
halla en bestamd kurs. — Om djuren fa rora sig fritt pa en 
j^mn yta, marka de icke en korkskifva, som stalles i deras vag, 
forr an de vidrora den, men en hvit skifva, som ar starkt belyst, 
iakttages och undvikes pk ett afstand af 10 — 15 centim. 

Bland spindeldjuren finnas sasom bekant sa val Ijusskygga 
(skorpioner m. fl.) som afven Ijusalskande djur (de fiesta af de 
egentliga spindlarne). Bland dessa senare < fanga en del sitt byte 
i konstrikt forfardigade nat, under det att andra, jagt- och hopp- 
spindlarne, fanga sitt rof genom att uppsoka och kasta sig ofver 
det. Spindeldjuren hafva endast punktogon, men dessa aro af 
olika antal, storlek och byggnad hos de olika arterna. De storsta 
punktogonen finnas hos jagt- och hoppspindlarne. — Vid sina 
forsok med den europeiska skorpionen (Buthus europceus) fann 
Plateau, att den aldrig visade sig fornimma ett fSremal, en fiuga 
eller n^got dylikt, forr an detta kommit inom i centimeters af- 
stand fr^n de ofre och p4 1,5-2 centimeters afstand fr^n sido- 
ogonen. Smadjur sasom kakerlackor och andra kunna darfor 
utan fara vistas i samma behallare som skorpionen, blott de ej 
vidrora honom, ty dk griper han dem genast med kakfotterna 
och dodar dem med ett sting af gadden. Plateau tror ej heller, 
att de ofre ogonen, sasom ofta uppgifves, spela nagon rol vid 
sjalfva stingets utdelande, ty bytet holies ej ofver utan snedt 
framom ogonen, sa att n^gon bild af forem^let sv^rligen af dem 



Digitized by VjOOQ IC 



"^. 



I 
286 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

kan uppfattas. Insatt i »labyrinten» fGrhdller sig skorpionen s4- 
som tusenfotingarae och begagnar gripfOtteraa s^som trefvare. 

De valbekanta hjulspindlarae, som forfardiga runda nat af 
radi^rt g^ende tr^dar, fOrenade genom en spiralformigt anordnad 
trkd, hafva redan fdre Plateau varit fOremdl for en del forsOk, 
som tyckas visa, att dessa djurs syn ar ytterst dklig. Da en in- 
sekt fastnar i ett dylikt n^t, g^r spindeln forst till natets raedel- 
punkt, undersOker dar genom kanseln, vid hvilken af de radiSrt 
g^ende tridame bytet fastn^t och foljer sedan denna trdd ut^t,. 
tills ban stdter p4 sitt rof. Om man, sedan spindeln kommit ut 
till sitt byte, liter en ny insekt fastna belt nfira den fSrra, gkr 
spindeln aldrig direkt till den nya fingsten utan itervander iorst 
till natets medelpunkt och uppsoker dar den trid, vid hvilken 
det nya bytet fastnat. Det ar siledes dallringama i natets tridar 
och ej synsinnet, som leda spindeln; ja, om man med en vibre- 
rande stamgafFel vidror en trad i natet, kommer spindeln genast 
rusande anda fram till stamgafFeln. Haraf kunna mdjligen afven 
de ofta upprepade berattelserna om spindlarnes musikaliska sinne 
forklaras. Det ar namligen ganska troligt^ att vibrationerna frdn 
ett instrument, som spelas i narheten af ett spindelnat, forsatta 
detta i for spindeln markbar dallring och darigenom locka honom 
fram ur sitt gomsle. 

Det ar ganska latt att narra fram en spindel genom att kasta 
n^got frammande foremil i bans nat, men om vibrationerna af- 
stanna eller ej utforas pk ett satt, som liknar det, som astadkom- 
mes af en verklig insekt, fuUfoljer spindeln oftast ej sitt sokande 
efter orsaken. For att r4da bot harfor, forenade Plateau en 
konstgjord fluga (en liten tofs) med en lefvande fiuga genom en 
fin trad af blott 1,5—2 centimeters langd och kastade bada i spin- 
delnatet. Det visade sig da, att spindeln lika ofta angrep och 
bet i den konstgjorda som i den verkliga flugan. Haraf och af 
flera andra ron drager Plateau den slutsatsen att dessa spindlar 
se ytterst ilia och endast ledas af kanselsinnet. 

Annorlunda ar forhdllandet med jagtspindlarne (Lycosidae) 
och hoppspindlarne (Attidae). De forra visa sig fornimma fore- 
mal i rCrelse p4 ett afstind af 2 och hvilande forera&l pi ett 
afstind af i centimeter. De senare daremot marka narvaron af 
fSremdl i rorelse redan pa ett afstind af 5 — 20 centimeter och 



Digitized by CjOOQIC 



ENTOMOL. FORENINGENS lO-ARS-FEST DEN 14 DEC. 1889. 287 

^ora sina hopp p4 ett hkW af i — 2,5 centim., hvilket bevisar, att 
<ie pa det senare afstandet miste ega en tamligen klar uppfatt- 
Tiing af sitt byte. 

Bland de in^ektlarver, som ega punktogon, aro fjarillarveraa 
"bast bekanta och genom sitt lefnadssatt lampligast att experimen- 
tera med. Plateau anstalde Jtskilliga forsok med dylika larver 
och fann darvid, att storia foremdl, s^spm tradstammar, tjocka gre- 
nar m. m., gora ett om ock otydligt intryck p4 dessa djurs syn- 
sinne afven pa afstand af 15 — ^40 centim., men att dslremot smd 
och smala fOrem^l ej varseblifvas forr an alldeles invid 5gonen 
p& ett afstand af 0,5—1 centimeter. En larv, som kommit till 
spetsen af en gren eller dylikt f6remal, har s4som bekant for 
vana att iitstr^cka frainkroppen at alia hall och liksom soka efter 
n5.got. Haraf begagnade sig Plateau och h511 en liten pinne 
af 5 millimeters genomsk^ming framfor larven ,p4 olika afstdnd 
fran dess hufvud. S5. snart pinnen kom inom i centimeters af- 
stdnd, visade larven tydliga tecken, till att han fQmam densamma, 
men pa langre hill blefvo dessa tecken allt otydligare och pi 
ett afstand af 2 centimeter kunde man ej marka, att larven hade 
nigon fomimmelse af pinnen. Till dylika f5rs6k bor man ej an- 
Tanda langhiriga larver, enar de i sina har ega fina kanselorgan, 
som genast underratta dem om foremil i narheten. Det fortjanar 
anmarkas, att Plateau's isigt i detta fall star i strid med de 
slutsatser, till hvilka anatomerna pi grund af larvogonens inre 
byggnad kommit. Anatomerna vilja namligen frankanna larverna 
all syn forutom fomiagan att skilja Ijus och morker. 

Det foljer nu iv ordningen att redogora for Plateau's ron 
med afseende pa punktdgonen hos de fullbildade, insekter, som 
tillika hafva sammansatta ogon. Dylika punktogon finnas vanli- 
^en till ett antal af tre hos en mangd insekter, sisom steklar, 
flugor, ratvingar m. fl. Plateau profvade dylika insekters upp- 
forande under 3 olika forhallanden namligen: i. med bida slaget 
ogon Ofverdragna med en ogenomskinlig fernissa; 2. med blott 
punktogonen eller 3. med endast facettogonen ofverstrukna. Han 
fann darvid, att de fullstandigt blandade individerna alltid flogo 
lodratt uppit, tills de forsvunno i hojden och att afven de exemplar, 
som endast kunde begagna sig af sina punktogon, forh511o sig 
alldeles pi samma satt. De individer daremot, som endast hade 



Digitized by VjOOQ IC 






288 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1 889. 

punktogonen ofverstrukna, visade ej i sitt hela uppforande niigon 
oHkhefe med fullkomligt oskadade exemplar. Af dessa forsok. som 
upprepats med ea hel mangd insekter under olika yttre forhatl- 
landen, drager Plateau den slutsatsen, att punktogonen hos de 
fullbildade insekterna aro rudimenttat organ, som ej hafva nigon 
betydelse*. 

Nu ^terst^r endast att redogora ft)r de sammai^s^ia dgonen, 
Af gammalt har det varit en valkand sak, att de fiesta insduer 
synas ega en lifligare uppfattning af foremdl i rorelse an af fore- 
m^l i hvila. Detta bar af niAngen stallts i samband med facett- 
ogonens inre byggnad och gifvit Fmteau anledning att indela. 
sina undersdkningar i tva afdelningar: rorande foremal i hvila 
och fSremal i rorelse. 

De fdrsta profven gjordes med »labyrinten». Ratvingar (t. ex^ 
tvastjarten, mullvadssyrsan, kakerlackan och v^rtbitare) samt skaK 
baggar (ss. Carabus, Cicindela, Necrophorus och Geotrupes) 
vanda ej f(3rr, an de berora hindren med sina antenner eller om, 
forem^len aro stark t upplysta pa ett afst^nd af hogst 5- — 10 cen- 
timeter. Steklar daremot vjtnda genast, sd snart de komma till 
kanten af den skugga, som kastas af hindren och folja sedaa 
skuggans kant, tills de komma fram till en oppning. Om maa 
for jamforelse inslstpper ett ryggradsdjur t ex. en odla i labyrin- 
ten, s4 finner man, att hon utan att vidr6ra nigot af hindrea 
belt lugnt vandrar ut ur labyrinten, styrande kurs p4 den ena. 
oppningen efter den andra, hvarvid vagen blir en svagt bojd viig 
linie. Med andra ord, odlan ser tydligt s4 val hindren som opp- 
ningarne mellan dera och forstar att valja den ginaste vagen ut, 
da daremot afven de bast utrustade bland insekterna ej tyckas. 
hafva en klar uppfattning haraf, utan pa sin hojd ledas af Ijus- 
styrkan och darfor beskrifva en mer eller mindre skarpt brutea 
linie, da de soka sig ut ur sitt fangelse. 

Slutligen gjorde Plateau en mangd forsok med foremil i 



* Af alia de slutsatser, till hvilka Plateau kommit med afseende pi in-. 
sekternas synformaga, synes mig denna minst tilltalande. Dt jag emellertid 
har endast haft for afsigt att lemna ett referat af Plateau's undersokningar,, 
ofverlemnar jag St lasaren sjalf, att gora de invandningar mot denna theori,. 
som han kan Hnna skaliga. 

Rejercntens anmdrJming. 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOL. FORENINGENS lO-ARS-FEST DEN 1 4 DEC. 1 889. 289 

rorelse och fann darvid att dessa uppfattades lAngt bjittre och pi 
langre afstand an foremil i hvila. Han fann t. ex., att f5rem^l 
i rorelse varseblefvos af fjarilar pa ett afstand af 1,5 meter, 
af trollsljtndor pk 1,5—2 meters, af ratvingar pa 40 — 50 centimeters 
samt af sandloparen (Cicindela) pa 50 — 60 centimeters afstind. 
Hos tvastjarten (Forficula) kunde han daremot ej upptacka nigon 
uppfattning ens af foremdl i rorelse. 

Plateau sammanfattar slutligen resultaten af sina undersOk- 
ningar pa f5ljande satt: 

»Leddjur, som sakna ogon, sasom vissa myriopoder, , skilja 
dock mellan morker och Ijus. 

Dessa hudf6rnimmelser finnas troligen hos alia leddjur, an- 
tingen de ega ogon eller ej. Genom dem kan man forklara en 
stor del af de foreteelser, som iakttagas hos bkndade djur. 

Leddjur, som endast ega punktogon, hafva i allmSnhet en 
mycket dilig syn, n^gra, sisom myriopoder, hjulspindlar och lock- 
djur (phalangiider) tyckas ej under nagra forh^llanden fornimma 
fSremdlens form, andra, s^som jagtspindlar, skorpioner och fjaril- 
larver synas, ehuru mer* eller mindre otydligt, uppfatta foremalens 
form, dock endast inom ett afstand af i — 2^/3 centimeter. 

Manga leddjur, som endast hafva punktogon, synas med dem 
kunna uppfatta kroppars rorelser. De (jfriga ersatta synfornim- 
melsernas bristf^lligheter genom sina kanselorgan: myriopoder och 
larver anvanda antennerna, hiriga larver h^ren pi de framsta 
lederna, spindlame begagna benen och skorpionerna sina maxil- 
larpalper (gripfotter). 

Oaktadt dessa djur sakna en tydlig syn, d. v. s. en skarp 
uppfattning af foremilens form i den mening, vi taga saken hos 
ryggradsdjuren, si kunna de dock genom att urskilja morker och 
Ijus, genom uppfattning af narliggande foremils rorelse samt ge- 
nom dna kanselorgan si" pass uppfatta omgifningens beskaffenhet, 
att de rora sig och finna sin foda med si stor fardighet, att en 
ytlig betraktare skulle kunna antaga, att de se ganska val. 

Hos insekter, som ega bide enkla och sammansatta ogon, 
aro de forra af si godt som ingen betydelse och formedla endast 
dunkla fomimmelser, af hvilka djuren ej forsti att draga nigon 
nytta. 

De sammansatta ogonen gifva ej en tydlig uppfattning af fore- 



Digitized by VjOOQ IC 



■^., 



\ 



290 ENT0M0L0GI8K TIDSKRIFT 1 889. 

malens form. Vid sina rorelser mellan fasta foremil ledas dar- 
fbr insekterna mera genom uppfattning af Ijus och skugga samt 
af kanseln an genom fdmimmelser af fdrem^lens form. Facett- 
ogonen st4 siledes sisom synorgan \kngt under vertebratemas 
dgon. 

Under det att insekterna s41edes sakna en skarp uppfatt- 
ning af foremdlens form, ega de dilremot en ganska god fomim- 
melse af foremils rOrelse. Pd ett afst^d, som vSxlar mellan 
50 och 200 centimeter se de ofantligt mycket Mttre fOremilens 
rorelser an deras form.» 



Sedan prof. Aurivillius slutat sitt foredrag, fSretogs genom 
sluten omrostning val af embetsman fOr det foljande arbetsdret. 
Valet utfoll sdlunda: Styrelsens ordforande, prof. O. Sandahl; 
sekreterare, prof. Chr. Aurivillius; ofriga ledamdter, lektor K. 
F. Thedenius samt konservatorerna S. Lampa och W. Meves. 
Suppleanter till Styrelsen: byrdchefen J. Meves och hr G. Hof- 
GREN, hvilken sistn^mde sedermera afsade sig platsen som sty- 
relsesuppleant. Till revisorer utsdgos: kanslisekreteraren S. Nord- 
strom och hr G. Hofgren med jagmastare A. Varenius som 
suppleant. 

Till distributor af tidskriften omvaldes hr G. Hofgren, som 
afven vanligen ktog sig att vara klubbmSstare vid f5reningens 
sammantraden. 



Styrelsen h5ll sedan ett extra sammantrade, hvarvid till re- 
daktor af tidskriften omvaldes lektor J. SpAngberg. 

Ordforanden anmSlde foljande gMvor till foreningen: Af hr 
^ fabriksverkmastaren I. B. Ericsson, Molndal, en monstergillt upp- 
satt och preparerad samling af sallsyntare skalbaggar fran Gote- 
borgstrakten, 

Af ordforanden: Ett storre album till fSrvaring af fGrenin- 
gens medlemmars fotografier; ett portratt af mecenaten dr A. F. 
Regnell infattadt i ram ; en samling i papperskonvolut forvarade 
fjjlrilar, insamlade af hr Linnell i Kamerun. I samlingen finnes 
afven ett exemplar af P, Antimachus^ tyvarr tamligen skadadt. 



Digitized by VjOOQ IC 



ENTOMOL. f6RENINGENS I0-1rS-FEST DEN 1 4 DEC. 1 889. 29 1 

Darefter intogs en gemensam aftonm^ltid och efter densamma 
framsattes b^lar. Ordforanden foreslog da i varma. ordalag en 
valgangsskil f5r Entomologiska Foreningen i Stockholm, uttalande 
sin forhoppning att foreningen under enigt samarbete skuUe allt 
mera lyckas att utbreda den vigtiga kannedomen om insektverl- 
den, dess skada ocb gagn. Darefter upplastes telegrammer frin 
Sparre-Schneider, Tromso; doktorerna Westerlund och Neyber, 
Ronneby; Foreningens medlemmar i Goteborg; d:r Ner£n, Ske- 
ninge, sanit helsningar i bref frdn prof. Lilljeborg, Upsala, d:r 
Haglund, Norrkoping och d:r Bergroth, Forssa i Finland, alia 
vittnande om varmt intresse for foreningen. Samqvamet forsattes 
sedan under angen^m stamning till efter midnatt. 



Entomol. Tidskr. Kx%. 10, H. 5 (1889). 20 

- Digitized by VjOOQ IC 




RETTELSE. 



Forst nylig er jeg tilfaeldigvis bleyen opmaerksom paa, at 
der i min »Analytisk Oversigt over de Skandinaviske Slaegter af 
phytophage Hymenoptera» i Entom. Tidskrift for 1887, pag. 113, 
mellem Linie 21 og 22 ovenfra er udeglemt under Trykningen 
folgende Linier, der bedes tilfCiede: 

3. Folehorn mangeleddede (cr^ kamformige, $ saugtakkede). 

a, Lancetformige Celle med skraa Tvernerve (p. 5 1 — 65)- — 
Lophyrus, Klug. 

b. Lancetformige Celle sammensnort paa Midten (p. 66 — 
68) — Monoctemis^ Dbm. 

W. M. Schdyen. 



Digitized by VjOOQ IC 



/ . 

Arg. 10 1889 Haft. 1 

ENTOMOLOGISK 

TIDSKRIFT 



JOURNAL ENTOMOLOGIQUE 

PUBLI6 PAR LA 

SOCI^Tlfe ENTOMOLOGIQUE DE STOCKHOLM 



pX fOranstaltaki>e af 



ENTOMOLOGISKA FORENINGEN I STOCKHOLM 



UTGIFVEN 



AF 



JACOB SPAnGBERG 



STOCKHOLM 

GERNANDTS BOKTRYCKERl-AKTIEBOLAG 
1889 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 




3 2044 106 258 049 ' 




Digitized by VjOOQ IC j 



Digitized by VjOOQ IC